Jag förstår mig inte på dom. Jag klarar inte av dom trots att dom är de som anses vara normala, dvs de NeuroTypiska monstren.

För mig är dom monster. Men missförstå nu inte. Jag tror inte alla människor är elaka, men dom har en drivkraft som jag saknar. Dom har en intuitiv förmåga att skapa en livsplan och följa denna röda tråd genom livet. Jag saknar den förmågan vilket jag vet efter att ha levt i över ett hlvt sekel.

Det finns olika typer av monster, men det dom har gemensamt är att dom är oförutsägbara och oförståeliga vilket jag anser är en definitkan av monster.

Det finns snälla monster och elaka monster.

Det finns försiktiga monster och klumpiga monster.

Det snälla och försiktiga monster är helt ok. Jag har faktiskt en chans att förstå.

Det snälla men klumpiga monstret kan ge mig rejäla rallarsvingar utan att mena det , men hur ska jag veta?

Det elaka men klumpiga monstret kan jag hantera. Det finns en chans att inse faran i tid och därefter fly.

Det elaka och försiktiga monstret är för mig den totala katastrofen för det kan lura mig till vadsomhelst utan att jag märker det förrän det är för sent.

mvh

Duras skrev:Jag förstår mig inte på dom. Jag klarar inte av dom trots att dom är de som anses vara normala, dvs de NeuroTypiska monstren.

För mig är dom monster. Men missförstå nu inte. Jag tror inte alla människor är elaka, men dom har en drivkraft som jag saknar. Dom har en intuitiv förmåga att skapa en livsplan och följa denna röda tråd genom livet.

Jag skulle faktiskt snarare säga att i de flesta entisar saknar behov av livsplan och därmed finner sig i de livsvägar som ödet väljer åt dem. De har liksom mindre emot att slå till när ödet kommer med sina erbjudanden.

Bra monstersammanfattning i övrigt, förresten.

Lär dig bli ett stenhårt aspergermonster som käkar kollektivskallar till frukost...

jonsch

Jag skulle faktiskt snarare säga att i de flesta entisar saknar behov av livsplan och därmed finner sig i de livsvägar som ödet väljer åt dem

Dom har en intuitiv förmåga att välja rätt väg i avgörande skeden av livet som jag saknar.

(Ursäkta mig, jag har ännu inte grepp på hur detta forum funkar)

KrigarSjäl skrev:Lär dig bli ett stenhårt aspergermonster som käkar kollektivskallar till frukost...

Jo, jag försöker minsann

Men det tar sån evinnerlig tid att förutsäga hur dom kommer att reagera på mina utspel. Tänkte nyligen ut en synnerligen genomarbetad plan inför ett möte men blev helt ställd när det dök upp en helt annan typ av NT-monster än det jag hade förutsett vilket kastade mig tillbaka till ruta ett.

Så jag undrar vad jag håller på med egentligen. Jag vill bara bli lämnad ifred och leva på det sätt som skulle ge mig guldmedalj i klimatffrågan. Om alla levde som jag skulle det inte finnas nån global överuppärmning

mvh

Börja med att vara stolt över dig själv.

KrigarSjäl skrev:Börja med att vara stolt över dig själv.

Ha! Det var precis vad jag tänkte skriva.

Klokt tänkt av dig Duras tycker jag.

Tack geoache

Det handlar inte om stolthet. Det handllar om att försöka läsa arabiska. För mig tog det 50 år att lista ut att man ska läsa baklänges Nu har jag lärt mig några enstaka ord men vet fortfarande inte vad boken handlar om......

Hittade följande text som kanske redan finns här på forumet nånstans men är så grymt snyggt skriven att jag lägger in den här. Och därmed slipper jag skriva detta själv

*******************

För mycket okunskap om Aspergers
syndrom inom sjukvården!

”Psykologen är tveksam om jag kan ha Asperger eftersom hon tycker jag är så bra på att uttrycka mig.”

”Jag är för känslosam för att kunna vara aspergare, enligt deras kriterier.”

”Läkaren på öppenpsyk tyckte inte det var så viktigt med en neuropsykiatrisk utredning

– det är inget som förändras av att man får en diagnos.”

”Han frågade om jag hade problem att kramas. Jag sa att jag kramar min flickvän oftamen mina föräldrar kramas inte så mycket men jag kramar dom ibland. Han sa att jag då inte hade asperger...”

”Hon sade att det syns på alla som har Asperger att de har det.”

”Du kan inte ha Asperger, du är ju trevlig!”

Ovanstående är autentiska berättelser från internetforum för personer med Aspergers syndrom, när nya medlemmar berättat om sina möten med företrädesvis läkare och psykologer där de försökt ta upp frågan om vidare remiss för att utreda om de kan ha Aspergers syndrom, eller t o m hos psykologer under diagnosutredning.

Det föreligger anmärkningsvärt dåliga kunskaper om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) inom allmänmedicin och psykiatri – kliniskt verksamma allmänläkare, psykologer och psykiatriker kan med mediokra kunskaper om vad Aspergers syndrom är avfärda patienter på så här okunnigt vis.

Aspergers syndrom är en ofta mycket tärande funktionsnedsättning, inte minst för oss många som har det i så pass till synes lindrig grad att vi oftast ser "fullt normala" ut. Alla vill vara normala, så även vi med neuropsykiatriska funktionshinder. En majoritet av oss har genom åren lärt oss kamouflera våra svårigheter. Vid en ytlig påsyn motsvarar vi inte de manualbaserade kriteriesamlingarnas schabloner.

Under kortare stunder, till exempel under psykolog- och läkarbesök, orkar vi låtsas vara normala. Att det är så finns det ett otal exempel på på internetfora världen över, liksom i självbiografier av personer med Aspergers syndrom.

Kriteriesamlingarna för aspergerdiagnostik bygger på beskrivningar av små barns beteenden. Hos oss med Aspergers syndrom som hunnit bli vuxna uttrycks svårigheterna många gånger mer subtilt. Lidandet är däremot inte nödvändigtvis mindre.

Både för oss själva och för vår omgivning kan tillvaron förbättras avsevärt av att den som har Aspergers syndrom också kan få diagnosen ställd. Med diagnos finns också rätt till stöd och hjälp enligt lag.
Men då måste personer med Aspergers syndrom nå fram till den kompetens som finns för att göra diagnosutredning. Något som för många kan visa sig svårt när riskerna är så här stora att på vägen dit
möta personal i sjukvården med denna bristande kunskap om syndromet!

Detta är fullkomligt oacceptabelt och måste åtgärdas snarast!
Situationen visar tydligt att det behövs obligatorisk utbildning om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar för de yrkesgrupper som verkligen kan påverka oss som lever med sådana – läkare, psykologer, socionomer m fl.

I det ovan sagda framkommer hur läkare och psykologer kan försvåra för oss att ens komma åt att få diagnos ställd, och vi känner exempel på att ansvariga socialtjänstemän utan insikt i NPF-problematik har kunnat misstolka familjesituationer fullkomligt och tagit ifrån föräldrar med NPF-diagnoser deras barn.

Så här kan det inte fortgå!

Tullinge 4 mars 2009
Anders Pemer
Ordförande

anders.pemer@aspergare.org
www.aspergare.org

Organiserade Aspergare (OA) är en förening av och för aspergare och andrahögfungerande autister,


************************

”Du kan inte ha Asperger, du är ju trevlig!”

haha, det är stor humor

Moderator ufo / Raderat telefonuppgift.

.

Nog för att jag tror att Pemer är ganska publik med sig själv men vet han om att du lägger ut hans adress och telefonnummer?
Om inte så föreslår jag att du pratar med honom och anmäler ditt eget inlägg o ber moderatorn ta bort namn adress o telefonnummer.

nano skrev:Nog för att jag tror att Pemer är ganska publik med sig själv men vet han om att du lägger ut hans adress och telefonnummer?
Om inte så föreslår jag att du pratar med honom och anmäler ditt eget inlägg o ber moderatorn ta bort namn adress o telefonnummer.

Citatet är ju OA:s senaste pressrelease ord för ord så den informationen är ju redan spridd sedan tidigare i så fall. Kan det göra något att den även hamnar i den här tråden?

/Barracuber

Ah, nej det lär det nog inte göra, då är det ju en annan sak, jag visste inte det.

Duras skrev:Jag förstår mig inte på dom. Jag klarar inte av dom trots att dom är de som anses vara normala, dvs de NeuroTypiska monstren.

För mig är dom monster. Men missförstå nu inte. Jag tror inte alla människor är elaka, men dom har en drivkraft som jag saknar. Dom har en intuitiv förmåga att skapa en livsplan och följa denna röda tråd genom livet. Jag saknar den förmågan vilket jag vet efter att ha levt i över ett hlvt sekel.

Det finns olika typer av monster, men det dom har gemensamt är att dom är oförutsägbara och oförståeliga vilket jag anser är en definitkan av monster.

Det finns snälla monster och elaka monster.

Det finns försiktiga monster och klumpiga monster.

Det snälla och försiktiga monster är helt ok. Jag har faktiskt en chans att förstå.

Det snälla men klumpiga monstret kan ge mig rejäla rallarsvingar utan att mena det , men hur ska jag veta?

Det elaka men klumpiga monstret kan jag hantera. Det finns en chans att inse faran i tid och därefter fly.

Det elaka och försiktiga monstret är för mig den totala katastrofen för det kan lura mig till vadsomhelst utan att jag märker det förrän det är för sent.

mvh

Du verkar överdriva. Normala personer lever inte i någon harmoni och har också problem av varandra.

Tips: Var inte bitter. Första steget till det är att sluta demonisera personer du har svårt för. Det spelar ingen roll om du så talar om "snälla" monster. Demonisering är demonisering, om än teoretisk.

Vad gäller intiutiv drivkraft så behöver det inte spela någon roll. Författaren Frank Herbert sade att han inte behövde vara "inspirerad". Han satte sig helt enkelt ned och skrev sina timmar. I efterhand så kunde han inte skilja mellan text skriven när det var motigt och text skriven när det flöt på.

Så visst, det är förmodligen så att många saker är gratis för normala. Men inte allt, oh nej. T.ex. så låg det inte i Nixons natur att bli politiker, men han arbetade stenhårt mot sin natur och lyckades faktiskt.

varför tycker du NT är ''monster''? För mig är det tvärt om, känner mig mycket mer hemma hos NT-personer.

Proffe Slimp skrev:Du verkar överdriva.
Tips: Var inte bitter.

Det är ingen överdrift utifrån mina utgångspunkter men givetvis en förenkling av verkligheten med syftet att försöka sortera begreppen.

Jag är inte bitter. Däremot har jag gett mig fan på att skapa en liv som JAG vill ha. Inte ett liv som nåt NT-monster har lurat mig in i alternativt har fått mig att TRO att jag vill ha.

Efter att ha levt 50+ år på NT-monstrens villkor ska jag se till att fr.o.m nu leva på MINA villkor. Jag har varit lätt att dupera men är nu vi vägs ände, inträngd i ett hörn. Min enda chans är att medvetet utnyttja min ENDA stora tillgång, nämligen mitt IQ i Menza-klass.

Bl.a har jag börjat föra dagbok för mina kontakter med sjukvårdsapparaten. Tro, mig det är hittills en bedrövlig läsning. Jag söker hjälp, men hittills har försöken resulterat i att bollen kastas tillbaka, dvs att JAG ska göra nåt. "ta kontakt med den eller den". Men det är just det jag inte klarar. Det är just precis det jag söker hjälp med. NT-monstren fattar inte!

”Psykologen är tveksam om jag kan ha Asperger eftersom hon tycker jag är så bra på att uttrycka mig.”

mvh

Duras skrev:”Psykologen är tveksam om jag kan ha Asperger eftersom hon tycker jag är så bra på att uttrycka mig.”

Ytterligare en missuppfattning om aspergare...

Duras skrev:
Efter att ha levt 50+ år på NT-monstrens villkor ska jag se till att fr.o.m nu leva på MINA villkor. Jag har varit lätt att dupera men är nu vi vägs ände, inträngd i ett hörn. Min enda chans är att medvetet utnyttja min ENDA stora tillgång, nämligen mitt IQ i Menza-klass.

Jo, jag har insett ungefär samma sak ganska nyligen. Att satsa 100% på SIN EGEN VÄG, gärna det man är skitbra på. Oavsett vad omvärlden säger.

Duras skrev: "ta kontakt med den eller den". Men det är just det jag inte klarar. Det är just precis det jag söker hjälp med. NT-monstren fattar inte!

Har i det stora hela samma problem. Får extrem panikångest av en viss form av kommunikation med okänd människa.
De kanske vill tro att man ska känna en viss stolthet över en påstådd "rädsla" man just övervunnit?
En sån "stolthet" över att ha övervunnit en s.k "rädsla" har jag aldrig känt. Snarare det helt motsatta.
Telefonen är ett stycke mycket ond uppfinning i mina ögon.

Duras skrev:

Proffe Slimp skrev:Du verkar överdriva.
Tips: Var inte bitter.

Det är ingen överdrift utifrån mina utgångspunkter men givetvis en förenkling av verkligheten med syftet att försöka sortera begreppen.

Jag är inte bitter. Däremot har jag gett mig fan på att skapa en liv som JAG vill ha. Inte ett liv som nåt NT-monster har lurat mig in i alternativt har fått mig att TRO att jag vill ha.

Efter att ha levt 50+ år på NT-monstrens villkor ska jag se till att fr.o.m nu leva på MINA villkor. Jag har varit lätt att dupera men är nu vi vägs ände, inträngd i ett hörn. Min enda chans är att medvetet utnyttja min ENDA stora tillgång, nämligen mitt IQ i Menza-klass.

Bl.a har jag börjat föra dagbok för mina kontakter med sjukvårdsapparaten. Tro, mig det är hittills en bedrövlig läsning. Jag söker hjälp, men hittills har försöken resulterat i att bollen kastas tillbaka, dvs att JAG ska göra nåt. "ta kontakt med den eller den". Men det är just det jag inte klarar. Det är just precis det jag söker hjälp med. NT-monstren fattar inte!

”Psykologen är tveksam om jag kan ha Asperger eftersom hon tycker jag är så bra på att uttrycka mig.”

mvh

Tja, mina utredare såg snarast mitt omfångsrika talspråk som ett tecken på AS. Verkar som om du har otur.

Men allvarligt. Sluta kalla komplett normala människor som inte är ute efter att sätta dit dig för monster. Allvarligt. För det må vara aldrig så fel när en minoritet avhumaniseras. Men när en minoritet avhumaniserar majoriteten så är det gränslös idioti.

Men allvarligt. Sluta kalla komplett normala människor som inte är ute efter att sätta dit dig för monster. Allvarligt. För det må vara aldrig så fel när en minoritet avhumaniseras. Men när en minoritet avhumaniserar majoriteten så är det gränslös idioti.

Jag håller med till hälften. En definition på monster är:

monster, monstrum, missbildad och skrämmande varelse

Givetvis handlar det inte alls om missbildningar, men definitivt skrämmande i mina ögon eftersom dom är oförståeilga och har kapacitet att lura mig långt upp på läktaren.

Hittade inget bättre ord än monster, men det framgår av grundinlägget att jag inte alls avhumaniserar majoriteten. Jag gör bara en grov och kanske naiv uppdelning i "onda och goda" med syftet att försöka förstå min egen tillvaro.

mvh

Ok, då är jag med. Och visst så kan mycket av det som normala personer har gratis verka skrämmande. Men: Mycket handlar om inlärda saker. Jag kan tänka mig att Stockholms tunnelbana kan vara skrämmande för en lantis med AS. Men den kan även skrämmande för normala lantisar. I vilket fall så tar det ett tag innan de lär sig att inte snubbla varje gång tunnelbanan bromsar in. Själv så finner jag inte tunnelbanan skrämmande för fem öre. Och om vi talar om mer långsiktiga projekt som kräver omfattande planering och organisation så måste fullt normala människor även där göra olika listor och kalkyler.

Proffe Slimp skrev:Ok, då är jag med. Och visst så kan mycket av det som normala personer har gratis verka skrämmande. Men: Mycket handlar om inlärda saker. Jag kan tänka mig att Stockholms tunnelbana kan vara skrämmande för en lantis med AS. Men den kan även skrämmande för normala lantisar. I vilket fall så tar det ett tag innan de lär sig att inte snubbla varje gång tunnelbanan bromsar in. Själv så finner jag inte tunnelbanan skrämmande för fem öre. Och om vi talar om mer långsiktiga projekt som kräver omfattande planering och organisation så måste fullt normala människor även där göra olika listor och kalkyler.

En NT är inte normalare än en aspie, men vanligare. Å andra sidan är alla människor unika. Varje aspie är alltså ovanligt unik

Betr tunnelbanan så tror jag inte alls den är skrämmande för en lantis-AS. Det är ju ett tekniskt underverk som måste utforskas. Hur många stationer finns det? Hur fort går tågen? Hur många olika sorters vagnar finns det? Vid vilka stationer kan man byta linje? Hur har man konstruerat tunnlarna där linjerna kortsar varandra? Hur mycket el går det åt? Hur ser olika stationer ut och hur gamla är dom? Hur många personer får det plats i ett tåg. hur många tåg finns det? Hur många personer åker från Skärmarbrink till T-centralen under en timme i rusningstrafik?

Det är ju en hel ocean att fundera och räkna på. En lantis som inte tänker ungefär så här är ingen riktig lantis-aspie

mvh

Duras skrev:Betr tunnelbanan så tror jag inte alls den är skrämmande för en lantis-AS.

Såsom varande en lantis-AS, som pga arbetet har anledning att använda tunnelbanan i Sthlm ungefär en gång i månaden, kan jag intyga att den inte alls är skrämmande. Eftersom jag dessutom ofta lyckas åka fel, trots planering och att det är samma ställen jag åker till varje gång - och jag därför tror att jag denna gång ska känna igen mig, något som hittills inte har hänt - tycker jag att det är bra att bara behöva gå av och invänta tåget i motsatt riktning.
Men jag undviker gärna rusningstid!

Jag tror nog att det där med tunnelbanan var en metafor - inte att tolkas bokstavligt.

Duras skrev:En NT är inte normalare än en aspie, men vanligare. Å andra sidan är alla människor unika. Varje aspie är alltså ovanligt unik

Isåfall, varför skall vi slösa bort skattepengar på utredningar om aspiesar bara är lite finare, typ?

Normala människor är normala. Det är liksom vad hela poängen med vad normal är. Vi kan alltid leka med orden, men ingen får det bättre för det.

Duras skrev:Betr tunnelbanan så tror jag inte alls den är skrämmande för en lantis-AS. Det är ju ett tekniskt underverk som måste utforskas. Hur många stationer finns det? Hur fort går tågen? Hur många olika sorters vagnar finns det? Vid vilka stationer kan man byta linje? Hur har man konstruerat tunnlarna där linjerna kortsar varandra? Hur mycket el går det åt? Hur ser olika stationer ut och hur gamla är dom? Hur många personer får det plats i ett tåg. hur många tåg finns det? Hur många personer åker från Skärmarbrink till T-centralen under en timme i rusningstrafik?

Det är ju en hel ocean att fundera och räkna på. En lantis som inte tänker ungefär så här är ingen riktig lantis-aspie

mvh

Ok, men med tanke på att den kan knycka till rejält utan att någon visuell förvarning ges så brukar lantisar alltid ha problem med tunnelbanan i början.

Inger skrev:Jag tror nog att det där med tunnelbanan var en metafor - inte att tolkas bokstavligt.

Nej det var ingen metafor. För en person som har bott hela sitt liv ute på landet och aldrig har haft närmre än ett par km till närmsta granne så ***KAN*** tunnelbanan upplevas som skrämmande.