Dokument utifrån kl 22.00:

Hundar som inte kan gå, som skriker av smärta eller som knappt kan äta för att nosen är för kort. Många renrasiga hundar avlas fram för sitt utseendes skull - med katastrofala konsekvenser. I förra årets mest uppmärksammade brittiska dokumentär avslöjas hur ett stort antal hundar plågas helt i onödan. Allt för att ägaren vill ha en champion.

I jakten på det korrekta utseendet paras hundar systematiskt med nära släktingar. En undersökning utförd på Imperial College i London visar att mopsarna i Storbritannien är så inavlade och nära släkt med varandra att trots att det finns 10 000 mopsar motsvarar de bara 50 klart avgränsade individer.

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=103970&a=1492418&lid=puff_1492591&lpos=lasMer

Jag känner enbart en känsla av hat när jag ser och läser om sånt här.

Det finns liknande problem med kattaveln vissa perserkatter kan knappt andas pga att vi människor fått för sig att det är gulligt med platta nosar och medvetet avlar på de mest trubbnosiga individerna. Det av allergiker så populära psynx katten är framagen med hjälp av extrem inavel på en genetisk effekt nämligen hårlöshet. Läste ett reportage om att det inte är ovanligt att hälften av ungarna i en kull dör pga olika skador.

En bekant till min mamma berättade om när hon var till veterinären med sin 14 åriga blandrashund för både det första och sista besöket. Hunden var helt enkelt gammal och hade tappat livslusten och skulle avlivas. Veterinären sa att det är tur att inte alla har blandrashundar för annars skulle vi veterinärer bli arbetslösa.

Så är det.

Skapelsens krona. Torterande monster.
Men i samhällsförtryck och djuravel går det ju an.

Zombie skrev:Så är det.

Skapelsens krona. Torterande monster.
Men i samhällsförtryck och djuravel går det ju an.

Så länge man inte förbjuder eller åtminstone reglerar de där luskungarnas hantering ja.

Om de nu hade så mycket hundkunskap som de säger att de har borde de veta att avel inte handlar om att odla fram fysiska särdrag. Framgångsrik avel sker på naturlig väg och i ett väsentligt längre stycke tid än de kan föreställa sig.

De där människorna, som nästan uteslutande är överklassare, påminner mest av allt om barn; _Men jag vill ha en Bulldogg NU!

Hundutställningar borde fan förbjudas. Har ni varit på hundutställning någon gång? Om inte kan jag tala om att hundutställning är lika med hundratals människor och djur som knatar omkring i en taskigt ventilerad mässhall. Frågan är vem som bedömer vem och varför. Ingen verkar veta det förutom hundarna.

Om man nu tvunget måste tävla i bedömningsformer kan man väl bygga bilar eller dansa balett istället??

När jag satt och väntade på Arlanda hamnade jag bredvid en seriefigur till överklassdam som hade en engelsk bulldogg i koppel. Eftersom jag gillar hundar försökte jag bryta isen lite så jag frågade lite om hunden. Varpå hon raskt förklarade för mig att
-Det här är en äkta renrasig engelsk bulldogg. Jag har hämtat honom i England.
-Jag frågade hur gammal han var, sade jag och återgick till Aftonbladets bilaga.

No shit Sherlock.

Det finns inte en jävel som misstar sig på den rasen. Den är mycket kompakt och ger ett påtagligt ihoptryckt intryck. Den liknar INTE en boxer eller en mops.
Förr slogs de mot björnar, idag duger de bara till sällskap.
Samma sak kan för övrigt sägas om rasen överklassare inom arten Homo Sapiens Sapiens.

Alien skrev:Dokument utifrån kl 22.00:

Hundar som inte kan gå, som skriker av smärta eller som knappt kan äta för att nosen är för kort. Många renrasiga hundar avlas fram för sitt utseendes skull - med katastrofala konsekvenser. I förra årets mest uppmärksammade brittiska dokumentär avslöjas hur ett stort antal hundar plågas helt i onödan. Allt för att ägaren vill ha en champion.

I jakten på det korrekta utseendet paras hundar systematiskt med nära släktingar. En undersökning utförd på Imperial College i London visar att mopsarna i Storbritannien är så inavlade och nära släkt med varandra att trots att det finns 10 000 mopsar motsvarar de bara 50 klart avgränsade individer.

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=103970&a=1492418&lid=puff_1492591&lpos=lasMer

jag är nyficken på en sak kan man ha vargar hemma i huset eller..

ps hon som jobbar med vargar säger att man kan ha den hemma i en lägenhet typ..

En sådan dära vit hund skulle jag villja köpa ju.

snälla kolla dessa 2 videos..

Wolves have gotten a bad rap. They are not at all as mean as their reputation. See for yourself.

http://www.youtube.com/watch?v=bMXeqM2gHp0

wolves and dogs play on deck in pool

http://www.youtube.com/watch?v=2g9OZruclvQ

Two gray wolves, one 1yr old and other 3 mo. old play with yellow lab on deck at log home

Lärde mig en ny hundsjukdom, syringomyelia (SM). Det är cavalieren som får den pga att huvudet är för litet för hjärnan. Hunden får ont av beröring. Fick se en hund som låg på rygg på golvet och skakade och skrek av smärta. Fanns ingen annan råd än avlivning. I ett annat fall försökte de operera en hund med SM, ta bort en del av skallen så hjärnan skulle få plats. Men det är riskfylld operation så hunden dog.

Ett annat vanligt problem för cavalierer är blåsljud. Men det finns inga krav på att hunden är frisk för att ställa ut den. Ofta vinner just den sjukaste (och mest rastypiska) hunden. En cavalierhanne vann en utställning och när journalisten frågade om den inte hade SM vägrade uppfödaren att svara. Men det hade den och hade trots det blivit far till över 30 kullar, de flesta efter att uppfödaren fått veta att den hade SM.

En mops hade krökt ryggrad, något som de får pga att uppfödarna vill ha en riktig svansknorr. Dessutom hade den diafragmabråck, andningsproblem, invikta ögonlock och bakre knäleder som åkte ur led.

Åsen på rhodesian ridgeback var egentligen en missbildning som kunde medföra andra problem, t ex hål i kroppen som lätt kunde infekteras. Men när en hund utan ås föddes så skulle de avlivas enligt rasklubben trots att de var friska, friskare än de "felfria" hundarna med ås.

Uppfödarna i England verkade totalt ansvarslösa och pantade. Och deras kennelklubb otroligt mesig. Vi kan inte gå emot uppfödarna menade de, då skulle de bara gå ur klubben. Det inavlades hej vilt, hundar parades med sina föräldrar och syskon. Resultaten av veterinärundersökningar var förstås inte offentliga.

Svenska Kennelklubben verkar bättre:

I Svenska Kennelklubbens grundregler, som alla medlemmar är skyldiga att följa, står bland annat att uppfödare endast ska använda hundar som inte har allvarliga sjukdomar eller funktionsnedsättningar och att inte para hundar som kan förväntas ha ökad risk för att få sjuka valpar. I grundreglerna står också att föräldradjuren inte får paras med sin egen avkomma och att man inte får para helsyskon med varandra.

I Svenska Kennelklubben redovisas veterinärmedicinska resultat helt öppet sedan 25 år tillbaka och sedan 2007 redovisas alla resultat via webbtjänsten Avelsdata som är fri att använda för vem som helst. Avelsdata hade under 2008 en halv miljon besökare varav 20 000 unika. I Avelsdata kan uppfödarna se vilka veterinärmedicinska resultat som har registrerats för det tilltänkta avelsmaterialet i flera generationer bakåt. Det går också att göra beräkningar för att se att inte inavelsgraden blir för hög en tilltänkt parning

http://www.skk.se/

Bild av den stackars sjuka mopsen, som givetvis var champion:


http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=103970&a=1492418&lid=puff_1492591&lpos=lasMer

Alien skrev:Lärde mig en ny hundsjukdom, syringomyelia (SM). Det är cavalieren som får den pga att huvudet är för litet för hjärnan. Hunden får ont av beröring. Fick se en hund som låg på rygg på golvet och skakade och skrek av smärta. Fanns ingen annan råd än avlivning. I ett annat fall försökte de operera en hund med SM, ta bort en del av skallen så hjärnan skulle få plats. Men det är riskfylld operation så hunden dog.

Ett annat vanligt problem för cavalierer är blåsljud. Men det finns inga krav på att hunden är frisk för att ställa ut den. Ofta vinner just den sjukaste (och mest rastypiska) hunden. En cavalierhanne vann en utställning och när journalisten frågade om den inte hade SM vägrade uppfödaren att svara. Men det hade den och hade trots det blivit far till över 30 kullar, de flesta efter att uppfödaren fått veta att den hade SM.

En mops hade krökt ryggrad, något som de får pga att uppfödarna vill ha en riktig svansknorr. Dessutom hade den diafragmabråck, andningsproblem, invikta ögonlock och bakre knäleder som åkte ur led.

Åsen på rhodesian ridgeback var egentligen en missbildning som kunde medföra andra problem, t ex hål i kroppen som lätt kunde infekteras. Men när en hund utan ås föddes så skulle de avlivas enligt rasklubben trots att de var friska, friskare än de "felfria" hundarna med ås.

Uppfödarna i England verkade totalt ansvarslösa och pantade. Och deras kennelklubb otroligt mesig. Vi kan inte gå emot uppfödarna menade de, då skulle de bara gå ur klubben. Det inavlades hej vilt, hundar parades med sina föräldrar och syskon. Resultaten av veterinärundersökningar var förstås inte offentliga.

Svenska Kennelklubben verkar bättre:

I Svenska Kennelklubbens grundregler, som alla medlemmar är skyldiga att följa, står bland annat att uppfödare endast ska använda hundar som inte har allvarliga sjukdomar eller funktionsnedsättningar och att inte para hundar som kan förväntas ha ökad risk för att få sjuka valpar. I grundreglerna står också att föräldradjuren inte får paras med sin egen avkomma och att man inte får para helsyskon med varandra.

I Svenska Kennelklubben redovisas veterinärmedicinska resultat helt öppet sedan 25 år tillbaka och sedan 2007 redovisas alla resultat via webbtjänsten Avelsdata som är fri att använda för vem som helst. Avelsdata hade under 2008 en halv miljon besökare varav 20 000 unika. I Avelsdata kan uppfödarna se vilka veterinärmedicinska resultat som har registrerats för det tilltänkta avelsmaterialet i flera generationer bakåt. Det går också att göra beräkningar för att se att inte inavelsgraden blir för hög en tilltänkt parning

http://www.skk.se/
Bild av den stackars sjuka mopsen, som givetvis var champion.

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=103970&a=1492418&lid=puff_1492591&lpos=lasMer

jepp man ska inte blanda ras hundar är kanske bättre med bland ras eller hundar långt i från och ras-standarden på olika hundar var ju helt sjuk..

MEN vad tror du om detta då funkar sådan här hemma..

http://www.youtube.com/watch?v=bMXeqM2gHp0

Wolves have gotten a bad rap. They are not at all as mean as their reputation. See for yourself.

Hybrid Wolves

Jag såg filmen på youtube för några månader sedan.
Syringomyeli var helt nytt för mig då. Vilken fruktansvärd sjukdom.

Jag är intresserad av Cavalier som nästa hund, så jag följer nu utvecklingen och lurkar på Cavalierforum. Bra att sjukdomen börjar uppmärksammas.

Tänk att man inte är mer aktsam om en så trevlig ras. Den ska inte ha extremt utseende, ändå lyckas man avla dem sönder och samman hälsomässigt.

Jag tittade inte på dokumentären igår, jag har svårt att se bilderna på Cavalieren som skriker så.

Hunden jag har nu, är av en förskonad ras. Kanske för att den uteslöts ur sin ras på 1800-talet då man plötsligt ville förbjuda allt annat än helrött (åh, vad utställningar är främjande *not*), så de har överlevt som arbetande hundar på landsbygden, till de fick bli en egen ras för typ 25 år sedan.

I röda armens specialkennel för stridshundar utanför Moskva avlade man fram dels minhundar som skulle springar upp eller under pansarvagnar för att sedan sprängas under andra världskriget och senare speciella attackspetznas hundar som var extremt starka och våldsamma som skulle förgöra fiendens hundar, de satte in ståltänder i deras käkar för största möjliga effekt.

För mig är det obegripligt att man kan föra in klass och vänstertänkande i samband med hundavel...
Som om socialistiska/kommunist samhällen varit några slags hundparadis..

Så gjorde nazzarna också.

JA det är bara nazisterna som håller på med sådant skit ju..!

man borde låta hälsa av hundar gå förre faktiskt ras-standarden ..!

hälsa hundarnas hälsa är viktigare än ras-standarden ju..

den mentala hälsa både psykiskt och fysikt är viktigare än sjuka ras-ideal.!

Det sades i programmet att blandrashundar är friskare. Och så kan det vara men det är inte säkert. Om två hundar från raser som bägge har HD som rassjukdom paras, så kan blandrashundar likafullt bli sjuka.

Dessutom är det så att det är den första blandrasgenerationen som är friskast. När man blandar två olika blandrashundar med varann, så kan det ingå fyra (el fler) raser i avkomman, och då kan sjukdomar återkomma.

Oftast vet man inte heller något om föräldrarna och deras ev sjukdomar när man köper en blandrashund. Här i Sverige kan man gå in på Kennelklubbens Avelsdata och kolla upp föräldrar och andra släktingar till den hund man planerar att köpa.

Hundar som jobbar är nog friskast, som jakthundar och vallhundar. Där är inte utseendet utan funktionen viktigast. Som för border collie: I stället för utställning vallhundsprov.

Det som är mest tragiskt är de så kallade hundmänniskorna. En stor andel av hunduppfödarna är lågintelligent trash som bryr sig väldigt mycket om semesterpengar och har ett ganska moderat intresse av rasernas väl och ve.

Det moderata intresset kommer sig av att intelligensen inte räcker till för att utvecklas. Att lära sig mer och mer vartefter de föder upp. Att fördjupa sig i genetiken. Och så vidare.

De få intelligenta och duktiga uppfödarna jobbar i en sådan djävulsk uppförsbacke och motvind att det är ett under att de står pall för trashelitens marsch mot semesterpengarna och utställningschampionmatadoraveln som ofta utförs av krulltanter eller white trash med pundaransikte och blå eyeliner.

[img]http://celebritycostumeshop.com/wp-content/uploads/2007/03/trailer_trash_girl.jpg[/img]

Alien skrev:Hundar som jobbar är nog friskast, som jakthundar och vallhundar. Där är inte utseendet utan funktionen viktigast. Som för border collie: I stället för utställning vallhundsprov.

Faktum är att den äldsta hunden någonsin (29) var just vallhund.
Problemet med hundar är främst ett ägarproblem, ska du skaffa hund ska du kunna ta ansvaret först.

sugrövmanövern skrev:Det som är mest tragiskt är de så kallade hundmänniskorna. En stor andel av hunduppfödarna är lågintelligent trash som bryr sig väldigt mycket om semesterpengar och har ett ganska moderat intresse av rasernas väl och ve.

Det moderata intresset kommer sig av att intelligensen inte räcker till för att utvecklas. Att lära sig mer och mer vartefter de föder upp. Att fördjupa sig i genetiken. Och så vidare.

De få intelligenta och duktiga uppfödarna jobbar i en sådan djävulsk uppförsbacke och motvind att det är ett under att de står pall för trashelitens marsch mot semesterpengarna och utställningschampionmatadoraveln som ofta utförs av krulltanter eller white trash med pundaransikte och blå eyeliner.

Garum skrev:För mig är det obegripligt att man kan föra in klass och vänstertänkande i samband med hundavel...
Som om socialistiska/kommunist samhällen varit några slags hundparadis..

Var har man gjort det, jag hittar inte (antar att du menar något inlägg i tråden?)?

Jag antar att Garum menar något av Krigarsjäls inlägg.

Jag tror att statistik kan bli rätt så missvisande. Många med både jakthundar och blandrashundar, går inte till veterinären lika ofta som en del andra.

Nu menar jag verkligen att rashundar som ställs ut skulle vara friskare än jakthundar, för det tror jag inte, men statistiken blir missvisande i alla fall.

När jag har tränat mina jakthundar, så har jag hört ett flertal gånger, om hur andra tycker att hundar ska inte lida av sjukdom, och har avlivat själva (skjuta). Dessa hundar syns inte hos veterinären, speciellt inte flera gånger.
Det har handlat om ganska vanliga saker som jag tycker att de flesta brukar gå till veterinären med. Det banalaste var en som sköt sin hund för att den hade haltat och haft ont i tre dagar.

När det gäller blandrashundar, så köps de i större utsträckning av folk som inte har råd att köpa renras, och inte heller då har råd med försäkring och veterinär. Observera "i större utsträckning" - naturligtvis menar jag inte alla.
En del är inte heller lika rädda om sin billigare hund som en som kostar över 10 000 kr.
Det finns de blandrashundar som går med onda höfter lång tid och aldrig får behandling, eftersom "blandrashundar inte har rassjukdomar som HD". Tyvärr tror en del så.

Blandrashundar brukar ligga i premieklass tre (av fem, tre är "grundklassen") hos försäkringsbolagen.
Det borde de ju inte om de skulle vara så mycket friskare än alla andra.

I min förra ras, avlades det "friskt" på sjuka hundar. Om en snygg utställningsvinnare hade syskon med epilepsi allihop och gott om HD, men inte själva vinnaren, så fick den bli far till väldigt många. Och väldigt många av valparna fick de där sjukdomarna. Så verkar det vara fortfarande, men jag är inte lika insatt längre.
Överdrifter är ett annat stort problem inom rasaveln när siktet är utställning.
I jaktlinjerna blir det naturligt mindre av vissa problem, men ändå är det så att om en hund utan vissa problem, har syskon med problem, så avlas det i alla fall.
I blandrasuppfödningen finns sällan mål alls (men inte heller extrema utställningsmål som kanske framkallar de problem som verkar höra ihop med överdrifter).

Jag föder upp hundar av en jaktras - eller om jag skall säga fd jaktras eftersom den inte är så specialiserad på det att den särskilt ofta används av de, som verkligen satsar mycket på jakt eller jaktprov.

Däremot är det en vaken och alert medelstor hund, positiv till det mesta och lyhörd, tålig och social. På många sätt en hund som är oerhört NT

Inom min ras förekommer det inte några sådana avarter som nämns här men visst finns det de som har mer päls än vad som är praktiskt för en hel dags vistelse i skog och mark, tex. Det finns också en tendens till alltför mycket vinklade bakben, vilket ger sämre uthållighet i trav. Lite andra småsaker kan man kanske hitta men i stort sett är det en frisk och sund ras, vilket var avgörande när jag valde.

När jag har valpar är den typiske valpköparen en familj med halvstora barn, friluftsintresserad där föräldrar och barn gemensamt vill ha en kompis i skogen och kanske på agilitybanan.

Jag måste säga att jag inte alls känner igen mig i talet om "white trash" eller snabba semesterpengar. På snart tio år som hunduppfödare har jag inte gått med vinst ett enda år - en tik lever kanske i femton år om ingen olycka händer, hon får ha max fem kullar valpar och genomsnittet i en kull är strax över fem valpar. Men tiken kostar under åren mat, veterinärvård, försäkringar, och inte minst skall hon meriteras på utställning och/eller prov, hon skall ha omvårdnad och annan skötsel under sin levnad. En valpkull medför ganska mycket omkostnader i form av resor, parningsavgifter, registreringsavgifter, veternärkostnader, foder och av valppriset skall dessutom staten ha en femtedel i moms.

Jag räknade ut en gång att om tiken lever så länge som förväntat och får fem genomsnittsstora kullar utan komplikationer så kan hon i bästa fall försörja sig själv totalt sett. Nu är det ju inte många hobbies som går jämnt upp, de flesta kostar pengar och det är inte alls orsaken till att jag håller på. Jag tycker det är roligt och genetik har alltid intresserat mig. Hundarna är mina vänner och en del av min flock här hemma.

Vad vill jag säga? Det finns andra sätt att beriva avel av renrasiga hundar på och det finns andra drivkrafter än pengar. Och att valet av ras är viktigt.

Usch, vilka rasister ni är, snacka om olika rasers värde på detta sätt

Titti skrev:Jag måste säga att jag inte alls känner igen mig i talet om "white trash" eller snabba semesterpengar.

Förmodligen tillhör du inte den sorten. Aspergare som föder upp hundar skulle nog sällan kunna leva med att tex föda upp en sjuklig ras som tex Engelsk bulldogg. För det första blir hunduppfödningen ett specialintresse, och medaljens baksida får inte vara allt för smutsig om man ska klara av det.

Känner du igen någon hunduppfödarkollega eller någon du hört talas om i hundkretsar? Någon white trashuppfödare måste du ha stött på . Eller så beror det på vilken ras man har, de raser jag haft har varit mycket sällskap-utställningsinriktade.

Titti skrev:På snart tio år som hunduppfödare har jag inte gått med vinst ett enda år

Så säger alla dock, även de som använder egna hanar eller samma hane från grannbyn till alla tikar.

Obs: Jag tror dig när du säger att du inte gått med vinst.

Men en del gör det, och det vågar de aldrig erkänna, för det anses fult att tjäna en slant på hunduppfödning.

sugrövmanövern skrev:

Titti skrev:Jag måste säga att jag inte alls känner igen mig i talet om "white trash" eller snabba semesterpengar.

Förmodligen tillhör du inte den sorten. Aspergare som föder upp hundar skulle nog sällan kunna leva med att tex föda upp en sjuklig ras som tex Engelsk bulldogg. För det första blir hunduppfödningen ett specialintresse, och medaljens baksida får inte vara allt för smutsig om man ska klara av det.

Känner du igen någon hunduppfödarkollega eller någon du hört talas om i hundkretsar? Någon white trashuppfödare måste du ha stött på . Eller så beror det på vilken ras man har, de raser jag haft har varit mycket sällskap-utställningsinriktade.

Nej, faktiskt har jag inte det - vad jag vet. Men jag har huvudsakligen haft arbetande hundar och de kanske inte samlas där. Men jag träffar emellanåt på uppfödare av andra raser i andra hundsammanhang men de kanske är för "seriösa" för att dra till sig sådana.

Och det är klart - raser som inte är konstruerade för ett normalt liv, som kan para sig och valpa naturligt, som saknar tänder i tillräcklig mängd eller som har dålig mentalitet - dvs inte klarar av att leva i en rätt stökig familj - går bort för min del.

sugrövmanövern skrev:

Titti skrev:På snart tio år som hunduppfödare har jag inte gått med vinst ett enda år

Så säger alla dock, även de som använder egna hanar eller samma hane från grannbyn till alla tikar.

Obs: Jag tror dig när du säger att du inte gått med vinst.

Men en del gör det, och det vågar de aldrig erkänna, för det anses fult att tjäna en slant på hunduppfödning.

Pappan till den ena kullen jag har hemma nu bor hundrafemtio mil ifrån mig och flög till parningen... Och jag har använt honom en gång tidigare till samma tik men då blev det inga valpar. Ändå ville jag försöka igen.

Jag har en hanne själv som jag hoppas kunna använda till några av mina egna tikar så småningom. Honom flög jag till Nederländerna och hämtade som tvåmånadersvalp och jag vet ännu inte om han kommer att hålla måttet för att anvädas i avel. Annars har han bara kostat mig pengar. Kan jag använda honom några gånger kan han kanske betala sina egna kostnader räknat på hans livstid.

Ändå tycker jag inte det är fel i sig om det går med vinst. Det är liksom inte det som avgör om aveln är seriös eller inte.

Föder du upp hundar också eller är du bara intresserad hundägare?