Hur når vi ut i massmedia?
67 inlägg
• Sida 2 av 3 • 1, 2, 3
barracuber skrev:Men kan alla inom gruppen "vi" skriva under på att de har eller skulle vilja utveckla dessa styrkor hos sig själva?
Nej. Och det är just det som gör det hela så absurt. Det enda "vi" alla har gemensamt är diagnosen Aspergers syndrom. Utöver det finns inget som samtliga med den diagnosen kan skriva under på.
Det gör att det hela ter sig så oerhört ologiskt i mina ögon.
Senast redigerad av tahlia 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
barracuber skrev:
Tahlia m fl, jag tycker det vi ska framhålla som är "vi" är ju våra styrkor. Nästa fråga blir VAD är våra styrkor? Det kan ju inte bara vara styrkor som vissa av oss har, men andra inte har, då blir det liksom ihåligt.
Styrkor som jag själv tänker från mig själv är t ex detaljfokusering, uthållighet, tålamod, kvalitetstänkande m.m. Taget ur luften bara.
Men kan alla inom gruppen "vi" skriva under på att de har eller skulle vilja utveckla dessa styrkor hos sig själva?
För min del känns det viktigt att lyfta fram OA som organisation och att den representeras av oss själv.
Att man synliggör breden inom diagnosen, spännvidden fr. "mupp" till
NT-aspies, men också peka på vår vanlighet.
Att förändra fokuset från hinder till möjligheter.
Våra styrkor kommer att vara individuella precis som den problematik som vi anser att diagnosen innebär för oss på ett individuellt plan- Tänker att man ska akta sig för att sätt en etikett ser hellre att det är vanligheten som ligger i fokus.
Senast redigerad av Sam 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
tahlia skrev:barracuber skrev:Men kan alla inom gruppen "vi" skriva under på att de har eller skulle vilja utveckla dessa styrkor hos sig själva?
Nej. Och det är just det som gör det hela så absurt. Det enda "vi" alla har gemensamt är diagnosen Aspergers syndrom. Utöver det finns inget som samtliga med den diagnosen kan skriva under på.
Det gör att det hela ter sig så oerhört ologiskt i mina ögon.
Jag håller med Tahlia. Det finns ingenting som alla människor som har diagnosen har gemensamt. Däremot så finns saker som är mer eller mindre vanligt förekommande med AS. Trots det tycker jag ändå att man kan prata om "vi", om man minns att egenskaper inte är generella i hela kollektivet, utan varierar ifrån person till person.
Senast redigerad av rdos 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
Sam skrev:För min del känns det viktigt att lyfta fram OA som organisation och att den representeras av oss själv.
Att man synliggör breden inom diagnosen, spännvidden fr. "mupp" till
NT-aspies, men också peka på vår vanlighet.
Att förändra fokuset från hinder till möjligheter.
Våra styrkor kommer att vara individuella precis som den problematik som vi anser att diagnosen innebär för oss på ett individuellt plan- Tänker att man ska akta sig för att sätt en etikett ser hellre att det är vanligheten som ligger i fokus.
Instämmer i detta till 100%.
Senast redigerad av rdos 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
Där har ni rätt, det är inte särskilt bra att säga "vi", my bad. Om jag satt i tv-soffan skulle jag vara noga med att understryka att det här är mina erfarenheter, så här tycker jag. Idén om ett slags språkrör för aspergare kan vi slopa.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
KrigarSjäl skrev:Där har ni rätt, det är inte särskilt bra att säga "vi", my bad. Om jag satt i tv-soffan skulle jag vara noga med att understryka att det här är mina erfarenheter, så här tycker jag. Idén om ett slags språkrör för aspergare kan vi slopa.
Njäe, det vill nog till båda varianterna. Det finns t.ex. bra många självbiografier idag, men i stort sett ingen forskning kring neurodiversitet och positiva egenskaper. Ska man gå ut med hur kollektivet fungerar, vilket man nog måste delvis, så behöver man ha någon grund att stå på. När tanterna på RFA pratar om hur vi är så refererar de ju till DSM / ICD, vilket media köper eftersom det är auktoriteter inom neuropsykiatrin som tagit fram dessa.
Senast redigerad av rdos 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
Bjäbbmonstret skrev:Och angående Tahlias kommentar om vi. Det är ju klart att ni har ett vi - ni har ju gemensamma problem.
Ja, det är så självklart så det borde inte behöva påpekas. Till kärnan med dessa gemensamma problem! Då kan vi vinna gehör, och så går det kanske att lösa problemen så gott det går. Men så länge ingen utanför vår kår känner till våra speciella problem, så är det klart att ingen heller tar hänsyn till dem.
KrigarSjäl skrev:Där har ni rätt, det är inte särskilt bra att säga "vi", my bad. Om jag satt i tv-soffan skulle jag vara noga med att understryka att det här är mina erfarenheter, så här tycker jag. Idén om ett slags språkrör för aspergare kan vi slopa.
Värst vad du svänger fort, KrigarSjäl! Här, i detta ditt senaste inlägg, håller jag inte alls med dig. Men jag ger dig samtidigt medhåll i, att det är de enskilda fallen som levandegör't.
För övrigt kan jag informera om, att det var ett stort uppslaget reportage i dagens söndags-SvD om en man med Tourettes syndrom - och det var ett idel positivt och konstruktivt reportage. Bra reklam för TS, får man säga!
Senast redigerad av filfras 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
filfras skrev:
Ja, det är så självklart så det borde inte behöva påpekas. Till kärnan med dessa gemensamma problem! Då kan vi vinna gehör, och så går det kanske att lösa problemen så gott det går. Men så länge ingen utanför vår kår känner till våra speciella problem, så är det klart att ingen heller tar hänsyn till dem.
Riktigt så enkelt tycker inte jag att det är, att det skulle finns några "Våra speciella problem" som är en gemensam nämnare för oss.
Så som jag ser det, är den gemensamma nämnaren inom vilka "områden" svårigheterna ev kan uppstå i. Anpassning där det behövs finns inte i ett standardformat, utan måste utformas från individ till individ, om det nu krävs anpassning.
Jag är faktiskt inne lite på K.S linje att prata om AS utifrån sina egna erfarenheter i första hand. Faktum är att det bara är vår egen historia som vi kan, ta ansvar för. Att vi sedan kan känna igen oss i varandras erfarenheter, är något helt annat
Sedan kan det finnas frågor, som vi med diagnos vill uttala oss om som grupp, tex artikeln i Psykologi Tidningen, (över diagnostisering)
Ju fler personliga speglingar av hur det är att leva med en diagnos som AS , som når ut, ger en bred om hur olika ett liv med diagnosen AS kan se ut. Både vad det gäller möjligheter och hinder, som ett ev behov av hjälp och stöd i vår vardag, och att vi i första hand är egna individer med en individuell problematik.
Däremot så kommer media inte att komma och knacka på vår dörr för att fråga om vi skulle vilja medverka i det ena eller det andra, utan det är upp till oss att ta plats och tala om att vi finns.
OA tycker jag skulle vara ett alldeles utmärkt redskap, för att lyfta fram sakfrågor som rör AS. Men som med allt annat så handlar det om att handla och inte bara snacka, om att detta vore något för OA....
Upp till bevis! Skriv svar på aktuella artiklar, ta kontakt med media, presenter vad ni vill.
Senast redigerad av Sam 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
Men då glömmer du bort att Sverige är landet där man bara kan hålla en tanke i taget. Hägg skriver att det bara finns plats för EN riksbög, EN riksfysiker, EN riksbonde etc. Enda undantaget var under slutet av 90-talet när man hade TVÅ rikstomtar med konstiga frisyrer och obegripligt språk (Birgersson och Staël von Holstein.) Så även om du bara skulle representera dig själv så skulle du lik förbannat bli riksaspergaren.KrigarSjäl skrev:Där har ni rätt, det är inte särskilt bra att säga "vi", my bad. Om jag satt i tv-soffan skulle jag vara noga med att understryka att det här är mina erfarenheter, så här tycker jag. Idén om ett slags språkrör för aspergare kan vi slopa.
Senast redigerad av Proffe Slimp 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
- Proffe Slimp
- Inlägg: 1029
- Anslöt: 2008-08-03
Visst, "fallstudier" är alltid effektiva, och alla aspiska självbiografier o.a. bör vi väl tacksamt ta emot, vårda ömt, och referera till etc. På så vis kan Aspie få ett "ansikte".
Men detta hindrar inte alls, att det andra spåret körs parallellt. Jag tycker att det ändå låg något i det KS antydde om vår gemensamma problematik som ändå finns, och kunde dras upp från samhällets källare till ljuset - exvis att "80 % av aspergarna är arbetslösa" (om nu statistiken stämmer). Så kunskap; undersökningar; intervjuer med aspies; sammanställning av tillförlitlig statistik osv. kan även det vara mycket matnyttigt.
Och OA har åtminstone jag tolkat som något av en "fackförening" för oss med AS-diagnos. Då gäller det också att veta vilka gemensamma frågor som bör drivas.
Men detta hindrar inte alls, att det andra spåret körs parallellt. Jag tycker att det ändå låg något i det KS antydde om vår gemensamma problematik som ändå finns, och kunde dras upp från samhällets källare till ljuset - exvis att "80 % av aspergarna är arbetslösa" (om nu statistiken stämmer). Så kunskap; undersökningar; intervjuer med aspies; sammanställning av tillförlitlig statistik osv. kan även det vara mycket matnyttigt.
Och OA har åtminstone jag tolkat som något av en "fackförening" för oss med AS-diagnos. Då gäller det också att veta vilka gemensamma frågor som bör drivas.
Senast redigerad av filfras 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
KrigarSjäl skrev:Vi måste få fram att uppåt 80% av alla aspergare saknar arbete och att vi inte hör hemma i kategorin muppar. Att det är fel att upplåta plats på dagcenter åt oss.
Att vi inte är muppar som passar på dagcenter är inte medias uppgift att påvisa utan vår egen i vardagen genom att röra oss i NT-kretsar som självständig person och vara öppen med att man själv är aspergare, även i andra sammanhang än när det gäller utverka LSS-insatser och liknande.
Det arbetsmarknadspolitiska problemet anser jag vara något OA borde lobba för vettiga lösningar på.
Senast redigerad av Milyc 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
Sam skrev:Våra styrkor kommer att vara individuella precis som den problematik som vi anser att diagnosen innebär för oss på ett individuellt plan- Tänker att man ska akta sig för att sätt en etikett ser hellre att det är vanligheten som ligger i fokus.
Vilken bild av AS-personer vi än vill lyfta fram, positiva eller negativa stereotyper eller "vanlighet" så tror jag det bästa vi kan göra är att påvisa exempel på hur vi kan vara snarare än att bara tjata om hur vi inte är eller behöver vara.
Istället för att upprepa gång på gång om att vi oftast inte är känslokalla och mordlysstna så borde man lyfta fram exempel på fredliga och affektivt empatiska aspergare.
Istället för att upprepa gång på gång att de flesta av oss inte är "muppar" på gruppboenden och på dagcenter så påvisa exempel på och beskriv självständiga kämpande aspergare ute i samhället.
Dessa saker är också något jag hoppas att OA ska kunna bidraga till men jag tror att "grovjobbet" därvidlag måste göras av oss själva som enskillda individer genom att vi är öppna med vår diagnos.
Senast redigerad av Milyc 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
Jag tänker att det finns två plan att jobba med synen på AS, utifrån perspektivet och inne frånperspektivet.
1. Den teoretiska framställningen, så som den framställs i facklitteraturen och i media, är en ganska negativ framställning.
2.Sedan har vi den biten som handlar om oss själva hur vi hanterar och ser på diagnosen.
Idagsläget så har jag en känsla av att många både vi själva och utomstående fastnar i ett offertänk och ser bara hindren i vardagen. Vilket troligen förstärker synen på att vi med diagnosen är ett "beroendefolk".
Annars kan jag bara instämma med det Milyc skriver och det är detta jag menar med vanligheten hos oss.
Precis som Milyc skriver så tror även jag att "grovjobbet" måste göras av oss själva, som enskilda individer genom att vi är öppna med vår diagnos.
Men också vågar stå för och lyfta fram det vi är bra på som enskilda individer
Hur man ser på sig själv ger garanterat återspeglingar på hur man blir bemöt.
1. Den teoretiska framställningen, så som den framställs i facklitteraturen och i media, är en ganska negativ framställning.
2.Sedan har vi den biten som handlar om oss själva hur vi hanterar och ser på diagnosen.
Idagsläget så har jag en känsla av att många både vi själva och utomstående fastnar i ett offertänk och ser bara hindren i vardagen. Vilket troligen förstärker synen på att vi med diagnosen är ett "beroendefolk".
Annars kan jag bara instämma med det Milyc skriver och det är detta jag menar med vanligheten hos oss.
Precis som Milyc skriver så tror även jag att "grovjobbet" måste göras av oss själva, som enskilda individer genom att vi är öppna med vår diagnos.
Men också vågar stå för och lyfta fram det vi är bra på som enskilda individer
Hur man ser på sig själv ger garanterat återspeglingar på hur man blir bemöt.
Senast redigerad av Sam 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
Milyc skrev:Istället för att upprepa gång på gång om att vi oftast inte är känslokalla och mordlysstna så borde man lyfta fram exempel på fredliga och affektivt empatiska aspergare.
Mycket snack och lite verkstad, Milyc. Varsågod och visa upp dessa exempel, du, som hävdar att de finns!
Senast redigerad av filfras 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
Jag fick just ett "personligt meddelande" från Bjäbbmonstret. Så här skrev hon:
CENSURERAT PM
Någon mer som tycker som Bjäbbmonstret? I så fall drar jag mig gärna ur denna skyddade verkstad.
("Om frihet betyder någonting alls, betyder det rätten att säga till människor vad de inte vill höra."
George Orwell)
Moderator Titti:
Detta har gett dig en varning. Att publicera PM strider mot forumreglerna.
CENSURERAT PM
Någon mer som tycker som Bjäbbmonstret? I så fall drar jag mig gärna ur denna skyddade verkstad.
("Om frihet betyder någonting alls, betyder det rätten att säga till människor vad de inte vill höra."
George Orwell)
Moderator Titti:
Detta har gett dig en varning. Att publicera PM strider mot forumreglerna.
Senast redigerad av filfras 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
Jag skickade det personligen till dig därför jag inte ville driva upp stämningen genom att ta det i forumet. Om du tog illa upp för att jag sade min uppfattning hade du kunnat ta det med mig först.
Senast redigerad av Bjäbbmonstret 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10578
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Mälardalen
Jag förstår inte heller vart du vill komma med Milyc eller en del annat, filfras. En del av det du skriver uppfattar jag som klokt och jag uppskattar den livserfarenhet du kan visa; annat verkar som tjafs på en nivå som blir obegripligt låg ur samma perspektiv.
Jag håller inte för otroligt att jag förbiser någon nyckel som du sitter inne med till det jag uppfattar som tjafs; men jag gissar att fler än jag i så fall går bet på att se den.
Kanske är du helt enkelt aspergare.
Men låtom oss då även lyssna till varandra ibland...
Jag håller inte för otroligt att jag förbiser någon nyckel som du sitter inne med till det jag uppfattar som tjafs; men jag gissar att fler än jag i så fall går bet på att se den.
Kanske är du helt enkelt aspergare.
Men låtom oss då även lyssna till varandra ibland...
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
filfras skrev:Milyc skrev:Istället för att upprepa gång på gång om att vi oftast inte är känslokalla och mordlysstna så borde man lyfta fram exempel på fredliga och affektivt empatiska aspergare.
Mycket snack och lite verkstad, Milyc. Varsågod och visa upp dessa exempel, du, som hävdar att de finns!
Pemer, Inger och Zombie mfl. här på forumet anser jag vara utmärkta exempel på sådana aspergare. För övrigt anser jag att det är mot denna grupp av jättesnälla aspisar som sådan en här kommentar är mest elak mot, och inte mot mig.
Senast redigerad av Milyc 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
KrigarSjäl skrev:Vi måste få fram att uppåt 80% av alla aspergare saknar arbete och att vi inte hör hemma i kategorin muppar. Att det är fel att upplåta plats på dagcenter åt oss.
Precis, är så trött på muppstämpeln.
Senast redigerad av Garum 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
filfras skrev:Kära vänner,
jag fick just svar på min fråga, så nu går jag härifrån. Jag önskar er alla med-aspies lycka till med era communities.
Hej på er!
Filfras
Det var inte min mening att på något sätt bidra till något sådant. Jag tycker liksom Zombie att du skrivit en hel del intressanta och mogna inlägg också.
Senast redigerad av Bjäbbmonstret 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10578
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Mälardalen
Sam skrev:Riksaspergare. den titeln, är redan upptagen av G.G
Väldigt olyckligt i så fall, eftersom vi är just så oerhört olika sinsemellan kan inte en enda aspergare på något som helst sätt vara en enda rikssymbol för oss alla. Inte ens den som är vald ordförande i OA.
Detta är ju ett problem i sig över huvud taget, om massmedia känner att de "redan" har haft en aspergare som som blivit intervjuad i deras tidning en gång.
Liksom föreläsningsarrangerande företag som minsann kanske redan har både två och tre av de gamla sedan väldigt länge etablerade föreläsarna, så med någon lam ursäkt om att programmen för kommande höst, nästa vår och nästa höst redan är spikade så avböjer de vänligt men bestämt när en aspergare till anmäler intresse. Lite lamt, om än givetvis förståeligt till någon grad att de inte kan ha hur många som helst.
Den enda agentur hittills vad jag vet som drivs av aspergerintressen själva är den som just GG driver, där hon också har med den läkare som är mer på Gogges med fleras sida och dömer ut stor del av oss med diagnos som feldiagnosticerade.
(Vänta nu...! GoggeGogelius brukar också ofta förkortas GG... tillfällighet, eller är det här vi har en förklaring vem "han" är? )
Då är en position som riksaspergare än mer galen av någon som är så insyltad med någon som inte ens ser alla aspergare som aspergare. GG var för övrigt totalt ointresserad och hörde inte av sig med ett ljud tillbaka med den ringaste motfråga om vad vi vill eller något annat när jag kontaktade henne för att informera henne om OA.
Så de av oss som är mest intresserade skulle nog behöva gå samman och starta något ordentligt själva. Med allt vad det kommer att kräva av marknadsföring, administration och bokföring och allt vad det är. En fördel är att det åtminstone finns förmedlingstjänster där man kan marknadsföra föreläsningarna, och alla kan vi antingen starta egen firma eller ansluta oss till t ex Bolagsbolaget som jag har gjort. Så allt är fullt möjligt att genomföra. Där har vi något att bita i!
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 18:54:45, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor