En liknande tråd på forumet för träffar övertygade mig om att det kanske vore en bra idee att mer direkt diskutera ämnet.

I vilken mån kan du vara spontan? Hur mycket behöver du planera i förväg och varför?

Kommer inte på nåt spontant att svara...

Jag måste planera väldigt mycket i förväg. Att improvisera är inte riktigt min starkaste sida om man säger så. Lite trist ibland men det är nog mer en fördel än nackdel!

Jag kan vara mycket spontan när jag mår bra, när jag är stressad kan jag bli mycket rigid.

Själv har jag inget stort behov att planera vad jag skall göra. Däremot vill jag gärna planera hur jag skall göra saker. Om jag går till affären så tänker jag i förväg vilken väg jag skall gå, vilken ordning jag plockar alla varor etc. Men tanken att gå öht är alltid spontan. Jag klarar mig utan dom planeringarna, men jag kan bli förvirrad annars. I mer obekanta situationer så ökar naturligtvis behovet och jag blir lätt stressad. Om jag inte planerar i förväg så ser jag alltid till att vara beredd på vad som helst nästan, så att jag kan lösa problemen efterhand jag finner dom.

Kan bryta mot de mesta av mina rutiner och vanor, men jag gör det helst inte, såvida inte jag får tråkigt.

Tjoohooo chipmunk-cake mofo!

Improvisationen är själva njutningen i livet. Mest improviserar jag varje dag att göra samma saker jag gjort dagen förut. Oftast blir det inte så mycket gjort. Ibland improviserar jag att planera för lång tid framåt. Kul! Men inte blir det så stor skillnad för det.

TK skrev:Improvisationen är själva njutningen i livet. Mest improviserar jag varje dag att göra samma saker jag gjort dagen förut. Oftast blir det inte så mycket gjort. Ibland improviserar jag att planera för lång tid framåt. Kul! Men inte blir det så stor skillnad för det.

... inte helt obekant...

Jag har alltid inbillat mig att jag minsann är så jäkla spontan. Brukar bl a hävda att som roligast (om man ska ut och rulla hatt på stan) har man om man låter bli att planera för mycket; istället för att planera en fest i flera veckor går man bara ut och sätter sig på en servering och därefter låter man resten av dagen ha sin gång.

Jo, det funkade kanske på den tiden när man festade lite mer, men idag funkar det inte alls. Och så här i efterhand har jag konstaterat att jag inte alls var så himla spontan, att jag trots min "spontanitet" alltid varit tvungen att kalibrera mig själv innan jag går ut och är spontan - och hur spontant är det på en linjal?

Jag har nog planerat det mesta under större delen av mitt liv. Jag har bara inte fattat det.

DIProgan skrev:Tjoohooo chipmunk-cake mofo!

Oj, vad spontan du är...

Är inte spontanitet ett ADHD-drag?

marroba skrev:Är inte spontanitet ett ADHD-drag?

Det är väl ett ganska typiskt ADHD-drag, ja. Spontanitet kan nog även ibland förväxlas med ett annat "addigt" drag - dålig eller bristande impulskontroll.

Jag har inga problem med mina egna spontana infall. Andras spontanitet är betydligt jobbigare att hantera...

MsTibbs skrev:Jag kan vara mycket spontan när jag mår bra, när jag är stressad kan jag bli mycket rigid.

Det där andra delen, "när jag är stressad kan jag bli mycket rigid", stämmer väl in på hur jag funkar.

/Barracuber

Även vanliga svenskar måste man boka in fika, bio m.m i förväg, de är så oflexibla, i utlandet är det annorlunda, får flytta utomlands.

Börje Frylmark skrev:Jag har alltid inbillat mig att jag minsann är så jäkla spontan. Brukar bl a hävda att som roligast (om man ska ut och rulla hatt på stan) har man om man låter bli att planera för mycket; istället för att planera en fest i flera veckor går man bara ut och sätter sig på en servering och därefter låter man resten av dagen ha sin gång.

Jo, det funkade kanske på den tiden när man festade lite mer, men idag funkar det inte alls. Och så här i efterhand har jag konstaterat att jag inte alls var så himla spontan, att jag trots min "spontanitet" alltid varit tvungen att kalibrera mig själv innan jag går ut och är spontan - och hur spontant är det på en linjal?

Jag har nog planerat det mesta under större delen av mitt liv. Jag har bara inte fattat det.

Ja, precis när man var yngre kunde man få lust att gå ut på nattklubb kloclan 10 på kvällen och göra det, nu orkar man inte det, nu måste man förbereda sig mentalt för det!

Jag kan upplevas som spontan. Men det är nåt jag absolut inte är. Jag är bara snabb på att överväga för- och nackdelar med något. Gymnasievalet tog 1 timmes inre siande, min högre utbildning jag går nu tog 10 minuter att överväga. Snabb och effektiv planering. Nej, jag är inte spontan. ^^

Standardförfarandet är att jag bestämmer och planerar väldigt snabbt -> väntar ett par dygn -> meddelar världen -> lyssnar inte på alla andra säger om saken.

Har den ohyggligt fula ovanan att säga: "Jag funderar... " vilket mamma lärt sig att det betyder "Jag SKA... och det finns inget du kan göra för att påverka mig."

Well jag tycker tråden är humor till tusen. En enda lång kavalkad av icke-spontana svar.

Spontanitet kan nu ha olika former. Liksom humorn kan ha det. Att spontant slänga i väg ett inlägg, må vara hur djupsinnigt som helst, är trots sitt innehåll att just åstadkomma ett spontant, helt oplanerat inlägg.

Spontanitet är inte endast bla bla, eller lalala.

Dessutom är ju inte tråden bara en tråd för spontana inlägg, utan som jag fattat det en tråd om spontanitet visavi icke-spontanitet i alla dess former sett utifrån AS-perspektiv.

Well... Jag är väl inte en sådan person som hoppar på en buss och åker vad som helst utan planering. Och om jag planerar att göra nåt en dag ändrar jag det väldigt sällan. Vill göra det jag är inställd på. Och om jag inte är inställd på det kan det vara.

Men om jag planerar varenda sekund av min vardag? Nej, tror att planerar när jag måste. Annars driver jag bara runt som ett övergivet skepp (dvs gör 0) för att det är det jag är inställd på om jag inte bestämt nåt annat. Har lite rutiner men i form av "1. Vakna, 2. Dricka Kaffe, Sitta vid datorn i en kvart, 4. Gå exakt samma vända som alltid och veta att det tar exakt 34,5 minut etc" är det ej. Utan mer lösliggande "ringar av förbindelse" som är underförstådda utan nån jätteskarp markering.

Jag är väldigt ospontan.

Jag gillar inte att planera eller förbereda saker, men om jag överhuvudtaget skall göra någonting har jag inget val. Min spontanitet ligger någonstans runt minus 1500.

Hm, jag kan inte ens stava till spontanitet...eller...det gick ju...hopp finnes.
Hur som helst så är jag ett riktigt kontrollfreak. Jag tillhör typen som börjar planera nästa års semester redan innan årets har börjat. Årets planering var klar förra sommaren.
Om vi tex skall till, säg Gävle, så måste jag veta hur långt det är, hur lång tid det kommer att ta. Vilka ställen passerar vi på vägen? Finns det bensinmackar efter vägen? Hur många i sådana fall? Om det blir stopp någonstans, vilka alternativa vägar finns det? Hur lång tid tar det att åka dem? Hur många extra mil blir det? Kan man äta efter vägen? Vad kan man äta.
Listan kan göras hur lång som helst. Min man håller på att bli galen...
Spontan? Njae...