missbutterfly skrev:Visst finns det många fördelar med att "se mönster" i tillvaron, omgivningen (vad det än må vara) men. Jag säger bara MEN..
Jag tror inte att jag kommer lyckas förklara det jag vill få fram gällande detta då det handlar mest om egna erfarenheter som är "svårbeskrivna" (både i ord och text.)

Nå, jag tror jag förstår vad du menar ändå. Om man börjar se och tolka mönster där det inte finns nåt mönster och det börjar påverka ens liv, då kan man ju helt klart ha problem.

Moggy skrev:

missbutterfly skrev:Visst finns det många fördelar med att "se mönster" i tillvaron, omgivningen (vad det än må vara) men. Jag säger bara MEN..
Jag tror inte att jag kommer lyckas förklara det jag vill få fram gällande detta då det handlar mest om egna erfarenheter som är "svårbeskrivna" (både i ord och text.)

Nå, jag tror jag förstår vad du menar ändå. Om man börjar se och tolka mönster där det inte finns nåt mönster och det börjar påverka ens liv, då kan man ju helt klart ha problem.

Exakt!

Och det är ju rätt nära till hands för en person med AS som löser problem på det inre visuella sättet (genom att se mönster och samband i huvudet när man löser problem) att man börjar gå för långt i det yttre "mönsterseendet" (hittar inget annat ord).
Det kan finnas mönster (det finns mönster överallt.) Något som skiljer en psykotisk person från en "frisk" är att förmågan att urskilja vilka mönster som är relevanta att uppmärksamma och förstå.

Är inte riktigt säker på att jag förstår än. Mer än att man kör Händelse-konsekvenstänk men det gör la alla? Eller ja, inte idioter men...

Ling0n: Med "mönster" behöver man inte nödvändigtvis mena "blommigt", "rutigt" eller "prickigt". Det finns ju annat som kan tolkas som mönster också, men på andra (kanske djupare) sätt.
(Vill bara förtydliga lite vad jag menar..)

Jo alltså jag förstår, se mönster i hur en person beter sig t.ex. Eller att en röd buss alltid följs av en blå buss osv.

Se möster handlar snarare om att (över?)-tolka det man ser och läsa in betydelser i att man ser en röd buss komma efter en blå buss. Att man tror att det är nåt annat än slumpen som gör att man ser bussarna komma i en viss ordning, att det säger nåt om världen.

Om du anser dig ha skäl att tro att du kommer att ha tur resten av dagen om du på morgonen ser en blå buss komma omedelbart efter en röd buss så ser du mönster.

Moggy skrev:

alfapetsmamma skrev:Mest för att det roar mig, inte som nåt riktigt tvångsmässigt.

Vad är det egentligen för skillnad?

Tvång drivs av ångest och obehag.
Det som roar drivs inte av ångest och obehag.

Moggy skrev:Om du anser dig ha skäl att tro att du kommer att ha tur resten av dagen om du på morgonen ser en blå buss komma omedelbart efter en röd buss så ser du mönster.

Är inte det mer åt vidskeplighetshållet?

"Se mönster i allting" skulle kunna vara en snedtolkning som någon NT har kommit på (alltså någon som studerat aspergare utifrån men inte är en själv).

"Vi" är ju tvungna att leta mönster och analysera när det gäller sociala saker.

"Vi" kanske har lättare att upptäcka att efter en röd buss kommer alltid en blå, och det kan upplevas oberäkneligt och obehagligt om det plötsligt inte är så. Eftersom man inte har så automatisk koll på NT-omvärlden som NTar har, så blir det viktigare att man kan ha "mekanisk" koll.

Om "vi" inte klarar att känna av sociala regler och liknande, automatisk, så måste vi ju analysera oss fram, och då blir mönstertänkandet användbart både för att kunna analysera och för att få nytta av det framanalyserade.

Jag använder rätt mycket av sannolikheter och mönster för att navigera mig fram. "Om det här och det här inträffar, så är det sannolikt att detta kommer att hända." Helt mekaniskt och medvetet (även om tekniken blir mer och mer automatiserad, så är den ändå medveten).

Men när det gäller att se mönster i tapeter och annat, där stämmer nog uttrycket rätt bra bokstavligt, i alla fall för mig. I alla fall jag roas av att titta på mönster och se var de upprepar sig. Jag liksom automatiskt studerar sådant, och blir lugn av det.
På "discon" så brukade/brukar (om jag alls går) jag komma på mig med att titta på ljuseffekter och på vilket sätt de upprepas, om de påverkas av musiken på något sätt o.s.v.
Utan att jag tänkte på det, så upptäckte jag snabbt vilka brädor på ett laminatgolv som hade identisk ådring (laminatgolv är fotografier av trä under ett ytskikt, så det finns upprepningar). Jag utbrast något om det, varpå de som var i rummet sade att de tyckte att jag var konstig.

Tack Bror Duktig, nu känner jag att jag fattar. Iaf om det är vad som menas, när det skrivs så i beskrivningar av AS.

Mönster i tapeter tror jag dock inte att jag ser, men att mekaniskt analysera allting så att man förstår omvärlden och på SÅ sätt så någon form av "mönster", det kan jag förstå.

Rutor.

ling0n skrev:Är inte riktigt säker på att jag förstår än. Mer än att man kör Händelse-konsekvenstänk men det gör la alla? Eller ja, inte idioter men...

Faktiskt inte. Det finns normalbegåvade kvinnor som på allvar undrar hur det råkar vara så att just de bara träffar alkoholiserade män eller män som är upptagna eller på annat sätt otillgängliga. Eller normalbegåvade personer av vilket kön du vill som på fullt allvar menar att det är andras fel att de alltid blir av med jobbet eller inte blir bjudna på fester osv. Eller tycker att expediten är ovänlig där andra tycker den var helt normal-service minded osv osv.

Det här var kassa exempel, men jag hör nästan dagligdags (eller läser på löpet eller i en blogg) om folk som tycker Oops, vad hände? Eller, Shit, nu hände det här igen, men jag kunde inte hjälpa det, sina känslor rår man ju inte för osv.

Bror Duktig skrev:Utan att jag tänkte på det, så upptäckte jag snabbt vilka brädor på ett laminatgolv som hade identisk ådring (laminatgolv är fotografier av trä under ett ytskikt, så det finns upprepningar). Jag utbrast något om det, varpå de som var i rummet sade att de tyckte att jag var konstig.

Det får mig att tänka på när jag kom in i ett rum och allt därinne var grått. Gråa tapeter, nån grå litografi i silverram, en farbror med grått hår och silverbågade glasögon och grå lammullströja.

Jag slogs av hur välkoordinaterat alltihop var och sa det nästan samtidigt som jag sa hej. Mannen i rummet sa att det var helt ofrivilligt eller inte genomtänkt/utstuderat iaf och verkade lite tagen av min iakttagelse.

Fast många med AS kan väl undra varför de aldrig blir bjudna på fester och varför expediten kändes otrevlig också? Känns som att jag ofta ogillar människor som är "väldigt trevliga", och som andra tycker om. Men så har jag ingen diagnos heller...

Träffade en person en gång som hade bott två år i sin döda mormors gamla lägenhet, med hennes möbler. Någon tråkig furuhylla och en tråkig skinnsoffa, och någon enstaka dammig tavla på väggen. Och han berättade i samma veva att han varit deprimerad i ungefär lika många år som han bott i lägenheten...

Jag blev deprimerad bara av att komma in där...

alfapetsmamma skrev:

ling0n skrev:Är inte riktigt säker på att jag förstår än. Mer än att man kör Händelse-konsekvenstänk men det gör la alla? Eller ja, inte idioter men...

Faktiskt inte. Det finns normalbegåvade kvinnor som på allvar undrar hur det råkar vara så att just de bara träffar alkoholiserade män eller män som är upptagna eller på annat sätt otillgängliga. Eller normalbegåvade personer av vilket kön du vill som på fullt allvar menar att det är andras fel att de alltid blir av med jobbet eller inte blir bjudna på fester osv. Eller tycker att expediten är ovänlig där andra tycker den var helt normal-service minded osv osv.

Det här var kassa exempel, men jag hör nästan dagligdags (eller läser på löpet eller i en blogg) om folk som tycker Oops, vad hände? Eller, Shit, nu hände det här igen, men jag kunde inte hjälpa det, sina känslor rår man ju inte för osv.

Men just sociala mönster kan vara svåra för aspergare.
Det kommer liksom inte av sig självt, och är inte så strukturerat och fast som annat.
Jag fattade inte mycket alls innan jag började läsa om psykologi och kroppsspråk och blev lite intresserad av att studera folk.

Innan dess kunde jag ibland bara upptäcka sådant som "när läkaren tar fram den där boken, så vill hon skriva upp en ny tid och avsluta". Typ sådant som hundar brukar märka ("matte tar fram cerat, det gör hon alltid innan vi går ut - jippi vi ska gå ut").

Bror Duktig skrev:

Moggy skrev:Om du anser dig ha skäl att tro att du kommer att ha tur resten av dagen om du på morgonen ser en blå buss komma omedelbart efter en röd buss så ser du mönster.

Är inte det mer åt vidskeplighetshållet?

Jo, fast jag ser ingen större skillnad mellan "se mönster" och vidskeplighet.


Har en känsla av att folk som anser sig kunna spå i t.ex Tarotkort använder sig av förmågan att se mönster.

Moggy skrev:

Bror Duktig skrev:

Moggy skrev:Om du anser dig ha skäl att tro att du kommer att ha tur resten av dagen om du på morgonen ser en blå buss komma omedelbart efter en röd buss så ser du mönster.

Är inte det mer åt vidskeplighetshållet?

Jo, fast jag ser ingen större skillnad mellan "se mönster" och vidskeplighet.


Har en känsla av att folk som anser sig kunna spå i t.ex Tarotkort använder sig av förmågan att se mönster.

Jaha. Det är dock inte så jag tänker när jag tänker på "tänka i mönster".
Alltså, en del av det är väl så, men att se mycket mönster i allt, betyder inte för mig att vara vidskeplig.

Bror Duktig skrev:

Moggy skrev:

Bror Duktig skrev:[quote="Moggy"]Om du anser dig ha skäl att tro att du kommer att ha tur resten av dagen om du på morgonen ser en blå buss komma omedelbart efter en röd buss så ser du mönster.

Är inte det mer åt vidskeplighetshållet?

Jo, fast jag ser ingen större skillnad mellan "se mönster" och vidskeplighet.


Har en känsla av att folk som anser sig kunna spå i t.ex Tarotkort använder sig av förmågan att se mönster.

Jaha. Det är dock inte så jag tänker när jag tänker på "tänka i mönster".
Alltså, en del av det är väl så, men att se mycket mönster i allt, betyder inte för mig att vara vidskeplig.[/quote]

Nä, vi är nog trots allt överrens. Att "se mönster" innefattar mer än att vara vidskeplig. Men en del av vidskeplighet kan vara att se mösnter.

ling0n skrev:Fast många med AS kan väl undra varför de aldrig blir bjudna på fester och varför expediten kändes otrevlig också?

Jo, såna problem kan ha med AS att göra också. Jag tänkte mer på att inte se orsak och verkan av andra skäl än aspighet, som noll introspektion, reflektion eller självkännedom.

Jag delar in det jag ser i rutor.

Det där är en förmåga som jag hela tiden trott mig vara helt utan. Vid närmare eftertanke så inser jag att även jag ser mönster, men då i andra människor och beteenden. Kanske för att människor alltid har intresserat och fascinerat mig.

earlydayminer skrev:Jag delar in det jag ser i rutor.

visuellt, så som flugor förmodligen ser?