Varför är ni så stolta över era diagnoser? Är det så att ni tycker om att vara handikappade? Vill ni vara socialt inkompetenta med enorma svårigheter att ta kontakt med folk? Är koncentrationssvårigheter bra?
Visserligen är symtomen olika för alla, men ni har antagligen åtminstone något symtom som påverkar er negativt.

Asperger är inte en del av min personlighet, och därför skulle jag inte ändras som person om jag vore "botad". Asperger trasslar bara till det för mig. Jag har inga som helst positiva symtom.

Märkligt, den här diskussionen känns bekant som första inlägg från en helt ny medlem på forumet. Det brukar kallas trollning...

urkh... Orka.

Vågar nog hävda att merparten av oss INTE är stolta av att ha förlänats med diagnosen "Asperger syndrome"

Vad många av oss gör är nog snarare efter att ha fått bekräftat diagnosen är:
1. Vad för skillnader är det faktiskt emellan NT och [den det berör].
2. Har [den det berör] några fördelar/nackdelar, isåfall vilka.
3. Vad kan [den det berör] göra åt det.
4. Är livet stekt eller kan man trots allt påverka sin livssituation och gå vidare.

Övriga frågor tar jag när jag nyktrat till.

Pemer och JOR:

Det var dumt av mig att dra slutsatsen att alla är "stolta", men jag har sett den mentaliteten hos väldigt många, speciellt på sidor som WrongPlanet.net.

ett litet TROLL eller?

vetej, du kan ju fråga Le_Manuel_De_Riot, han äääälskar att svara på sådana här frågor!

weasley skrev:ett litet TROLL eller?

vetej, du kan ju fråga Le_Manuel_De_Riot, han äääälskar att svara på sådana här frågor!

Varför skulle jag vara ett troll? Jag upplever AS som negativt...

Ni som ropar troll alltför kvickt - och därmed eventuellt skrämmer vissa med en retorik ni inte är vana vid - tycker jag i sin tur förtjänar tituleringen: inkvisitörer (i brist på något fyndigare). Foruminkvisitörer, som eggar upp varandra i sina hetsjakter. Om "vetej" är ett troll, eller bara använder provokativa toner (eller vad som kan tolkas som provokativt) lite ibland, kan jag inte svara på i nuläget - men det att han/hon trots allt skrivit ett antal inlägg i forumet får det att luta åt det senare.

Vetej: jag är inte stolt över min diagnos, men ser heller ingen anledning att skämmas eller beklaga mig över den. Det du tar upp är uteslutande negativa aspekter på det hela, vilket (tillsammans med vissa andra inlägg) tyder på att du antagligen har svårt att se saker i ett positivt ljus öht - något som tyvärr är ganska vanligt bland individer med AS. Som jag ser det är det där en stor del av problematiken finns, för en sådan inställning hindrar dig från att någonsin ens tänka över det faktum att det skulle kunna finnas även positiva aspekter med syndromet. Negativ inställning är ett svårt handikapp som finns i alla tänkbara människogrupperingar.

Asperger Syndrom är ett 'naturens experiment' där hjärnan skiljer sig en aning från normala hjärnor (dvs. de som tillhör normen); på vissa ställen är neuronerna mindre i antal och tätt packade, i ett område saknas purkinjeceller, osv. Därmed blir det en del av din personlighet, såsom neurotypiska ser det, vare sig du tror det eller ej. Men umgås du med en annan med AS blir det inte det, eftersom ni delar egenheterna.
Med dessa neurologiska skillnader kommer svårigheter med att passa in i den sociala värld som skapats av "normala hjärnor" och för den delen med normens specifika inlärningsmetoder (vilket ingen verkar inse). Ett handikapp är aldrig universellt, utan står alltid i förhållande till något annat; begreppet är alltså relativt. Neurotypiska är i många avseenden handikappade i jämförelse med oss.

Pan Stranou skrev:Ni som ropar troll alltför kvickt - och därmed eventuellt skrämmer vissa med en retorik ni inte är vana vid - tycker jag i sin tur förtjänar tituleringen: inkvisitörer (i brist på något fyndigare). Foruminkvisitörer, som eggar upp varandra i sina hetsjakter.

Vad? Nu är jag helt borta. Vad är troll och inkvisitörer? Någon forumslang jag inte har fattat?

/M

[WikiSve]Internettroll[/WikiSve] Är väl mycket kort beskrivet som en som vill röra upp i grytan, eller mobba andra i diverse forum.

[WikiSve]Inkvisition[/WikiSve] Menar nog Herr Stranou med att vissa av oss i forumet gaddar sig ihop och gör sitt bästa för att putta bort oliktänkande.

När Asperger syndrom och autism var relativt nytt för mig så trodde jag på fullt allvar att vi aspergianer var *host* immuna mot gruppmentalitet och andra egenskaper som de flesta med NT har.
Men ack så naiv man var. Inkvisitörer är inget isolerat fenomen som bara existerar här. Den lär existera i de flesta forum.

Och jag borde väl hötta näven åt de som alltför hastigt skriker troll.

Är man ett troll om man inte gillar sin diagnos och öppet berättar det???

Jag är chockerad över vad som skrivs i denna tråd efter första inlägget. Då är jag också ett troll i så fall. Jag skriver under mycket av vad vetej skrev i sitt inlägg. Särskilt trådrubriken var helt klockren, exakt precis vad jag känner!

Och jag har också svårt att förstå hur folk kan vara stolta över diagnosen (nu är ju inte alla det, men det verkar rätt vanligt), jag ser i princip bara nackdelar med den. Diagnosen med allt vad den innebär och även diagnosen som sådan - alltså stämpeln - har i det stora hela mest bara ställt till det för mig i livet och orsakat sorger och misslyckanden.

Men ett positivt har diagnosen gett mig, det skall jag inte sticka under stol med, nämligen VÄNNER. Dvs kontakt med andra aspergare och NPF-are. Det är jag oerhört glad för, och däribland det viktigaste av allt: jag har fått bli gudmor åt en väldigt fin och speciell liten aspiepojke med stor personlighet. Den stolthet och glädje jag känner över detta och som jag bär med mig i livet räcker inga ord till att beskriva.

Så jag kan inte skriva att diagnosen bara gett mig ont, men bortsett från vänner och en underbar gudson så har diagnosen mest bara varit pina. Både innan och efter jag fått diagnosen. Och den har även försämrat utgångsläget för mig på många fronter i livet, t ex att skaffa partner och jobb, för att inte tala om självkänslan.

Aha. Nu klarnade det...

...men även troll förtjänar väl ett ärligt svar. vetej: Jag är inte speciellt stolt över min AS, men däremot trivs jag bra med mig själv, och eftersom det inte går någon bra gräns mellan mig och min AS, så spelar det väl inte så stor roll? Jag har säkert både bra och dåliga sidor om jag tittar efter...

Jag minns att jag var överlycklig den dagen jag fattade vad som var fel med mig (diagnos eller inte), för då fattade jag varför alla andra betedde sig så j-la konstigt hela tiden. Inte för allt i världen skulle jag vilja vara som de! Om det irriterar andra att jag inte är intresserad av socialt jox så är det ju deras problem.

/M

ja, jag ropade nog troll innan jag hunnit över bäcken, det kan mkt väl vara så och isf ber jag om ursäkt. det är inte min mening att trampa någon på tårna, men första inlägget var synnerligen misstänkt.

nåväl. då ska jag ta och svara ärligt jag också.

jag tycker det är trevligt att vara lite "knäpp" (som jag med lätthet kan kalla mej själv ;-D ) - det finns så många som är som alla andra, så varför skulle jag också vara det? det är inte så fel på psykisk mångfald som en del verkar tro. det finns ju de som är emot etnisk mångfald också. vad jag tycker om dem ska vi väl inte ta upp här....

dessutom finns det massor av bra saker med att vara lite aspig! man blir väldigt kunnig inom sitt/sina specialintresse(n), och kunskap är makt! man har öga för detaljer, något oerhört bra när man arbetar med händerna; snickare, målare, konstnär i alla de material! många av de här ointressanta kallpratsfraserna slipper man höra när man umgås med aspies, kallprat har aldrig tagit världen nånstans.

tänk på alla de som kallas "nördar", speciellt "DATAnördar".... jag funderar lite på ibland om inte en hel del av dem kanske har nån form av AS. vore skoj att veta om Bill Gates eller Steve Jobs är en av dem... och de är ju knappast misslyckade töntar, liksom....

sen att man har lite svårt att upprätthålla sociala kontakter med sk NT-personer är väldigt trist, men det är synd om dem som går miste om en annan värld, ett annat sätt att tänka. och naturligtvis vänder de ryggen från det som är konstigt. det tycker jag är det märkligaste av allt. borde man inte vara nyfiken på det nya och okända? borde inte NT vara det, de som skriver i sina böcker att aspies har tvångsmässiga rutiner och absolut HATAR att göra okända saker!

faktum är att jag inte träffat på så utåtriktade och härliga typer som här på det här forumet nånsin!

vetej, när en minoritet är eller upplever sig förtryckt/missförstådd/utstött av majoriteten så är det vanligt att man antingen a) tar det personligt och känner sig helt misslyckad och tror att man är lika fel/dum/värdelös som man blir behandlad som, eller b) börjar fokusera mer på sina styrkor än sina svagheter och skaffar sig ett eget självförtroende - som ibland tyvärr kan slå över åt andra hållet så att man ser ner på alla som inte är som man själv.

Detta fenomen har man kunnat observera om och om igen i olika minoriteter, t ex black pride, gay pride; döva som ser ner på hörande; feminizter som helst vill kastrera alla män; en tidigare förtryckt minoritet i Indien som numera istället förtrycker svarta i Östafrika och ser sig själva som smartast i världen... listan kan göras hur lång som helst och har nu senast drabbat många Aspergare som fått hybris när de upptäckt att de - utöver vissa svårigheter - även har egenskaper som trots allt är rätt positiva och snarare en fördel i vissa sammanhang.

Att klanka på icke-aspgerare är väl också ett sätt att skapa grupptillhörighet. Att man själv då blir lika rasistisk/förtryckande/generaliserande/nedlåtande som man klagar på att andra är, det tänker man kanske inte på. (Jag har själv gjort mig skyldig till det men försöker att tänka mig för eftersom det ju verkligen är att kasta sten i glashus!) Att försvara sig mot påhopp tycker jag man har rätt att göra, men inte att själv hoppa på andra.

Tyvärr har kampen för att vi Aspergare ska bli behandlade med förståelse och respekt börjat ta sig ganska extrema uttryck i vissa utländska AS-forum, främst då Aspies For Freedom, Aspergian Pride och alla deras dussintals andra sajter och forum som den lilla kärntruppen ("Aspie-maffian") driver under olika pseudonymer. (På vissa av dessa forum får man inte ens nämna något negativt om AS - eller positivt om icke-aspergare - utan att få sitt inlägg redigerat och riskera att bli utslängd på fläcken.)

Wrong Planet är väl en av de minst fanatiska av de utländska (sist jag kollade i a f) och verkar mest bestå av rätt unga Aspergare som bara vill ha kul ihop och ibland klankar på "NT" för att det känns bra att ha en gemensam "fiende" som man får känna sig bättre än. (Lite som här ibland, ungefär, utan att det egentligen är särskilt illa menat.)

Personligen så är jag rätt nöjd med att vara som jag är, förutom att jag skulle önska att jag hade mer ork, bättre minne och ett grodfilter på tungan.

Att man hade mera ork skulle vara en fördel faktiskt även en önskan hos mej som sagt.. ibland känner man sej så jävla slut att man orkar inte göra ett skit och har ingen förklaring på varför det är så.. tycker att det är ett mysterium iallafall men skäms inte över hur man är, vet idag vad det beror på vissa brister går att jobba bort men inte allt,sen kan man inte bli god fot med alla man möter begär inte det heller dom som inte fattar nåt ödslar jag ingen energi på hädanefter man gör sitt bästa mer kan man inte göra, hur som helst är jag rätt så nöjd med livet idag trots tunga perioder emellanåt men det har väl alla även dom som inte har asperger så att.......

Ja, inte skulle jag vilja vara någon annan än den jag är.

Inger skrev:vetej, när en minoritet Klipp för att spara platsså är jag rätt nöjd med att vara som jag är, förutom att jag skulle önska att jag hade mer ork, bättre minne och ett grodfilter på tungan.

Så du menar att Nelson Mandela, Stalin, Göran Person, Bob Marley, Idi Anim, James Blunt, Astrid Lindgren och Måns Zelmerlöv inte skulle vara stöpta i samma form? Att det är lika dumt att klumpa ihop alla NT som att klumpa ihop alla aspare? Se människan, typ. Inklusive sig själv?

Det är synd att det så lätt verkar bli likhetstecken mellan "jag är inte sämre än andra" och "andra är sämre än mig".

Vetej, det finns redan några trådar som kan vara av intresse i frågan men jag har inte kommit på hur man länkar till andra trådar (ingen datanörd).

Pan the man, inkvisitörer

En senkommen ursäkt från mig som skrek på troll först av alla.

Men ordalydelserna var svindlande lika några av de mest fantastiska trollningsinlägg jag sett när jag läste igenom mer eller mindre hela forumet när jag nyss hade hittat hit, så jag tycket inte det fanns några andra slutsatser att dra där... Sorry!

Ska jag också svara mer sakligt, kan jag väl säga så här: Jag skulle kanske inte nödvändigtvis påstå att jag är stolt över att vara "aspie", hade jag inte varit aspie hade jag väl levt precis den reguljära typ av Svensson-liv med livskamrat och en rad små härliga ungar som jag alltid har drömt om...

Däremot skäms jag inte över det, och tycker det är viktigt att göra det bästa av situationen. Alltså vill jag gärna rakryggat stå för att jag har diagnosen, och än hellre nå ut och informera i samhället om "oss", "vår" diagnos och vad det handlar om.

Jonte skrev:Så du menar att Nelson Mandela, Stalin, Göran Person, Bob Marley, Idi Anim, James Blunt, Astrid Lindgren och Måns Zelmerlöv inte skulle vara stöpta i samma form? Att det är lika dumt att klumpa ihop alla NT som att klumpa ihop alla aspare? Se människan, typ. Inklusive sig själv?

Så säger du bara för att du inte har hört Göran P köra Jammin'.

tycker inte allt är dåligt. nt har ju sina dåliga sidor med. alla människor har väl sina dåliga sidor. jag borde ju också få vara stålt eller glad över att jag är den jag är. det ska väl inte bara vara nåt för den som råkar passa in i vad som är normen för hur människor ska vara. visst, jag önskar att min orkeslöshet inte fanns, eller att den iaf inte ses som att jag vore lat. jag önskar att det vore lathet, för det innebär ju i så fall att jag skulle kunna rycka upp mej och sätta igång med det jag vill. eller, sanningen är ju att jag vet att det inte är lathet, så jag borde ju koncentrera mej mer på att inte bry mej om dom som skulle tro att det är lathet, för jag vet ju att dom har fel. jag tycker att jag borde ha rätt till återhämtning, för jag gör ju så gott jag kan.
jag skulle gärna slippa ångesten, oron och depressionen med. där är det väl mycket samma sak som med orkeslösheten. ångesten, oron och depressionen, för den är ofta kopplad till sociala situationer. så jag borde ju kunna lära mej att inte bry mej om vad andra tycker och tänker om mej. inte lätt, men jag ska jobba på det. jag mår iaf bättre nu än vad jag gjorde för typ 5 år sedan.

Tänkte skriva ett inlägg om min syn på saken men nöjer mig med att säga att Catasa skrev det som jag känner med stor träffsäkerhet.

läste det catasa skrev om lathet, och jag håller med.

det VORE så väldigt mycket bättre om det verkligen VORE lathet som gjorde att jag inte kan göra vissa saker, men det ÄR inte för att jag är lat, det är något annat, något mycket mer diffust....

så, visst, det finns massa dåliga sidor med att vara aspie, att "alla" TROR att man är lat fast man inte är det, tex.

men jag vill återigen starkt påpeka att man måste försöka se sina GODA sidor, några av dem redogjorde jag för i mitt tidigare inlägg i tråden!

det som någon (Inger?) skrev om, att det bildas förbund MOT nt:arna tycker jag dock verkar skrämmande! när man ändå försöker se sina egna goda sidor, kan man då inte försöka se andras goda sidor också? jag menar, de som är NT har ju massor av förmåga att INTE avlida av tristess under långa kallpratsmiddagar, de har förmågan att låta sej underhållas av något så banalt som att trängas med massor av folk på stan, handla kläder i överfulla butiker och annat sånt som gör att BNP växer och blir stort!

Den person som har diagnosen och upplever den som en ensidig pina har naturligtvis inte fel angående sig själv. Jag har således inga problem med att respektera din åsikt vetej och för din egen skull önskar jag då att du slapp vad du upplever som inget annat än pina.

Jag är väl medveten om att AS kan yttra sig på en mängd olika sätt och i olika grad och att vi följaktligen upplever AS på olika sätt.

Däremot måste jag bestämt hävda att jag själv inte känner likadant för de egenskaper jag har som givit mig diagnosen Aspergers syndrom.

För mig är exempelvis:
Begränsad förmåga till ömsesidig social interaktion, även bättre förmåga att uveckla och stå för egna åsikter, stå emot destruktivt grupptryck och vara esam utan att må dåligt av det som många NT gör.
Tvångsmässighet och speciella rutiner, även ökat ordningssinne, principfasthet och nogrannhet.
Speciella begränsade intressen följaktligen god förmåga att koncentrera mig och lära mig saker om sådant som intresserar mig. Mina specialintressen är ingen pina utan min stora glädje i livet!
Begränsad förmåga att intuitivt förstå och reagera på hur andra tänker och känner även bättre förmåga att analysera dessa saker logiskt och rationellt utan att övermannas av de känslor en spontan inlevelse innebär.
Tal-, språk- och kommunikationsproblem i form av en mer eller mindre bokstavlig språkförståelse även en ökad språklig exakthet, saklighet och ärlighet.

Listan kan göras längre men jag stannar här.

Det är på grund av sådana här egenskaper jag blivit diagnostiserad med AS. Hade jag inte dessa egenskaper skulle jag inte uppfylla kriterierna för AS och hade jag inte dessa egenskaper och dem som indirekt följer därav vore det ingenting kvar av min personlighet. Således är det som psykologer kallat för AS hos mig en vital del av min pesonlighet.

Jag har haft det jobbigt och periodvis mycket svårt att passa in i NT-världen och är inte stolt över att ha funktionsnedsättningar men då jag inser att dessa funktionsnedsättningar är andra sidan av de styrkor jag har med vilka jag kunnnat forma ett lyckligt liv och vara till hjälp och glädje för mina nära och kära samt är stolt över så vill jag inte byta bort dem mot något jag inte alls känner till och som skulle kunna kännas mycket värre för mig då jag inte vore det minsta van vid det.

I den meningen är jag stolt över att vara aspergare eller Aspie som det heter på engelska.

Alla som diagnostiserats med Aspergers syndrom har inte liv fulla av pina och det finns många neurotypiska som har det. Många NT lever exempelvis som hemlösa missbrukare eller fängelsekunder. Om jag vore utan AS kunnde jag lika gärna varit en av dem som någon mer välfungerande "Svensson" för jag kunde vara i princip hur som hälst utom som jag är nu.

Därmed absolut inte sagt att jag föraktar NT-människor som grupp. De har helt klart styrkor som jag saom aspegare saknar och jag kan uppskatta många av dem som vänner och anhöriga.

Åh, en chans att få skriva om mig själv! Ett av mina favoritämnen...

För mig är det inte bara en nackdel att ha AS. Jag har från väldigt tidig ålder tvingats träna min förmåga till analytiskt tänkande för att över huvud taget överleva i en NT-dominerad värld. Och övning ger färdighet. Min förmåga att tänka analytiskt ligger klart över genomsnittet - och det har jag min AS att tacka för. Nu har jag dessutom haft turen att hitta ett jobb (dataprogrammerare) där det är en enorm fördel att kunna tänka analytiskt. Min arbetsgivare tycker att jag gör ett bra jobb och jag har en bra lön. Och det tycker jag att jag har rätt att vara stolt över.

På minussidan liger min oförmåga till sociala relationer. Jag har svårt att få vänner/kompisar och det gör att jag ofta är lätt deprimerad (inte så allvarligt att jag inte kan sköta mitt jobb). Det hade jag gärna velat slippa.

Trots att jag ofta har svårt att umgås med folk tycker jag inte att jag ska behöva be om ursäkt för att jag har AS. Jag kan inte hjälpa det! Det är medfött! Att tvingas be om ursäkt för något man inte kan hjälpa är absurt. Det är som att tvinga Stevie Wonder att be om ursäkt för att han är blind. Njut av hans musik i stället. Det han är bra på!

Mats skrev:Trots att jag ofta har svårt att umgås med folk tycker jag inte att jag ska behöva be om ursäkt för att jag har AS. Jag kan inte hjälpa det! Det är medfött! Att tvingas be om ursäkt för något man inte kan hjälpa är absurt. Det är som att tvinga Stevie Wonder att be om ursäkt för att han är blind. Njut av hans musik i stället. Det han är bra på!

Jag har inte funderat över vad jag har för synpunkter och åsikter i detta ämne men när jag läste ovanstående citat av Mats kände jag att jag måste accentuera det.


Sällan skådat så perfekt formulering av det väsentliga i livet!


/Kaks