Kom upp på Slashdot för en stund sedan: http://news.yahoo.com/s/hsn/20090402/hl ... isollevels

De har tydligen funnit att barn med asperger inte får en "kortisolkick" på morgonen som vanliga människor. Skulle kunna förklara varför jag är så kroniskt morgontrött.

Kanske förklarar varför mitt blodsocker aldrig känns bra.

Jag har mätt mitt flera ggr och det ligger ofta väldigt lågt. Jag orkade inte läsa artikeln, min engelska översättningsfil har tagit semester känns det som. *trögtänkt*

DC skrev:Jag har mätt mitt flera ggr och det ligger ofta väldigt lågt. Jag orkade inte läsa artikeln, min engelska översättningsfil har tagit semester känns det som. *trögtänkt*

Ditt kortisol eller blodsocker?

Bror Duktig skrev:

DC skrev:Jag har mätt mitt flera ggr och det ligger ofta väldigt lågt. Jag orkade inte läsa artikeln, min engelska översättningsfil har tagit semester känns det som. *trögtänkt*

Ditt kortisol eller blodsocker?

Blodsocker.

Ok.
Annars hade jag velat veta var man får ta cortisoltester :]
Jag har bara fått testa en gång, och då ej dygnsvariationerna. Jag fick också tjata som en dåre.

Trötthet,letargi och lågt blodtryck kan tydligen höra samman med lågt kortisol.
Även depressioner ,känslighet för allergier och inflammationer +säkert en massa annat.
Kortisolets primära uppgift verkar vara att se till att hjärnan får ett jämt energiflöde om jag har förstått saker och ting rätt.

Jag är utredd för ME, men fick ingen diagnos trots uppfyllande av kriterierna. Orsaken var "man vet inte hur asperger spelar in".

Annars är mina symptom väldigt lika de för lågt cortisol, fast ej de extrema symptom som uppstår vid Addisons sjukdom då cortisol saknas helt.

Något som sammanfaller exakt är att jag fick lägre blodtryck samt puls samtidigt som jag började bli trött.

Jag hade 85 i vilopuls och 120/xx när jag var frisk (testat många gånger under livet så jag vet att det var stabila värden), så det jag har nu anses ju bara normalt, lågt och bra. (60 i vilopuls, 100/60 i tryck).
Det sägs att jag är vältränad med den pulsen, fast man lyssnar inte när jag säger att jag inte orkar alls så mycket som förr. Det är STOOOR skillnad.

Jag söker efter svar på mitt mående, men orkar inte hålla på med det jämt. Just nu så har jag dock försökt ta tag igen i att kanske hitta svaret.
Blodsockret var det ju inget fel på, men Cortisol, DHEA och sambandet med sköldkörteln är inte utrett så som det kan utredas. Senaste läkaren sade att jag har förstorad sköldkörtel.
Läkare jämför aldrig med hur man var förr, bara med något medel utslaget för alla personer.

En grej är att det som visas i blodet inte är hela sanningen. Man vet då inte hur ämnena hanteras i cellerna, om de omsätts o.s.v. Man tittar inte heller på alla inblandade variationer av ämnen, samt viktiga dygnsvariationer.

Jag har svårt att tro att allt beror på "depression", speciellt då depression inte fanns alls när tröttheten och det andra började. Däremot hade jag svält mig som en jojo mellan BMI 13 och 22, ibland 24, som en dåre. Det var efter en svältperiod som höll på att gå riktigt illa, som allt började.

Subkliniska hormonstörningar uppmärksammas så gott som aldrig, men kan ha stor del i tillstånd då folk är "halvdassiga" och klassas som deprimerade.

Hoppas att all nuvarande forskning inom området når skolsjukvården så fort som möjligt.
Forskning som pågår nu, hjälper inte de som har det svårt nu.

Det här låter som om både jag och andra drabbade aspergare samfällt borde kämpa för rätten att få utrett om vi uppfyller kriterierna för ME, kortisolnivåer, sköldkörtelproblem och det hela och i så fall få prova hjälp enligt metoder för det, Asperger eller ej.

I helvete det här är ett liv som utredande läkare eller bestämmande myndighetsperson skulle vilja leva vidare i.

Bror Duktig skrev:Läkare jämför aldrig med hur man var förr, bara med något medel utslaget för alla personer.

Ett så enkelt tankefel (och så potentiellt farligt) att det inte borde finnas någon chans att slippa skampålen för det. För det är ju inte svårigheten att jämföra olika åldrar hos samma person det är frågan om här.
Tyvärr skulle väl ändå inte de underfinansierande politikerna följa med dit.

Zombie skrev:I helvete det här är ett liv som utredande läkare eller bestämmande myndighetsperson skulle vilja leva vidare i.

Glömde du ett "inte" där?

******

Jag är ganska övertygad om att jag skulle kunna arbeta, om jag "bara" hade haft asperger. Jag märker också att andra aspergare inte blir så utmattade som jag, av vissa aktiviteter. Och att andra aspergare klarar sig ok när saker aspergeranpassas, medan jag då fortfarande har de fysiska problemen. (Obs, jag menar generellt, jag vet att t.ex. utbrändhet är inte så ovanligt bland aspergare.)

Så som jag mår nu för tiden, så orkar jag inte ens göra saker som intresserar mig. Kanske ibland, men inte alls i den utsträckning som jag skulle vilja och som jag gjorde förr, innan jag blev trött.

Man har också flera möjliga nackdelar som aspergare när man söker vård.
- man berättar inte med "rätt känsla"
- man kanske inte vet hur värk och ont ska kännas och hur man beskriver graden
- man pratar på ett sätt som kan föra tankarna till besatthet av sjukdomar
- man blir hormonellt annorlunda påverkad p.g.a. annan typ av stress på kroppen (alltså man kanskje aldrig blir av med grundstressen, och man kanske slår på panikstress oftare + en drös andra system som skulle kunna stimuleras liknande)
- man kanske har någon medfödd annorlundahet i det kemiska, så som det står i trådinledningen, vilket skulle kunnna göra att man mår dåligt trots normala resultat (på de trubbiga tester som vården använder).

Bror Duktig skrev:

Zombie skrev:I helvete det här är ett liv som utredande läkare eller bestämmande myndighetsperson skulle vilja leva vidare i.

Glömde du ett "inte" där?

Nja, så som jag avsåg uttrycket utelämnade jag medvetet ett "I helvete att det här är ett liv som... "

************

I övrigt skriver jag under på ditt inlägg - både allmänt och i allt väsentligt för min personliga del.

Zombie skrev:

Bror Duktig skrev:

Zombie skrev:I helvete det här är ett liv som utredande läkare eller bestämmande myndighetsperson skulle vilja leva vidare i.

Glömde du ett "inte" där?

Nja, så som jag avsåg uttrycket utelämnade jag medvetet ett "I helvete att det här är ett liv som... "

Aha, jag läste "I helvete[kommatecken] det här är ett liv som utredande läkare eller bestämmande myndighetsperson skulle vilja leva vidare i."

Hade lite svårt att tolka... och läsa in ett "att", så jag blev fundersam...

Bror Duktig skrev:
Man har också flera möjliga nackdelar som aspergare när man söker vård.
- man berättar inte med "rätt känsla"
- man kanske inte vet hur värk och ont ska kännas och hur man beskriver graden
- man pratar på ett sätt som kan föra tankarna till besatthet av sjukdomar
- man blir hormonellt annorlunda påverkad p.g.a. annan typ av stress på kroppen (alltså man kanskje aldrig blir av med grundstressen, och man kanske slår på panikstress oftare + en drös andra system som skulle kunna stimuleras liknande)
- man kanske har någon medfödd annorlundahet i det kemiska, så som det står i trådinledningen, vilket skulle kunnna göra att man mår dåligt trots normala resultat (på de trubbiga tester som vården använder).

Det där var väldigt bra sammanställt BD:) Kan OA samla på sig såna här klokskaper för att sedan dela med sig till vårdpersonal och läkarutbildningen?

Vad är ME?

Hur behandlar man låg kortisol? När jag sökt hjälp för att jag har så extremt svårt för att komma upp på morgonen och för att gå och lägga mig på kvällen (innan diagnos) så var läkarens råd att jag skulle ha ngnting trevligt att se framemot på morgonen som tex. ngt jättegott till frukost. Tyvärr biter det inte på mig. Det som har fungerat och hjälpt mig gällande det var när jag levde i en kärleksfull relation, då kom jag ner i stressnivån och var mer närvarande och kunde känna att jag var trött på kvällen och vaknade på ett behagligt sätt på morgonen. Tyvärr växer inte pojkvänner i pillerburkar:/

mondo beyondo skrev:Vad är ME?

Myalgisk Encefalomyelit, ofta kallat "kroniskt trötthetssyndrom", ej att förväxla med utbrändhet och "kronisk trötthet".

mondo beyondo skrev:Hur behandlar man låg kortisol? När jag sökt hjälp för att jag har så extremt svårt för att komma upp på morgonen och för att gå och lägga mig på kvällen (innan diagnos) så var läkarens råd att jag skulle ha ngnting trevligt att se framemot på morgonen som tex. ngt jättegott till frukost. Tyvärr biter det inte på mig. Det som har fungerat och hjälpt mig gällande det var när jag levde i en kärleksfull relation, då kom jag ner i stressnivån och var mer närvarande och kunde känna att jag var trött på kvällen och vaknade på ett behagligt sätt på morgonen. Tyvärr växer inte pojkvänner i pillerburkar:/

Haha, vilket dumt råd läkaren hade. Typiskt att en del bara tror på det psykologiska som orsak till allt som verkar vara psykiskt.
Men jag förstår att rådet kanske kan fungera på en del, men det "lät" så dumt när man har riktigt stora svårigheter.

Lågt kortisol behandlas med något cortisonpreparat om jag har förstått saken rätt. I låg dos då, inte som när man ska dämpa immunförsvaret.
Det finns även naturmedel i form av t.ex. nötbinjure eller ämnen som ger byggstenar till kroppen. Fast det sistnämnda verkar vara svårt om man har en störd balans och process. Det verkar som att "byggandet" ofta inte fungerar.
Jag har t.ex. mot depression testat att inta höga doser av byggstenarna till serotonin m.m. men inte märkt något alls. Jag tog även rätt hög dos av byggstenen till sköldkörtelhormon, och märkte inte ett dyft. De flesta, även friska, borde nog märka något (om de inte har störd "byggandeprocess).

Om nötbinjure fungerar vet jag inte, men det var ett tips jag läste om på en sida om sköldkörtelsjukdomar (som ofta ger problem med cortisol/DHEA).

Tack för svaret. Mitt immunförsvar har tagit min sköldkörtel för 10 år sedan pga stress, Hashimoto struma. Vad har du tagit för sköldkörteln THP-5, L-tyrosine? Som vegetarian låter jag andras binjurar vara hehee

Jag har testat tyrosin.

Bror Duktig skrev:Myalgisk Encefalomyelit, ofta kallat "kroniskt trötthetssyndrom", ej att förväxla med utbrändhet och "kronisk trötthet".

Ojdå. Den diagnosen (kroniskt trötthetssyndrom) har min lillasyster. Min bror har något med sköldkörteln.

Jag skulle vilja göra en grundlig somatisk/medicinsk utredning av mig själv för något är det som inte stämmer.

Har precis kommenterat den här "forskningen" på en professionell lista. Kort så drar de alldeles för stora växlar på sina fynd, glömmer bort att kontrollera kasualitet, de kopplar ihop saker som är orelaterade, och "glömmer bort" en rad typiska autistiska symptom (meltdown, shutdown) som är stressrelaterade.

Fick lite tankar av dina ord 'meltdown' och 'shutdown' som jag går vidare med i en annan tråd och hoppas ngn vill kommentera?

Zombie skrev:Det här låter som om både jag och andra drabbade aspergare samfällt borde kämpa för rätten att få utrett om vi uppfyller kriterierna för ME, kortisolnivåer, sköldkörtelproblem och det hela och i så fall få prova hjälp enligt metoder för det, Asperger eller ej.

I helvete det här är ett liv som utredande läkare eller bestämmande myndighetsperson skulle vilja leva vidare i.

Bror Duktig skrev:Läkare jämför aldrig med hur man var förr, bara med något medel utslaget för alla personer.

Ett så enkelt tankefel (och så potentiellt farligt) att det inte borde finnas någon chans att slippa skampålen för det. För det är ju inte svårigheten att jämföra olika åldrar hos samma person det är frågan om här.
Tyvärr skulle väl ändå inte de underfinansierande politikerna följa med dit.

ja. det är synd. för ett litet fel som måste vara så skamset för dem att erkänna (eller är det pengarna? andra alternativet), men som dock förstör halva livet för andra. bara för att det är bäst för några andra att slippa erkänna ett litet fel, bara. de tror säkert inte att folk kan bli så besvikna. eller få halva livet slösat på att försöka få rättigheter. eller att det inte spelar någon roll, för att de själva kan få slippa. ibland är det som att ha fötts som "den som skall skylla sig själv", bara för att man har så lågt intresse i att själv bli sådan där bestämmande person. skulle dö av uttråkelse av sådant jobb, tror jag. och ha makt för att jag är uttråkad eller nåt, näe..

kära nån då. sköldkörtel och allt visst. har hört att jag kanske borde få den kollad. alltså, jag orkar nog inte mer med sådant här "kämpande" som inte leder någonvart. där det är sak samma med vad man kämpar för, rättigheter är inte gjort för alla känns det som. speciellt där allt man vill ha kollat heter psykos. jag börjar tröttna. att det heter psykisk sjukdom bara för att jag vill ta hand om kroppen. jag förstår inte allt detta larveri inom vården. jag blir trött på att behöva gnata, blir irriterad av att behöva gnata på andra, så hellre låter jag det vara och är arrogant mot dem tillbaka. om man vågar...öh. och man ska ju ibland visa mot andra som man själv blivit behandlad för att visa dem hur det känns? något annat vet jag inte att göra. har inte direkt orken för det. att leka komiker när jag bara vill ha hjälp för kroppen och så, va.
tycker det är sanslöst. det är inte vettigt att behöva hålla på såhär år ut och in. bara det kan vara stress. att gå med på det här gnatet. så det är helt sjukt.
tror de att någon orkar?
vad fint system. så att alla blir ännu sjukare så man kan undra vad det är för fel på folk. som aldrig skall få bli friska? och behöva gnata när man är som mest irriterad. för att när man väl tar sig för att lyfta luren finns ingen där. jag vet inte. men jag tycker det är helt vansinnigt. och blir man förbannad skall man visst lugnas ned. konstigt.
när man VILL ta hand om sig, INTE tvärtom. men Vem orkar tjata och gnata halva sina liv för att få något? det är för mycket begärt, tycker jag. bara för att inte alla är politiker och får som de vill.

de glömmer tyvärr mänskliga reaktionen och vill tydligen glömma av det helt naturliga, som att man blir förbannad när man blir lovad massa saker eller när det skall vara såhär svårt så slutar man att tjata på dem. jag rtoded allvarligt talat inte att det behövdes innan jag märkte av sättet själv. ifrågasättanden varför man vill ha något kollat. men kolla det, vi har ju ekonomiskt stöd för det? och de här nätverken här i Sverige, tydliden. man kan ju undra om inte de skall användas? det är ju det enda som verkar betyda något, pengarna. spara lite till för säkerhets skull.
skall de ta fram pengarna de skall använda på oss människor när jorden håller på att gå under, eller? allvarligt talat.

det är lite jobbigt att vänta.

sedan så går det bättre att lägga ned pengar på andra saker. när man kanske vill bli pigg nog för att kunna göra allt, om det är problemet man har tex. .frisk eller pigg nog.

att det finns så mycket viktigare saker än att folk skall få kolla vad de har för fel i kroppen. synd. och alla bortförklaringar. skulle man veta hur man gör, skulle man kanske ta proverna på sig själv? iallafall jag. om jag orkade.

Jag tycker de tar prover på min sköldkörtel jämt och ständigt... jag sökte för ett ont knä och fick ta sköldkörtelprov! LOL! Inte nog med det, de har tagit prover på allt och lite till. Levervärden, blodsocker, hormontjafs av alla de slag. Allt ligger i normalintervallet utom blodvärdet som är för lågt för att jag ska få bli blodgivare.

Men det där med kortisolbrist och sömnen låter intressant! För det är exakt det jag har problem med: att somna på kvällen och att vakna på morgonen!

Vill bara påpeka att kortisol är ett stresshormon, inte att förväxla med signalsubstanser som serotonin, dopamin och noradrenalin (som alla kan vara konstiga hos folk med Asperger). Det är alls inte bara enbart fördelar med kortisol, och överlag är det det mest "skadliga" stresshormonet, som alls inte bör finnas i för höga doser under för lång tid, eftersom stressystemet då riskerar att utarmas. Det ger också upphov till fett runt magen.

Det troliga är att det i första hand inte handlar om generellt låga mängder kortisol hos Aspergerpersoner utan snarare störningar i stressystemet som vid ena tillfället kan ge för stora och vid andra tillfället för små mängder (även om jag inte läst den specifika studie som inledningen handlar om).

Stresshormon låter lite missvisande,helt utan kortisol dör vi.

Färsk studie från Uppsala som tyder på samma fenomen hos barn med ADHD. Det väcker förstås funderingar om huruvida fenomenet är kopplat till både AS och ADHD, eller om studierna missar att ta hänsyn till överlappet mellan dessa båda?

http://www.forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pressmeddelanden/lagavardenavstresshormonhosungamedadhd.5.47d0722f1395510e74977b.html