Jag har ADHD, bippo typ 2 och OCD. Psykiatern som fastställde bippo och OCD tycker det är bra att jag står i kö för Aspie-utredning, han tror att jag nog kommer diagnosticeras med aspie-drag.

Att jag inte har nån känsla för djur har jag märkt att jag är rätt ensam om, i alla fall är det tydligen inte nåt aspie-drag.

MEN jag skiter högaktningsfullt i naturen.

Visst är det bra att den finns, och det är ju bra att det finns folk som bryr sig och tar hand om trädgårdar och sånt. Men jag har ingen önskan att veta vad blommor och växter heter, jag bryr mig inte om hur de ser ut heller. Jag trivs inte på skogspromenader, ser ingen mening med det alls (utom kanske för att samla mat.....).

Är det nån annan än jag som känner så här?

gå i naturen är trevligt men jag gör det sällan, jag har inte nog energi till "onödiga" sysslor.

Nej. För mig är det tvärtom. Jag älskar naturen och djur och ser det som mitt slutgiltiga mål att förbättra det.

Naturen är överskattad! Antingen är det för varmt eller för kallt. Ibland regnar det och blåser, och där finns flugor, myggor, getingar ormar och spindlar = OTREVLIGT!

Det finns en anledning till att människor bygger städer och bor i dem. Människor vill inte vara i naturen - inte nån längre tid i alla fall. Så måste det vara...

Trots detta är vi, människan, världens största parasiter.

"Nature is to be protected from!" - Oliver Babbish i The West Wing

Aja nallen. Du ger mig inget annat val.

I think computer viruses should count as life. I think it says something about human nature that the only form of life we have created so far is purely destructive. We've created life in our own image. - Stephen Hawking

Sten Broman sa ungefär såhär: Naturen är en illustration till mänsklig verksamhet.

Själv tycker jag att det är kul att den är där, men jag vill inte bli ett med den.

Skönt ändå att höra att det finns andra som känner likadant.

Såg ett fantastiskt naturprogram på Kunskapskanalen ikväll. Handlade om havet. Om havens oerhört komplicerade system (stömmar, vattenlager m.m.) skulle sluta fungera skulle nästan allt liv på planeten dö ut, både i havet och på land. Och detta har verkligen inträffat minst en gång i jordens historia, under en period innan dinosaurierna fanns. Det finns fossiler som bevisar det.

Programmet slutade med följande mening:

I kampen mellan havet och människan finns bara en vinnare. Och det är inte människan.

Tänker du någonsin i sådana här banor, Flia?

/Barracuber

barracuber skrev:Såg ett fantastiskt naturprogram på Kunskapskanalen ikväll. Handlade om havet. Om havens oerhört komplicerade system (stömmar, vattenlager m.m.) skulle sluta fungera skulle nästan allt liv på planeten dö ut, både i havet och på land. Och detta har verkligen inträffat minst en gång i jordens historia, under en period innan dinosaurierna fanns. Det finns fossiler som bevisar det.

Programmet slutade med följande mening:

I kampen mellan havet och människan finns bara en vinnare. Och det är inte människan.

Tänker du någonsin i sådana här banor, Flia?

/Barracuber

Absolut.
Jag är intresserad av ekologi och har många åsikter om hur vi borde göra för att sluta förstöra vår omgivning.
Jag är glad att det finns dom som jobbar med frågorna och det är bra att det finns dom som trivs i naturen och plockar svampen och så.

Det är inte nödvändigtvis "normalt" att känna som jag gör, och det är därför jag undrar om det är ett AS-drag eller om det är nån annan felkoppling uppe på hjärnkontoret.

Mats skrev:Naturen är överskattad! Antingen är det för varmt eller för kallt. Ibland regnar det och blåser, och där finns flugor, myggor, getingar ormar och spindlar = OTREVLIGT!.

På vintern glömmer man lätt bort alla kryp och allt pollen mm. Blir lika överraskad (och irriterad) varje år när myggorna gör det omöjligt att sitta ute som man längtat efter.

Jag gillar att vara omgiven av naturen och blir deprimerad av betong - särskilt på sommaren. Men jag vill inte nödvändigtvis ha direktkontakt med den rent fysiskt.

Jag tycker mycket om blommor, mossor, myror, fyrfotadjur, fåglar, träd, kryp. Jag tycker även om att odla växter, särskilt giftiga potatisväxter som förr användes inom häxkonst. Jag har alruna, nattskatta och belladonna, och hoppas få tillskott med dårört. Har tidigare även odlat bolmört och spikklubba.

Just nu har jag lite svårt att finna något betydelsefullt i mitt liv så min bladkaktus får bli målet för min ömhet. Jag behöver bli behövd och bladkaktusen behöver mig för att vattna och ge näring, som tack för att jag gav den ny jord har den slagit ut i blom.

Jag tycker inte om att hajka i tält men att promenera 2 timmar med min kamera är trevligt.

Kramar
Robert

Inger skrev:Jag gillar att vara omgiven av naturen och blir deprimerad av betong - särskilt på sommaren. Men jag vill inte nödvändigtvis ha direktkontakt med den rent fysiskt.

Äntligen nån som formulerar det som jag känner. Tack, precis så är det.

Inger skrev:Jag gillar att vara omgiven av naturen och blir deprimerad av betong - särskilt på sommaren. Men jag vill inte nödvändigtvis ha direktkontakt med den rent fysiskt.

Funkar det med att vara innesluten i en bubbla?

Jag älskar djur och natur. Inget har en sådan lugnande inverkan på mig som en skogspromenad, eller att bara sitta i lugn och ro på en stubbe och lyssna till fågelkvitter.
Härom kvällen blev jag sittande vid köksbordet över en timma medan jag iakttog en grävlingshona som letat sig in på min gård och förnöjt grävde runt i högen av fågelfrön som byggts upp under vintern. Jag var helt trollbunden och något som liknade lycka fanns plötsligt där.

Jag är en naturmänniska, absolut. Drömmen är en timmerstuga någonstans i Kanadas vildmark, miltals ifrån andra människor och bebyggelse. Där skulle jag vara lycklig.

Ska vi?

Jag börjar packa nu.

ja vill åsså fölla me

Jag gillar naturen, har en lungnande verkan på mitt psyke. Ok, skulle inte vilja sitta i ett skyttevärn igen med en genomblöt uniform och nollgradigt under en hel natt. Vid ett sådant tillfälle uppskattar man fjärrvärme och fyra väggar med tak högre.

Dock gillar jag ett par timmars promenader i skogen, gärna med kameran och någon god vän.

Viggen skrev: sitta i ett skyttevärn igen med en genomblöt uniform och nollgradigt under en hel natt

Jo, det är döskönt och bara njuuuuuta av den kyliga luften och den totala tystnad som kan råda om man befinner sig på ett skjutfält långt från större vägar. Skitnajs tyckte jag, då jag gjorde samma sak.

Naturen får mig inte att slappna av direkt. Jag är precis lika mentalt aktiv i storstan och i skogen. Skillnaden ligger i antalet intryck jag måste bearbeta. Minst 5 gånger fler intryck i en storstad att bearbeta per sekund jämfört med skogen.

Har jag en dålig dag kan jag bli ett nervvrak i skogen också. ^^

Älskar att vara ute i naturen, under alla årstider.

Dock måste jag säga att det är något aldeles speciellt med vinterpromenader under kalla, soliga dagar, när kylan biter i kinden och marken knastrar under ens fötter.

Men även sommaren är härlig, liksom hösten och våren. Bäst av allt är att jag bor i skåne, där vi (enligt min mening) har världens härligaste natur. För er uppåtlandet-svenskar som inte visste det så är skåne mer än bara åkrar, här finns bokskog, vanlig lövskog, berg, hav och åsar och ett mera underbart naturlandskap går knappast att finna någon annanstans.

Naturen lockar sällan mig men det går nog bättre med sällskap tror jag. Men visst är den fin många gånger och djur gillar jag (helst hund & katt) förutom småkryp.

Havet däremot kan få mig att slappna av lite/ få mig lite lugn (och det är inte lätt), speciellt om jag kommer dit spontant. Jag skulle nog vilja på en ort där man har nära till vattnet men trivs här jag är samtidigt.


Skåne är fint. Västra hamnen i Malmö är en av de finaste platserna i Skåne jag sett i Skåne hittills.

ford skrev:Älskar att vara ute i naturen, under alla årstider.

Dock måste jag säga att det är något aldeles speciellt med vinterpromenader under kalla, soliga dagar, när kylan biter i kinden och marken knastrar under ens fötter.

Det låter som mig