Jag råkade ramla in i en TV 1000-film som hette "Crazy in love". Presentationen sa att den handlade om en kille med Aspergers syndrom. Jag skärpte mina sinnen för att plocka upp eventuella likheter mellan mig och honom.

Ett år efter diagnos känner jag fortfarande inte igen det mest utmärkande för min personlighet i de få aspergare jag träffat, nämligen min stora oförmåga att hantera känslor. De pendlar alltid mellan för mycket och för litet. Impulskontrollen är urusel hos mig, som ju alla har märkt. De aspergare jag träffat har varit lugna, sansade och rätt jämna i humöret. Vissa pratar inte alls och vissa hela tiden, men de har haft ett lugn jag saknar.

Alltså trodde jag att en personlighetsstörning borde vara förklaringen - tills jag såg den här filmen;

Killen hade en bristande impulskontroll och vid frustrationer grimaserade han, sprang fram och tillbaka i rummet, gnydde, skrek etc. Även när det fanns andra främmande människor närvarande kunde han få impulsgenombrott.

Kan också detta vara ett aspergerdrag? Jag trodde det var ADHD? Ingen hade hittills sagt mig att mina svallande känslor kunde ha med AS att göra. Ska jag våga tro att det kan vara så?

På en internetsajt fann jag dessa ord:

• Personer med Asperger syndrom är ofta normal- eller överbegåvade men har svårt att tolka och förstå sociala regler och nyanser, har ofta dålig tidsuppfattning och bristande impulskontroll. Mellan tre och fyra barn per 1 000 födda har symtom i varierande grad.

Någon annan som sett filmen? Någon som har en åsikt i den här frågan?

Har läst lite om en ny film som verkar väldigt intressant; If you could say it in words. Den hade premiär i oktober, men jag har inte hittat någon torrent. Skulle någon hitta det så meddela gärna.

Plot:

The debut feature from A Chip & A Chair Films, IF YOU COULD SAY IT IN WORDS is an indelible, character-driven portrait of two very different but equally broken souls. Nelson is a painter with undiagnosed Asperger's Syndrome, struggling to complete a triptych on the theme of emotions he can only understand on an intellectual level. Sadie is a girl whose big-city dreams were dashed before she crawled home to Philadelphia, where she treads water at a job that's not her career, with a roommate who's not her friend and a bedmate who's not her lover. She is sleeping with her boss, Mark... which would come as a surprise to his wife.

For Sadie and Nelson, a one-night stand turns into much more. For the first time, Nelson is overcome by the emotions that he paints. With him, Sadie is freed from the strains and pressures of day-to-day "real life." As the weeks go by, they come to share their secrets freely, but sharing feelings comes slower. Soon however, the jealousies and suspicions of others plant doubts in Sadie's head about the future. As Nelson becomes more immersed in his triptych, racing to capture on canvas what he cannot say in words, Sadie is pushed to finally decide in what direction she will take her life.

Unapologetically romantic, savagely realistic, IF YOU COULD SAY IT IN WORDS takes a long, hard look at the price of integrity and the illogical ways of the heart.

Citat från filmskaparna som verkligen fick mig att vilja se filmen:

When we started If You Could Say It In Words, we wanted to explore this nebulous area of the undiagnosed Aspie, the person who has taught himself to fit in because he is "not different enough" to be given permission to be himself.

Och ett litet klipp ur filmen:

Nej, jag har inte sett filmen Crazy in love, men det har skrivits om den här på forumet. Däremot har jag läst boken (Mozart och valen av Jerry och Mary Newport) och skrivit om den under Artiklar (mozart-och-valen-en-aspig-karlekshistoria-t21599.html).

Av vad andra skrivit om boken och filmen, så är boken mer realistisk, svartare och mindre "hollywoodifierad".

Sen tycker jag att det verkar vara väldigt stor skillnad mellan olika aspergare, så varför skulle inte en del ha sämre impulskontroll? En del verkar iaf sakna "censurknapp" så jag tänker efter att ha läst vissa inlägg "too much information" (syftar inte just på dig nu, Debbido). Andra är mer tillknäppta (som jag).

Jag tycker iofs att jag kan ha starka känslor men jag har svårt för att visa dem. Kanske jag verkar lugn utåt (svårt att veta hur andra uppfattar en), medan jag är full av t ex ångest och oro inuti. Och utbrott har jag sannerligen haft när jag var yngre.

Debbido skrev:Ett år efter diagnos känner jag fortfarande inte igen det mest utmärkande för min personlighet i de få aspergare jag träffat, nämligen min stora oförmåga att hantera känslor. De pendlar alltid mellan för mycket och för litet. Impulskontrollen är urusel hos mig, som ju alla har märkt. De aspergare jag träffat har varit lugna, sansade och rätt jämna i humöret. Vissa pratar inte alls och vissa hela tiden, men de har haft ett lugn jag saknar.

Jag tror det är för att du blir utsatt för negativ stress av andra människor du interagerar med, vare sig det är grannar, släktingar, myndighetspersoner och offentliga människor du ser via media. Det kan nog också vara forumister här som själva är utsatta för negativ stress (= mår dåligt) och därmed sprider det vidare s.a.s. Stress smittar tror jag.

Jag lever själv i detta för min fru (troligen NT) har extremt lätt för att stressa upp sig själv (och därmed sin omgivning). Varje gång det händer kan jag känna hur blodet börjar pulsera fortare i min kropp (vilket också har hänt många gånger här på forumet) och min reptilhjärna går igång för att försöka skydda mig från hennes negativa stress som riskerar att göra både min fru och mig själv irrationella.

Du skriver att aspergare är lugna som du träffar. Många har vittnat om hur umgänget kan skilja IRL mot nätet. Och här på forumet finns så många som mår skitdåligt vilket märks i alla bråk och personangrepp som varit under åren. Att umgås på ett forum är (nästan) lika mycket interaktion som att umgås IRL.

Alien skrev:Jag tycker iofs att jag kan ha starka känslor men jag har svårt för att visa dem. Kanske jag verkar lugn utåt (svårt att veta hur andra uppfattar en), medan jag är full av t ex ångest och oro inuti. Och utbrott har jag sannerligen haft när jag var yngre.

Det kan vara att du inte kan sätta ord på dina känslor. Eller att du inte veta om det är känslor eller tankar du upplever. Eller att du inte vet ifall det är känslorna eller tankarna som har så att säga "kommandot" i en viss situation. Ifall känslorna tar övertaget över tankarna riskerar du att bli irrationell.

Du har AS. Min 25-öres-teori: AS är en en biologisk nedsättning i framloberna i kopplingen mellan känslominnena och den kognitiva processerna (tankar, resonemang, planering, igångsättning, genomförande, avslutande m.m.)

Jag har exakt samma sak själv och har lidigt mycket av det under större delen av livet. Men observera mest i stressiga situationer, inte så mycket i lugna harmoniska mänskliga miljöer, så som arbetsplatserna så ut på 70-80-talen innan vi drabbades av krav på social kompetens och flexibilitet, globalisering, åtstramningar, kvartalssyndrom, lönsamhetsfixering osv osv.

/Barracuber

Jag har inte sett "Crazy in love", men det finns en väldigt vackert och skickligt (tycker jag) gjord film, en dramafilm, som heter "House of Cards" (engelskspråkig recension om filmen finns här.
House of Cards

Enligt recensionen är flickan i filmen inte alls autistisk, men när jag såg filmen så tänkte jag att hon i alla fall visar väldigt tydliga drag av autism, genom att hon reagerar väldigt starkt "utåt" av plötsliga förändringar. Jag har det för övrigt på precis samma sätt, får i likhet med "Sally" i filmen, svår panikångest och mer eller mindre långvarig selektiv mutism om jag överraskas av något.

Men jag har lärt mig leva med och hantera det, omger mig förresten med vänner och bekanta som vet och förstår hur jag reagerar i sådana situationer.

Jag har sett "Crazy in love" och känner igen mig en hel del i tjejjen där som är den andra huvudrollen, även i killens panikkänsla. Jag har dock ej tidningshögar överallt och inte heller samma simultankapacitet som tjejjen, som målar och skriver noter samtidigt...

[img]http://www.dvdcover.nu/cover/m/Mozart%20and%20the%20whale.jpg[/img]

"They don't fit in. Except together."

AAAAAAAAH.

Jag gillade inte filmen. Tyckte den både överdrev, gjorde till åtlöje och slätade över. Som beskrivning av AS alltså. Sen var den illandes smörig och amerrkansk DESSUTOM.

Det återstår att se.

Tack för era kommentarer!

Jag tycker som du Alfapetsmamma: filmen verkade väldigt överdriven och den högfungerande killen hade ett kroppsspråk som mest liknade lågfungerande autism, om ens det. Tja, och den var ju inte svensk och tja, skådespelare SKA väl överdriva jämt?

Men just därför att den var överdriven tröstade den mig som alltid överdriver allting, fast - inte i samma utsträckning som skådespelaren. Det där superstela kroppsspråket, konstiga mimiken och upprepade, monotona rörelser, som att stå på samma fläck och stampa - det kände jag inte igen mig i.

Ms Tibbs: jag kände också igen mig i tjejen, men hon hade väl inte AS? Minns du om det framkom vad hon led av - personlighetsstörning?

Jag kämpar alltså för att hitta AS-identifikationsobjekt, så att jag kan hitta mig själv.

Att många på forum får utbrott vet jag, men eventuella tilläggsdiagnoser vet jag inte om - och därför kan jag alltså inte tänka: Aha! Det här är AS!
Det kan ju lika gärna vara AS + ADHD.

Barracuber: om en aspergare blir felaktigt bemött genom livet och därmed utsatt för hög stress borde ju detta kunna leda till rent psykiskt betingade utbrott. Själv har jag försökt förstå mig själv utifrån det rent psykologiska perspektivet, men genom filmen kom en ny tanke: Tänk om mina känsloutbrott (negativa och positiva) har en rent neurologisk orsak

Om skälen är rent neurologiska kan jag väl inte förväntas lära mig självbehärskning särskilt bra? Och om vården tänkte medicinera bort min känslosamhet måste de droga ned mig till en zombie innan de lyckas balansera mig. Fast, blansera lyckas de nog inte med utan bara att sänka mig totalt, så att inga känslor alls kommer till uttryck.

Varför tror vården att både psykiska och neurologiska åkommor kan botas genom att höja serotoninet. Är inte det lite väl förenklat? Vi har väl andra avvikelser är just låg serotoninhalt?

Debbido, du skulle ju kunna ha "drag av ADHD" också.

Jo, kvinnan hade också AS (el HFA), iaf enligt boken som filmen bygger på.

Mina utbrott kom dels av att jag kände mig trängd, dels av att jag kände mig orättvist behandlad.

Debbido skrev:Ms Tibbs: jag kände också igen mig i tjejen, men hon hade väl inte AS? Minns du om det framkom vad hon led av - personlighetsstörning?

Vid snabbsökning på nätet står det att de båda har asperger, men jag kan inte hitta nått om personlighetsstörning, men det betyder ju inte att hon inte skulle matcha en sån diagnos, jag uppfattar henne inte helelr som en ren aspie. På fotot är hon lite lik dig till utseendet Debbido!

Jag har läst boken och jag ser i princip inga alls likheter på boken och på filmen, så boken rekommenderas även för dem som redan sett filmen. Där framkommer bland annat att hon utnyttjats sexuellt och varit med i nån rätt extrem sekt och flyttat runt i världen (om jag mins rätt bok). Även sådant kan ju vara höna elelr ägg i att hon är rätt energisk och flaxig...

[img]http://www.primaviva.se/images/livskraft/newports240.jpg[/img]

Alien skrev:Debbido, du skulle ju kunna ha "drag av ADHD" också.

Jo, kvinnan hade också AS (el HFA), iaf enligt boken som filmen bygger på.

Mina utbrott kom dels av att jag kände mig trängd, dels av att jag kände mig orättvist behandlad.

Jag blev vrålarg på utredningsteamet när de sa att jag INTE hade drag av ADHD utan bara AS. Sedan skulle min instabilitet förklaras av borderline. En i teamet hade varit min psykiatriker och hon hade diagnosticerat mig som borderline, tills jag själv kom på att jag nog hade AS. Att hon inte ville ta bort borderlinediagnosen kan ju ha haft med prestige att göra.

Men varför skulle min instabilitet behöva förklaras med borderline när AS duger lika bra som förklaring? Sedan går dessa två diagnoser inte alltid så bra ihop. T ex borde jag som borderline vara en opålitlig vän, som inte tar särskilt mycket ansvar för relationen och är ombytlig. Men som aspergare är jag en pålitlig vän som alltid ställer upp på mina vänner, om jag kan.

Om tjejen i filmen också hade AS så kan man bara konstatera att tjejen och killen betedde sig totalt olika på många sätt. Confusing!

Debbido skrev:Men varför skulle min instabilitet behöva förklaras med borderline när AS duger lika bra som förklaring? Sedan går dessa två diagnoser inte alltid så bra ihop. T ex borde jag som borderline vara en opålitlig vän, som inte tar särskilt mycket ansvar för relationen och är ombytlig. Men som aspergare är jag en pålitlig vän som alltid ställer upp på mina vänner, om jag kan.

Jag känner iaf ett par personer med borderline och de är i alla fall bättre på att skörta om relationen än vad jag är och psykiater sa att jag inte verkade ha nån personlighetsstörning efter jag gjort SCID eller vad det heter. Både ADHD och bipolär kan ju också vara rätt instabila, själv är jag inte så himla haj på vad som är vad av de tre.

MsTibbs skrev:Jag känner iaf ett par personer med borderline och de är i alla fall bättre på att skörta om relationen än vad jag är och psykiater sa att jag inte verkade ha nån personlighetsstörning efter jag gjort SCID eller vad det heter. Både ADHD och bipolär kan ju också vara rätt instabila, själv är jag inte så himla haj på vad som är vad av de tre.

Nä, det är just det: vad är vad? Jag har för tillfället bestämt att om AS rymmer begreppet "bristande impulskontroll" så får den lov att brista ibland utan att jag hatar mig själv för det, dvs acceptera att jag har AS.

Debbido skrev:...
Barracuber: om en aspergare blir felaktigt bemött genom livet och därmed utsatt för hög stress borde ju detta kunna leda till rent psykiskt betingade utbrott. Själv har jag försökt förstå mig själv utifrån det rent psykologiska perspektivet, men genom filmen kom en ny tanke: Tänk om mina känsloutbrott (negativa och positiva) har en rent neurologisk orsak

Om skälen är rent neurologiska kan jag väl inte förväntas lära mig självbehärskning särskilt bra? Och om vården tänkte medicinera bort min känslosamhet måste de droga ned mig till en zombie innan de lyckas balansera mig. Fast, blansera lyckas de nog inte med utan bara att sänka mig totalt, så att inga känslor alls kommer till uttryck.

Varför tror vården att både psykiska och neurologiska åkommor kan botas genom att höja serotoninet. Är inte det lite väl förenklat? Vi har väl andra avvikelser är just låg serotoninhalt?

Debbido

Jag tyckte detta var så intressant (och dels kom jag själv offtopic) så jag kopierade över våra inlägg (och även det jag skrev till Alien) till en ny tråd om detta (såg att du redan har upptäckt det): Känslor och Impulskontroll

/Barracuber

Award-winning film puts autism into perspective

http://omahanewsstand.com/content/articles/2009/04/10/bellevue_leader/news/doc49db662bbf8c8889446931.jpg

artikeln skrev:When Alvin Keith was asked to play the lead in “If You Could Say It In Words,” he had some research to do for his character, Nelson, who had undiagnosed Asperger syndrome.

“I had heard of Asperger’s before, but I had never really paid much attention to it,” Keith said.

Asperger syndrome is a developmental disorder, closely related and similar to autism, that inhibits a person’s social development. People with Asperger syndrome often are highly functional but they can have speech and language peculiarities, obsessive routines, trouble understanding body language, and many have to be taught things as simple as how to shake hands. Experts estimate that two out of every 10,000 children have the disorder, according to the National Institute of Neurological Disorders and Stroke.
....

/Barracuber

Den verkar ju vara lovande av artikeln att döma.

Ytterligare från artikeln:

In his review on WrongPlanet.net, an online community for people with autism, Alex Plank called it “the first narrative feature film I’ve come across that explores autism in such depth without hitting the audience over the head over and over again with the fact that it’s about autism.”

Ja men giv liksom ^^

http://www.wrongplanet.net/article359.html

Några klipp

Har inga större förhoppningar om att de ska kunna ilmatisera ngt trovärdigt om aspergare. Ben X var ju rena magplasket.

Rätt gullig för sin sort, jag tycker den är helt okej. Det finns nog ett axplock av trådar där den har diskuterats.

Jag ser fram emot att se nya "Adam".

Andra filmer med NPF-tema som kan rekommenderas är:

Snow Cake. Alan Rickman spelar Alex som plockar upp en ung lifterska och får sitt liv upp- och nervänt när de krockar och hon dör omedelbart. I sin bottenlösa skam och sorg söker han upp hennes mamma, spelad av Sigourney Weaver, som visar sig vara autistisk och knappt förstår innebörden av dotterns död.

Ben X. Belgisk film om rollspelande aspergare som är väldigt mobbad, och "slår tillbaka" på sitt eget sätt. Det har inte blivit av att jag sett den än, men jag vill råda bot på det inom kort.

Mja, filmen hette Crazy in love "på svenska".

En svensk NPF-film är Utanför din dörr med Eric Donell och Lina Englund. Eric Donell har själv Tourettes syndrom, skrev filmen och spelar huvudrollen, som har Tourettes i filmen också.