Finns det några spontana aspergare som inte behöver planera 3 månader i förväg utan kan hitta på nåt dem känner för dagen som t.ex gå ut och dansa om man känner för det eller nåt annat!

Hej lettan!

Ja, jag har väldigt kort steg "från beslut till handling". Högst tio sekunder, oftast. Fast just dans är ingenting jag gillar att göra.

Jag menar allt möjligt, dans var bara ett exempel, det finns ju annat bio och mycket mer. Känns som jag träffar mest aspergare som måste planera allt långt i förväg och det tycker jag är tråkigt, även om att planera vissa saker också är roligt!

Sen vill jag umgås med aspergare vars aspebeteende inte sårar mig, alltså folk som är på gränsen till normala. Känner att jag blir sårad av många aspergare även om det inte menar nåt illa, men jag klarar inte av det, jag är såpass normal att jag kan fungera med vanliga också, problemet är att när jag umgås med normala så kanske jag säger olämliga saker eller är hetsig, så att de tycker jag är konstig. Passar inte in någonstans alltså!!!!

Hej igen!

Då är jag ett "säkert kort" att hitta på något roligt tillsammans med . Bio är jag inte på så ofta, jag brukar inte kolla utbudet av biofilmer särskilt mycket. Jag gillar sådana där lite "djupare" filmer, typ "Chocolat", och "En lanthandel i Provence", "House of Cards" (den filmen handlar förresten om en liten flicka med autism. En av mina absoluta favoritfilmer, ihop med "Broarna i Madison County" med Meryl Streep och Clint Eastwood).

Sedan gillar jag skidåkning, fjällvandring med övernattning. Och kanotpaddling. Gillar du också att göra sådant?

Får man förresten fråga här på öppna forumet var i Sverige du bor? Jag bor i Väster-Bergslagen, i södra Dalarna.

Oj, vad kul, jag letar också efter kompisar som gillar friluftsliv, har alltid velat fjällvandra, blev inget av i somras och även andra friluftsaktiviteter, gå i skogen tex, paddla kanot gjorde jag i två dagar för några somrar sedan. Men sådana saker måste man kanske planera ett tag i förväg eller du vet precis hur man gör och har all utrustning så du kan ge dig ut direkt.

Jag gillar också djupa, kvalitetsfilmer men kan även se blaha-filmer ibland. Andra saker man kan göra spontant är att ha några man kan fika med, gå på stan, museum, restaurang m.m eller vad man kan få för infall!

Åka skidor gillar jag också, hittar aldrig någon att åka med så det blir ju aldrig av liksom..

Bor i Sthlmsområdet!

Men det är ju nära Dalarna!!!

Hihi ja det är ju bara 20 mil från där jag bor = kanske 1,5 timme med tåg .

Var i Stockholmsområdet finns det bra slalombackar? Fina isar att åka långfärdsskridsko på? Förresten bor min ena syrra nära Täby och där finns kanske fina vatten att paddla i?

Vissa saker vill eller behöver jag planerara, om jag t ex ska resa bort och behöver packa. Det vill väl kanske de flesta.

Men för övrigt kan jag bli rastlös av väntan och gör hellre saker lite mer spontant. (Fast det kan vara svårt att vara spontan som småbarnsförälder.)

lettan skrev:Sen vill jag umgås med aspergare vars aspebeteende inte sårar mig, alltså folk som är på gränsen till normala. Känner att jag blir sårad av många aspergare även om det inte menar nåt illa, men jag klarar inte av det, jag är såpass normal att jag kan fungera med vanliga också, problemet är att när jag umgås med normala så kanske jag säger olämliga saker eller är hetsig, så att de tycker jag är konstig. Passar inte in någonstans alltså!!!!

Jag kan känna igen mig i detta. (Vill dock inte använda orden normal/onormal.)

Tycker inte om när man är burdus eller rak på ett otrevligt sätt, som man kan se hos somliga aspergare (kanske hos mig själv också?).

Samtidigt uppfattas jag säkert som lite egen när jag umgås med icke aspergare. Mamma brukade kalla mig bohemisk.

Jag är gärna spontan om det går, men precis som DC säger så kan det vara svårt när man också har ansvar för andra, allrahelst om det är ett tungt ansvar för ungar som är eljest och kräver planering och så vidare själva...

lettan skrev:Oj, vad kul, jag letar också efter kompisar som gillar friluftsliv, har alltid velat fjällvandra, blev inget av i somras och även andra friluftsaktiviteter, gå i skogen tex, paddla kanot gjorde jag i två dagar för några somrar sedan. Men sådana saker måste man kanske planera ett tag i förväg eller du vet precis hur man gör och har all utrustning så du kan ge dig ut direkt.

Jag gillar också djupa, kvalitetsfilmer men kan även se blaha-filmer ibland. Andra saker man kan göra spontant är att ha några man kan fika med, gå på stan, museum, restaurang m.m eller vad man kan få för infall!

Samma här. Men det får ligga på vänt tills min dotter blir äldre.

Museer, friluftsliv, paddla kanot, vandra, se filmer som inte visas på "stora" biografer... Teater tycker jag också om. Nu blir det mest bolibompa och lekplatsen är väl det närmaste naturupplevelser jag varit senaste året.

När jag var liten bodde vi i höghus mitt i stan. Då fick jag ett Trangiakök av mina föräldrar sedan campade jag på balkongen. Fast jag fick gå in tidigt på morgonen för det blev för kallt.

Jag brukar inte behöva planering, i viss mån kan planering vara av ondo eftersom mitt umgänge är beroende på dagsform. Även jag gillar friluftsliv och har länge funderat på en fjällvandring. Så länge går jag mer eller mindre dagligen i skogen Bor även jag i Stockholm.

En gång bokade jag semesterresa till Svalbard två dagar innan avfärd. Och det var inte alls planerat utan bara blev så.

är också att det spontana hållet, mycket bio människa inte så mycket dans dock även om jag gillar att dansa.
Men min spontan handlar dock så länge det är med ett par timmar/någon dygn innan varsel. (nollåtta här)

Jag tycker att spontana aktiviteter är väldigt kul, men jag får väl erkänna att de flesta jag gör spontana saker med inte har asperger.
Många aspar verkar gilla att ha sin dag planerad i förväg, och är därför inte så villiga att göra saker som inte är på schemat.

Det finns ju även folk som inte kan göra spontana saker pga praktiska detaljer som barn, husdjur, brist på färdmedel/pengar och dylikt. Så man kan ju inte förklara alla som "ovilliga", bara för att de sällan kan haka på, får jag väl tillägga. Jag tror att det finns flera aspergare som gillar spontana träffar.

lettan skrev:Finns det några spontana aspergare som inte behöver planera 3 månader i förväg utan kan hitta på nåt dem känner för dagen som t.ex gå ut och dansa om man känner för det eller nåt annat!

Jepp, men jag åker inte till Stockholm över dagen för att dansa

ja planerar dagen innan eller den dan ja ska göra nåt, d beror på vad som händer, hehe.

ja skulle lätt kunna åka någonstans bara för att dansa, ja lever för att dansa. :P

Ut och dansa är kul. Jag och min tjej brukar gå till olika karaokeställen ett par gånger i månaden, där vi sjunger, festar och dansar. Jag är på spontana aktiviteter, om det passar bra och jag tycker det verkar kul.

här e en till aspergare som inte har behov av att planera långt i förväg, gillar friluftsliv fast helst vatten i flytande form och inte i formen snö . Fast snön e ju som tur nästan borta i sthlm .

Aina (min segelbåt) ska ju vårrustas här framåt men e gärna på spontana saker utanför det ändå .

Nog kan jag göra spontana saker men det beror lite på omständigheterna.

******* Orelaterad info om nanos dansbravader **********
Dans ja, vet inte om jag givit upp den saken helt, sanast var det en tjej (en kollega sedan flera år) som skulle ha mig till o dansa så hon bestämde sig för o lära mig handgripligen.
Hon tog tag i min midja och gjorde olika rörelser som jag försökte göra.
Fick veta att det endera var för mycket eller för lite.
Det var trevligt men nervöst på samma gång, de tyckte det var skönt o få se mig dansa och sade att jag inte var världens bästa dansare men jag var uppskattad på platsen ändå.
De kände ju mig så det var väl ingen överraskning att jag inte kunde dansa så bra.
Det kändes som stor välvilja från hennes sida
Hon brukade iofs vilja väl även om hon också kunde säga ifrån rejält om så behövdes.
Fin tjej imho

DC skrev:

lettan skrev:Sen vill jag umgås med aspergare vars aspebeteende inte sårar mig, alltså folk som är på gränsen till normala. Känner att jag blir sårad av många aspergare även om det inte menar nåt illa, men jag klarar inte av det, jag är såpass normal att jag kan fungera med vanliga också, problemet är att när jag umgås med normala så kanske jag säger olämliga saker eller är hetsig, så att de tycker jag är konstig. Passar inte in någonstans alltså!!!!

Jag kan känna igen mig i detta. (Vill dock inte använda orden normal/onormal.)

Tycker inte om när man är burdus eller rak på ett otrevligt sätt, som man kan se hos somliga aspergare (kanske hos mig själv också?).

Samtidigt uppfattas jag säkert som lite egen när jag umgås med icke aspergare. Mamma brukade kalla mig bohemisk.

Liksom jag, lettan. Det är en jobbig känsla men
jag börjar få bukt med det och har lyckats få kontakter både med och utan As. Dock har det tagit sin tid att hitta personer jag passar med och somliga träffar jag bara på träffar. Det är lagom och bra med vissa personer. Det har ju med personkemin att göra.
Jag säger inte konstiga saker utan har bra koll trots min As. men har sällan tillräckligt med tålamod att vänta på folk och gillar inte att umgås med personer som inte verkar ha någon lust att kämpa för att det ska bli vänskap och en del vill inte ha djupa diskussioner och skriver typ två rader i varje mail och/eller skriver typ en gång i månaden. Då tröttnar jag. Min problematik ligger i ömsesidigheten i vänskapen men det går framåt!

DC: Jag gillar inte heller när man är burdus eller rak på ett otrevligt sätt. Jag kan vara det men det sker mest när man käftas med mig och jag är sällan otrevlig Irl. (för att inte säga aldrig).