Det låter som ett intressant tema.

Är det någon som har skrivare, som kan dra ut de olika kriterierna isf? Bra att slippa komma ihåg dem i huvudet menar jag.

Om det inte är för mycket jobb så får den personen gärna även skriva ut min slaktning av attwood-kriterierna så jag kan se över vad jag tycker om dem efter att ha pratat med er andra.
Sorry om det är jobbigt, men jag har ingen skrivare.

Mördarsnigel skrev:Det låter som ett intressant tema.

Är det någon som har skrivare, som kan dra ut de olika kriterierna isf? Bra att slippa komma ihåg dem i huvudet menar jag.

Om det inte är för mycket jobb så får den personen gärna även skriva ut min slaktning av attwood-kriterierna så jag kan se över vad jag tycker om dem efter att ha pratat med er andra.
Sorry om det är jobbigt, men jag har ingen skrivare.

Jag har skrivare, men taskigt minne. Påminn mig.

Mördarsnigel skrev:Det skulle ju innebära att aspergare var extremt simpla och förutsägbara, vilket vi inte är.

Här kommer det farliga i "vi" igen. Det där är lika mycket en fördom som att personer med AS står och räknar spårvagnar på fritiden. Vissa med diagnosen är säkerligen extremt simpla och förutsägbara.

Ska det vara så svårt att inse att det inte finns något "vi" i det här avseendet? Det "vi" som finns är "vi med diagnosen Aspergers syndrom". Sedan är det stopp.
Jag vrålar över media som envisas med att skriva "Personen lider av en svår psykisk sjukdom, han har Aspergers syndrom", för det är till stor nackdel för mig som en individ med samma diagnos.
Men det är till en precis lika stor nackdel när människor som har samma diagnos insisterar på att ränna runt och kalla sig "Aspergare" eller "aspies", och får för sig att skriva motlistor där det det ska framgå att aspergare minnsan är bra på dittan och dattan.
Det löser inga jävla problem, det skapar än mer fördomar.

Åter igen har jag oerhört svårt att se hur man å ena sidan kan protestera högljutt över att man fått en stämpel, för att sedan vända sig om och sätta en stämpel på sig själv istället.

Kan någon förklara för mig just vad det är för grunläggande egenskaper människor med AS har, som gör att man på något vis kan få något positivt ut av att klumpa ihop sig? Förutom en diagnos, vad är det som är så oerhört lika hos samtliga att det motiverar en sådan gruppering?

Mördarsnigel skrev:När personer med ett visst funktionshinder (eller vad man vill kalla det) kollektivt beskrivs som "fina människor", så får jag lite mupp-vibbar.

Det skulle ju innebära att aspergare var extremt simpla och förutsägbara, vilket vi inte är.

Precis min uppfattning. Jag får intrycket att Attwood skrivit sina positiva kriterier för att trösta & uppmuntra, vilket jag inte är det minsta intresserad av. Antingen så är jag eller så är jag inte, och alla människor har fördomar i varierande grad. Det är möjligen nyfödda bebisar som är helt fördomsfria.

Mupp-stämpeln är precis lika vidrig som mördar-stämpeln.
Jag är ingetdera. Jag är lika lite gullig naiv mupp som jag är perverterad yxmördare.

Det värsta är att träffa väl pålästa människor som tror att de känner mig för att de läst experternas böcker om AS. Det är lika befängt som att läsa på om Afrikas historia och sedan gå runt och tro att man vet hur alla negrer haft det.

Sånt manar till strid.

tahlia skrev:Kan någon förklara för mig just vad det är för grunläggande egenskaper människor med AS har, som gör att man på något vis kan få något positivt ut av att klumpa ihop sig? Förutom en diagnos, vad är det som är så oerhört lika hos samtliga att det motiverar en sådan gruppering?

Att man på ett rimligt ungefär uppfyller kriterierna för diagnosen (enligt egen ärlig bedömning eller om den är sakkunnigt ställd).

Att man har samma eller ett likartat tryck från omvärlden att ta ställning till (och eventuellt göra något åt samfällt i stället för att dutta eller slåss mot väderkvarnar var och en för sig) på grund av dess hållning till dels de egenskaper som utgör eller följer av kriterierna för diagnosen, dels (om man har den) diagnosen själv.
Samma för praktiska problem (t.ex. handikapp) som följer av att man uppfyller diagnoskriterierna osv., såvida man nu inte vill räkna dem till omvärldstrycket.

Fortfarande har man bara diagnosen gemensamt.

Skillnaden mellan att t.ex rullstolsbundna buntar ihop sig i en förening (låt oss kalla den OrganiseradeHjulburna) och att människor med Aspergers syndrom gör det, är att de rullstolsbundna enbart förmedlar att de alla sitter i rullstol, inget mer. Människor med Aspegers syndrom förmedlar att de alla fungerar rent intellektuellt/mentalt på samma sätt, eftersom diagnosen är knuten till hjärnans funktion/förmåga.
Svamlar jag, eller är det någon som ser vad det är jag är ute efter?

Om rullstolsburna började kalla sig Hjulare, skulle de börja närma sig, men ändå inte nå fram till den gruppering personer med diagnosen AS självmant drar på sig.

Jag står på ena sidan och skriker högt över reaktioner som "jamen då vet jag hur du är, min kusin har också Aspergers", samtidigt som människor med samma diagnos gladeligen buntar ihop sig och dessutom ger sig själva ett samlingsnamn som lätt kan tolkas som att de alla fungerar på mycket liknande sätt.

Jag känner mig våldsamt motarbetad.

KrigarSjäl skrev:Intressanta kommentarer!
Fast jag känner inte igen mig i alla dina kommentarer - allt är en tävling. "Att bara vara" är för krukväxter, jag vill göra saker och jag vill göra dem bra.

Håller med fullständigt.

Jag betraktar, eller åtminstone tar mig an, i princip allt som om det vore en tävling. Annars känns det som om jag inte tar det på allvar och då är det ändå helt meningslöst, så varför göra det alls.

tahlia skrev:.....Jag känner mig våldsamt motarbetad.

Tycker inte du är motarbetad, du kommer med bra inlägg som gör att man tänker på andra sätt än man gjort annars.
Det du just sade var klokt och något iaf inte jag tänkt på.

tahlia Än en gång kan jag konstatera att jag i mycket håller med dig. Men jag menar att du är för rädd för detta vi.

Som jag ser det är vi ett mycket brokigt vi och en mycket brokig skara aspergare. Det finns likheter och det finns olikheter på samma sätt som det finns det på andra sidan "diagnosgränsen".

Vi har anledning att vara oroliga, försiktiga och förebyggande efter förmåga, vad avser just andras omdömen om oss som individer. Men detta behöver inte innebära att vi avsäger oss vår kollektiva och sociala förmåga att understödja varandra och arbeta för våra mer eller mindre gemensamma intressen.

På det sättet skiljer vi oss inte i princip från "hjularna". Däremot blir praktiken, politiken eller vad vi nu vill kalla det mer komplicerad just för att det rör sig om ett betydligt mer varierat "funktionshinder"/"funktionssätt".

tahlia skrev:

Mördarsnigel skrev:Det skulle ju innebära att aspergare var extremt simpla och förutsägbara, vilket vi inte är.

Här kommer det farliga i "vi" igen. Det där är lika mycket en fördom som att personer med AS står och räknar spårvagnar på fritiden. Vissa med diagnosen är säkerligen extremt simpla och förutsägbara.

Jag tror att du ogillar uttryckssättet av fel anledning just här.
Jag menade inte att alla aspergare är oförutsägbara och komplexa bara för att jag inte tycker att vi är simpla och förutsägbara.

Jag använde ordet "vi" helt neutralt, och jag menade att Asperger i sig inte kräver en så snäv personlighetstyp att man kan uttala sig om oss på det sättet. Det finns, som du skriver, aspergare som är simpla och, och så finns det sådana som är komplexa, och så finns det allt mittemellan.

Skulle kanske skrivit "Det skulle ju innebära att alla aspergare var extremt simpla och förutsägbara, vilket vi inte är."

TK skrev:tahlia Än en gång kan jag konstatera att jag i mycket håller med dig. Men jag menar att du är för rädd för detta vi.

Som jag ser det är vi ett mycket brokigt vi och en mycket brokig skara aspergare. Det finns likheter och det finns olikheter på samma sätt som det finns det på andra sidan "diagnosgränsen".

Vi har anledning att vara oroliga, försiktiga och förebyggande efter förmåga, vad avser just andras omdömen om oss som individer. Men detta behöver inte innebära att vi avsäger oss vår kollektiva och sociala förmåga att understödja varandra och arbeta för våra mer eller mindre gemensamma intressen.

På det sättet skiljer vi oss inte i princip från "hjularna". Däremot blir praktiken, politiken eller vad vi nu vill kalla det mer komplicerad just för att det rör sig om ett betydligt mer varierat "funktionshinder"/"funktionssätt".

Håller med.

Och det är också i vissa avseenden en annan sak med inre handikapp/tillstånd/vafan än med yttre. Hjärnan är mera komplex och genomgripande än benen, det skapar både fler likheter och större diversitet på samma gång.

Eller en vägförening eller en förening för butiksägare: vad har de gemensamt "egentligen"? Jo, en rad praktiska frågor och i det senare fallet professionellt utbyte. Sedan kan man råka dessutom hitta bra vänner eller trevligt umgänge där - eller också inte.

Håller med nano också.

Anledningen till att jag hänger här och inte på andra forumär för att jag tycker kommunikationen funkar bättre - här kan jag komma direkt till sakfrågorna istället för att 'spela ping pong med svammel'.
De aspergerträffar jag bevistat via forumet har också varit mycket givande, betydligt mer givande än att sitta på random kafé bara för att prata ditten och datten, min upplevelse är att jag kan prata med andra aspergare OM saker på ett annat sätt än med andra.
Att kunna skippa allmänt rundsnack om väder och istället gå direkt in på intressanta ämnen är en ynnest.

Därmed inte sagt att vi är särskilt lika i övrigt. Och det är det som är häftigt, att jag kan prata obehindrat med såväl yngre som äldre, akademiker som knegare tämligen obehindrat.

Den mångfald gällande ålder, kön, samhällsstatus etc vi representerar gör att likheterna aspergare emellan faktiskt framstår klarare.

Samtidigt som det finns många NTare jag har mer gemensamt med än en del aspergare. Knepig frågeställning detta "vi"...