"Skjuva" är gammal god svenska, samma ord som tyskans "schieben" och grunden för "(upp-)skov", "skovel", "skubba", "skyffel" med flera.

apkonstapel skrev:

Lakrits skrev:

HGJ skrev:

Lakrits"]Alla de i svenskan förekommande SKJ-orden:

"Pojken i sin skjorta gul,
skjuter skjutsen in i skjul."

SAOL har dessutom med ordet skjuva.

Det är väl en form av skjuta, som dessutom är starkt dialektal. Vill minnas att den är vanlig i t.ex. Skövde (som stavas utan j).

Jag kan bekräfta det där. Vi skaraborgare använder skjuva för det att skjuta framför sig något som går trögt att flytta.[/quote]
[quote="Zombie skrev:"Skjuva" är gammal god svenska, samma ord som tyskans "schieben"

Och engelskans shove.

Såväl schieben som schießen motsvaras väl till betydelsen vanligen av skjuta på svenska. (Det senare är dessutom etymologiskt sett samma ord som skjuta.) Just Jacob Grimms term Lautverschiebung har dock av någon anledning översatts med ljudskridning.

HGJ skrev:Såväl schieben som schießen motsvaras väl till betydelsen vanligen av skjuta på svenska. (Det senare är dessutom etymologiskt sett samma ord som skjuta.) Just Jacob Grimms term Lautverschiebung har dock av någon anledning översatts med ljudskridning.

Tilläggas kan att fenomenet i fråga på danska kallas lydforskydning. Faktiskt ger också ordet ljudförskjutning några enstaka (relevanta) träffar på Google.

http://gowingnut.com/gallery/Ha-Ha/IMAG0215

Jag kom på att jag hade ett dokumenterat praktexempel på vad vi mår dåligt av. Från HM i Nordstan ca 2004.

Mördarsnigel skrev:http://gowingnut.com/gallery/Ha-Ha/IMAG0215

Jag kom på att jag hade ett dokumenterat praktexempel på vad vi mår dåligt av. Från HM i Nordstan ca 2004.

LOL.
I Mölndal var det en som hade en skylt som deklarerade att han sålde "Baugets" (baguetter).

Åh herregud....

Kebabhaket på Folkungagatan någonstans i höjd med Södermannagatan ungefär hade en professionellt tillverkad ljusskylt med VÄLKOMMNA för några år sedan. Tror de har blivit tipsade och avlägsnat den nu för tiden, dock.

HGJ skrev:

Zombie skrev:att jag inte tror folk överhuvudtaget reflekterar så mycket i språkfrågor. (Och tur i oturen, tror jag, efersom de bara skulle komma på ännu fler kolarhistorier då med sin brist på grundkunskaper.) De vill bara ha den högtidliga patinan hos en gammal form de inte förstår och inte riktigt kommer ihåg hur den gick. Eller råkar få rätt i ett sammanhang och fel i ett annat. Precis som att de gör fel på "de" och "dem" men inte på "du" och "dig".

Påminner mig om stavningen öfvre, som jag noterade i ett inlägg här på forumet för ett tag sedan. Uppenbarligen är det inte särskilt ovanligt att nutidens männniskor skriver öfvre i vissa sammanhang: Öfvre Slottsgatan, Öfvre Östermalm o.s.v. Google ger hela 11 400 träffar för öfvre. Detta skrivsätt har dock aldrig varit den vedertagna stavningen av ordet övre. Före stavningsreformen i början av förra århundradet skrevs v-ljudet fv mellan vokaler samt mellan konsonant och vokal. I slutet av ord och före konsonanter (utom i början av ord) skrevs däremot f. Alltså: drifva, drifver, drefvo, drifven men drif, dref, drifna, drifning; kärfve, kärfva men kärf; öfver men öfre o.s.v.

När det gäller missuppfattad "gammaldags" stavning av just v-ljudet, finns till och med en familj från Uppland någonstans som valt att stava sitt efternamn Livf. Finns en hockeydomare med namnet.

Pemer skrev:

HGJ skrev:

Zombie skrev:att jag inte tror folk överhuvudtaget reflekterar så mycket i språkfrågor. (Och tur i oturen, tror jag, efersom de bara skulle komma på ännu fler kolarhistorier då med sin brist på grundkunskaper.) De vill bara ha den högtidliga patinan hos en gammal form de inte förstår och inte riktigt kommer ihåg hur den gick. Eller råkar få rätt i ett sammanhang och fel i ett annat. Precis som att de gör fel på "de" och "dem" men inte på "du" och "dig".

Påminner mig om stavningen öfvre, som jag noterade i ett inlägg här på forumet för ett tag sedan. Uppenbarligen är det inte särskilt ovanligt att nutidens männniskor skriver öfvre i vissa sammanhang: Öfvre Slottsgatan, Öfvre Östermalm o.s.v. Google ger hela 11 400 träffar för öfvre. Detta skrivsätt har dock aldrig varit den vedertagna stavningen av ordet övre. Före stavningsreformen i början av förra århundradet skrevs v-ljudet fv mellan vokaler samt mellan konsonant och vokal. I slutet av ord och före konsonanter (utom i början av ord) skrevs däremot f. Alltså: drifva, drifver, drefvo, drifven men drif, dref, drifna, drifning; kärfve, kärfva men kärf; öfver men öfre o.s.v.

När det gäller missuppfattad "gammaldags" stavning av just v-ljudet, finns till och med en familj från Uppland någonstans som valt att stava sitt efternamn Livf. Finns en hockeydomare med namnet.

Den äldsta personen som stavar sitt namn så är född 1922 enligt ratsit.se. Undrar om hon har haft det namnet hela livet. F och fv (samt hv) som tecken för v-ljudet började utmönstras 1906 (då skolorna började lära barnen att stava på det nya sättet), men det dröjde innan den nya stavningen hade slagit igenom överallt. Uppslagsverket Nordisk familjebok använde t.ex. gammalstavning i hela andra upplagan, fram till dess att det sista bandet trycktes år 1926.

Det var jag som använde stavningen "Öfvre Östermalm", och helt avsiktligt, eftersom den felaktiga stavningen blivit ett sorts idiom som betyder något specifikt. Borde förstås använt situationstecken för att markera den subtila ironin för den som inte är så insatt.

Även när man uttalar det så säger man det 'fel' för att göra det riktigt tydligt.

Inger skrev:Det var jag som använde stavningen "Öfvre Östermalm", och helt avsiktligt, eftersom den felaktiga stavningen blivit ett sorts idiom som betyder något specifikt. Borde förstås använt situationstecken för att markera den subtila ironin för den som inte är så insatt.

Och någon annan skrev "öfvre medelklass". Wikipedia skriver:

Gränsen mellan Nedre och Övre Östermalm (som skämtsamt kallas "Öfre Östermalm" eller "Öfvre Östermalm" på grund av den bild av överklass och konservatism som området har) går längs Karlavägen.

Man kan fråga sig varför öfvre upplevs signalera överklass och konservatism. Det har som sagt aldrig varit någon vedertagen stavning, varken inom överklassen eller någon annanstans. På den tiden då man skrev öfver, öfre (inte öfvre!) o.s.v. var detta dessutom det normala, konventionella sättet att stava, och detta gällde inte någon specifik samhällsgrupp utan helt enkelt alla som kom i kontakt med det skrivna ordet, låt vara att vissa grupper skrev och läste mer än andra.

Inger skrev:Även när man uttalar det så säger man det 'fel' för att göra det riktigt tydligt.

Jag tror att Fredrik Lindström har skrivit om det. Folk tror att fv verkligen uttalades fv (eller att överklassen uttalade det så?).

I en låst avdelning en av forumets språkkännare skrev:sebra

Det är naturligtvis formellt korrekt.

Jag är bara så himla glad att zebra står som huvudform och sebra som variantform i senaste upplagan av SAOL. Jag tycker det ska stavas zebra. Det gjorde det i mina ABC-böcker när jag var liten och just i den här frågan är jag oerhört konservativ...

Jag förstår att jag har gjort ett formellt fel genom att citera från en låst avdelning men hoppas att förmildrande omständigheter föreligger och att moderatorerna är mig nådiga.

Mats skrev:

I en låst avdelning en av forumets språkkännare skrev:sebra

Det är naturligtvis formellt korrekt.

Jag är bara så himla glad att zebra står som huvudform och sebra som variantform i senaste upplagan av SAOL. Jag tycker det ska stavas zebra. Det gjorde det i mina ABC-böcker när jag var liten och just i den här frågan är jag oerhört konservativ...

Jag förstår att jag har gjort ett formellt fel genom att citera från en låst avdelning men hoppas att förmildrande omständigheter föreligger och att moderatorerna är mig nådiga.

Z är en utrotningshotad bokstav i det svenska språket.
Sebror är söta men att se zebror är att njuta i nutiden
av vad som imorgon kan vara för sent. Vetskapen om
att detta något kan komma att försvinna förhöjer njutningen
eller ger den en obestämbar nostalgisk bismak.

Är du principiellt mot att låta stavningen närma sig uttalet/förenklas?
Är du rädd att det förflutna försvinner om vi ändrar i framtiden?
Ja, jag vet att frågan logiskt sätt är absurd, men jag talar om känslor.
Själv är jag instinktivt emot alla förändringar. Extremt rigid.

Isabell skrev:Är du principiellt mot att låta stavningen närma sig uttalet/förenklas?

Det var en svår fråga!
Jag föredrar mail framför mejl.
Jag föredrar dig och mig framför dej och mej.*
Jag föredrar de/dem framför dom.
Mitt problem är att jag ser detaljerna för varje enskilt ord men jag ser inte mönstret, och just nu kommer jag inte på så många fler ord där det finns alternativa stavningar.

Isabell skrev:Är du rädd att det förflutna försvinner om vi ändrar i framtiden?

Nej, inte generellt. Jag plockar gärna upp nya sätt att uttrycka mig, typ värsta nya orden. Om de inte suger.

* Här försvarar jag mig med att de orden uttalas di och mi på Gotland och då är stavningen dig/mig mest logisk. Det är vanligt att g i slutet av ord inte uttalas.

Vill ni läsa nåt underbart underhållande om förenkling och anpassning av stavning så rekommenderar jag kommentarsbåset på www.lotten.com i det nyinlagda inlägget om undertextares vardag på SVT.

alfapetsmamma skrev:Vill ni läsa nåt underbart underhållande om förenkling och anpassning av stavning så rekommenderar jag kommentarsbåset på www.lotten.com, i det nyinlagda inlägget om undertextares vardag på SVT.

Din länk är bruten, rätt är www.lotten.se

Forumteknikern: Fixade det.

Angående alfapetsmammas länk:

Jag skriver mail för att det lätt går att böja på svenska: mailet, maila.

Jag skriver tejp, tejpen, tejpa för att tape inte går att böja på svenska. Hur skulle det bli? tapen? tapea?

Mats skrev:

I en låst avdelning en av forumets språkkännare skrev:sebra

Det är naturligtvis formellt korrekt.

Jag är bara så himla glad att zebra står som huvudform och sebra som variantform i senaste upplagan av SAOL. Jag tycker det ska stavas zebra. Det gjorde det i mina ABC-böcker när jag var liten och just i den här frågan är jag oerhört konservativ...

Jag förstår att jag har gjort ett formellt fel genom att citera från en låst avdelning men hoppas att förmildrande omständigheter föreligger och att moderatorerna är mig nådiga.

Va fan, man vill väl ha sin bokstav för sig själv!

(Finns för mycket att säga om stavning åtminstone för så här i ottan... men under "Trådar jag minns" får jag benäget presangtera ett par:

stavningsregler-t7024.html

sar-skrivningar-t5584.html )

------------------------------------------------------------------------------

PS. Dags för ett språkunderforum? "Språkspalten" är ohanterlig sen länge re'n, så om någon mod. swooshar hit de här trådarna också uppstår rent kaos.

Zombie skrev:Va fan, man vill väl ha sin bokstav för sig själv!

L'esprit d'escalier skrev:

Va fan, nån bokstav vill väl en aspie ha för sig själv!

nano skrev:vesäntlig (stavning?)

Så låter det som om det borde stavas men tyvärr ska det vara tvärtom: väsentlig.

Inger skrev:

nano skrev:vesäntlig (stavning?)

Så låter det som om det borde stavas men tyvärr ska det vara tvärtom: väsentlig.

Ja, väsen heter det ju. På tyska heter det däremot Wesen med e i första stavelsen. Vidare har betoningen i adjektiv som väsentlig och egentlig förskjutits i svenskan. I tyskan — det långivande språket — har wesentlich, öffentlich, eigentlich, ordentlich m.fl. betoning på första stavelsen.

Rörande ett ord som i SAOL stavas som schyst eller sjyst så har jag länge slagits av att så få stavar det enligt ordlistan. En vanlig stavning, inte minst på det här forumet, verkar vara schysst.

Hur kommer detta sig? Vad finns det för språkvetenskapliga skäl till att det i SAOL stavas med enkelt s och hur kommer det sig att så många föredrar att skriva det med dubbelt s? Jag skulle tro att de flesta inte ens är medvetna om hur det bör stavas enligt SAOL.

TK skrev:Rörande ett ord som i SAOL stavas som schyst eller sjyst så har jag länge slagits av att så få stavar det enligt ordlistan. En vanlig stavning, inte minst på det här forumet, verkar vara schysst.

Hur kommer detta sig? Vad finns det för språkvetenskapliga skäl till att det i SAOL stavas med enkelt s och hur kommer det sig att så många föredrar att skriva det med dubbelt s? Jag skulle tro att de flesta inte ens är medvetna om hur det bör stavas enligt SAOL.

För ett par år sedan var det vanligt att stavas juste vilket rimligen borde vara en inlånad stavning från engelskan eller franskan...

Möjligen kan det vara så att man tycker det känns eller låter som om det borde vara två s där.

Precis som jag ibland tillåter mig att skriva förståss istället för förstås, eller dom istället för de, när sammanhanget medger eller t o m tarvar lite mer talpråksaktig stavning för emfas, trots att jag mycket väl vet hur det stavas.