Ignorerad av andra forummedlemmar?
27 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Ignorerad av andra forummedlemmar?
av Inger » 2009-04-08 21:33:03
Somliga verkar ha någon sorts förväntan på andra forummedlemmar att de ska kommentera deras inlägg. Klart att det är lätt att känna sig "ignorerad" (även om det är en tolkning/tanke och inte en känsla) om man inte får det gensvar man hade hoppats på. Men de som har dessa förväntningar, känner de själva något ansvar att svara på allt som andra skriver?
Jag kan tycka det är tråkigt att inte fler är intresserade av mina två främsta specialintressen, men det skulle aldrig falla mig in att ta detta neutrala faktum personligt och anklaga 'forumet' för att inte ge det gensvar jag önskade.
De som är medlemmar här är liksom inte ens föräldrar/lärare/terapeuter/syskon/klasskompisar etc utan bara andra aspergare som själva har problem och ofta högst varierande ork. Ändå har många ofta sympati över för medlemmar som skriver om sina problem, men kanske inte i helt obegränsad kvantitet och verkligen inget man bara kan ta för givet.
Själv börjar jag känna mig helt utbränd och orkar numera sällan läsa eller svara på mer än enstaka trådar och helst då något lättsmält och kort. Det betyder inte att jag inte bryr mig om personer jag lärt känna när de har det jobbigt, men jag orkar just nu i allt mindre grad leva mig in i andras problem eller kommentera om jag råkar läsa. Om jag inte kan engagera mig helhjärtat så låter jag hellre bli att säga något alls. Har börjat få fysiska stressymtom och måste helt enkelt begränsa mig för att inte bli riktigt sjuk igen.
P g a min AS, introversion och behov av det bekanta är jag också mer benägen att tala med folk jag redan känner om de skriver om något som intresserar mig och i en tråd som jag händelsevis råkat läsa just då. Som jag beskrivit förut så tar det låååång tid för mig att få grepp om olika personer, särskilt när man inte ens träffats IRL. Detta är ett handikapp (jämförbart med ansiktsblindhet) som gör det svårt att ta in nya personer om de inte gör så pass mycket väsen av sig att de på något vis registrerar sig på min mentala karta. Och ju fler det blir desto mer förvirrad blir jag, och ju mer förvirrad jag blir desto mer tyr jag mig instinktivt till dem jag känner bäst och har mest gemensamt med.
Ändå anser tydligen en del att man är självisk, elitistisk, mobbande, klubb för inbördes beundran etc om man inte delar sin krympande ork rättvist mellan alla medlemmar och inlägg, oavsett om man är intresserad av ämnet eller ej, och tar det jättepersonligt om ingen har ork, lust eller tid att kommentera alla deras inlägg.
Samtidigt som jag har blivit ignorerad själv i större delen av mitt liv och verkligen inte önska att någon annan ska behöva känna så.
Hur kan vi lösa detta dilemma?
Jag kan tycka det är tråkigt att inte fler är intresserade av mina två främsta specialintressen, men det skulle aldrig falla mig in att ta detta neutrala faktum personligt och anklaga 'forumet' för att inte ge det gensvar jag önskade.
De som är medlemmar här är liksom inte ens föräldrar/lärare/terapeuter/syskon/klasskompisar etc utan bara andra aspergare som själva har problem och ofta högst varierande ork. Ändå har många ofta sympati över för medlemmar som skriver om sina problem, men kanske inte i helt obegränsad kvantitet och verkligen inget man bara kan ta för givet.
Själv börjar jag känna mig helt utbränd och orkar numera sällan läsa eller svara på mer än enstaka trådar och helst då något lättsmält och kort. Det betyder inte att jag inte bryr mig om personer jag lärt känna när de har det jobbigt, men jag orkar just nu i allt mindre grad leva mig in i andras problem eller kommentera om jag råkar läsa. Om jag inte kan engagera mig helhjärtat så låter jag hellre bli att säga något alls. Har börjat få fysiska stressymtom och måste helt enkelt begränsa mig för att inte bli riktigt sjuk igen.
P g a min AS, introversion och behov av det bekanta är jag också mer benägen att tala med folk jag redan känner om de skriver om något som intresserar mig och i en tråd som jag händelsevis råkat läsa just då. Som jag beskrivit förut så tar det låååång tid för mig att få grepp om olika personer, särskilt när man inte ens träffats IRL. Detta är ett handikapp (jämförbart med ansiktsblindhet) som gör det svårt att ta in nya personer om de inte gör så pass mycket väsen av sig att de på något vis registrerar sig på min mentala karta. Och ju fler det blir desto mer förvirrad blir jag, och ju mer förvirrad jag blir desto mer tyr jag mig instinktivt till dem jag känner bäst och har mest gemensamt med.
Ändå anser tydligen en del att man är självisk, elitistisk, mobbande, klubb för inbördes beundran etc om man inte delar sin krympande ork rättvist mellan alla medlemmar och inlägg, oavsett om man är intresserad av ämnet eller ej, och tar det jättepersonligt om ingen har ork, lust eller tid att kommentera alla deras inlägg.
Samtidigt som jag har blivit ignorerad själv i större delen av mitt liv och verkligen inte önska att någon annan ska behöva känna så.
Hur kan vi lösa detta dilemma?
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
av TK » 2009-04-08 21:53:40
Inger skrev:Ändå anser tydligen en del att man är självisk, elitisitsk, mobbande etc om man inte delar sin krympande ork rättvist mellan alla medlemmar och inlägg, oavsett om man är intresserad av ämnet eller ej?
Jag har svårt att förstå att någon på allvar kan mena det vara själviskt, elitistiskt, mobbande etc att man inte av olika skäl orkar engagera sig i allt. Tillvaron på ett sådant här forum bygger ju mycket på det som känns lustfullt eller åtmistone i någon mening tillfredsställande för deltagarna. Det rör sig ju om ett fritidsintresse och fritidsintressen brukar vi ju inte välja i syfte att späka oss - om just inte späkandet i sig råkar vara ett intresse.
Det skiljer sig nog inte så mycket från hur människor agerar i andra mer otvungna sammanhang, där det är vanligt med olika slags mindre gruppbildningar likaväl som att somliga hamnar vid sidan om, som betraktare av vad som förssiggår eller som buttert kommenterande andras "själviskhet" osv.
Växer det här på forumet fram olika varianter av kollektivitet är det väl bra. Men man kan sannerligen inte kräva som ny (eller gammal) forumit att andra ska ta hand om en och introducera en in i kretsarna. Att många är välkomnande och generösa tycker jag sedan är rätt lätt att lägga märke till. Men det sker ju helt frivilligt, och inte efter något schema.
Senast redigerad av TK 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
av KrigarSjäl » 2009-04-08 22:04:45
Det finns inget dilemma, Inger.
Personer som har det taskigt av varierande skäl verkar överföra det till forumet och läser in alldeles för mycket i det andra skriver. Som skribent på nätforum har man faktiskt ingen skyldighet att vara en ständigt närvarande jour för allt och alla. Jag är inte här för att vara jour, men har VÄLDIGT påtagligt tvingats bli någon slags akutjour vid ett par tillfällen.
Fatta det.
Jag är inte någon jour.
Jag vill inte på minsta vis vara ansvarig för andra människor.
Känsliga personliga spörsmål kan man dryfta i Privata avdelningen. Ska det vara så svårt??
Det finns en ANLEDNING till varför jag inte reggat mig där. Jag vill inte leka psykolog & ägna mig åt aspergiansk gruppterapi, något jag f.ö tycker det har blivit för mycket av sista tiden.
En person känner sig förbisedd för att folk inte skriver i vederbörandes tråd > slutsats = BUHU!! Ingen tycker om mig...
Väx UPP för h-e! Man kan inte kräva av folk att de ska vara intresserade av sitt eget smala intresseområde. Som jag sade,
alla är inte intresserade av bowling, glass, ringsignaler eller för den delen franska författare, stridskonster & Bukowski.
Jag har skrivit i IT-tråden ytterst minimalt. Kanske 3-4 inlägg. Betyder det att jag förbiser och mobbar ut alla som skriver där?
Men visst är jag en dryg jävel. Jag kräver ett visst mått av intelligens av andra människor, annars blir det för jobbigt. Jag orkar helt enkelt inte hamna i dialog med folk som mentalt är kvar på högstadiet.
Personer som har det taskigt av varierande skäl verkar överföra det till forumet och läser in alldeles för mycket i det andra skriver. Som skribent på nätforum har man faktiskt ingen skyldighet att vara en ständigt närvarande jour för allt och alla. Jag är inte här för att vara jour, men har VÄLDIGT påtagligt tvingats bli någon slags akutjour vid ett par tillfällen.
Fatta det.
Jag är inte någon jour.
Jag vill inte på minsta vis vara ansvarig för andra människor.
Känsliga personliga spörsmål kan man dryfta i Privata avdelningen. Ska det vara så svårt??
Det finns en ANLEDNING till varför jag inte reggat mig där. Jag vill inte leka psykolog & ägna mig åt aspergiansk gruppterapi, något jag f.ö tycker det har blivit för mycket av sista tiden.
En person känner sig förbisedd för att folk inte skriver i vederbörandes tråd > slutsats = BUHU!! Ingen tycker om mig...
Väx UPP för h-e! Man kan inte kräva av folk att de ska vara intresserade av sitt eget smala intresseområde. Som jag sade,
alla är inte intresserade av bowling, glass, ringsignaler eller för den delen franska författare, stridskonster & Bukowski.
Jag har skrivit i IT-tråden ytterst minimalt. Kanske 3-4 inlägg. Betyder det att jag förbiser och mobbar ut alla som skriver där?
Men visst är jag en dryg jävel. Jag kräver ett visst mått av intelligens av andra människor, annars blir det för jobbigt. Jag orkar helt enkelt inte hamna i dialog med folk som mentalt är kvar på högstadiet.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
av Inger » 2009-04-08 23:41:54
Problemet när man tolkar det så är att det blir mycket missvisande. För mig finns i alla fall ingen självklar koppning mellan gilla och kommentera.
* Det finns personer här jag verkligen beundrar för att de alltid skriver så himla bra. Men ofta sammanfattar de läget så lysande att jag inte tycker finns något mer att tillägga (t ex pH).
* Det finns personer här jag verkligen storgillar men vars trådar är för intressanta och/eller kräver för mycket engagemang & tid som jag inte har just nu (t ex AliasFrollo, Jonsch m fl).
* Det finns personer som är störtmysiga IRL men som jag inte finner mig ha så mycket att diskutera med online (t ex Sanna) eller som har en kommunikationsstil så att deras mysighet inte riktigt framkommer online (t ex Nallen).
* Det finns personer jag gillar IRL men som är så irriterande online att jag inte kan låta bli att nöjesbjäbba fast jag borde sätta mig på händerna.
* Det finns personer som jag aldrig träffat men som har ett så irriterande sätt att uttrycka sig att jag oftast bara undviker deras inlägg, alt läser, suckar och går vidare.
* Det finns personer som är för långt ifrån mig i ålder, värderingar, intressen, personkemi etc för att vi ska ha något gemensamt, men som skriver läsvärda inlägg som jag gärna kommenterar ibland.
* Det finns personer som jag inte tycker vare sig bu eller bä om, för att de för mig framstår som så anynyma att de bara smälter in i väggen, aldrig skriver något personligt om sig själva, skriver så sällan att deras inlägg lätt drunknar i mängden, eller som jag ännu inte fattat vilka de är p g a min i personsammanhang långsamma hjärna. Men vars inlägg jag ändå gärna kommenterar om de skriver något roligt eller tänkvärt som jag råkar se.
* Sen finns det de som skriver informativa eller välformulerade inlägg men som går bort för att de är för långa eller handlar om ämnen som inte intresserar mig. Eller som jag läser och gillar men inte orkar kommentera eller vet vad jag ska säga.
* Och sist men inte minst: alla dessa inlägg som är för intressanta. Ibland känns det nästan lite stressande att ha ett sådant smörgåsbord att välja mellan och är något ämne extra intressant kan det lätt bli att man gärna sparar det tills man är klarare i huvidet/har mer tid etc och då är det lätt att tråden vid det laget blivit för lång för att man ska orka läsa eller att det går på samma sätt som med alla de där intressanta länkarna och artiklarna man sparar för att läsa "en annan dag".
Och summan av kardemumman blir i alla fall att uteblivna kommentarer inte nödvändigtvis beror på att man har något emot personen ifråga eller inte tyckte inlägget var intressant.
* Det finns personer här jag verkligen beundrar för att de alltid skriver så himla bra. Men ofta sammanfattar de läget så lysande att jag inte tycker finns något mer att tillägga (t ex pH).
* Det finns personer här jag verkligen storgillar men vars trådar är för intressanta och/eller kräver för mycket engagemang & tid som jag inte har just nu (t ex AliasFrollo, Jonsch m fl).
* Det finns personer som är störtmysiga IRL men som jag inte finner mig ha så mycket att diskutera med online (t ex Sanna) eller som har en kommunikationsstil så att deras mysighet inte riktigt framkommer online (t ex Nallen).
* Det finns personer jag gillar IRL men som är så irriterande online att jag inte kan låta bli att nöjesbjäbba fast jag borde sätta mig på händerna.
* Det finns personer som jag aldrig träffat men som har ett så irriterande sätt att uttrycka sig att jag oftast bara undviker deras inlägg, alt läser, suckar och går vidare.
* Det finns personer som är för långt ifrån mig i ålder, värderingar, intressen, personkemi etc för att vi ska ha något gemensamt, men som skriver läsvärda inlägg som jag gärna kommenterar ibland.
* Det finns personer som jag inte tycker vare sig bu eller bä om, för att de för mig framstår som så anynyma att de bara smälter in i väggen, aldrig skriver något personligt om sig själva, skriver så sällan att deras inlägg lätt drunknar i mängden, eller som jag ännu inte fattat vilka de är p g a min i personsammanhang långsamma hjärna. Men vars inlägg jag ändå gärna kommenterar om de skriver något roligt eller tänkvärt som jag råkar se.
* Sen finns det de som skriver informativa eller välformulerade inlägg men som går bort för att de är för långa eller handlar om ämnen som inte intresserar mig. Eller som jag läser och gillar men inte orkar kommentera eller vet vad jag ska säga.
* Och sist men inte minst: alla dessa inlägg som är för intressanta. Ibland känns det nästan lite stressande att ha ett sådant smörgåsbord att välja mellan och är något ämne extra intressant kan det lätt bli att man gärna sparar det tills man är klarare i huvidet/har mer tid etc och då är det lätt att tråden vid det laget blivit för lång för att man ska orka läsa eller att det går på samma sätt som med alla de där intressanta länkarna och artiklarna man sparar för att läsa "en annan dag".
Och summan av kardemumman blir i alla fall att uteblivna kommentarer inte nödvändigtvis beror på att man har något emot personen ifråga eller inte tyckte inlägget var intressant.
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 2 gånger.
av sommar » 2009-04-08 23:49:29
Ja, det syftas uppenbarligen på mig bland andra och personer med As. sägs inte syssla med inlindat. 
Krigarsjäl har uppenbarligen ännu inte fattat (eller vill inte fatta) att när jag skriver att ingen bemöter mina inlägg längre handlar det inte enbart om de trådar jag skapar (som numera är få av olika anledningar). Jag har växt upp och läser ordentligt till skillnad från en del andra.
Jag tycker INTE synd om mig själv men det är den långsinta attityden från vissa som jag tycker är trist och det är tydligt när förändringen kommit och att somliga är för stolta för att be om ursäkt tom. nya admin men den kategorin hör inte jag till.
Djupare än så här går inte jag. Jag har framfört min åsikt som jag kommer behålla och har faktiskt ingen lust att tjafsa om hur ditten och datten ska lösas men ev. nya regler ska ju alla följa. liksom de gamla.
Krigarsjäl har uppenbarligen ännu inte fattat (eller vill inte fatta) att när jag skriver att ingen bemöter mina inlägg längre handlar det inte enbart om de trådar jag skapar (som numera är få av olika anledningar). Jag har växt upp och läser ordentligt till skillnad från en del andra.
Jag tycker INTE synd om mig själv men det är den långsinta attityden från vissa som jag tycker är trist och det är tydligt när förändringen kommit och att somliga är för stolta för att be om ursäkt tom. nya admin men den kategorin hör inte jag till.
Djupare än så här går inte jag. Jag har framfört min åsikt som jag kommer behålla och har faktiskt ingen lust att tjafsa om hur ditten och datten ska lösas men ev. nya regler ska ju alla följa. liksom de gamla.
Senast redigerad av sommar 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
av pH » 2009-04-08 23:58:03
Inger skrev:* Och sist men inte minst: alla dessa inlägg som är för intressanta. Ibland känns det nästan lite stressande att ha ett sådant smörgåsbord att välja mellan och är något ämne extra intressant kan det lätt bli att man gärna sparar det tills man är klarare i huvidet/har mer tid etc och då är det lätt att tråden vid det laget blivit för lång för att man ska orka läsa eller att det går på samma sätt som med alla de där intressanta länkarna och artiklarna man sparar för att läsa "en annan dag".
AMEN!
Senast redigerad av pH 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
av Inger » 2009-04-09 0:01:57
sommar skrev:Ja, det syftas uppenbarligen på mig bland andra och personer med As. sägs inte syssla med inlindat.
Inget inlindat här. Inlägget riktar sig till samtliga som uttryckt att de känt sig ignorerade eller som känt sig ignorerade utan att ha vågat uttrycka det. Eftersom det var längesen du gjorde det och - som du själv skriver - kan ha lärt dig något sedan dess, så såg jag ingen anledning att nämna dig vid namn och hade inte specifikt dig i åtanke ens.
Syftet med tråden är inte att skapa bråk eller att dra upp något gammalt utan att förklara för de medlemmar som de senaste veckorna givit uttryck för samma sak, så att de som ev missat tidigare diskussioner om detta kan få möjlighet att förstå att de inte behöver ta det personligt om de inte alltid får svar på sina inlägg.
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 2 gånger.
av KrigarSjäl » 2009-04-09 0:04:15
Läser ordentligt säger du. Vad då om jag får fråga, Bamse!?
Du påstår att jag lindar in det så då får jag väl vara tydlig.
Sommar,
Jag tycker inte att jag har så mycket gemensamt med vissa, du är en av dem, och du skriver ytterst sällan något jag tycker är intressant. Ett undantag är i frågetråden, där ställde du nyss en halvintressant fråga som jag besvarade.
Jag är som sagt inte road av att prata väder och vind och utbyta helt triviala åsikter. Triviala åsikter och banala ämnen är ditt signum. Vill jag ha det ställer jag mig i kö på konsum och lyssnar på kärringarna som pratar aprilväder. Svenssons intresserar mig lika mycket som esoterisk matematik...
Men ingenting av detta betyder att jag har något gammalt agg mot dig.
Du påstår att jag lindar in det så då får jag väl vara tydlig.
Sommar,
Jag tycker inte att jag har så mycket gemensamt med vissa, du är en av dem, och du skriver ytterst sällan något jag tycker är intressant. Ett undantag är i frågetråden, där ställde du nyss en halvintressant fråga som jag besvarade.
Jag är som sagt inte road av att prata väder och vind och utbyta helt triviala åsikter. Triviala åsikter och banala ämnen är ditt signum. Vill jag ha det ställer jag mig i kö på konsum och lyssnar på kärringarna som pratar aprilväder. Svenssons intresserar mig lika mycket som esoterisk matematik...
Men ingenting av detta betyder att jag har något gammalt agg mot dig.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
av pH » 2009-04-09 0:05:57
sommar skrev:[...]Jag tycker INTE synd om mig själv men det är den långsinta attityden från vissa som jag tycker är trist och det är tydligt när förändringen kommit och att somliga är för stolta för att be om ursäkt tom. nya admin men den kategorin hör inte jag till.
Sommar: Jag råkar ha fastnat lite för dig. Det är något jag gillar och något jag känner igen mig i. Bara så du vet. Du har också något hetsigt i dig som ibland förefaller svårtyglat.
I all välmening vill jag säga dig att när du i tre inlägg på kort tid säger något likt att du inte är långsint och att du gått vidare men att andra, däribland nya admin, inte är sådana förefaller det motsägelsefullt och lite osannolikt. Behovet att vid upprepade tillfällen säga detta om nya admin ger sken av att du inte släpt och inte gått vidare. Även om det inte skulle vara så är det så det ser ut (enligt mitt sätt att läsa).
Ville bara säga det i all välmening. Så du vet hur det kan uppfattas.
Senast redigerad av pH 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
av lillsanna » 2009-04-09 0:40:11
För min del känner jag mig ingalunda ignorerad, sammafattningen av dig Inger står väl även för mig.
DOCK kände jag mig ignorerad i början, innan jag insett hur stort forum faktiskt är och att det inte finns planer att varken hinna läsa eller svara på allt intressant.
Och TK, skulle det bildas ett underforum för de ignorerade så finge väl du vara där oavsett om jag är det eller inte. Att jag inte uppskattade ditt sätt betyder väl inte att jag vägrar se dig
Däremot är jag tacksam om jag slipper något liknade som sist igen. Det må vara att du inte menade det som jag tolkade det, men fel blev det.
Sanna
DOCK kände jag mig ignorerad i början, innan jag insett hur stort forum faktiskt är och att det inte finns planer att varken hinna läsa eller svara på allt intressant.
Och TK, skulle det bildas ett underforum för de ignorerade så finge väl du vara där oavsett om jag är det eller inte. Att jag inte uppskattade ditt sätt betyder väl inte att jag vägrar se dig
Däremot är jag tacksam om jag slipper något liknade som sist igen. Det må vara att du inte menade det som jag tolkade det, men fel blev det.Sanna
Senast redigerad av lillsanna 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
av Inger » 2009-04-09 0:46:18
lillsanna skrev:För min del känner jag mig ingalunda ignorerad, sammafattningen av dig Inger står väl även för mig.
DOCK kände jag mig ignorerad i början, innan jag insett hur stort forum faktiskt är och att det inte finns planer att varken hinna läsa eller svara på allt intressant.
Vad bra!
Hoppas fler fattar det och inte tar saker personligt som verkligen inte är det.
Nu är det sängen nästa. Godnatt!
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
av TK » 2009-04-09 1:52:48
lillsanna skrev:Och TK, skulle det bildas ett underforum för de ignorerade så finge väl du vara där oavsett om jag är det eller inte.
Mitt första inlägg på detta forum var i en tråd som handlade om just ämnet ignorans. Jag gjorde där några språkliga randanmärkningar. Men jag pekade också på att jag inte har anledning att känna mig ignorerad. Skämtsamt lade jag till att det i så fall skulle vara av mig själv. Den uppfattningen håller jag fast vid än.
När jag i några trådar nu berört detta med ignorans och/eller missförstånd så har jag även nu i några av dem gjort det med viss spjuveraktighet. Det har jag gjort för att jag inte anser ämnet vara så allvarligt att det enbart ska betraktas med mungiporna i neutralt läge eller nerdragna. Det verkar som detta behöver sägas i klartext, för att alla ska ha chans att uppfatta saken.
Det inlägg från mig som ovanstående citat hänsyftar på tillkom i en fullt igenom humoristisk anda. Med det säger jag inte att det inte kan utvinnas allvarliga tankar ur detsamma.
Senast redigerad av TK 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
av TK » 2009-04-09 2:06:16
lillsanna skrev:Däremot är jag tacksam om jag slipper något liknade som sist igen. Det må vara att du inte menade det som jag tolkade det, men fel blev det.
Vad gäller denna passage, så kan jag bara returnera den. Det vill säga, jag skulle kunna säga detta till dig, om jag nu hade uttryckt mig på det sättet.
Nu har vi ju alla våra olika sätt att formulera oss på. Inte minst i dessa realiteter kan vi finna upphovet eller åtminstone verkningsmedlet för en del av de missförstånd som vi då och då upptäcker ha skett.
Jag tror hur som helst att vi inte ska stirra för länge i våra egna speglar och bedöma världen efter vad vi där ser. Typ: "Spegel, spegel, säg mig vem som vackrast i världen är!"
Världen är nog både vackrare och färgstarkare och mer jämngrå än så.
Senast redigerad av TK 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
av earlydayminer » 2009-04-09 4:15:56
Jag kan tala för mig själv.
Min extrema osäkerhet gör att jag försätter mig i situationer där jag velar som få. Många gånger vill jag engagera mig i diskussioner som betyder något (miljö, politik, livsvärderingar etc). Men jag är rädd för att mitt inlägg skrivs i onödan då jag känner en extrem ångest över att jag inte känner mig tillräcklig. Jag utgår ifrån att mina ord väger minst p g a min skolgång inte var så lyckad. Jag utgår ifrån att mina värderingar kommer anses vara på låtsas för att jag inte är högutbildad. Och visst är min osäkerhet en stor del av det, en mycket stor del. Men det är inte bara min osäkerhet och uppfattning, det är också så att vissa personer i världen har en attityd de inte kan hantera. Jag är uttåt osäker, men inåt säker. Jag tror att de är inåt osäker, men utåt säker. I strävan efter att lyckas, att våga engagera mig, märker jag en tråd med min uppmärksamhet.
Hur mycket man än strävar efter att försöka platsa in, hur mycket man än försöker ge, så är det ändå de som lyckas trycka ner den lilla biten av hopp man har. Nu menar jag enbart hopp om att platsa in, mitt hopp om en bättre tid finns alltid och är den för stunden släckt så hjälper musik.
Jag kan väldigt ofta känna mig ignorerad, det har jag alltid gjort. Hur kan jag försöka att gör det bättre? Hur kan jag förbättra dilemmat? Inger, ett sådan här inlägg kan mycket väl hjälpa oss. Jag är alltid medveten om mina problem och svårigheter. Och jag försöker alltid bli bättre på att vara jag, bemöta andra och tänka i olika banor så att jag inte missförstår. Men som ni har jag mycket svårt för att besvara sådant som inte intresserar mig med ett genuint engagemang.
Och ja, jag är medveten om att jag är mycket jag.
Awareness is the first step to change?
Om jag blir ignorerad så beror det på något, jag har teorier om varför jag skulle kunna bli ignorerad, och enda sättet att veta är om jag förändrar mig själv och märker en framgång. Inte bara hos mig själv men även hos andra. Vad mer kan någon utomstående begära?
Min extrema osäkerhet gör att jag försätter mig i situationer där jag velar som få. Många gånger vill jag engagera mig i diskussioner som betyder något (miljö, politik, livsvärderingar etc). Men jag är rädd för att mitt inlägg skrivs i onödan då jag känner en extrem ångest över att jag inte känner mig tillräcklig. Jag utgår ifrån att mina ord väger minst p g a min skolgång inte var så lyckad. Jag utgår ifrån att mina värderingar kommer anses vara på låtsas för att jag inte är högutbildad. Och visst är min osäkerhet en stor del av det, en mycket stor del. Men det är inte bara min osäkerhet och uppfattning, det är också så att vissa personer i världen har en attityd de inte kan hantera. Jag är uttåt osäker, men inåt säker. Jag tror att de är inåt osäker, men utåt säker. I strävan efter att lyckas, att våga engagera mig, märker jag en tråd med min uppmärksamhet.
Hur mycket man än strävar efter att försöka platsa in, hur mycket man än försöker ge, så är det ändå de som lyckas trycka ner den lilla biten av hopp man har. Nu menar jag enbart hopp om att platsa in, mitt hopp om en bättre tid finns alltid och är den för stunden släckt så hjälper musik.
Jag kan väldigt ofta känna mig ignorerad, det har jag alltid gjort. Hur kan jag försöka att gör det bättre? Hur kan jag förbättra dilemmat? Inger, ett sådan här inlägg kan mycket väl hjälpa oss. Jag är alltid medveten om mina problem och svårigheter. Och jag försöker alltid bli bättre på att vara jag, bemöta andra och tänka i olika banor så att jag inte missförstår. Men som ni har jag mycket svårt för att besvara sådant som inte intresserar mig med ett genuint engagemang.
Och ja, jag är medveten om att jag är mycket jag.
Awareness is the first step to change?
Om jag blir ignorerad så beror det på något, jag har teorier om varför jag skulle kunna bli ignorerad, och enda sättet att veta är om jag förändrar mig själv och märker en framgång. Inte bara hos mig själv men även hos andra. Vad mer kan någon utomstående begära?
Senast redigerad av earlydayminer 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
av Aspkvinna » 2009-04-09 8:07:48
Är det inte så av olika grad känner vi att vi skriver något utifrån oss själva i ett inlägg och ibland tar i så att man verkligen har blottat sig och tycker att det här var kanske mer än jag skulle våga i verkligheten.
Sen, när ingen ens kommenterar det så är det helt plötsligt personlig kritik och det gör ont.
Så länge man känner sig i behov av bekräftelse, rädd för att sänka garden till att vara okunnig och till och med göra bort sig med att ha fel så blir varje ord vägt på våg och då i sin tur ett sånt blottande att det är sårbart.
Jag tror att det är en delförklaring varför man kan känna sig ignorerad och dessutom så är ju här ett ämne som man kanske inte pratar varken med sina vänner eller släkt, döljer i dagliga livet och då kan det ju bli än mer känsligt att inte bli sedd när man försöker.
Anledningen sen varför ingen skriver i ens inlägg kan vara att man bara begrundar det skrivna, inte har något mer att säga eller inte känner sig ha något intresse i ämnet.
Jag tycker att en del kanske kan läras av Grimulds historia här med att sen till slut dyka upp på en träff och allt gick bra.
Förståelsen är kanske större än många kan känna så här på en skärm även om det har blivit lite turbulent eller hänt något. Att våga sänka garden lite kan ju göra att det man skriver blir mer intressant och fler märker det.
Sen, när ingen ens kommenterar det så är det helt plötsligt personlig kritik och det gör ont.
Så länge man känner sig i behov av bekräftelse, rädd för att sänka garden till att vara okunnig och till och med göra bort sig med att ha fel så blir varje ord vägt på våg och då i sin tur ett sånt blottande att det är sårbart.
Jag tror att det är en delförklaring varför man kan känna sig ignorerad och dessutom så är ju här ett ämne som man kanske inte pratar varken med sina vänner eller släkt, döljer i dagliga livet och då kan det ju bli än mer känsligt att inte bli sedd när man försöker.
Anledningen sen varför ingen skriver i ens inlägg kan vara att man bara begrundar det skrivna, inte har något mer att säga eller inte känner sig ha något intresse i ämnet.
Jag tycker att en del kanske kan läras av Grimulds historia här med att sen till slut dyka upp på en träff och allt gick bra.
Förståelsen är kanske större än många kan känna så här på en skärm även om det har blivit lite turbulent eller hänt något. Att våga sänka garden lite kan ju göra att det man skriver blir mer intressant och fler märker det.
Senast redigerad av Aspkvinna 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
av earlydayminer » 2009-04-09 11:28:28
Ja.
Senast redigerad av earlydayminer 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
av Inger » 2009-04-09 11:34:21
earlydayminer skrev:Jag kan tala för mig själv.
Min extrema osäkerhet gör att jag försätter mig i situationer där jag velar som få. Många gånger vill jag engagera mig i diskussioner som betyder något (miljö, politik, livsvärderingar etc). Men jag är rädd för att mitt inlägg skrivs i onödan då jag känner en extrem ångest över att jag inte känner mig tillräcklig. Jag utgår ifrån att mina ord väger minst p g a min skolgång inte var så lyckad. Jag utgår ifrån att mina värderingar kommer anses vara på låtsas för att jag inte är högutbildad.
Det tror jag ingen annan än du själv skulle lägga någon vikt vid så jag hoppas verkligen att du inte fortsätter avstå bara därför. Jag är inte heller särskilt högutbildad (snarare självutbildad) men det hindrar inte mig från att ha åsikter om det mesta.
Och visst är min osäkerhet en stor del av det, en mycket stor del. Men det är inte bara min osäkerhet och uppfattning, det är också så att vissa personer i världen har en attityd de inte kan hantera. Jag är uttåt osäker, men inåt säker. Jag tror att de är inåt osäker, men utåt säker.
Det var en intressant distinktion (som jag tycker mig också kunna observera).
Hur mycket man än strävar efter att försöka platsa in, hur mycket man än försöker ge, så är det ändå de som lyckas trycka ner den lilla biten av hopp man har. Nu menar jag enbart hopp om att platsa in, mitt hopp om en bättre tid finns alltid och är den för stunden släckt så hjälper musik.
Lustigt det där att så många av oss verkar ha gemensamt att vi tycker vi inte riktigt passar in ens bland andra som inte tycker de passar in...
Jag kan väldigt ofta känna mig ignorerad, det har jag alltid gjort. Hur kan jag försöka att gör det bättre? Hur kan jag förbättra dilemmat?
Håller man en låg profil och bara yttrar sig lite diskret när man tycker att har något att säga så märks man förstås inte lika mycket som de som är mer högljudda eller månginläggiga. Och ju fler medlemmar på ett forum, desto mer färgstark måste man kanske vara för att märkas. Men det behöver iofs inte vara något att eftersträva; de som märks mest brukar ofta vara de som är mest provocerande.
Medan bl a du brukar skriva tänkvärda och ömsinta inlägg när du väl yttrar dig. Som man kanske läser och uppskattar även om man inte kommenterar.
Inger, ett sådan här inlägg kan mycket väl hjälpa oss. Jag är alltid medveten om mina problem och svårigheter. Och jag försöker alltid bli bättre på att vara jag, bemöta andra och tänka i olika banor så att jag inte missförstår. Men som ni har jag mycket svårt för att besvara sådant som inte intresserar mig med ett genuint engagemang.
Och ja, jag är medveten om att jag är mycket jag.
Awareness is the first step to change?
Om jag blir ignorerad så beror det på något, jag har teorier om varför jag skulle kunna bli ignorerad, och enda sättet att veta är om jag förändrar mig själv och märker en framgång.
Och det behöver som sagt inte bero på en själv ö h t. När jag är trött och bara läser/skriver för att vakna eller i väntan på ett sömtåg så orkar jag sällan svara på något som kräver för mycket tid eller engagemang. Och då blir det tyvärr så att de djupsinnigaste inläggen går bort trots att de mycket tänkvärda och intressanta - eller just därför.
Inte bara hos mig själv men även hos andra. Vad mer kan någon utomstående begära?
Nä, precis.
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
av Zombie » 2009-04-09 11:48:00
Early, jag instämmer helt med Inger. Jag är ett av dina fans, det vet du nog.
Och inte heller "högutbildad", har försökt bli men det har blivit mer brustna illusioner än poäng - bara uppvuxen i en akademikerfamilj plus självbildad så att jag kanske låter "högutbildad".
Inger (förra sidan) och Aspkvinna, rasande klokt sammanfattat.
Och inte heller "högutbildad", har försökt bli men det har blivit mer brustna illusioner än poäng - bara uppvuxen i en akademikerfamilj plus självbildad så att jag kanske låter "högutbildad".
Inger (förra sidan) och Aspkvinna, rasande klokt sammanfattat.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
av TK » 2009-04-09 12:20:01
earlydayminer Även jag tillhör dem som läser dina inlägg och har stor behållning av dem.
Vad beträffar skolgång, är nog fortfarande den bästa skolan livets skola. Den som med öppet sinne och klart intellekt tar till vara vad som erbjuds i den kan vinna minst lika mycket i klokskap och visdom som den som följt någon av karriärskolorna.
I livets skola kan man också själv i större utsträckning välja sin pedagogik och sina inlärningsmetoder, utifrån vad som fungerar bäst för en att hämta in information, att kommuncera och utveckla erfarenheter och färdigheter.
Jag håller helt med dig att självinsikt om ens många nyanser är en viktig förutsättning för att våga ta steget ut och att våga lita på sig själv. Ger man sig till känna så har man i alla fall inte ignorerat sitt eget behov av socialt utbyte.
I det sociala spelet ökar så chanserna att andra ser en och ger respons, varigenom man efter hand kan lämna känslan bakom sig att vara igonerad. Detta i världen i stort såväl som på detta forum. Så föreställer jag mig det i alla fall.
Vad beträffar skolgång, är nog fortfarande den bästa skolan livets skola. Den som med öppet sinne och klart intellekt tar till vara vad som erbjuds i den kan vinna minst lika mycket i klokskap och visdom som den som följt någon av karriärskolorna.
I livets skola kan man också själv i större utsträckning välja sin pedagogik och sina inlärningsmetoder, utifrån vad som fungerar bäst för en att hämta in information, att kommuncera och utveckla erfarenheter och färdigheter.
Jag håller helt med dig att självinsikt om ens många nyanser är en viktig förutsättning för att våga ta steget ut och att våga lita på sig själv. Ger man sig till känna så har man i alla fall inte ignorerat sitt eget behov av socialt utbyte.
I det sociala spelet ökar så chanserna att andra ser en och ger respons, varigenom man efter hand kan lämna känslan bakom sig att vara igonerad. Detta i världen i stort såväl som på detta forum. Så föreställer jag mig det i alla fall.
Senast redigerad av TK 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
av alfapetsmamma » 2009-04-09 12:54:20
EdM, om jag kanske inte reagerar på nåt du skriver så skulle det kunna bero på att du själv sagt att du är väldigt reserverad/blyg/ensamvargig (nåt ditåt iaf).
Att säga nåt tillbaks kring nåt du skrivit skulle kunna kännas som ett intrång och/eller en förväntan om nåt svar tillbaks och med den förhandskunskap om dig som jag fått av det du själv sagt så har det känts som en press och/eller nåt som inte kan leda nånstans.
Och andra är ju också känsliga för att bli nobbade eller ouppmärksammade. Nåt däråt tänkte jag när jag läste lite här.
Skriver och läser kasst idag, så om nån tycker jag är oklar så fråga hellre än utgå ifrån att jag menat nåt dumt..
Att säga nåt tillbaks kring nåt du skrivit skulle kunna kännas som ett intrång och/eller en förväntan om nåt svar tillbaks och med den förhandskunskap om dig som jag fått av det du själv sagt så har det känts som en press och/eller nåt som inte kan leda nånstans.
Och andra är ju också känsliga för att bli nobbade eller ouppmärksammade. Nåt däråt tänkte jag när jag läste lite här.
Skriver och läser kasst idag, så om nån tycker jag är oklar så fråga hellre än utgå ifrån att jag menat nåt dumt..
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
av Kvasir » 2009-04-09 14:02:51
Det finns ett sätt att garantera att ingen kan känna sig mera ignorerad än någon annan. Det är att göra som jag har gjort i en dryg vecka nu, ignorera samtliga medlemmar. Jag har dock en känsla av att forumet skulle bli ganska tomt och tråkigt om alla gjorde så alltid, så det är nog oundvikligt att somliga kommer känna sig mera ignorerade än andra.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
Re: Ignorerad?
av DC » 2009-04-09 14:14:51
Inger skrev:Hur kan vi lösa detta dilemma?
Genom att skriva mer intressant och mer lättläst med luft mellan styckena så inte läsaren hinner tröttna bara av att se textmassan.
Lite allvar och lite skoj i mitt svar ovan. Nej jag har inget totalsvar på din undran.
Jag kan bara konstatera att jag också kan känna mig ignorerad. Inte minst i alla favoriseringstrådar där jag aldrig finns omnämnd.
Men det är upp till mig att skriva så att andra blir intresserade och engagerade. Även jag kan vara ignorant om än inte avsiktligen. Det går inte att läsa precis allt som skrivs här. Tiden räcker inte till och inte intresset heller.
Jag tycker inte man kan lägga det ansvaret på alla andra, eller ställa det kravet att folk ska visa intresse. Kanske ännu mindre just här med tanke på att var och en i de flesta fall har ganska fullt upp med att få ihop sig själv och sitt.
Det händer att jag läser med intresse men inte har något bra svar att komma med eller något intressant att tillföra. Det behöver inte betyda att jag fann inlägget ointressant.
Jag tror att det kan vara bra med tydlighet. Att skriva t ex "Hallå, jag vill ha respons, jag behöver det just nu. Att någon ser mig eller bryr sig om mig lite". Hade det stått ungefär så då hade jag gärna skrivit ett litet hej eller vad som helst för att visa att jag bryr mig om.
Senast redigerad av DC 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
av sommar » 2009-04-09 16:55:10
Inger skrev:sommar skrev:Ja, det syftas uppenbarligen på mig bland andra och personer med As. sägs inte syssla med inlindat.
Inget inlindat här. Inlägget riktar sig till samtliga som uttryckt att de känt sig ignorerade eller som känt sig ignorerade utan att ha vågat uttrycka det. Eftersom det var längesen du gjorde det och - som du själv skriver - kan ha lärt dig något sedan dess, så såg jag ingen anledning att nämna dig vid namn och hade inte specifikt dig i åtanke ens.
Syftet med tråden är inte att skapa bråk eller att dra upp något gammalt utan att förklara för de medlemmar som de senaste veckorna givit uttryck för samma sak, så att de som ev missat tidigare diskussioner om detta kan få möjlighet att förstå att de inte behöver ta det personligt om de inte alltid får svar på sina inlägg.
Okej. Då ber jag om ursäkt men jag kände mig träffad men det var ju min tolkning förstås.
Jag tror inte alls att syftet med trådstarten var att skapa bråk. Tanken är god.
Senast redigerad av sommar 2011-05-04 18:49:55, redigerad totalt 1 gång.
av sommar » 2009-04-09 17:01:31
KrigarSjäl skrev:Läser ordentligt säger du. Vad då om jag får fråga, Bamse!?
Du påstår att jag lindar in det så då får jag väl vara tydlig.
Sommar,
Jag tycker inte att jag har så mycket gemensamt med vissa, du är en av dem, och du skriver ytterst sällan något jag tycker är intressant. Ett undantag är i frågetråden, där ställde du nyss en halvintressant fråga som jag besvarade.
Jag är som sagt inte road av att prata väder och vind och utbyta helt triviala åsikter. Triviala åsikter och banala ämnen är ditt signum. Vill jag ha det ställer jag mig i kö på konsum och lyssnar på kärringarna som pratar aprilväder. Svenssons intresserar mig lika mycket som esoterisk matematik...
Men ingenting av detta betyder att jag har något gammalt agg mot dig.
Jadu, Torgny Lindgren.
Mitt signum är inte enbart det du nämner men en del av det. Jag gillar kallprat och att chilla, ja men tröttnar snabbt på folk som enbart gör detta men det märks mest Irl. Anledningen till att jag inte ger mig in i så mycket djupare ämnen här längre är att jag inte har ork och lust med det och lätt eggar upp mig samt att jag fått ett rikare liv Irl. sedan jag började arbeta igen i februari samt söker Nt:s att diskutera och umgås med då det berikar mitt liv. Jag föredrar Irl framför nätet men forumet är som sagt en trevlig plats att återvända till för att få " socialt" komplement, sitta och läsa och ta in kunskap men för min del inte hur mycket djupsinnighet som helst och jobbiga diskussioner in absurdum.
Okej, vad trevligt.
Senast redigerad av sommar 2011-05-04 18:49:56, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Regler, nyheter och synpunkter