Träffen med barn hos Isabell nu på Lördag den 28, är inställd.
Isabell är inlagd på psyk.
Vet inget mer men återkommer,
hoppas att det kommer något positivt ur
detta, att hon nu äntligen får hjälp med assistent och
avlastning.....

Jag hoppas det inte ställer till det för de som planerat komma,
att ni har överseende med situationen, att det det kanske går att
ordna träff längre fram under bättre omständigheter.

/ Daycatcher

Daycatcher skrev:Isabell är inlagd på psyk.
Vet inget mer men återkommer,
hoppas att det kommer något positivt ur
detta, att hon nu äntligen får hjälp med assistent och
avlastning.....

/ Daycatcher

Det hoppas jag också.
Vore ju på tiden, om man säger så.

Hälsa så godare än jag kan säga från mig!

Nej, vad ledsamt
Skicka en varm kram till Isabell från mig. Hoppas hon mår bättre snart och att hon och Klara får den hjälp de behöver.
Deras situation berör mig på ett speciellt sätt även om jag inte har barn själv. Det är så obegripligt att fatta hur LSS resonerar... eller snarare inte resonerar alls för resonera gör de inte uppenbarligen...
Fy och skäms för dem. Det här är allvarligt och tråkigt att sådant ska hända i ett land som trots allt har bättre vård och omsorg att erbjuda till funktionshindrade än mängder med andra länder

Så känner jag också. Men att finna ord...

**********************************************************

Länkar till ursprungstråden.

Hälsa så gott från mig, om du får tillfälle.

Även jag hoppas förstås att det ska komma något gott ur detta.

Det här är kanske en jättedum fråga och helt opassande att ställa på ett öppet forum. Jag har svårt att avgöra sånt. Men jag undrar på riktigt...

Vem tar hand om Isabells femåriga dotter?

Ja man ska va som starkast när man är sjukast för att få hjälp. Skitsamhälle och skitvärld.

Mats skrev:Även jag hoppas förstås att det ska komma något gott ur detta.

Det här är kanske en jättedum fråga och helt opassande att ställa på ett öppet forum. Jag har svårt att avgöra sånt. Men jag undrar på riktigt...

Vem tar hand om Isabells femåriga dotter?

Mats!
Du bevisar om igen att du är en riktig aspergare!

Ja, jag är hemma igen. Det är onsdag natt och inte ens psykakuten
ville ha mig... Då kryper jag tillbaka till er igen!

Skämt åsido. Jag bröt ihop i samband med dotterns sedan tidigare
planderade läkarbesök på epilepsiavdelningen i Huddinge.

De ordnade under dagen med en fosterhemsplats enligt socialtjänsten
åt min dotter. Där ska hon vara tills jag vilat upp mig.
Så jag åkte till akutpsykmottagningen på St Görans. Och där ville de
inte ha mig. De sa: du är för galen för oss, vi har inte resurser... Nej,
nu skämtar jag igen, läkaren sa: du kan stanna här och sova på en brits i korridoren och åka till psyk i Södertälje imorgon eller så kan du åka hem och sova och bli uppsökt i hemmet av psyk imorgon. Gissa vad bekväma jag valde? Sova i korridoren, när man är ljud- och ljusöverkänslig... Nej.

När jag knallade ut från psyk vid 23-tiden kände jag mig lätt och upprymd. Jag är inget psykfall, jag är inget psykfall. Det var säkert fem år sedan jag gick ensam i Stockholm kvällstid och jag var inte alls rädd. Världen (läs storstaden, den civiliserade världen) kändes inte hotfull längre. Allt det som var i Frankrike var ren elakhet. Människor här hatar inte mig; de bryr sig inte. Jag har rätt att vara den jag vill - vilken frihet. Hade jag vetat pendelstågstabellen och varit säker på att tågen gick senare hade jag nog känt för att gå in och ta en öl någonstans.

Jag inser nu att jag är fri. Jag är inte på dygnet-runt-jour för min sjuka dotter längre. Jag kan andas. Jag kommer att kunna sova imorgon, promenera i skogen, gå på bio med någon kompis... Möjligheterna ter sig enorma. Nu har någon annan tagit över ansvaret. För tillfället.

För tillfället ska jag nog inte tänka mer på det. Ingen tycker att jag är en dålig mamma. Jag orkade inte längre själv.

Nu ska jag gå och lägga mig.

Tack alla rara människor för ert stöd!

Å vad roligt att höra av dig!! Och att du verkar vara vid så gott mod efter omständigheterna!

Sköt om dig riktigt ordentligt och fortsätt ta hjälp av oss och andra!

*en vid sängkanten*

Nu kan jag också sova bättre

Zombie skrev:Å vad roligt att höra av dig!! Och att du verkar vara vid så gott mod efter omständigheterna!

Sköt om dig riktigt ordentligt och fortsätt ta hjälp av oss och andra!

*en vid sängkanten*

Nu kan jag också sova bättre

Ska vi ha en röjarfest utan barn?
-Bara ett skämt. Oroa dig inte. Men nåt ska jag väl hitta på, hmm..
ADHD?

Tack Zombie och sov gott själv!

Ja, när du föreslog röjarfest för ljudöverkänsliga blev jag ju svaret skyldig, så jag leker gärna blindbock...

Härligt att se dig tillbaka på forumet, Isabell, och - för att stjäla Zombies ord - att du verkar vara vid gott mod efter omständigheterna!

Det jag tror du behöver nu är:
- Vila.
- Se med egna ögon att din dotter har det bra.
- Bearbeta den hemska tiden med mobbing du hade i Frankrike.

Jag tror inte att du behöver en massa piller. Du är inte knäpp! Du har reagerat fullständigt normalt i en omöjlig situation.

Isabell, hoppas du finner lugn för stunden så du kan fortsätta med allt så du får en bra tillvaro snart för det är fullt förståligt att du mår dåligt i den här vardagen som du visar.

Oj, jag såg inte den här tråden igår då jag bara tittade in på forumet en liten stund efter mycket lång dag i uppsala och stockholm.

Det var ju för väl att det löste sig!

Hur bearbetar man någonting, tror inte jag vet hur man gör faktiskt.
Är det detsamma som att bara existera, verkar som om jag har fattat fel här och kan lära mig något nytt eller lista ut något nytt.

nano skrev:Hur bearbetar man någonting, tror inte jag vet hur man gör faktiskt.
Är det detsamma som att bara existera, verkar som om jag har fattat fel här och kan lära mig något nytt eller lista ut något nytt.

För mig är det nog att bearbeta redan i och med att jag vågar
tala om vissa saker. Blir man mobbad skäms man ju för det.
När man berättar om det hemska kan man få stöd och få höra
om och om igen (behöver jag åtminstone) att det inte är fel
på en själv. Jag ska få gå till en psykolog nu. Men redan att tala
och utbyta tankar här på forumet hjälper mig enormt.

Men du kanske inte har något att bearbeta nano.
Jag hörde av de som varit på uppsalaträffen att du verkade
riktigt trevlig. Ha det bra!

TheBoxSaysNo skrev:Nej, vad ledsamt
Skicka en varm kram till Isabell från mig. Hoppas hon mår bättre snart och att hon och Klara får den hjälp de behöver.
Deras situation berör mig på ett speciellt sätt även om jag inte har barn själv. Det är så obegripligt att fatta hur LSS resonerar... eller snarare inte resonerar alls för resonera gör de inte uppenbarligen...
Fy och skäms för dem. Det här är allvarligt och tråkigt att sådant ska hända i ett land som trots allt har bättre vård och omsorg att erbjuda till funktionshindrade än mängder med andra länder

Tack för omtanken!

Mycket av min stress har berott på att jag varit rädd att förlora
vårdnaden om mitt barn ifall jag skulle be om hjälp. Dvs hjälp
enligt SoL och inte LSS.

De har tutat i mig under så lång tid i Frankrike att jag är en dålig
mamma att jag har varit livrädd. Nu, när Klara är i fosterhem
tills vidare, har alla "tanter" försäkrat mig att jag är en
jättebra mamma, särskilt eftersom jag ber om hjälp.
Men jag hoppas i och med min absurda missuppfattning i denna
fråga att myndigheterna äntligen inser att jag har asperger.

Nu ska jag bara vila och ha roligt!
Tack och ha det bra!

Tack till

Daycatcher
Zombie
TheBoxSaysNo
alfapetsmamma
Mats
DiProgan
Aspkvinna
Inger
nano

Säskilt tack för att ni förstår att barnträffen inte blir av, tack till

Manar
rdos med familj
lillsanna
Lettan
marroba

Det känns bra att ni finns!

kram till er som gillar sånt,

Isabell

Isabell, Jag har missat den här tråden. Dvs fram tills nu. Min spontana tanke var (också) vem tar hand om din dotter? Men så läste jag vidare och ser att det löste sig fint.

Träffar du din dotter eller har kontakt med henne på något sätt?

Hoppas du får vila ordentligt nu och göra sådant du vill så du mår bättre snart.

DC skrev:Träffar du din dotter eller har kontakt med henne på något sätt?

Hoppas du får vila ordentligt nu och göra sådant du vill så du mår bättre snart.

Hej och tack!

Dottern kom till fosterfamiljen igår. Jag har talat med henne i telefon
idag och hon verkar må bra. Fostermamman verkar väldigt trevlig och
jag blev lättad när hon sa: jag förstår att du är helt slut. Klara är nog
det mest intensiva av de hundratal barn vi har haft hos oss... Och så
har hon dessutom epilepsin. Jag kan nog släppa det dåliga samvetet
helt och bara njuta av att vara ledig några veckor nu.

Isabell skrev:

DC skrev:Träffar du din dotter eller har kontakt med henne på något sätt?

Hoppas du får vila ordentligt nu och göra sådant du vill så du mår bättre snart.

Hej och tack!

Dottern kom till fosterfamiljen igår. Jag har talat med henne i telefon
idag och hon verkar må bra. Fostermamman verkar väldigt trevlig och
jag blev lättad när hon sa: jag förstår att du är helt slut. Klara är nog
det mest intensiva av de hundratal barn vi har haft hos oss... Och så
har hon dessutom epilepsin. Jag kan nog släppa det dåliga samvetet
helt och bara njuta av att vara ledig några veckor nu.

Jag förstår att du är lättad, men måste ändå fråga.. Kan de npf? Förstår de sig på henne snarare? Jag vet hur det kan gå annars, och tänker mig att du ogärna vill ha MER problem med henne senare.. Talar de med dig om hur de ska hantera knepigheter, så de inte kör med nån standard-barn-modell som absolut inte funkar med henne? Eller har de möjlighet till handledning med nån som kan npf?

Skön bekräftelse att få Isabell. Man kämpar och kämpar som förälder men någonstans är det stopp. Du är verkligen värd en riktig paus.

Fostermamman kanske kan vara till hjälp när du ansöker om framtida stöd och avlastning?

alfapetsmamma: Tack för omtanken. Du som har så stor erfarenhet. Kvinnan, som inte verkar vara typen som kör över en, känner någon annan som har npf-barn. Dessutom tillbringade jag, som hatar att tala i telefon, en halvtimme ikväll i telefonen med att förklara hur Klara verkar fungera. T ex inte säga "snart", säga klockan tre istället. Att Klara inte säger: "jag saknar pappa", utan kan säga "pappa är nog inte hemma ikväll" om han inte ringer. Till exempel. Hon verkade faktiskt lyssna på mig och vara uppriktigt intresserad. Men för närvarande säger jag ingenting till henne om misstankar om asperger i familjen. Jag vill ju att hon ska fortsätta lyssna.

Jag hoppas och vill tro att det ska gå bra. Annars vet jag att jag har stöd
på forumet och att jag ska stå på mig - med er hjälp klarar jag det!

DC skrev:Skön bekräftelse att få Isabell. Man kämpar och kämpar som förälder men någonstans är det stopp. Du är verkligen värd en riktig paus.

Fostermamman kanske kan vara till hjälp när du ansöker om framtida stöd och avlastning?

Ja, du har också gått igenom en hel del, har jag sett på forumet.
Visst, man gör sitt bästa och vi älskar våra barn...

Ja, jag hoppas verkligen att när LSS är klar med sin pappersexercis
så kan denna familj få bli kontaktfamilj enligt LSS. Om det fortsätter
att fungera så här bra och om de orkar med att se epilepsianfallen.