Efter att ha tittat lite på youtubeklipp på personer med asperger av ren nyfikenhet, Så slog det mig att de flesta hade monotoniskt tal lustigt nog. Hur kommer det sig? Kanske är det folk med lite svårare AS som har monotoniskt tal? själv har jag ingen aning. Vad tror ni gott folk?.

Den monotona tonen komer sig väl av att en del med AS inte är så skickliga på att använda tonlägen för att föra fram sitt budskap. Det är som E-type, har man bara ett läge så låter det ju lite lustigt. Tror inte det handla om svår eller inte svår AS, snarare om svår eller inte svårt tonlägeskontroll. Jag tycker att det finns en hel del folk på youtube som låter monotona.

Alla människor som levererar ett inövat meddelande inför kamera kan riskera att låta monotona, eftersom de rabblar upp meddelandet ur minnet eller kanske t.o.m. läser det från ett papper.

Udda tonläge, monotont tal eller mysko språkmelodi är dock väldigt vanligt bland just aspergare.

Det är inte särskilt sammankopplat med hur "mycket" AS man har, men eftersom högfungerande aspergare är lite mer anpassningsbara så har de möjligen lite större chans att öva bort vissa avvikande drag som tex mysko kroppsrörelser eller udda tal.

Går väl att binda samman med hur mycket av sig själv man visar upp osv. och eftersom aspergare tenderar vara introverta så....

Hej!

Jag höjer omedvetet rösten när jag blir ivrig. Min man brukar få säga till mig något i stil med "jag/vi sitter precis här intill, du behöver inte skrika" och så får jag koncentrera mig på att sänka rösten.

Jag läser högt rätt bra annars, fick en fyra på ett uppläsningsprov på gymnasiet där vi skulle stryka under och betona det vi läst. På en folkhögskola jag gick har jag fått höra att jag hade en bra "radioröst". Jag gillar också att läsa högt för barn, har under en kort period läst sagor på kyrkans barntimme och öppna förskolan i det samhälle där jag växte upp.

Men monotont röstläge ... tja, kanske när jag inte tänker på det. Men jag vet inte. Ingen har sagt det i alla fall.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag anses ibland tala för gällt och/eller för entonigt, men det finns nog ingen som tycker att jag talar gällt och/eller entonigt hela tiden.

Jag talar normalt tror jag, men det beror mycket på humör, antar att jag blir mer avflatad respektive varierad om jag är apatisk eller hyperglad.

Sprudlande glädje, djup sorg, enorm besvikelse eller ilska. Skillnaderna i min röst är knappt märkbar. Dessutom pratar jag med för låg volym utan att märka det själv.

Jag vet inte hur jag talar. Jag får kommentarer ibland, och jag tror att jag talar lite entonigt och kanske fel volym ibland. O.s.v.

Någon som har träffat mig får gärna berätta för mig hur jag låter (om den gör det ärligt och inte tröstande).

Det stämmer in på mig. Till stor del ett sätt för mig att undvika att ta plats, vilket gör att jag även pratar med låg volym.

Ingen kommenterar på det, men jag vet att min röst är väldigt monoton. Jag vet inte exakt varför det blir så, kanske är det som mnordgren att min ovilja att synas skiner igenom eller så kanske jag helt enkelt är dålig på att använda rösten. Jag förstår bra hur betoning fungerar och kan därför läsa av andras, men som sagt så lyckas jag inte göra det själv.

imperativ skrev:Sprudlande glädje, djup sorg, enorm besvikelse eller ilska. Skillnaderna i min röst är knappt märkbar. Dessutom pratar jag med för låg volym utan att märka det själv.

Tillägger att jag idag märke hur hastigheten varierade med vad jag förväntar mig. En måttlig nervositet eller lite press märks extra tydligt.
Känner mig som en mycket genomskådad människa nu.

Jag tror mig inte ha problem med monotont tal, men det skulle mycket väl kunna vara inbillning. Det är inget någon normalt påpekar dock, även om jag vet att jag ofta talar lite för högt (om jag är intresserad av något). Överhuvudtaget är ett av mina problem (eller kanske fördelar) att jag ofta framstår som ganska normal (åtminstone bland den grupp människor jag mestadels befinner mig), varför många aldrig slås av att jag skulle kunna ha de problem jag har.