Har hängt upp mig på en liten sak. Man ser ofta uttryck som går ut på att att NT:s är normala. Det medför automatiskt att aspar är onormala, men ordet "onormal" har för mig en negativ laddning som är värre än att AS möjligen är en sjukdom eller störning.

Därför föredrar jag att använda "vanlig" resp "ovanlig" istället. Inget av dessa ord har nån laddning åt nåt speciellt håll. De är neutrala. Man kan också tolka "ovanlig" både negativt och postivt beroende på sammanhanget.

Genom att använda "vanlig" och "ovanlig" istället för "normal" och "onormal" så anser jag att man neutraliserar förhållandet mellan NT och AS när man jämför grupperna.

Är jag ute och cyklar eller bara svamlar eller?

mvh

Många skulle nog hålla med dig, men jag är inte mycket för försköningar av faktum. Jag kan leva med att jag är onormal. Jag kan rentav vara stolt över att vara onormal. Det gör mig nämligen annorlunda på riktigt till skillnad från alla normala som hemskt gärna vill vara annorlunda.

I'm the real McCoy

KrigarSjäl skrev:Många skulle nog hålla med dig, men jag är inte mycket för försköningar av faktum. Jag kan leva med att jag är onormal. Jag kan rentav vara stolt över att vara onormal. Det gör mig nämligen annorlunda på riktigt till skillnad från alla normala som hemskt gärna vill vara annorlunda.

I'm the real McCoy

Hehe, ja du får tycka vad du vill om dig själv. Men jag menar också att det inte är NT:s som ska sätta en laddad stämpel på dig eller andra aspar.

Det kan väl bli normalt att vilja vara ovanlig, om det inte redan är det. Jag tänker på hur det är bland folk i gemen eller i vart fall hos en del av dem som vill utmärka sig.

För att framstå som ännu mer attraktiv så kanske man bör satsa på att framställa sig som onormal. Jag menar, då drar man ju uppmärksamheten på sig. Vad man lyckas göra av denna uppmärksamhet är en annan fråga.

Blir det sedan alltför vanligt att vara onormal på nämnda sätt, så är det väl bara att starta från början igen med samma begreppspar eller med ytterligare begreppspar inblandade.

(Detta är endast sagt på skämt. Parentesen tillagd för dem som eventuellt inte redan har förstått detta.)

Duras skrev:Har hängt upp mig på en liten sak. Man ser ofta uttryck som går ut på att att NT:s är normala. Det medför automatiskt att aspar är onormala, men ordet "onormal" har för mig en negativ laddning som är värre än att AS möjligen är en sjukdom eller störning.

Därför föredrar jag att använda "vanlig" resp "ovanlig" istället. Inget av dessa ord har nån laddning åt nåt speciellt håll. De är neutrala. Man kan också tolka "ovanlig" både negativt och postivt beroende på sammanhanget.

Genom att använda "vanlig" och "ovanlig" istället för "normal" och "onormal" så anser jag att man neutraliserar förhållandet mellan NT och AS när man jämför grupperna.

Är jag ute och cyklar eller bara svamlar eller?

mvh

Mja... Många NT är inte så vanliga och många ter sig också rejält onormala (fast då kanske de har nån personlighetsstörning eller är allmänt gräsliga bara, förutom de som är udda utan att ha nån diagnosticerbar eljesthet). Likaså är många aspisar inte särskilt ovanliga utan tämligen beige, fast kanske beige på ett aspigt sätt. Gillar inte binära uppdelningar öht.

alfapetsmamma skrev:Mja... Många NT är inte så vanliga och många ter sig också rejält onormala (fast då kanske de har nån personlighetsstörning eller är allmänt gräsliga bara, förutom de som är udda utan att ha nån diagnosticerbar eljesthet). Likaså är många aspisar inte särskilt ovanliga utan tämligen beige, fast kanske beige på ett aspigt sätt. Gillar inte binära uppdelningar öht.

Tror vi använder orden på olika sätt. Alla NT är vanliga och alla aspar är ovanligare i jämförelse med antalet NT:s. Ta en fruktkorg med 10 päron och 3 persikor. Korgens vanligaste frukt är päron. Detta är ett faktum även om några päron är ruttna. Persikorna är inte onormala bara för att dom är färre, bara ovanligare.

Duras skrev:

alfapetsmamma skrev:Mja... Många NT är inte så vanliga och många ter sig också rejält onormala (fast då kanske de har nån personlighetsstörning eller är allmänt gräsliga bara, förutom de som är udda utan att ha nån diagnosticerbar eljesthet). Likaså är många aspisar inte särskilt ovanliga utan tämligen beige, fast kanske beige på ett aspigt sätt. Gillar inte binära uppdelningar öht.

Tror vi använder orden på olika sätt. Alla NT är vanliga och alla aspar är ovanligare i jämförelse med antalet NT:s. Ta en fruktkorg med 10 päron och 3 persikor. Korgens vanligaste frukt är päron. Detta är ett faktum även om några päron är ruttna. Persikorna är inte onormala bara för att dom är färre, bara ovanligare.

Jojo, nog är vi ovanligare så tillvida. Jag tänkte mer på de enskilda individerna. Många NT är inte "vanliga" (om man tänker tänker mest som andra, lever mest som andra, reagerar mest som andra osv) utan kreativa, udda, excentriska, roliga, spännande, knäppa osv. Dvs udda på gott och ont. Och många aspisar är det INTE. Som jag ser det.

Pratar vi majoritet kontra minoritet kommer saken i annat läge, helt klart.

Onormal vägrar jag se mig som. Jag är inte defekt eller sämre för att jag inte är som de flesta. Inte bättre heller för den delen. Bara annorlunda i många avseenden, om än inte alla eller ens de flesta.

alfapetsmamma skrev:
Jojo, nog är vi ovanligare så tillvida. Jag tänkte mer på de enskilda individerna. Många NT är inte "vanliga" (om man tänker tänker mest som andra, lever mest som andra, reagerar mest som andra osv) utan kreativa, udda, excentriska, roliga, spännande, knäppa osv. Dvs udda på gott och ont. Och många aspisar är det INTE. Som jag ser det.

Pratar vi majoritet kontra minoritet kommer saken i annat läge, helt klart.

Onormal vägrar jag se mig som. Jag är inte defekt eller sämre för att jag inte är som de flesta. Inte bättre heller för den delen. Bara annorlunda i många avseenden, om än inte alla eller ens de flesta.

Vi är till 100% överens. Bra skrivet!

Men den stora frågan jag ställer mig är hur NT:s betraktar aspar. Är aspar onormala eller ovanliga i NT:s ögon?

Jag misstänker att det är vanligt att aspar generellt betraktas som onormala och i så fall är det ett stort problem som jag ser det.

Har egna erfarenheter på senare tid som tyder på just det och erfarenheterna kommer tyvärr från sjukvårdsapparaten.



mvh

Det beror nog på vilken NT och om vederbörande känner till diagnosen eller inte.

Först och främst: vad definierar NT? Jag får intrycket att begreppet är luddigt och har olika betydelser för olika personer. När jag använder begreppet NT syftar jag på en person som pratar NT-språk, dvs:

* NT-språk går alltså ut på att kunna läsa mellan raderna, använda språket slarvigt och ta förgivet att "det fattar ju vilken idiot som helst att man inte menar, det är ju bara sånt man säger", osv. Hycklar, säger saker som ska låta bra. Det här kan aspisar också lära sig - med enorm ansträngning. Men det kommer nog alltid att innebära en separat ansträngning, och inte gå på ren automatik som för NT.

* snappar upp sociala koder automatiskt, till skillnad från aspisar som behöver få mycket förklarat för sig. Artighetsfraser, ironi osv.

* Använder språket som en form av "socialt kliande"; de får energi av att sitta och prata en massa nonsens, medan en aspie bara blir dränerad på kraft av det.

Motsvarigheten till NT-språk är ju den aspiga /autistiska språkförståelsen, att man tar allting bokstavligt. Det här innebär ju givetvis ett stort problem i relation till NT. Jag avskyr deras hycklande i hur de använder språket. Jag tycker att aspispråket är bättre för det är rakare och ärligare. Men hur få man med 95 % av befolkningen på det?

Till din fråga: Är NT normala? Nej, de är lika onormala som vi... Vanliga är de förvisso, då de är många fler än oss, men det tycker jag är helt irrellevant.

Jag förstår inte denna ovilja att acceptera diagnosen som man stöter på rätt ofta. För mig är diagnosen ett sätt att förstå mig själv, och de svårigheter jag har i relation till andra, genom att få reda på skillnaden i hur min hjärna fungerar/processar information, jämfört med det vanliga sättet.

Då kan jag förstå att som idag, jag var på stan, och det var massvis med folk, ett enormt kackel, och jag blev helt svimfärdig, yr i huvudet, hörde allting men kunde ändå inte urskilja nånting. Nu vet jag att det här inte är normalt (ursäkta uttrycket... ) utan en del i mitt funktionshinder. Så för mig är det oerhört viktigt att lära mig mer om skillnaden mellan AS och NT, för att lära mig att anpassa mig efter mina förmågor.

Duras skrev:
Men den stora frågan jag ställer mig är hur NT:s betraktar aspar. Är aspar onormala eller ovanliga i NT:s ögon?

Jag misstänker att det är vanligt att aspar generellt betraktas som onormala och i så fall är det ett stort problem som jag ser det.

Har egna erfarenheter på senare tid som tyder på just det och erfarenheterna kommer tyvärr från sjukvårdsapparaten.

mvh

Tyvärr kunde jag inte hålla med dig mer, både vad det gäller att vi nog som grupp ses som onormala (om än inte alltid som individer, särskilt om man inte outat sin diagnos) och vad det gäller att ha upplevt detta.

Det har hänt mig också, och tyvärr även på såna ställen som Aspergercenter, som man skulle hoppas var mer "värdeneutrala" och mindre NT-normativa...

Duras skrev:Har hängt upp mig på en liten sak. Man ser ofta uttryck som går ut på att att NT:s är normala. Det medför automatiskt att aspar är onormala, men ordet "onormal" har för mig en negativ laddning som är värre än att AS möjligen är en sjukdom eller störning.

Därför föredrar jag att använda "vanlig" resp "ovanlig" istället. Inget av dessa ord har nån laddning åt nåt speciellt håll. De är neutrala. Man kan också tolka "ovanlig" både negativt och postivt beroende på sammanhanget.

Genom att använda "vanlig" och "ovanlig" istället för "normal" och "onormal" så anser jag att man neutraliserar förhållandet mellan NT och AS när man jämför grupperna.

Är jag ute och cyklar eller bara svamlar eller?

mvh

Jag har känt likadant rätt länge. "De" är på ett sätt och "vi" på ett annat, men på många punkter tycker jag definitivt att det är svårt att smälta att just deras skulle vara självklart "normalt" och vi som då är "onormala".

Massor av dessa sociala spel man ska kunna behärska att lära sig för att få kallas såssialt kåmmptetänt är ju ovedersägligen "de" som har krånglat till... det är "de" som har en benägenhet att vilja komplicera saker som annars kunde ha varit enkelt med tillkrånglade spel man ska förstå hur de spelas osv... en jäkligt "oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer" som det minsann kallas att vi kan ha.

Ta bara hur mycket svårare många av oss med Asperger ofta har med att haja spelen kring att kunna möta och "fånga" en partner... det är väl egentligen det yttersta beviset för den tesen. Snacka om att det gäller att lära sig visa sig intresserad utan att visa sig för intresserad, och i mångas tycke verkligen just utan att visa sig intresserad alls... och hur det ligger paradoxala motsägelser hela tiden i vad som självklart kommer att vara positivt väl i en relation, och vad som är positivt att visa upp när man söker kontakt...

En relativ majoritet av alla fixar ju förvisso det där på något vis... liksom livet i stort...

Men just det där med tillkrånglade spel för spelens egen skull är den "vanliga", neurotypiska, världens kännetecken får man väl verkligen säga.

Jag betraktar dem just som den normgivande majoriteten. Normal må betyda att det är just en majoritet stor nog att sätta normen man är, men... nä, jag tycker normal är stötande att behöva ta i sin mun om dem.

De är bara flest, och jag tycker mer och mer att det känns som en genetisk olyckshändelse att de råkar vara snäppet bättre på just att möta partners och yngla av sig, så att deras gener hittills förblivit bäst på att föras visare.

Såpass som NPF-människor har verkat vara de som för världen framåt, med mest kritiskt tänkande och ifrågasättande av normer snarare än att bara okritiskt svälja allt från överheten, mest nyfikenhet och kreativitet... det känns som att det är "vi" som i hög grad står för de delarna av utveckling. Medan NT-strukturer sällan verkar på allvar premiera nydanande och stimulera nya upptäckter...

NT:s verkar i hög grad bara sträva efter att förvalta... premiera god lydnad och inställsamhet...

Det här med att destruktiva mönster som pennalismen Guillou beskrev på Solbacka ofta hyllas av de förtryckta... för de ser fram emot att längre fram dra fördel av samma system i stället, och att det kan vara värt att lida pin till dess.

Rätt eller fel, men det upplever jag som i grund och botten NT-mässigt.

Såpass som NPF-människor har verkat vara de som för världen framåt, med mest kritiskt tänkande och ifrågasättande av normer snarare än att bara okritiskt svälja allt från överheten, mest nyfikenhet och kreativitet... det känns som att det är "vi" som i hög grad står för de delarna av utveckling. Medan NT-strukturer sällan verkar på allvar premiera nydanande och stimulera nya upptäckter...

Någon sa "Det är de besvärliga människorna som förändrar världen". Jo, så verkar det vara.

De ovanliga/onormala är ofta kreativa, de uppfinner och bidrar till att livet blir riktigt spännande för de normala.

Ibland kan jag känna mig nästan utnyttjad... de andra roas av mina tilltag, tar gärna del av det jag skapar... men sen lämnar de mig - ensam.

Sen finns det ju också många kreativa människor som dessutom är mycket sociala. Helt normala i sitt skapande. Dem avundas jag. Jo det gör jag verkligen.

Men betyder inte normal även "vanligt förekommande"?

En persika kan vara en normal persika, men en onormal frukt i en korg med äpplen.

Jag har svårt med ordet normal eftersom det ena stunden används som "vanligt förekommande" och i andra stunden som "rätt/frisk" - och i tredje stunden kraftigt värdeladdat, där motsatsen "onormal" är ännu mer värdeladdat.

Normal i betydelsen "vanligt förekommande" är ju inte automatiskt värdeladdat. Och jag har använt ordet "onormal" i betydelsen "som de flesta/vanligt förekommande". När jag har använt det med värdeladdning, så har det varit lite mer skämtsamt.

Ju mer jag har lärt mig om ord, desto mer förstår jag varför det bli konflikter så ofta. Antingen så använder andra en annan betydelse, eller så ändrar betydelse efter situation, på ett helt annat sätt än jag.

Pemer skrev:Massor av dessa sociala spel man ska kunna behärska att lära sig för att få kallas såssialt kåmmptetänt är ju ovedersägligen "de" som har krånglat till... det är "de" som har en benägenhet att vilja komplicera saker som annars kunde ha varit enkelt med tillkrånglade spel man ska förstå hur de spelas osv... en jäkligt "oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer" som det minsann kallas att vi kan ha.

Ta bara hur mycket svårare många av oss med Asperger ofta har med att haja spelen kring att kunna möta och "fånga" en partner... det är väl egentligen det yttersta beviset för den tesen. Snacka om att det gäller att lära sig visa sig intresserad utan att visa sig för intresserad, och i mångas tycke verkligen just utan att visa sig intresserad alls... och hur det ligger paradoxala motsägelser hela tiden i vad som självklart kommer att vara positivt väl i en relation, och vad som är positivt att visa upp när man söker kontakt...

En relativ majoritet av alla fixar ju förvisso det där på något vis... liksom livet i stort...

Men just det där med tillkrånglade spel för spelens egen skull är den "vanliga", neurotypiska, världens kännetecken får man väl verkligen säga.

Dessa underliga spel verkar vara en viktig del av evolutionen, jämför med många arters parningsdanser som är ovanligt komplicerade och tillkrånglade, men på något underligt sätt verkar det gynna evolutionen trots att i många fall dansen inte har något evolutionstekniskt värde (dvs de förmågor som uppvisas har ingenting med förmågan att föda upp nästa generation att göra)

Varför har då evolutionen utvecklat dessa icke användbara egenskaper, är det för att NT-typerna ska ha en större chans att överleva, dvs de som förstår att hantera de outsagda sociala koderna. Trots detta finns det väldigt många arter som inte använder sig av avancerade sociala koder för fortplantningens skull, så den teorin kan inte stämma, eller har det med intelligensnivå att göra. Intelligenta arter har mer avancerade sociala spel, knappast, det finns ett antal hönsfåglar (som knappast kan beskyllas för intelligens) som har avancerad parningsdans, det stämmer inte heller överrens med oss Aspisar där intelligensen oftast ligger över medel.

Det kanske är ett intressant forskningsområde att ta reda på vad dessa parningsdanser (inklusive människan inte allt för intresserad) gör för nytta i evolutionen...

Pemer skrev:De är bara flest, och jag tycker mer och mer att det känns som en genetisk olyckshändelse att de råkar vara snäppet bättre på just att möta partners och yngla av sig, så att deras gener hittills förblivit bäst på att föras visare.

Kan inte säga det bättre själv... (min utläggning här ovan är egentligen samma sak, eller???)

Pemer skrev:NT:s verkar i hög grad bara sträva efter att förvalta... premiera god lydnad och inställsamhet...

NT = Feodalism, eller?

Pemer skrev:Det här med att destruktiva mönster som pennalismen Guillou beskrev på Solbacka ofta hyllas av de förtryckta... för de ser fram emot att längre fram dra fördel av samma system i stället, och att det kan vara värt att lida pin till dess.

Rätt eller fel, men det upplever jag som i grund och botten NT-mässigt.

Som sagt, det gäller att förstå (och uthärda) de sociala koderna, klarar man inte det är man inte evolutionsmässigt värd att skaffa avkomma, eller?

Miche skrev:Trots detta finns det väldigt många arter som inte använder sig av avancerade sociala koder för fortplantningens skull, så den teorin kan inte stämma, eller har det med intelligensnivå att göra. Intelligenta arter har mer avancerade sociala spel, knappast, det finns ett antal hönsfåglar (som knappast kan beskyllas för intelligens) som har avancerad parningsdans, det stämmer inte heller överrens med oss Aspisar där intelligensen oftast ligger över medel.

Det stämmer väl då. De som inte kan beskyllas för intelligens, har avancerade sociala spel ^_^

Bror Duktig skrev:

Miche skrev:Trots detta finns det väldigt många arter som inte använder sig av avancerade sociala koder för fortplantningens skull, så den teorin kan inte stämma, eller har det med intelligensnivå att göra. Intelligenta arter har mer avancerade sociala spel, knappast, det finns ett antal hönsfåglar (som knappast kan beskyllas för intelligens) som har avancerad parningsdans, det stämmer inte heller överrens med oss Aspisar där intelligensen oftast ligger över medel.

Det stämmer väl då. De som inte kan beskyllas för intelligens, har avancerade sociala spel ^_^

Hönorna kan inte rå för att dom utför parningsdanser. kanske är det samma med NT. Dom kan inte rå för att dom kör det sociala spelet. Dom känner sig tvungna utan att veta varför. Stackars satar

Duras skrev:

alfapetsmamma skrev:Mja... Många NT är inte så vanliga och många ter sig också rejält onormala (fast då kanske de har nån personlighetsstörning eller är allmänt gräsliga bara, förutom de som är udda utan att ha nån diagnosticerbar eljesthet). Likaså är många aspisar inte särskilt ovanliga utan tämligen beige, fast kanske beige på ett aspigt sätt. Gillar inte binära uppdelningar öht.

Tror vi använder orden på olika sätt. Alla NT är vanliga och alla aspar är ovanligare i jämförelse med antalet NT:s. Ta en fruktkorg med 10 päron och 3 persikor. Korgens vanligaste frukt är päron. Detta är ett faktum även om några päron är ruttna. Persikorna är inte onormala bara för att dom är färre, bara ovanligare.

hehe, vad fint skrivet, Duras!
alfapetsmamma hade också ett fint ord, eljesthet
jag är en sådan som också kan vara stolt över att vara onormal, men bland NTs så börjar man ju bara må psykiskt dåligt nästan ju. man får ingen chans, så känns det.

Miche skrev:Som sagt, det gäller att förstå (och uthärda) de sociala koderna, klarar man inte det är man inte evolutionsmässigt värd att skaffa avkomma, eller?

Pja. Jag ser inte de där spelen som något som har med evolutionen att göra, snarare som att de lever kvar eller frodas eller vad de gör trots evolutionens mekanismer och "intentioner".

Det är ju inte spelen som tillför något av egentligt värde utan tvärtom förstör och sätter rationella aspekter ur spel. Många med vettiga egenskaper för att bli en mycket bra partner väl i en relation ställs uppenbart offside för att det är spelen som betyder för mycket och vi inte fixar att spela dem, och att många som minsann kan spelen och kan bli valda i gengäld blir värdelösa partners är ju ett lika väletablerat faktum.

T ex de som håller sig framme och avlar barn men inte blir några fadersgestalter för sina barn alls, genom att lämna mamman lagom tills barnet kommer och sedan inte ens bryr sig om att träffa sina barn. Eller t ex de som har lätt att locka från start för att de jobbar så mycket och därför tjänar så bra, men i gengäld alltid prioriterar jobbandet före något som har med familjen att göra och blir världens mest frånvarande pappa av det skälet.

Så jag tycker jag är minst lika värd, om inte snarare i så fall mer värd (om något) att skaffa avkomma, när jag är kapabel att stå över så idiotiska spel. Jag skulle åtminstone bli en närvarande partner och far som finns där för och bryr sig om den jag älskar och våra (förhoppningsvis) barn.

Att spelen säger fruktansvärt lite om de bitarna fattar väl alla egentligen. Bara en fråga om att kunna ställa sig över dem, och inse vad för person man har framför sig vid ett möte. Jag tror knappast jag är den enda i hela världen. Frågan är bara om det finns något överväldigande utbud av kvinnor som kan det här i stockholmsregionen eller om man skulle vara tvungen att rikta blickarna långt långt långt ut över landet eller världen. Ett tag till försöker jag nog...