Proffe Slimp skrev:Och jag antar att om du vill skjuta till egna pengar så får du nobben, då det vore orättvist mot de som hellre lägger pengarna på nya spel till sin Wii än att få bättre glasögon?

Soc betalar egenavgiften för läkemedel, så vill man sitta hemma och knapra bensodiazepin, så är det ok. Det är fullt möjligt att få hur mycket narkotikaklassade läkemedel som helst, om man går till rätt läkare. Och soc betalar såväl medicin som läkarbesök.

Vill du använda soc-pengarna till att köpa dataspel, så är det ok.

Vill du skjuta till egna pengar, för att få ett par glasögon som känns bra och ser ok ut, så att du mår bra, och dessutom kan göra ett bra intryck på t ex en anställningsintervju, så får du nobben.

Att kunna se och höra ordentligt är ingen rättighet i Sverige idag, men att knapra narkotikaklassade läkemedel, är det.

Man får gratis glasögon om man gör lumpen...
SNYGGA är de också... moahaha...

Proffe Slimp skrev:

KrigarSjäl skrev:Får man ut över 17000 i månaden är man rik. Enligt min definition.

Och din defintion håller inte vatten. För fem öre. Och den är inte bara snål. Den är rejält avundsjuk. Dock så kan du trösta dig med att massmedia och skatteverkets gräns för s.k. "höginkomsttagare" är inte speciellt mycket högre.

Tur det. Du & ditt nyliberala anhang räknar väl allt under 20000 som minimilöner.

Proffe Slimp skrev:För dina normala vänner och familj (antar jag att dom är) har alltså inte lika mycket medel att hjälpa dig med. Sedan så har vi dom som du inte ens känner som har mindre medel att donera till div välgörenhet. En intressant sak är att när Reagan sänkte skatterna så kraxade olyckskorparna att folk skulle donera mindre pengar till välgörande ändamål, då skatteavdragen blev mindre viktiga. Men det som hände är att folk donerade mer när de hade mera pengar kvar.

Jag tolkar detta som att du vill ha ett samhälle där de som inte kan tjäna ihop tillräckligt med pengar själva ska vara beroende av vänner, familj och privat välgörenhet. Fine! Då är det är så du vill ha det.

Men så vill inte jag ha det. Jag vill ha ett samhälle där sammhället/staten hjälper dem som inte kan tjäna tillräckligt med pengar själva.

Eftersom vi inte är överens i denna grundfråga lär vi inte heller komma överens i specifika bidragsfrågor.

Alexandra skrev:

Proffe Slimp skrev:Och jag antar att om du vill skjuta till egna pengar så får du nobben, då det vore orättvist mot de som hellre lägger pengarna på nya spel till sin Wii än att få bättre glasögon?

Soc betalar egenavgiften för läkemedel, så vill man sitta hemma och knapra bensodiazepin, så är det ok. Det är fullt möjligt att få hur mycket narkotikaklassade läkemedel som helst, om man går till rätt läkare. Och soc betalar såväl medicin som läkarbesök.

Vill du använda soc-pengarna till att köpa dataspel, så är det ok.

Vill du skjuta till egna pengar, för att få ett par glasögon som känns bra och ser ok ut, så att du mår bra, och dessutom kan göra ett bra intryck på t ex en anställningsintervju, så får du nobben.

Att kunna se och höra ordentligt är ingen rättighet i Sverige idag, men att knapra narkotikaklassade läkemedel, är det.

Men visst är det fint med jämlikhet? Bara vi förbjuder folk att bättra på bidragen med egna pengar och har reglebundna temadagar där vi låtsas att personer med handicap du jour är precis som alla andra så kommer allt att bli bra.

sommar skrev:

DC skrev:

Proffe Slimp skrev:Visserligen så fick jag ut pengar från FVO förra året som gick till nya glasögon och vårkläder.

Vad är FVO?

Det undrade jag också och googlade därför. Här är en länk dit: http://www.foreningenfvo.se/

Jag rekommenderar dom helhjärtat.

KrigarSjäl skrev:

Proffe Slimp skrev:

KrigarSjäl skrev:Får man ut över 17000 i månaden är man rik. Enligt min definition.

Och din defintion håller inte vatten. För fem öre. Och den är inte bara snål. Den är rejält avundsjuk. Dock så kan du trösta dig med att massmedia och skatteverkets gräns för s.k. "höginkomsttagare" är inte speciellt mycket högre.

Tur det. Du & ditt nyliberala anhang räknar väl allt under 20000 som minimilöner.

För det första så är jag nyliberal när du kallar dig själv för stalinist. För det andra så vet jag inte vad "minimilön" är.

Mats skrev:

Proffe Slimp skrev:För dina normala vänner och familj (antar jag att dom är) har alltså inte lika mycket medel att hjälpa dig med. Sedan så har vi dom som du inte ens känner som har mindre medel att donera till div välgörenhet. En intressant sak är att när Reagan sänkte skatterna så kraxade olyckskorparna att folk skulle donera mindre pengar till välgörande ändamål, då skatteavdragen blev mindre viktiga. Men det som hände är att folk donerade mer när de hade mera pengar kvar.

Jag tolkar detta som att du vill ha ett samhälle där de som inte kan tjäna ihop tillräckligt med pengar själva ska vara beroende av vänner, familj och privat välgörenhet. Fine! Då är det är så du vill ha det.

Men så vill inte jag ha det. Jag vill ha ett samhälle där sammhället/staten hjälper dem som inte kan tjäna tillräckligt med pengar själva.

Eftersom vi inte är överens i denna grundfråga lär vi inte heller komma överens i specifika bidragsfrågor.

Så då tycker du att det är helt ok att även de som är fullständigt normala, är utbildade och har ett arbete inte har råd med oförutsedda utgifter på 10000?

Bra, då vet vi att du är missunnsam, hyllar stagnation och gömmer dig bakom din diagnos. Mer patetiskt än så blir du knappast inte. Jag rekommenderar att du läser Den namnlösa staden av H.P. Lovecraft. För din bitterhet och missunsamhet är mycket värre än innevånarna i den staden. (De har i alla fall någon slags motiv till det. Men du säger rent ut att din familj och dina vänner inte skall ha råd med 10000 i oförutsedda utgifter bara för att du inte har det.)

När du har snutit dig och slutat njuta över dina bitterljuva hulkanden så kan du fråga dig om vi har för mycket eller för litet förenklingar i välfärdssytemet. (Tjocka glasögon men varken tunna glasögon eller kontaktlinser.) Sedan så kan du fråga dig om jämlikhet är en bra tumregel eller något absolut. (Att folk inte kan betala det andra cochleaimplantatet med egna pengar.)

Vad gäller FVO så kommer jag en dag att betala tillbaka det som donerades åt mig plus en rejäl slant till. Men ni andra tror väl att solidaritet ingår i skatten? Så mycket för eran humanism. Solidaritet behöver inte heller vara rent materiell. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att ge goda råd IRL åt nydiagnostiserade så att de slipper göra samma misstag som jag. Förmodligen så skulle de goda råden kosta mottagarna pengar, då jag skulle ge dom en lista på böcker de bör köpa och läsa.

Proffe Slimp skrev:Bra, då vet vi att du är missunnsam, hyllar stagnation och gömmer dig bakom din diagnos. Mer patetiskt än så blir du knappast inte.

Någon annan har redan hunnit anmäla ditt inlägg före mig. Annars hade jag gjort det. Jag väntar med att svara tills moderatorerna har sagt sitt om ditt sätt att tilltala dem som inte håller med dig i sak.

Proffe Slimp skrev:Bra, då vet vi att du är missunnsam, hyllar stagnation och gömmer dig bakom din diagnos. Mer patetiskt än så blir du knappast inte.

....

När du har snutit dig och slutat njuta över dina bitterljuva hulkanden så kan du fråga dig om vi har för mycket eller för litet förenklingar i välfärdssytemet.

Moderator:

Detta är inte att visa hänsyn och respekt för andra i debatten - tvärtom, en seriös debatt övergår i personangrepp. Detta är inte tillåtet och för det får Proffe Slimp en varning.

Meddelas även i PM.

Bra. Då så skall jag finkamma alla trådar och anmäla vartenda inlägg där man inte har argumenterat sakligt mot mig.

Mats kan ju ge sig själv i hemläxa att argumentera varför det är rätt att ett fullständigt normalt par som är utbildat och arbetar heltid inte skall ha råd med oförutsedda utgifter på 10000. Tag god tid på dig. Jag ser fram mot din essä.

Proffe Slimp skrev:Bra. Då så skall jag finkamma alla trådar och anmäla vartenda inlägg där man inte har argumenterat sakligt mot mig.

Mats kan ju ge sig själv i hemläxa att argumentera varför det är rätt att ett fullständigt normalt par som är utbildat och arbetar heltid inte skall ha råd med oförutsedda utgifter på 10000. Tag god tid på dig. Jag ser fram mot din essä.

Moderator:

Nu får du faktiskt ge dig. Nyss varnade jag dig för ett personangrepp på Mats och nu fortsätter du i samma stil. Lägg ner det här onödigt aggressiva sättet att skriva på forumet eller du blir avstängd från möjligheten att skriva här alls.

Anmälningar skall göras när det är befogat, inte för att man är arg i största allmänhet eller på någon speciell person. Missbrukande av anmälningssystemet betraktas som regelbrott. Det är tillåtet att inte argumentera sakligt men inte att gå till personangrepp eller uttrycka sig nedlåtande eller hänsysnslöst mot andra.

Mats har naturligtvis full frihet att antingen besvara ditt inlägg med en essä, på annat vis eller avstå helt så länge han gör det i enlighet med forumreglerna.

OK, Titti. Hoppas det här svaret är inom forumreglerna.

Proffe Slimp skrev:Mats kan ju ge sig själv i hemläxa att argumentera varför det är rätt att ett fullständigt normalt par som är utbildat och arbetar heltid inte skall ha råd med oförutsedda utgifter på 10000. Tag god tid på dig. Jag ser fram mot din essä.

Om du finkammar den här tråden kommer du att upptäcka att jag aldrig har påstått att "ett fullständigt normalt par som är utbildat och arbetar heltid inte skall ha råd med oförutsedda utgifter på 10000."

Nej, men du ställer upp ett antingen-eller förhållande. Det är fullt möjligt att man har en välfärdsstat samtidigt som det finns ett stort privat sparande. Man har haft en välfärdsstat samtidigt som det fanns ett stort privat sparande. Och av rent pragmatiska skäl är det bra med ett stort privat sparande. För det är ju mycket bättre om någon moster eller whatever kan låna en pengar om det kniper än att man måste gå till socialen. Och det även om man skulle få exakt lika mycket pengar utlånade som från socialen - för släktingar brukar i allmänhet vara flinkare än en aldrig så effektiv byråkrati.

"Men alla har ju inte släktingar med ett stort sparkapital." Nej, det stämmer. Alla har inte släktingar med ett stort sparkapital. Men om man utifrån det motiverar att alla skall ha det lika dåligt och att skatterna därför skall vara sådana att det egna sparandet och utbildning missgynnas så är man ute på tunn is. Den enda vinnaren i detta scenario är de välfärdsybråkrater som har svårt för att folk hjälper varandra.

Och handen på hjärtat, allesammans som går på pension eller socialbidrag. Är ni verkligen så principfasta att ni inte ens låter er bjudas på en kopp kaffe av släkt och vänner då försäkringskassan eller kommunen skall betala allt för er? Well, jag har ibland fått små (och inte så små) dusörer från min familj.

Du tillskriver folk fortfarande saker de inte har sagt: att enskilda ska sättas åt ekonomiskt utöver den beskattning som behövs för social solidaritet plus något slags skydd mot extremt ojämn fördelning mellan enskilda.

I fråga om "dusörer" slår du in en öppen dörr.

Men insikten att alla inte har släktingar som kan betala är en öppning.

Och jag säger inte att skatterna har gjort sparande och utbildning HELT meningslöst.

Men vad är det du anser då? Anser du att ett friskt, utbildat och arbetande par skall ha råd med oförtusedda utgifter på 10000? För det finns ett enkelt sätt att få som du vill ha det:

Jag tolkar detta som att du vill ha ett samhälle där de som inte kan tjäna ihop tillräckligt med pengar själva ska vara beroende av vänner, familj och privat välgörenhet. Fine! Då är det är så du vill ha det.

Men så vill inte jag ha det. Jag vill ha ett samhälle där sammhället/staten hjälper dem som inte kan tjäna tillräckligt med pengar själva.

Nämligen se till att även de som är fullt normala, utbildade och arbetar inte har råd att hjälpa till. Lätt som en plätt!

Proffe Slimp skrev:

Men så vill inte jag ha det. Jag vill ha ett samhälle där sammhället/staten hjälper dem som inte kan tjäna tillräckligt med pengar själva.

Nämligen se till att även de som är fullt normala, utbildade och arbetar inte har råd att hjälpa till. Lätt som en plätt!

Det handlar över huvud taget inte om att ha råd att hjälpa till. Det handlar om att människor i ekonomisk knipa inte ska vara beroende av familjens/vänners/andra privatpersoners godtycke för att få hjälp. Det är därför jag tycker det är extremt angeläget att samhället/staten hjälper dem som inte klarar sig själva ekonomiskt.

och nu lite ON topic:

Delseger för HRF i Skåne:
Återremiss för avgiftsförslag

HRF har vunnit en viktig delseger i kampen mot orättvisa hörselvårdsavgifter i Skåne. Idag, måndag, beslutade regionstyrelsen i Skåne att återremittera det hårt kritiserade avgiftsförslaget.
Men hotet är ännu inte avvärjt. Förslaget finns kvar och hörselskadade kan fortfarande drabbas av så höga kostnader att de inte har råd med hörapparater. Därför fortsätter nu HRFs namninsamling! Gör som över 1 800 personer redan gjort och skriv på mot orättvisa avgifter i Skåne!

http://hrf.se/templates/StartPage.aspx?id=2039

Skåne-protesten fortsätter i sommar:
Kan vi lämna 10 000 namn till politikerna i september?

Nu står det klart att HRFs namninsamling fortsätter under hela sommaren. Vi har nämligen fått besked om att Region Skåne kommer att lägga fram ett nytt förslag till hörselvårdsavgifter i slutet av september. Förslaget ska sedan behandlas av olika nämnder, så att det kan fattas beslut i regionfullmäktige den 3 november.

Vi vet ännu inte hur det nya förslaget kommer att se ut. Det står emellertid klart att regionen vill göra hörselvård betydligt dyrare - och att det därför är stor risk att en del inte kommer att ha råd att höra.

Hittills har över 7 100 personer skrivit på HRFs upprop: "Alla ska ha råd att höra". Men vi borde vara många fler! Vi vet att engagemanget är stort, så hjälp till att tipsa andra om namninsamlingen.

Namnlistorna överlämnas till ansvariga politiker i slutet av september. Vore det inte fantastiskt om vi kunde komma upp i över 10 000 namn innan dess? Med din hjälp kan vi lyckas!

http://www.hrf.se/protest

Hoppas det blir minst 10.000 namn i september!

Apropå handikappade så fick afasiskadade Ulf nej till riksfärdstjänst för en kurs för afasiskadade:

För drygt två år sedan fick då 44-årige Ulf Lind en stroke. Den ledde till afasi, vilket innebär att han i dag har stora problem att prata, och förlamning på höger sida.
Det har varit två jobbiga år för tvåbarnsfamiljen.
- Vardagen är väldigt tung. Vi har ju små barn, och förutom att sköta dem och allt som rör hemmet måste jag ju också ta hand om allt som rör Uffes handikapp. Och nu till hösten börjar jag jobba igen efter föräldraledigheten, säger Ulf Linds fru Helena Lind när vi träffar familjen i deras hem i Lövstalöt.

Men hoppet väcktes när Ulf och Helena Lind fick höra om en ettårig kurs på Alma folkhögskola i Stockholm för afasidrabbade, en kurs som både handlar om att öva upp talet och om att ta sig tillbaka till ett socialt liv. De jublade när de fick veta att Ulf Lind antagits till hösten.
- Det skulle göra en sådan extrem stor skillnad om Uffe fick gå den här kursen. Förhoppningsvis skulle det innebära att han kom in i samhället mer.

Han nekas färdtjänst till talträningen

Det är alltså inte vilken hobbykurs som helst utan speciellt för dem som har afasi för att hjälpa dem att rehabiliteras.

På grund av sina handikapp har han färdtjänst inom Uppsala kommun. Att han inte skulle få färdtjänst till kursen i Stockholm, som då kallas riksfärdtjänst eftersom resan går till en annan kommun, kunde de inte tänka sig. Men det blev alltså nej, med motiveringen att kommunen inte beviljar riksfärdtjänst när det handlar om kurser.

Nu står deras hopp till länsrätten:

Ulf Lind är för handikappad för att kunna åka med kollektivtrafiken till folkhögskolan. Han och Helena Lind har undersökt om det finns reshjälp att få från annat håll, bland annat från landstinget. Men inte funnit någon. De har överklagat kommunens avslag, vilket innebär att länsrätten ska ta upp fallet.

Uppsala kommun har "stramat åt" färdtjänsten på senare år.

Lars Holmquist fick själv en stroke 1998 och tappade tal- och skrivförmågan. Han kunde inte få fram ett ord, men förstod allt som andra sa. Den logopedhjälp som han fick ett par gånger i veckan gav inga resultat. Först när han började på Alma folkhögskola år 2000 och gjorde övningar flera timmar per dag började han märka en förbättring.
- Afasi är väldigt svårt och många vet inte vad det handlar om. Men vem ska kunna berätta om det om inte vi kan? undrar Lars Holmquist.

Riksfärdtjänst borde vara en självklarhet