marcus1979 skrev:I det fall har jag diagnos dyslexi som jag skaffade privat via en tant som drev privatutredningar o det men ibland känns det svårt veta om man kan få hjälp med saker om man ännu inte har en diagnos.

Hr lång tid tar en utredning? och brukar psykiatrin skicka vidareen till typ sankt görans eller nåt?

Kön för att bli utredd tar i runda slängar ett år, om man inte ligger på som fan eller har akuta problem.

I mitt fall har jag bara gått hos psykologen och haft sessioner, mina päron fick gå nån gång också och prata om de tidiga åren (före skolålder då man inte minns så mycket). Men jag vet att en del får göra fysiska tester på sjukhus.

Blir nog till att inte blanda in sin förälder i mitt fall då hon är emot diagnosticering.

Tyvärr är det så att vissa personer har sin åsikt och inte går att förändra så då är det bättre gå igenom det själv.

marcus1979 skrev:I det fall har jag diagnos dyslexi som jag skaffade privat via en tant som drev privatutredningar o det men ibland känns det svårt veta om man kan få hjälp med saker om man ännu inte har en diagnos.

Hr lång tid tar en utredning? och brukar psykiatrin skicka vidareen till typ sankt görans eller nåt?

Du kan antingen tala med din vanliga läkare, om du har nån, eller kanske Studenthälsans läkare (jag träffade en riktigt rolig en på Studentpalatset, därför jag tänker på det nu) och be om remiss eller skicka egenanmälan.

När du väl kommit in i kön så ringer du Vårdgarantikansliet så du kommer med på deras kö. Då kan du börja tjata när det gått tre månader... Lycka till!

Har träffar med överläkare inom psykiatrin?, just nu har jag fått medicinering för deppresion men hon har skrivit ned det jag sagt på en antal blad, står man då fortfarande utanför utredningestid.

Har träff med henne den 7:e igen.

marcus1979 skrev:Har träffar med överläkare inom psykiatrin?, just nu har jag fått medicinering för deppresion men hon har skrivit ned det jag sagt på en antal blad, står man då fortfarande utanför utredningestid.

Har träff med henne den 7:e igen.

Förstår nog inte riktigt vad du menar. Stå på kö gör du först när du önskat dig en neuropsykiatrisk utredning och fått okej på att det ska göras. Alltså, har du inte uttryckt en önskan om det, och inte fått okej på det så spelar det ingen roll om du så gått där i flera år.

När du sagt att du vill utredas och varför och de sagt ja, och hur lång tid det beräknas ta innan du får komma till utredare/utredningsteam, DÅ kan du ringa Vårdgarantikansliet och säga det.

Himla bra att du har tid igen så snart då. Skriv ner varför du vill ha utredning (vetskap, självförståelse, att kunna förklara konstigheter för andra, möjlighet att få mer diagnosadekvat hjälp, stöd i skolan osv) och varför du tror du uppfyller kriterierna för X och Y, och så har du med dig det som stöd om du brukar tappa bort dig hos läkaren, så ska det nog gå bra.

Lycka till.,

det är väl mer att först få ordning på deppressionen men har uttryck tönskan om utredning med som du säger så får jag väl få höra att det blir så först, tfår väl rycka på en gång till då så det händer nåt.

marcus1979 skrev:det är väl mer att först få ordning på deppressionen men har uttryck tönskan om utredning med som du säger så får jag väl få höra att det blir så först, tfår väl rycka på en gång till då så det händer nåt.

Depressionen är väl tokviktigt att få bukt med, men ställa dig på kö kan du göra tycker jag, om du nu VILL utredas öht.. Så kan du jobba vidare med deppen sen. Om inte annat så är det ju bra att veta att det vanligare med depressioner när man har alternativkablad hjärna.

Om det beror på själva kablaget eller om det kommer sig ur misslyckanden, konflikter, mobbning och så vidare eller är en mix tvistar man om.

Jag misslyckas ofta, varit mobbad, känner bara osäkerhet inom allt.
Inte säker på vad jag känner så en diagnos är vad jag behöver som förklarar varför jag är som jag är.

Har tjänstledigt från ett bilbyggar företag som varslat 750 personer, är säkert en av dem som får gå.

Studierna har gått ner senaste halvåret, dvs förmodligen deppression mm.
Att man låser sig, blockeras, inte vet vad man känner.
Önskar man bara kunde byta minne och processor i sig som man gör i en dator. Önskar man kunde skylla på att det var feltillverkade minnen och att det kunde bytas ut mot en felfri för resten av livet.

marcus1979 skrev:Jag misslyckas ofta, varit mobbad, känner bara osäkerhet inom allt.
Inte säker på vad jag känner så en diagnos är vad jag behöver som förklarar varför jag är som jag är.

Har tjänstledigt från ett bilbyggar företag som varslat 750 personer, är säkert en av dem som får gå.

Studierna har gått ner senaste halvåret, dvs förmodligen deppression mm.
Att man låser sig, blockeras, inte vet vad man känner.
Önskar man bara kunde byta minne och processor i sig som man gör i en dator. Önskar man kunde skylla på att det var feltillverkade minnen och att det kunde bytas ut mot en felfri för resten av livet.

Jag brukar se mig själv som den nya sortens cpu och minne istället för trasig sådan. I den moderna världen blir social kontakt mindre och mindre viktig, datorkontakt blir mer viktig. Det passar ju mig rätt bra, och jag anser mig därför vara en alpha eller möjligen en tidig beta av den nya människan. Jag är inte nödvändigvis bättre, men jag är ju mer rustad för framtiden! (Jag är inte alldeles vigd av min teori, utan det är snarare min pickmeup-teori som är kul att tänka på väldigt ytligt och egoistiskt!)

Hur som helst önskar jag dig lycka till med studierna och resten av livet också för den delen!

alexb skrev:I den moderna världen blir social kontakt mindre och mindre viktig, datorkontakt blir mer viktig. Det passar ju mig rätt bra, och jag anser mig därför vara en alpha eller möjligen en tidig beta av den nya människan.

Märkligt att du ser det så, för man brukar höra motsatsen ganska ofta. Att för i tiden kunde man vara ganska så eljest, asocial och blyg, och duga ändå om man var bra på att jobba tungt utan att knota, medan det idag krävs en helt annan social kompetens även för jobb som egentligen inte går ut på att vara social. Jag vet inte hur det förhåller sig, jag bara reagerade på din utsaga.

Och jag önskar alla här inne lycka till med jobb, studier och vad det nu är de vill ägna sig åt.

Det tragiska är att man duger inte längre som människa. Kraven är att du är social, stresstålig, klarar allt, hålla många saker i lufen samtidigt.

Hoppas bara ma kan få rätt hjälp inom vården, att komma in i ramen som kraven utgör.

alfapetsmamma skrev:

alexb skrev:I den moderna världen blir social kontakt mindre och mindre viktig, datorkontakt blir mer viktig. Det passar ju mig rätt bra, och jag anser mig därför vara en alpha eller möjligen en tidig beta av den nya människan.

Märkligt att du ser det så, för man brukar höra motsatsen ganska ofta. Att för i tiden kunde man vara ganska så eljest, asocial och blyg, och duga ändå om man var bra på att jobba tungt utan att knota, medan det idag krävs en helt annan social kompetens även för jobb som egentligen inte går ut på att vara social. Jag vet inte hur det förhåller sig, jag bara reagerade på din utsaga.

Och jag önskar alla här inne lycka till med jobb, studier och vad det nu är de vill ägna sig åt.

Mja, märkligt och märkligt, vi ser det kanske ut olika ögon. Mina pickmeup-tankar är snarast baserat på blivande vuxna. Jag känner en hel dröjs (4-5 stycken) ungdomar i åldrarna 13-16 år som är väldigt asociala, de sköter den mesta kontakten via datorn eller på sin höjd sms, sociala skills behövs ej. Allting blir datoriserat och man måste inte prata med folk så ofta längre. De klarar sig lika bra ändå, skolan sköter man med datorn, bankeärenden, handling sköts via datorn, det mesta funkar bra via datorn.

alexb skrev:

alfapetsmamma skrev:

alexb skrev:I den moderna världen blir social kontakt mindre och mindre viktig, datorkontakt blir mer viktig. Det passar ju mig rätt bra, och jag anser mig därför vara en alpha eller möjligen en tidig beta av den nya människan.

Märkligt att du ser det så, för man brukar höra motsatsen ganska ofta. Att för i tiden kunde man vara ganska så eljest, asocial och blyg, och duga ändå om man var bra på att jobba tungt utan att knota, medan det idag krävs en helt annan social kompetens även för jobb som egentligen inte går ut på att vara social. Jag vet inte hur det förhåller sig, jag bara reagerade på din utsaga.

Och jag önskar alla här inne lycka till med jobb, studier och vad det nu är de vill ägna sig åt.

Mja, märkligt och märkligt, vi ser det kanske ut olika ögon. Mina pickmeup-tankar är snarast baserat på blivande vuxna. Jag känner en hel dröjs (4-5 stycken) ungdomar i åldrarna 13-16 år som är väldigt asociala, de sköter den mesta kontakten via datorn eller på sin höjd sms, sociala skills behövs ej. Allting blir datoriserat och man måste inte prata med folk så ofta längre. De klarar sig lika bra ändå, skolan sköter man med datorn, bankeärenden, handling sköts via datorn, det mesta funkar bra via datorn.

Okej, jag tänkte på vuxna och vanliga jobb, där man krävs på social kompetens och kommunikationsfärdigheter fast man kanske ska städa lagerlokaler och inte se en käft på hela passet.

Ska först påpeka att jag inte orkat läsa hela tråden (orkar inte, tror det kan vara min ADHD som spökar i det avseendet), så det kanske redan är någon som skrivit om nedanstående...

alexb skrev:För att återgå till att minnas det du läser så tror jag du skulle kunna minnas det bättre om du läste det långsammare och stannade titt som tätt och försökte reflektera över vad du läst och sätta det in i perspektiv som gör det användbart för dig. Problemet blir ju att det då tar ÄNNU längre tid, men det ger lite mening till orden och jag upplever att det då fastnar bättre för mig iaf.

Det är kanske tvärtom, läs om snabbläsning här!

intressant om snabbläsning.
I mitt fall är det anorlunda.

Jag vet inte om jag tänker, känner mig helt tom på tankar, vet inte om det jag tänker eller känner är rätt, dvs har tappat tron på mina egna tankar.
Sedan är det väl att det är intrycken som hindrar mig ta in nya tankar

Miche skrev:Ska först påpeka att jag inte orkat läsa hela tråden (orkar inte, tror det kan vara min ADHD som spökar i det avseendet), så det kanske redan är någon som skrivit om nedanstående...

alexb skrev:För att återgå till att minnas det du läser så tror jag du skulle kunna minnas det bättre om du läste det långsammare och stannade titt som tätt och försökte reflektera över vad du läst och sätta det in i perspektiv som gör det användbart för dig. Problemet blir ju att det då tar ÄNNU längre tid, men det ger lite mening till orden och jag upplever att det då fastnar bättre för mig iaf.

Det är kanske tvärtom, läs om snabbläsning här!

Ja det är ju faktiskt sant, jag baserade mitt svar på mig själv och jag upplever redan att jag läser för fort för min hjärna. Det är som att hjärnan inte hinner registrera vad som sägs, och ganska ofta måste jag läsa om vissa ord eller meningar. Snabbläsning lät ju dokc väldigt mycket mer effektivt! Kanske ska testa det någon gång

marcus1979 skrev:intressant om snabbläsning.
I mitt fall är det anorlunda.

Jag vet inte om jag tänker, känner mig helt tom på tankar, vet inte om det jag tänker eller känner är rätt, dvs har tappat tron på mina egna tankar.
Sedan är det väl att det är intrycken som hindrar mig ta in nya tankar

alexb skrev:Ja det är ju faktiskt sant, jag baserade mitt svar på mig själv och jag upplever redan att jag läser för fort för min hjärna. Det är som att hjärnan inte hinner registrera vad som sägs, och ganska ofta måste jag läsa om vissa ord eller meningar. Snabbläsning lät ju dokc väldigt mycket mer effektivt! Kanske ska testa det någon gång

Jag rekommenderar att ni båda läser texten på länken jag gav er, det är värt att "offra" den tiden för att få en tankeställare om hur enkelt det faktiskt är, i början krävs det en hel del extra koncentration på tekniken, men när man väl har kommit igång så märker man att man faktiskt minns innehållet i texten mycket bättre, man behöver aldrig (och ska inte ens) gå tillbaka i texten för att läsa ord, för hjärnan har ändå registrerat essensen i det som står.

Det går säkert med rätt insatser och träning komma upp flera 100 ord per minut men inte i mitt nuvarande state