Vad visste Beckett om AS?

av **Kvasir** » 2009-03-29 20:27:22

När jag och en annan aspergare var och såg Samuel Becketts pjäs "I väntan på Godot" nyligen, så visade det sig efteråt, föga förvånande, att vi båda hade reagerat med särskilt intresse på ett visst ställe i dialogen, nämligen följande replikväxling mellan huvudpersonerna, de båda uteliggarna Didi och Gogo:

-- Jag gjorde ingenting.
-- Varför slog de dig då?
-- Jag vet inte.
-- Nej, Gogo, sanningen är att det finns saker som undgår dig som inte undgår mig, du måste känna det själv.
-- Men jag säger ju att jag inte gjorde något.
-- Kanske gjorde du inte. Men det är sättet att göra det som räknas, sättet att göra det, om du vill fortsätta leva.

Pjäsen skrev 1948-49, så givetvis visste Beckett ingenting om just AS, men däremot förefaller han här skildra just den typ av utanförskap och oförmåga att smälta in i omgivningen som är så typiskt för många av oss med AS, även om det säkerligen ibland kan bero på andra saker än AS. (I pjäsen ger Gogo snarare ett dement intryck, vilket nog också kan ge liknande problem ibland.)

Vad Beckett egentligen menade med dessa rader vet vi föga om, men visst är det en kärnfull beskrivning av hur det kan vara att leva med AS. Även om man gör ingenting just för att smälta in och inte stöta sig, så blir det fel för att man gör detta ingenting på fel sätt.

En uppenbar invändning är att ingenting bara kan göras på ett sätt, eller kanske snarare inget sätt alls. Men egentligen är det omöjligt att göra just ingenting. Vi gör alltid en massa saker, även när vi gör ingenting. I sällskap med andra människor där vi försöker att göra ingenting så måste vi till exempel alltid göra någonting med ögonen: stirra, svepa med blicken, blunda etc. Något val måste vi göra, medvetet eller omedvetet, och detta val kan bli fel, och uppfattas som konstigt av omgivningen.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Förmodligen mest bara att meddela en intressant reflexion om AS som två aspergare gjorde utifrån en kärnfull formulering av Beckett.

Fotnot:
(Citatet ovan ur pjäsen är inte ordagrant, utan ett försök att rekonstruera dialogen dels ur minnet, dels med hjälp av en engelsk version av texten.)

av TK » 2009-03-29 20:52:27

Kvasir skrev:En uppenbar invändning är att ingenting bara kan göras på ett sätt, eller kanske snarare inget sätt alls. Men egentligen är det omöjligt att göra just ingenting. Vi gör alltid en massa saker, även när vi gör ingenting. I sällskap med andra människor där vi försöker att göra ingenting så måste vi till exempel alltid göra någonting med ögonen: stirra, svepa med blicken, blunda etc. Något val måste vi göra, medvetet eller omedvetet, och detta val kan bli fel, och uppfattas som konstigt av omgivningen.

Visst! Gjorde vi ingenting, vore vi inte till. Vi finns till, vi ser ut på något sätt som vi oftast inte kan styra, vi låter också om vi försöker andas tyst, osv. Man skulle kanske kunna säga i det här sammanhanget att ingenting för en med AS är alltings moder. :wink:

av **Zombie** » 2009-03-29 21:37:40

TK skrev:[...] att ingenting för en med AS är alltings moder.

Det var en aforism som borde ristas in någonstans (finnas med där folk söker information)!

av **Titti** » 2009-03-29 21:55:37

Zombie skrev:
TK skrev:[...] att ingenting för en med AS är alltings moder.

Det var en aforism som borde ristas in någonstans (finnas med där folk söker information)!

Vänta lite nu... jag förstår inte hur ni menar? Först skriver TK något jag läst om och om igen utan att förstå vad som menas och sedan instämmer Zombie i det jag inte begriper...?

Däremot känner jag väl igen mig i att även när jag försöker göra, eller tror mig göra, just "ingenting" så väcker även det ofta uppmärksamhet och skapar missförstånd bland andra människor.

av **Zombie** » 2009-03-29 22:03:23

Det var just det jag tyckte TK formulerade så bra: att vi (om och när vi vill "passa in" bland "normala") måste tänka på till och med hur vi gör "ingenting". Att många av oss inte ens kan kosta på oss att "bara vara" utan att riskera ont blod. Att kunna hålla pli på detta "ingenting" kan alltså vara avgörande för oss.

Tydligare?

************

Beckett vet jag för litet om. Men jag kan tänka mig att han såg människor som fanns - och aspergare fanns naturligtvis.

av TK » 2009-03-29 22:52:19

Titti skrev:Däremot känner jag väl igen mig i att även när jag försöker göra, eller tror mig göra, just "ingenting" så väcker även det ofta uppmärksamhet och skapar missförstånd bland andra människor.

Jo, det var just detta jag avsåg! Även om man bara försöker vara sig själv, att liksom smälta in i sammanhanget, utan några som helst åthävor, så blir allt ändå uppenbarat för de andra.

Man lyckas nämligen inte i detta att inte göra någonting (alltså att göra "ingenting") på något av de sätt som de neurotypiska förväntar sig. Därför blir det att man riskerar att utmärka sig, alla sina goda avsikter till trots.

Tydligare??

av **Titti** » 2009-03-29 23:01:52

Till er båda två:

Ja, mycket tydligare. Varför sa ni inte det från början? :wink:

Om Beckett vet jag inte så mycket mer än att det jag vet gör mig nyfiken på att veta mer.

av **geocache** » 2009-03-29 23:13:29

Jag tänkte också i termer av "göra ingenting = bara vara" *vinkar till Zombie

*

av TK » 2009-03-29 23:13:51

Titti skrev:Till er båda två:

Ja, mycket tydligare. Varför sa ni inte det från början?

Om Beckett vet jag inte så mycket mer än att det jag vet gör mig nyfiken på att veta mer.

För min del är det väl skaparlusten som då och då driver mig till dylika formuleringar av viss formmässig skönhet, om än kanske inte med en för alla helt solklar innebörd.

Jag blev helt enkelt inspirerad såväl av Kvasir som av Beckett. Till det kanske det även är ett uttryck för en viss våryra.

För övrigt vet heller inte jag så mycket om Beckett. Kanske en vacker dag kommer jag att veta mer, nu när jag tror mig ha upptäckt en ny dimension i författarskapet.

av **KrigarSjäl** » 2009-03-29 23:28:55

Becket vet jag inte så mycket mer om än att han skrev verket och att han tillskrivs en riktning som kallas absurdism. Har du koll på absurdismen, Kvasir? Är det något att ha eller är det en ism i stil med dadaismen?

av **Kvasir** » 2009-03-30 0:15:11

Jag har dålig koll på litteraturhistoria överhuvudtaget, och eftersom jag inte har hört talas om någon absurdism inom vare sig konst eller musik, så har jag inte någon koll på absurdismen heller. Det enda jag vet är väl just att man talade om "the theatre of the absurd" och att Beckett är en förgrundsfigur där.

Vad gäller just nämnda pjäs så fanns en intressant kommentar i programmet, att även om pjäsen kan verka absurd för oss idag, så var den förmodligen inte alls lika absurd vid den tid och plats den skrevs, utan den var snarare fullt rimlig i en värld som själv hade blivit absurd. Beckett hade ju själv flytt undan tyskarna och visste hur det var att leva som uteliggare på flykt.

av **KrigarSjäl** » 2009-03-30 0:28:01

Låter som att det Beckett skapat blir till absurdism när det processas i huvudet hos bortskämda kulturskribenter.

av **Pemer** » 2009-03-30 1:50:45

Mycket intressant att han hade skrivit så här. Känner också så väl igen det där med konsten att kunna "göra ingenting"...

av **atoms** » 2009-05-10 21:43:08

Beckett hann dessutom dö (dec 1989) innan AS kom in i dsm-iv (1994). Till absurdisterna hörde även en sån som Eugene Ionesco. De var, tror jag, främst en fransk 50-talsföreteelse. Dadaismen var en ganska kort historia från 1916 och några år framåt som handlade om omkullkastandet av allt möjligt... Jolifanto babla, karawane!!!

Men nog var Beckett en aspie; han var ju från Irland.

av **Titti** » 2009-07-14 22:52:46

Att Beckett dog innan AS kom in i DSM IV gör iofs inte att han kan ha haft AS eller haft kunskap/erfarenhet om AS. Men det är petitesser.

Var det där med Irland ett skämt eller finns det något belägg för att AS är vanligare bland irländare?

av **atoms** » 2009-07-14 23:58:46

Titti skrev:Att Beckett dog innan AS kom in i DSM IV gör iofs inte att han kan ha haft AS eller haft kunskap/erfarenhet om AS. Men det är petitesser.

Förvisso.

Titti skrev: Var det där med Irland ett skämt eller finns det något belägg för att AS är vanligare bland irländare?

Ja, jag vet inget som tyder på att Aspergers skulle vara vanligare på just Irland. Skämtet uppkom i en tråd på AFF men jag minns ytterst vagt vad jag kastade fram. Jag tänkte att Flann O'Brian (1911-1966) säkert skulle ha kunnat vara aspie utifrån de biografiska fakta jag känner till om honom.

Axess tv visar f.n. en dokumentär om Samuel Beckett uppdelad i två entimmesprogram.

av **Titti** » 2009-07-15 0:24:15

atoms skrev:Axess tv visar f.n. en dokumentär om Samuel Beckett uppdelad i två entimmesprogram.

Synd att det inte är något jag kan se här (vad jag vet). Det hade varit intressant att se.

av **Titti** » 2014-02-23 4:05:31

Det känns lite synd att bumpa tråden med en skämtsam bild som anspelar på "I väntan på Godot" men jag funderar fortfarande över Beckett och återkommer om och om igen i minnet till olika delar av pjäsen vi såg.

Hoppas någon nytillkommen forumist har några funderingar att bidra med, eller någon gammal forumist som också funderat...

av **atoms** » 2014-02-23 4:50:02

Kvasir skrev:-- Jag gjorde ingenting.
-- Varför slog de dig då?
-- Jag vet inte.
-- Nej, Gogo, sanningen är att det finns saker som undgår dig som inte undgår mig, du måste känna det själv.
-- Men jag säger ju att jag inte gjorde något.
-- Kanske gjorde du inte. Men det är sättet att göra det som räknas, sättet att göra det, om du vill fortsätta leva.

Fotnot:
(Citatet ovan ur pjäsen är inte ordagrant, utan ett försök att rekonstruera dialogen dels ur minnet, dels med hjälp av en engelsk version av texten.)

Ja, nu har jag iallafall markerat textstycket i både den svenska och den engelska texten; utbytet tilldrar sig i början av andra akten.

Gogo = Estragon,
Didi = Vladimir.

IVPG gick på Dramaten 1966 med Ernst-Hugo Järegård och Jan Olof Strandberg i huvudrollerna. När det blev tv-teater av dramat 1971 var det de som gjorde rollerna.

av **Dagobert** » 2014-02-23 18:37:43

atoms skrev:IVPG gick på Dramaten 1966 med Ernst-Hugo Järegård och Jan Olof Strandberg i huvudrollerna. När det blev tv-teater av dramat 1971 var det de som gjorde rollerna.

Jag har filmen och kollade. Dialogen är tyvärr ändrad i den versionen:

Gogo: Men jag gjorde ju ingenting.
Didi: Och ändå slog de dig?
Gogo: Javisst.
Didi: Det är ju inte klokt! Man måste sköta om sig så man klarar sig här i livet, man måste tänka sig för.
Gogo: Jag gjorde ju ingenting!
Didi: Det kanske var en himla tur, det. Jaja, vi pratar inte mer om det där nu.

Poängen bortredigerad alltså. Men det är härligt att se dem, inte minst Ulf Johanson och Georg Årlin som Pozzo och Lucky. Strandberg är Didi och Järegård Gogo.

av **Dagobert** » 2014-02-24 15:26:21

atoms skrev:IVPG gick på Dramaten 1966 med Ernst-Hugo Järegård och Jan Olof Strandberg i huvudrollerna. När det blev tv-teater av dramat 1971 var det de som gjorde rollerna.

Dagobert skrev:det är härligt att se dem, inte minst Ulf Johanson och Georg Årlin som Pozzo och Lucky. Strandberg är Didi och Järegård Gogo.

Den finns på svt play. http://www.oppetarkiv.se/video/1072615

av **Fab** » 2014-02-25 10:32:55

Kan endast ses i Sverige

av **Fab** » 2014-02-25 11:23:51

Da » Mens vi ventar på Godot hadde urpremiere i januar 1953, var både form og innhold så nytt og fremmed at oppsetningen ble en skandale. De første ukene forlot halvparten av tilskuerne salen før pause, andre ble sittende bare for å pipe ut skuespillerne, mens andre igjen var begeistret for det de opplevde som annerledes og innovativ scenekunst. Motsetningene mellom tilhengere og motstandere utviklet seg en kveld til en skikkelig slåsskamp som førte til at forestillingen måtte avbrytes i begynnelsen av annen akt.

Et pessimistisk budskap