hur kommer det sig att varenda gång jag frågar folk om råd, tex om hur jag borde gå till väga för att hitta en trevlig tjej, så är det enda dom kan klämma fram saker som "byt klädstil, börja se folk i ögonen, var inte så negativ" och så vidare? är det FEL av mig att vilja bli omtyckt för vem jag är istället för vem alla vill att jag ska vara? jag HAR konstig klädstil, tittar inte folk i ögonen och jag är en negativ jävel. pessimismen är fan grunden till den mesta av min humor. varför vill folk att jag ska ge upp på vem jag är och bli mer som alla andra? mer..."normal"?

jag hade velat träffa en tjej som ger mig en chans, som gillar mig för mig och inte bryr sig om vad andra tycker. inte någon som vill att jag ska ändra på mitt beteende eller utseende för att hon skäms för sina vänner. :S

jag menar, att bättra på sig är en sak men det är ett personligt val man ska göra, man ska inte ändra på sig utefter vad alla andra tycker är "vanligt". för då slutar man som en svensson. och ingen minns en svensson.

that being said, finns det någon tjej i dalarna-området som läser det här och vill träffas så skriv till min msn. jag måste ju fråga, eller hur?

//Linus


Moderator: Ändrade rubriken något.

Jag håller helt med dig, det är väldigt lite så att man har något för just att vara sig själv, det är så skriande uppenbart att man ska följa med strömmen och inte sticka ut, men lyckas vara någorlunda intressant en viss kväll på krogen. Typ.

Men är man en man som bara är sig själv och inte flyter med i strömmen tillräckligt bra, så har man ingenting för hur charmig och trevlig man vet att man är, något är ändå fel så länge man inte har lärt sig "spela alla andras spel"... och så sitter man här på glasberget. Just för att man är sig själv, och inte försöker spela de andras spel.

Jag har nog ändå ganska alldaglig klädstil, har inte längre svårt att se folk i ögonen och har en glad och positiv stil i umgänget med omvärlden, men jag är aspigt annorlunda nog att vara fel... alltså är det svårt som fan...

Skrev härom dagen i min blogg en del till om hur jag tycker jag (inte) blir sedd av "kvinnsen"...

Vad innebär det egentligen att vara "populär"? Är det att vara alla till lags, vara välanpassad & smidig? Antar att Carola & Gunde Svan är "populära".
Sen har vi de som var "populära" när vi gick på högstadiet. Vilka vill bli som dem? Va? Hur många? Inte en enda räckte upp handen, anade väl det...

Jag tycker det är svårt att avgöra när man är populär/opopulär. Har hänt att man har plågat nån stackare i tron att allt varit coolt eller blivit förvånad när man ringt upp en gammal kompis och trott att allt skulle vara som när man sist träffades och såna saker...

Jag har också gjort många arga genom åren med att dra mig tillbaka och inte ge ordentlig respons på närmanden då jag kanske skulle gjort det - alternativt, gått in i väggen upprepade gånger efter att ha ansträngt mig för mycket (och dragit mig tillbaka med feta stressymptom).

För mig handlar det alltså om att kunna finnas till där hela tiden - att kunna hela den här biten med bekräftelser och saker man ska göra för att hålla andra glada och lyckliga... snarare än att vara lite weird och bekvämt udda outsider.

Om vi talar personlighet låter alltså frågan såhär i mina öron:

Skulle du hellre vara normal istället för att leva i en bubbla och missa hela den här grejen med bekräftelser, tjenis, tjenis och normal social ömsesidighet? Kunna det här främmande språket intiutivt utan att behöva anstränga dig? Kanske kunna förmedla att du gillar någon som gillar dig på ett sätt som denne kan förstå?

Ja, självklart - ingen njuter väl av att inte ha ordentlig koll på vart in och utgångarna på jag älskar/hatar dig-strömmen sitter och komplexa "jag säger vad jag menar, men jag menar inte vad jag säger"-människor lider det ju ingen brist på.

Samtidigt så... vad gäller förhållanden... visst, det skulle vara ett plus att ha en cool kompis som man fick nufsa och kramas lite med... men sen hela den här andra biten när känslorna ska underhållas med ord istället för fysisk närhet (och omvänt, när det gäller fysisk närhet så ska känslorna hållas utanför)...

Näe, sånt är bara allmännt påfrestande och enerverande.

Trånar man efter ett förhållande är det liksom bara att masturbera med vänster hand samtidigt som man tittar på Oprah Winfrey-specialen "Why all men are pigs and should be castrated - die... die... all men... die... episode 16".

Det är upp till dig, var den du är och acceptera konsekvenserna. Eller ändra på dig om du tror att omgivningen skulle acceptera dig mer då. Att vara den man är behöver ju inte innebära att man kan ändra på nåt och ta till sig den förändringen och fortfarande vara den man är, att ändra på sånt man upplever som ett problem behöver ju inte innebära att man offrar sig själv. Ibland kan man ju faktiskt hitta nåt att ändra som man upplever som en positiv förändring i efterhand.


Du verkar ju ha en sund syn på dig själv och den du är, och inte skyller ifrån dig på att andra är felaktiga. Det är en bra start enligt mig.

Moggy skrev:Det är upp till dig, var den du är och acceptera konsekvenserna. Eller ändra på dig om du tror att omgivningen skulle acceptera dig mer då. Att vara den man är behöver ju inte innebära att man kan ändra på nåt och ta till sig den förändringen och fortfarande vara den man är, att ändra på sånt man upplever som ett problem behöver ju inte innebära att man offrar sig själv. Ibland kan man ju faktiskt hitta nåt att ändra som man upplever som en positiv förändring i efterhand.

Jag kan bara hålla med.

Även om jag skulle vilja vara olik mig själv för att locka tjejer så vet jag att det enda som kommer fungera i längden är just att vara mig själv och inte försöka spela teater så hellre då unik.

KrigarSjäl skrev:Vad innebär det egentligen att vara "populär"? Är det att vara alla till lags, vara välanpassad & smidig? Antar att Carola & Gunde Svan är "populära".
Sen har vi de som var "populära" när vi gick på högstadiet. Vilka vill bli som dem? Va? Hur många? Inte en enda räckte upp handen, anade väl det...

Jag var "populär" i den bemärkelsen att jag satte mig själv i en ledarroll över mina vänner där jag dikterade och bestämde allt vi skulle göra osv..
Jag tyckte att det var uppenbart att de inte hade egna åsikter.
När man exempelvis ställde någon frågan " Vad vill du att vi ska göra idag?" så svarade alla "Jag vet inte!"

Eftersom de sade så (det väckte lite sympati hos mig eftersom jag tyckte att det verkade trist att aldrig veta vad man vill göra) så tog jag allt i egna händer. Jag tyckte att de borde varit tacksamma.

Men det konstiga var att de istället hatade mig i "smyg".
Så fort jag inte var med så fick jag höra i efterhand att någon hade pratat illa om mig.
Men när jag var med så var alla jättesnälla. Konstigt egentligen.

Själv är jag väldigt frispråkig IRL och om jag anser att om någon gjort något elakt eller "fel" så känner jag mig manad att informera denne om varför/hur jag tycker så.
Men det verkar inte ligga för många NT att fungera så.

I efterhand har jag hört att en av de tjejer jag umgicks med hade sagt till en annan (detta är bara några år sedan) att "Det finns ingen i världen jag hatar så mycket som XX (mitt namn)".
Väldigt konstigt med tanke på att jag inte pratat med henne sedan gymnasiet.

Hur som helst har jag aldrig varit konkurrens-inriktad när det gäller killar jag varit intresserad av.
Jag har heller aldrig varit mån om att ta kontakt när jag varit intresserad av någon.
(Jag är dålig på det).
Men trots det har jag aldrig haft svårt att träffa killar.

Ofta har det varit de "tuffa" killarna (under högstadiet) som varit intresserade av mig, vilket jag tycker är märkligt eftersom jag alltid varit lite "töntig" (läs: fumlig, motoriskt klumpig, tankspridd och dålig på sport)
En hel del killar har sagt att de tycker att jag "verkar annorlunda" och att de gillar ( ) det.
Men jag har aldrig haft någon uppseendeväckande klädstil, utan en vanlig "klassisk".

Det kanske har undgått dig, men du har ju ett väldigt tilltalande chassi (klassiskt snygg skulle jag nog definiera det som) och verkar ha en väldefinierad personlighet på köpet, så jag är inte alls lika förvånad över att killar blir intresserade och NT-tjejer avundsjuka/irriterade (eller vad det nu är som får dem att bete sig så som du beskrivit).

Om det är något jag lärt mig av AS är att man inte ska vara unik. Man ska vara som alla andra och smälta in.

Inger, tack så mycket för komplimangerna.
Som en C-vitamininjektion för självförtroendet!!

Måste säga att Du inte alls är pjåkig själv heller!

Adde skrev:Om det är något jag lärt mig av AS är att man inte ska vara unik. Man ska vara som alla andra och smälta in.

Vad menar du? Visst får man väl vara unik bland aspisar dock helst inte i resten av samhället an någon konstig anledning.

Socialisation kan i vissa fall te sig som lika hotande som en pistolriktad mot kassören.

Alla är väl unika? Fast en del är mer unika än andra

Jag vill hellre vara en unik personlighet än vara en tråkig medelsvensson med villa vovve volvo och allt det där. Vilken tur att jag är det jag vill

Är man tråkig för att man har villa, vovve och volvo?

Jag kommer alltså från en väldigt tråkig familj!

Jossan skrev:Är man tråkig för att man har villa, vovve och volvo?

Jag kommer alltså från en väldigt tråkig familj!

Ja, det är tråkigt. Man ska ha parhus, vovve och Mazda

Till ämnet: tycker man att det är kul att pinka andra på benen får man nog välja mellan att ändra sig eller vara ensam.

Jonte skrev:

Jossan skrev:Är man tråkig för att man har villa,. vovve och volvo?

Jag kommer alltså från en väldigt tråkig familj!

Ja, det är tråkigt. Man ska ha parhus, vovve och Mazda

Lägenhet, hamster och cykel?
Hur många vuxenpoäng skulle jag få för det??
(Eller blir jag omyndigförklarad?)

Lägenhet, inget husdjur och cykel. Jag har lägre vuxenpoäng där än vad du har. Skönt va?

lägenhet och busskort!

fast nu vandrar jag lite OT va?

jag tycker definitivt man ska vara sej själv. om man vet vad det är (iofs kan man aldrig veta det EXAKT, men man kan ju ha en aning om varthän det lutar!) förståss. det finns ingen som är så bra på att vara jag som jag är. skulle jag försöka vara någon annan skulle jag bara vara en kopia och det är väl allmänt bekant att uppföljaren väldigt sällan är lika bra som originalet!

Jag är alltid mig själv. För jag vet inte vem jag skulle vara annars? Alla personer som inte är döda är ju redan upptagna. Och död vill jag inte vara.
Jag följer inga moden eller så, jag har på mig sånt jag själv tycker är snyggt och/eller bekvämt, eller kläder jag själv tycker är lite häftiga eller mysiga på något sätt. Jag försöker inte vara så som man "ska" vara.

Ibland säger en del: "jag är inte mig själv idag". Men vem är man då?

Isabo skrev:Jag är alltid mig själv. För jag vet inte vem jag skulle vara annars? Alla personer som inte är döda är ju redan upptagna. Och död vill jag inte vara.
Jag följer inga moden eller så, jag har på mig sånt jag själv tycker är snyggt och/eller bekvämt, eller kläder jag själv tycker är lite häftiga eller mysiga på något sätt. Jag försöker inte vara så som man "ska" vara.

Ibland säger en del: "jag är inte mig själv idag". Men vem är man då?

Såna där smarta citat om "att vara sig själv" och självförtroende (varning: väldigt amerikansk), typ den här:

Om inte jag är mig själv, vem ska då vara det?

Själv är jag citat-freak.

En av mina favvisar:

"Above all, don't improve yourself, Improve the world, so that your characteristics stop being problems" (Barbara Sher)

Ibland kan vissa citat kännas klart jobbiga, som den här:

Shyness has a strange element of narcissism, a belief that how we look, how we perform, is truly important to other people. ~André Dubus

Jag brukar försöka ta dom med en nypa salt och se dom som tänka att underhålla snarare än att förmedla nån sorts absolut sanning.

Ofta har de ju tillkommit i en helt annan epok än vår egen nutid också.

Sorry om OT - jag gör gärna en egen citatstråd.

/Barracuber

Isabo skrev:Lägenhet, inget husdjur och cykel. Jag har lägre vuxenpoäng där än vad du har. Skönt va?

Heh..
Dessa saker är till största delen min målsättning att skaffa..
Faktum är att det ända av dessa tre saker jag i dagsläget har är lägenhet (en etta).

Lägenhet (en tvåa), jobb, sambo, cykel, men inget husdjur...

-Hur många vuxenpoäng får jag?

Moderatorn:

Varning, ni börjar bli mer offopic än vad som är hälsosamt.
Sluta med det, eller starta ny tråd.