Det är med sorg jag konstaterar att jag får lämna forumet.

Inte pga tillsägelser utan pga att jag inte kan känna mig trygg här. Sånt som hänt och som kanske inte alla reagerar lika för bad jag ledningen om hjälp. Men jag fick ingen hjälp med hänvisning om att jag kunnat säga ifrån. Men saken är väl så att alla inte reagerar likadant där heller- har man fått en smäll som fått en att däcka så är det faktiskt inte så lätt att säga ifrån på samma sätt som när man mår bra. Jag kan det inte!

I normala fall, när jag inte blivit omkullslagen har jag inga problem att säga ifrån, men när jag redan ligger så kan jag det inte. Och i såna lägen hoppas man på medmänniskors förståelse och eventuella hjälp. När man inte får det tappar man tryggheten. Iallafall på det stället och bland de människorna. Tack och lov har jag vänner IRL vilket inte är alla förunt. Fast jag hade uppskattat lite surr med andra aspergare.

Sanna

Den här tråden verkar vara en favorit i repris.

Här är en annan tråd på samma tema:
hejda-t8140.html

Och här är en till:
skrivargladje-t8026.html

Tråkigt att du känner det så. Men jag förstår att särskilt senaste tiden på forumet måste ha varit mycket tung för dig. Jag hoppas du reser dig. Jag hoppas du återfår balansen. Jag hoppas du ångrar dig och återvänder.
Må väl / pH

Mats skrev:
Den här tråden verkar vara en favorit i repris.

Tack för den smällem Mats! Fattar inte du att jag redan ligger?

pH skrev:
Men jag förstår att särskilt senaste tiden på forumet måste ha varit mycket tung för dig. Jag hoppas du reser dig. Jag hoppas du återfår balansen.

Tack pH! Ja det har varit tungt, och sorgen över att inte kunna känna mig trygg känns inte bra. I övrigt reser jag mig nog, iallafall privat.

Sanna

Mats, det är just såna kommentarer som din som gjort att jag inte känner mig trygg här. Du har ingen aning om hur mitt liv ser ut och att det kanske faktiskt finns en orsak till repriserna.
När vilja är större än förnuftet så försöker man igen, tills man inte orkar försöka mer och asperger-kretsarna har gjort mig illa så många gånger att jag faktiskt inte orkar mer.

Sanna

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag förstår att du mår dåligt.

Samtidigt har jag svårt att ta dig på allvar när du nu för tredje gången hotar att lämna forumet.

Jag tycker sånt här är svårt. Alltså när "Nu lämnar jag forumet" inte betyder "Nu lämnar jag forumet" utan "Nu vill jag ha tröst och stöd".

Sanna skrev:Tack pH! Ja det har varit tungt, och sorgen över att inte kunna känna mig trygg känns inte bra. I övrigt reser jag mig nog, iallafall privat.
Sanna

Jag håller med pH, Sanna, och stöttar dig helt. Det var jag som, i egenskap av moderator, varnade dig i går. Det var en rent formell varning - vem som helst kunde gjort den typen av övertramp och vem som helst hade då också blivit varnad. Det fanns ingenting personligt i varningen mot dig, Sanna. Du kan lugnt återvända hit, här finns ingen långsinthet, man glömmer, sår läker och livet går vidare. Skulle någon visa sig långsint eller allmänt a P-I-T-A, bara anmäl den personen.

/barracuber

Barracuder skrev:
var jag som, i egenskap av moderator, varnade dig i går. Det var en rent formell varning - vem som helst kunde gjort den typen av övertramp och vem som helst hade då också blivit varnad.

Det är inte varningen det handlar om barracuder (dessutom skrev jag det fullt medveten om att det skulle ge en varning), utan orsaken bakom det jag skrev. Jag vågar helt enkelt inte riskera att utsätta mig för något liknande igen, och jag uppfattade det du skrev som att det som hände var OK här på asperger-forum och att jag kunde ha sagt ifrån. Fast det kunde jag inte i det läget, alla är inte lika och reagerar inte likadant på samma händelse.

Sanna

Mats skrev:
Jag tycker sånt här är svårt. Alltså när "Nu lämnar jag forumet" inte betyder "Nu lämnar jag forumet" utan "Nu vill jag ha tröst och stöd".

Jag menade exakt det jag skrev, om jag velat ha tröst hade jag skrivit det!

Sanna

En sak till, att jag över huvudtaget skrev detta var väl egentligen för att försöka få er att förstå att saker och ting inte alltid är vad de synes vara. Att man kanske inte alltid måste följa regler till punkt och pricka utan bör försöka se på vad som kan ha orsakat saker och ting. I mitt fall skrev jag ju och bad moderatorer om hjälp. Inte för att jag gillade det ( och det tog ett par dagar innan jag bestämde mig) utan för att jag behövde hjälp.

Vilket jag inte fick utan bara en förklaring om forumregler.

Sanna

Är litet osäker på vad du menar med trygghet. Kan du förtydliga?

Att känna att jag inte riskerar påhopp på det personliga planet inom områden som är särskilt känsliga för mig, såsom självmord ( som min dotter gjorde för ett år sen). Inom nästan alla områden är jag inte så känslig, om än kanske känsligare än somliga pga tidigare händelser i mitt liv.

Sanna

barracuber skrev:

Sanna skrev:Tack pH! Ja det har varit tungt, och sorgen över att inte kunna känna mig trygg känns inte bra. I övrigt reser jag mig nog, iallafall privat.
Sanna

Jag håller med pH, Sanna, och stöttar dig helt. Det var jag som, i egenskap av moderator, varnade dig i går. Det var en rent formell varning - vem som helst kunde gjort den typen av övertramp och vem som helst hade då också blivit varnad. Det fanns ingenting personligt i varningen mot dig, Sanna. Du kan lugnt återvända hit, här finns ingen långsinthet, man glömmer, sår läker och livet går vidare. Skulle någon visa sig långsint eller allmänt a P-I-T-A, bara anmäl den personen.

/barracuber

Jag vet att du inte är långsint men det finns de på forumet som verkar vara. Det är tyvärr inte många som bemöter mina inlägg längre bortsett från trådarna; tre små ord, frågeleken, associationstråden och förut fanns ett intresse för Skåneträffar.

Sommar skrev:
Jag vet att du inte är långsint men det finns de på forumet som verkar vara. Det är tyvärr inte många som bemöter mina inlägg längre bortsett från trådarna;

Nej jag är inte långsint, men försöker gå på överlevnadsinstinkt. Jag menar, om det BARA handlat om påhoppet hade jag nog ryckt på axlarna, men när den sanne riddaren i sin blänkande rustning uppmanar mig till förståelse, då fixar jag det inte.

Och jag vet, ang att folk inte svarar på inlägg.... det är nog lite av klubben för inbördes beundran som står för de flesta svaren, och då bara inom gruppen, resten blir ingnorerade för det mesta, tyvärr....

Sanna

Kan inte alla ni som blir ignorerade börja svara på varandras inlägg? Då försvinner ju problemet med att vissa blir ignorerade.

Mats skrev:
Kan inte alla ni som blir ignorerade börja svara på varandras inlägg? Då försvinner ju problemet med att vissa blir ignorerade.

Kan du inte skriva nåt vettigt kan du väl ta och hålla truten!

Moderator Alien:
Tänk på andra forumregeln om hänsyn och respekt gentemot andra medlemmar. Om du tycker att någon annan bryter mot den regeln, anmäl i stället för att slå tillbaka.

Detta har även meddelats i pm.

Vad är vettigt att skriva om?

lillsanna skrev:Kan du inte skriva nåt vettigt kan du väl ta och hålla truten!

Jag håller truten när det passar mig, inte när det passar dig!

sommar skrev:... långsint .. finns de på forumet som verkar vara. Det är tyvärr inte många som bemöter mina inlägg längre

Men det beror ju mest på att du är allmänt ohanterlig och misstolkar det mesta man skriver å det grövsta så att man får på pälsen för allt möjligt som man inte har sagt.

Sanna, tryggheten finner man i sig själv, är jag säker på. Mer än vad man anar handlar det om sig själv. Jag tror att det är vanligt för människor att omvärdera saker o ting på våren. Själv blir jag mer uppåt (pigments fel?), men alla är som bekant olika och även situationer..

Såvitt jag vet har moderatorerna agerat vid alla anmälningar.

Och det kommer alltid att bli bråk och missförstånd på ett aspergerforum. Känsligheten är stor samtidigt som inlevelseförmågan är liten. Jag skulle önska att folk kunde visa mer förståelse och tolerans, samtidigt som jag tycker att många visat det vid flera tillfällen. Kan man inte förstå, så kan man inte (det kan jag inte heller ibland), men det är väl ingen förolämpning att be folk försöka förstå.

Helt utan att utala mig om uppsåt eller objektiv tolkning av olika handlingar så:

För mig känns det självklart att det kan upplevas som förolämpande eller kränkande att bli tillsagd att visa förståelse om detta sker i ett läge där man desperat känner att man själv behöver och förtjänar förståelse från andra men inte får det utan istället möts av denna uppmaning.

Lång mening, många stickspår och vinklar. Begriplig? Kanske...

Vad jag vill säga är alltså att utifrån Sannas situation med den tragiska familjehistorien blir det för mig begripligt om man är känslig och reagerar eller till och med överreagerar. Ger inte rätt att bete sig eller bryta mot forumregler. Inte för någon. Vi har alla vår historia, kännd eller okänd för omgivningen. Men det väcker min förståelse och sympati.

Vad gäller Mats förslag att de som känner sig ignorerade talar med varandra är det lika bra som dumt (inget illa menat, Mats!) Vi lockas alla av olika ämnen och har inte annsvar att tillfredställa andras behov. Det är en roll vi eventuellt tar på oss frivilligt, för att det ger något eller känns viktigt. De tankar/ämnen man själv tar upp känns givetvis viktiga. Men det är en personlig värdering, och behöver inte gälla för andra.

Själv har jag ofta upplevelsen att trådar självdör när jag skrivit i dem. Jag tror att en anledning kan vara att jag tänker länge och formulerar långa inlägg med argumentationskedjor och syftningar. Det kanske blir svårt för någon att svara spontant då. Det krävs att man läser noga och formuerar sig. Nåot som kan vara arbetssamt eller ointressant eller inte mödan värt. Kanske är bristen på svar istället för att det jag skriver är ointressant eller korkat, vad vet jag. Men jag försöker att inte tolka det så eftersom jag inte skulle må väl av en sådan tolkning. Det är mitt val, för jag mår bättre så.

pH skrev:Helt utan att utala mig om uppsåt eller objektiv tolkning av olika handlingar så:

För mig känns det självklart att det kan upplevas som förolämpande eller kränkande att bli tillsagd att visa förståelse om detta sker i ett läge där man desperat känner att man själv behöver och förtjänar förståelse från andra men inte får det utan istället möts av denna uppmaning.

Lång mening, många stickspår och vinklar. Begriplig? Kanske...

Jag kan också hålla med att man kan uppfatta det som kränkande om man blir tillsagd att visa förståelse. Däremot har jag svårt att förstå att man behöver känna sig kränkt, när någon inte "säger till en" utan i stället på ett sensibelt sätt och med alla möjliga nyanser försöker lyfta fram ömsesidig förståelse och hänsyn som riktmärken för fortsatt kommunikation.

Det sista var också det en lång mening, men förhoppningsvis likväl begriplig. Jag orkar inte här utveckla detta vidare.

Jag vill bara säga att jag kan känna mig rätt matt av att somliga har så lätt för att misstänkliggöra andra, eller i vart fall att föredra en negativ tolkning före en positiv.

När detta dessutom sker utan att det ges möjligheter att hänvisa till fakta i målet (på grund av forumregler), så har jag svårt att se att detta skulle öka känslan av trygghet. Det är som bekant flera inblandade. Att bli utsatt för en massa insinuationer, det är minsann inte vidare trevligt.

pH skrev:..
Själv har jag ofta upplevelsen att trådar självdör när jag skrivit i dem. Jag tror att en anledning kan vara att jag tänker länge och formulerar långa inlägg med argumentationskedjor och syftningar. Det kanske blir svårt för någon att svara spontant då. Det krävs att man läser noga och formuerar sig. Nåot som kan vara arbetssamt eller ointressant eller inte mödan värt. Kanske är bristen på svar istället för att det jag skriver är ointressant eller korkat, vad vet jag. Men jag försöker att inte tolka det så eftersom jag inte skulle må väl av en sådan tolkning. Det är mitt val, för jag mår bättre så.

[OT]:

Svarar bara kort på sista stycket eftersom sonen och jag ska promenera till bibblot.

Detta ämne har varit uppe många gånger. Du är varken den enda, första eller sista som känner så, varken här eller på andra forum (även om jag inte är på andra forum än detta). En sak som jag vet många här sagt är att långa inlägg är jobbiga. Men det underlättar något ifall man skriver luftigt. Max två tre stycken tror jag Inger skrev någon gång att hon brukar orka med och jag kan hålla med. Men naturligtvis beror det på vilket ämne det är och en massa andra faktorer också som t ex dagsformen.

Jag har inget problem med vad du skriver, pH. Jag minns när du startade CSN-tråden nyligen. Jag började läsa men slutade sedan när jag kom på att ämnet inte intresserade mig just då. Men bara dagen därpå ringde jag faktiskt upp CSN i ett ärende. Slumpen avgör ofta mao.

Jag har själv fått jobba hårt på att hålla ner längden på min inlägg och är ännu inte nöjd. Ett bra sätt att "träna" sig jag kommit på är att skriva i Assiciationstråden, Tre Ord och liknande trådar (även om jag nästan aldrig skriver i Tre Ord - fattar inte riktigt poängen med den tråden....)

/Barracuber