hej läser med intresse om finsam och era inlägg.
själv har jag deltagit i liknande projekt innan finsam och skyddad anställning. det hela är en helt vanlig j-a pinnjakt av myndigheterna. inget nytt under solen. mina 240 högskolepoäng kunde inte hjälpa mig ett skit. slutade på kommunens ta-till-vara verksamhet
på kommunens lokala soptipp. Ju mer jag ser av de här nya projekten desto argare blir jag. bara karriärister och gryslyktor i omsmält skepnad.

lägg bara ner skiten,
gå inte på det ni råkar bara illa ut
mvh ferocactus

Ferocactus

Jag är benägen att hålla med dig i många avseenden.
Det är oftast inte värt det. Tänker på alla projekt jag
varit involverad i som aldrig lett någonstans.
Ofta är det mycket snack och lite verkstad.

Ser bra ut att ha ett projekt tror jag. Så man ägnar sig
lite åt dessa stackars utsatta grupper (d.v.s. sådana
som oss). Sällan är man egentligen intresserad
av vilka vi egentligen är. Bilden har man klar och
detta cementerar bara utanförskapet för det mesta.

Jag tror mer på Empowerment.
Så det så!!

Tingeling - (ja...jag är ledig och har tråkigt...märks det eller..*s*)

ferocactus skrev:hej läser med intresse om finsam och era inlägg.
själv har jag deltagit i liknande projekt innan finsam och skyddad anställning. det hela är en helt vanlig j-a pinnjakt av myndigheterna. inget nytt under solen. mina 240 högskolepoäng kunde inte hjälpa mig ett skit. slutade på kommunens ta-till-vara verksamhet
på kommunens lokala soptipp. Ju mer jag ser av de här nya projekten desto argare blir jag. bara karriärister och gryslyktor i omsmält skepnad.

lägg bara ner skiten,
gå inte på det ni råkar bara illa ut
mvh ferocactus

Väl rutet, kaktusen!
Åtgärder presenterade i vackra fraser ska man alltid vara vaksam mot, för rätt var det är så står man där och krattar rabatter tillsammans med förståndshandikappade...

DIProgan skrev:http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5063808

Den här dök upp i tips nyss genom någon RSS-bot. Om jag i en arbetssökning hade buntats ihop med intellektuellt funktionshindrade så hade jag ju blivit hopptossigt rasande i alla fall.

Som självutnämnd stavninsgpolis såg jag mig nödd att e-posta artikelförfattaren och påpeka felstavningen.

Det speglar ju hur gemene man lättvindigt ser alla olikfungerande som mentalt slöa.

Intellektuellt funktionshindrade är ju precis vad personer med AS inte är, tvärt om(!)
Säger som trådskaparen, de skulle få sina fiska varma om jag blev placerad i samma kategori/grupp som dessa. Inte p.ga av att jag ser ner på de som har intellektuellt funktionshinder, men p.ga avsknaden av nyanserat tänkande. Det är ju smidigare att generalisera, alla med ngn svårighet frångår ju normen vilket tydligen är livsfarligt...

Hur skulle det ha sett ut om Einstein hade fått LSS? Einstein omnämns ofta i aspergersammanhang, inte minst i artiklar som berör hjälpinsatser. Jag finner detta tämligen inkonsekvent då hjälpinsatserna som beskrivs i dessa fall oftast är samma hjälpinsatser som riktas till personer med lindriga intellektuella funktionshinder.

Nu skriver jag förmodligen för läsare som redan håller med mig, så jag kanske skriver i onödan. I så fall kan ni se mitt inlägg som en kanalisering av min frustration över att det av funktionshinderetablissemanget aldrig tycks inhämtas någon kunskap kring aspergares styrkor och kapaciteter.

helagotland.se skrev:- Vi behöver alla få vara i ett sammanhang och känna oss efterfrågade och behövda. Det gäller också för deltagarna i På spåret. som är i behov av nära stöd vid förändring, exempelvis i samband med en ny sysselsättning eller en ny praktikplats, säger Stina Hansson.

Detta visar på att Stina Hansson betraktar oss som några som det måste, på konstgjord väg skapas ett sammanhang för. Hon har helt missat potentialen i den normalbegåvade aspergergruppen som mycket väl kan passa in i sammanhang som skapats utifrån faktiska situationer.

helagotland.se skrev:Målgrupp för projektet är ett 50-tal personer på Gotland mellan 19 och 29 år. Med Aspbergers syndrom eller en lindrig intellektuell funktionsnedsättning.

Stina Hansson ger exempel i den egna verksamheten med rullande fikaveckor och sopsortering. Det är uppgifter som kan stressa ordinarie medarbetare men som kan vara perfekta sysslor för någon i projektet.
- Mångfald berikar och en person med ett intellektuellt funktionshinder har mycket att ge på rätt plats i livet, säger Stina Hansson.

Bäst att hålla käften om AS-diagnos i arbetslivet alltså. Om jag nu inte vill bli en muppig färgklick som enbart tömmer diskmaskiner. Det är inget fel i själva sysslan. Felet är att detta och andra sysslor i samma kategori tycks betraktas som de enda sysslorna för den aspergergrupp som är en av projektets målgrupper. Jag anser inte att det ska vara den enda arbetsuppgiften för en aspergare eller annan normalbegåvad individ. Såvida en sådan arbetsbeskrivning inte önskas på frivillig basis av individen i fråga. Detta är inget aspergare ska vara aktivt hänvisade till. Aspergare är definitivt överkvalificerade för detta. Givetvis är vi inte för fina för sådant jobb. Vad jag menar är att vi som grupp inte ska anses vara begränsade till det. Inom aspergergruppen finns betydligt större kapaciteter. Att då hänvisa en ambitiös, välbegåvad och motiverad aspergare till detta är att kväva en potential.

Förövrigt så visar Stina Hansson här på en mycket negativ syn på asperger då hon sammanför aspergergruppen med en grupp med lindrigt begåvningshandikapp i sitt projekt. Detta är två helt olika grupper med helt olika behov och tillgångar. Det visar på inkompetens och dåliga kunskaper omvad asperger innebär.

Kristofer skrev:Nu skriver jag förmodligen för läsare som redan håller med mig, så jag kanske skriver i onödan. I så fall kan ni se mitt inlägg som en kanalisering av min frustration över att det av funktionshinderetablissemanget aldrig tycks inhämtas någon kunskap kring aspergares styrkor och kapaciteter.

Det är aldrig fel att skriva ett bra inlägg, dessutom ett som håller sig till det ursprungliga ämnet för denna tråd.

Det gladde mig att läsa det. Jag tackar för ditt bidrag till att kanalisera den frustration man så ofta känner inför alla dessa fantasilösa och inskränkta projekt uttänkta för oss.

Uttänkta ja men med bristande insikt så blir det svårt för planerarna av projekten att göra rätt.

Det är ju vad jag förstår oftast så att man är fullt kompetent att göra jobbet men inte riktigt kompatibel med rekryteraren alla gånger.

Kristofer,

Mycket väl sammanfattat! Du är med i OA hoppas jag? Om inte annat, gå med där, du är uppenbarligen en röst att räkna med. Know your force...

Kristofer skrev:Hur skulle det ha sett ut om Einstein hade fått LSS? Einstein omnämns ofta i aspergersammanhang, inte minst i artiklar som berör hjälpinsatser. Jag finner detta tämligen inkonsekvent då hjälpinsatserna som beskrivs i dessa fall oftast är samma hjälpinsatser som riktas till personer med lindriga intellektuella funktionshinder.

Nu skriver jag förmodligen för läsare som redan håller med mig, så jag kanske skriver i onödan. I så fall kan ni se mitt inlägg som en kanalisering av min frustration över att det av funktionshinderetablissemanget aldrig tycks inhämtas någon kunskap kring aspergares styrkor och kapaciteter.

Korrekt. Men glöm för guds skull inte bort att *alla* människor har olika styrkor och svagheter. Alla. Alltid. Överallt. Det som skiljer oss är att våra begåvningsprofiler är ojämna, inte att de är helt unika.

Kristofer skrev:

helagotland.se skrev:- Vi behöver alla få vara i ett sammanhang och känna oss efterfrågade och behövda. Det gäller också för deltagarna i På spåret. som är i behov av nära stöd vid förändring, exempelvis i samband med en ny sysselsättning eller en ny praktikplats, säger Stina Hansson.

Detta visar på att Stina Hansson betraktar oss som några som det måste, på konstgjord väg skapas ett sammanhang för. Hon har helt missat potentialen i den normalbegåvade aspergergruppen som mycket väl kan passa in i sammanhang som skapats utifrån faktiska situationer.

helagotland.se skrev:Målgrupp för projektet är ett 50-tal personer på Gotland mellan 19 och 29 år. Med Aspbergers syndrom eller en lindrig intellektuell funktionsnedsättning.

Stina Hansson ger exempel i den egna verksamheten med rullande fikaveckor och sopsortering. Det är uppgifter som kan stressa ordinarie medarbetare men som kan vara perfekta sysslor för någon i projektet.
- Mångfald berikar och en person med ett intellektuellt funktionshinder har mycket att ge på rätt plats i livet, säger Stina Hansson.

Bäst att hålla käften om AS-diagnos i arbetslivet alltså. Om jag nu inte vill bli en muppig färgklick som enbart tömmer diskmaskiner. Det är inget fel i själva sysslan. Felet är att detta och andra sysslor i samma kategori tycks betraktas som de enda sysslorna för den aspergergrupp som är en av projektets målgrupper. Jag anser inte att det ska vara den enda arbetsuppgiften för en aspergare eller annan normalbegåvad individ. Såvida en sådan arbetsbeskrivning inte önskas på frivillig basis av individen i fråga. Detta är inget aspergare ska vara aktivt hänvisade till. Aspergare är definitivt överkvalificerade för detta. Givetvis är vi inte för fina för sådant jobb. Vad jag menar är att vi som grupp inte ska anses vara begränsade till det. Inom aspergergruppen finns betydligt större kapaciteter. Att då hänvisa en ambitiös, välbegåvad och motiverad aspergare till detta är att kväva en potential.

Förövrigt så visar Stina Hansson här på en mycket negativ syn på asperger då hon sammanför aspergergruppen med en grupp med lindrigt begåvningshandikapp i sitt projekt. Detta är två helt olika grupper med helt olika behov och tillgångar. Det visar på inkompetens och dåliga kunskaper omvad asperger innebär.

Helt korrekt. Själv så tillämpar jag 007-principen. Folk får reda på det jag anser att dom behöver veta och inte ett dugg mer. Inte för att de automatiskt skulle missförstå, utan för att det är enklare för mig.

Sedan så är det så att alla gör olika förenklingar. Men om det är offentlig sektor med luddiga målsättningar så är föreknlingarna endemiska. Därför så bakar man samman AS med rena förståndshandikapp utifrån någon "objektiv" definition. Intressant nog så läste jag i en gammal bok om sexuella perversioner att homosexuella och tidelagare tillhörde samma grupp för att...någonting. Det behöver väl knappast sägas att gayrörelsen inte är speciellt intresserad av tidelag, va?

Och visst så finns det företag där de fashionabla managementteorierna avlöser varandra och det därför är en extremt hög personalomsättning. Personligen så skulle jag tusen gånger hellre arbeta på Riksarkivet än en sådan muppverkstad. Men återigen: Den skadan är ytterst begränsad jämfört med vad den skulle kunna ha varit om hela nationer hade styrts så. Sovjet och Kommunistkina är två utmärkta exempel på vad som kan hända.

Men alla kan ju inte arbeta på stabila och konservativa institutioner som Riksarkivet. Därför är lösningen att ha ett stenhårt marknadsperspektiv. Nej-nej-nej! Missförstå mig rätt nu och stoppa tillbaka yuppiehalmgubbarna, va? Här är en mental övning som kan underlätta förståelsen:

Titta i en produktkatalog med varor som du vanligen inte bryr dig om. Ju mer annorlunda desto bättre. Förmodligen så kommer du att hitta saker som du inte ens visste fanns. Den första slutsatsen är att det uppenbarligen finns folk som vill betala för de varorna och att både säljare och köpare struntar helt i alla andra. Men den andra slutsatsen är lite klurigare och kräver sin teknikhistoriker:

Nästan ingen av varorna blev färdig i första försöket. Och om någon av varorna blev det utan att hämta inspiration från andra varor så är väl det ett yttest unikt undantag. Men annars så är varje vara resultatet av en lång och mödosam process med prototyper och testning där det inte handlade så mycket om att förbättra högstanivån utan att förbättra lägstanivån.

Och det är så du skall se dig själv. En produkt som ständigt skall bli bättre genom att eliminera skavank efter skavank. För det är så att vanlig matematik inte riktigt gäller nu. Du kan t.ex. tillhöra de 1% bästa på ett visst ämne. Men om du även tillhör de 10% värsta när det gäller att inte hålla deadlines så spelar det liksom ingen roll. Eller varför inte de 20% värsta i dålig handhygien (nyser i labben, klipper nästan aldrig naglarna, etc.)

Idag ska jag på första mötet på FINSAM. Är det någon som varit på FINSAM och kan dela med sig av sina erfarenheter?

Jag har inga större förhoppningar om att det ska ge mig något. De påstår att 60% (tror jag att det var) försörjer sig själva efter att ha varit på FINSAM, men jag blir säkert bland de övriga 40 procenten.

Mitt problem är ju att jag orkar vara på en arbetsplats ett kort tag, men jag försöker vara så himla duktig så jag bränner ut mig. Sedan orkar jag inte åka dit mer och bara gråter hela tiden.

Jag anstränger mig så mycket i början för att göra ett gott intryck att folk tror att jag klarar mycket mer än jag gör i längden. Sedan blir både de och jag besvikna på mig när fasaden rämnar. Att gå till FINSAM lär väl inte precis hjälpa mig med det problemet, men jag får väl se det som att jag har något att göra i några veckor i alla fall.


Moderator Alien: Flyttat från Övriga ämnen.

Vad är det här FINSAM för någonting? Arbetsmarknadspolitisk åtgärd?

Jepp, något i den stilen. Finansiell samordning. Arbetsförmedlingen, försäkringskassan, kommunen med flera samverkar.

Ok. Jag önskar dig lycka till, kämpa på bara. Men ta ingen skit från förnumstiga tjänstemän.

Moderator:

Slog ihop två trådar om Finsam.

Samfinansiering mellan olika myndigheter, var o en av de olika myndigheterna bekostar varsin bit av det som behövs för o få X i jobb.
God tanke imho, vet inget om hur det funkar.

Idag var första dagen på Finsam för mig. Jag kan lugna er med att inte en enda deltagare verkade intellektuellt funktionshindrad. Det var helt vanliga människor, men alla utom jag i gruppen var nog över 50. När jag visade kort på barnen i min mobil visade de kort på barnbarnen.

För att vara med i Finsam ska man ha behov av hjälp från minst två av följande:
* Arbetsförmedlingen
* Försäkringskassan
* Socialtjänsten
* Primärvården
* Psykiatrin

Det är alltså en väldigt brokig samling människor i grupperna. Gemensamt är att någon myndighetsperson tyckt att arbetsförmågan behöver utredas mer för personerna.

Man ska testa olika arbetsuppgifter och fylla i ett dagboksblad varje dag och svara på frågor vad man tyckte om uppgiften, hur man mådde under tiden man gjorde den, hur man mådde resten av dagen osv. Jag vet inte om detta kommer leda till något, men även om jag inte får jobb kanske jag lär mig något nytt om mig själv i alla fall och det tycker jag alltid är kul, så jag ser fram emot de kommande fyra veckorna.