Hej!

Jag har precis hittat hit. Bor i Stockholm och har en son på 6,5 år som snart ska börja utredning, med misstänkt AS. Som så många andra tycker jag att vissa typiska AS-drag stämmer bra in på honom, medan jag inte alls känner igen andra.

Allting går i perioder, men just nu känns det jättetungt. Mest för att han har mått sämre sedan han började sexårs, han sluter sig allt mer, får allt färre kontakter med andra (både vuxna och barn) och känns väldigt låg. Det är så sorgligt att se hans glädje liksom tyna bort och jag vill bara hjälpa honom att hitta tillbaka till den.

Jag hoppas förstås att en diagnos skulle kunna öppna vägar till hjälp.

Mvh

Mamma Yoda

Vet inte i vilken ände jag ska börja, kanske jag har lite av de där igångsättningsproblemen ändå :/

Hur bor ni, vad tycker han om för något?
Vill han besöka olika platser eller vara mest hemma?
När blir han glad och är det någon typ av saker som gör honom ledssen?

Kan ju ha med maten att göra, minns någon förälder i usa som såg sitt barn försvinna iväg i sin egen värld och rulla ögonen bakåt och göra mysko ljud som om han var mer eller mindre medvetslös.
En alternativ sömnmetod typ för det gick att väcka honom ur det tillståndet.

Han hade glutenintolerans tror jag det var och föräldrarna gav honom vad de trodde var nyttigare och nyttigare mat men själva maten gjorde att han inte kunde ta upp näringsämnena, när de väl kommit fram till orsaken (antar att det gjordes med blodprov men vet inte säkert) så var det att se till att han inte fick i sig fel saker och sedan växte och betedde han sig normalt

Hej Nano och tack för ditt svar!

Vi har varit och kollat glutenintolerans (som jag verkligen misstänkte och liksom hoppades på...), sonen har sprut-fobi men det gick jättebra tack vare ett fantastiskt team på Astrid lindgrens barnsjukhus. Däremot visade testet att "allt är bra", och han har ingen annan brist heller (järnbrist misstänkte jag också). Synd, hade ju varit så skönt om man kunde hjälpa honom med kosten.

Vi bor i Stockholm. Han tycker om star wars (mest tv-spel, han får spela på helgen), och att bygga med lego. förut tyckte han jättemycket om att åka skridskor också (spelade hockey) men det har han tyvärr slutat gilla. han kan tycka om att gå iväg på bio/museum etc, men han blir ofta väldigt trött efter ett tag.

På bup sa de att det kan vara en väldig trötthet som kommer av att han anstränger sig så mycket i vardagen/skolan för att liksom skapa ordning i kaos. Kanske kan det vara så - han var mycket gladare och piggare när det var sportlov och det inte var så många barn i skolan. då var han till och med med några andra barn och lekte detektiver.

Att han liksom sluter sig när han behöver avskärma sig från intryck. det är i alla fall jättejobbigt att se. men om bup har rätt kanske lösningen skulle kunna vara att försöka ge honom mer lugn i skolan/avskärma lite eller låta honom ha innefritids (han tycker att utefritids är jobbigast).

tack för ditt svar!
mamma yoda

Hmm, fasen vad han påminner om mig när jag var liten, kanske inte fullt lika trött men jag gillade att, kunde iofs lägga mig på golvet var som helst för att jag var trött eller inte hade något o göra ända tills jag var 15 ungefär.
Minns att jag ofta värmde mig med hårtorken för att jag frös.
Visade sig efter att jag fått en infektion som krävde medicin som skadade sköldkörteln att jag troligen haft lite underfunktion på den redan innan.
Tröttheten jag fick länge (vet inte om det var ett halvår eller två år) efter att jag fick medicin mot infektionen försvann på två dagar med Levaxin, glömde o kolla upp mig hos ordinarie läkaren som de på sjukhuset sagt.
Mestadels är det bara tjejer som har underfunktion på sköldkörteln.

Hursomhelst, jag har också haft sprutfobi, gillar dem inte idag heller men klarar det så länge jag har kontroll och man gör rent och inte sätter några fingrar där efter rengöring som en del sjuksköterskor på just min läkarstation har dille på o göra.
Kan inte säga att de briljerar när de säger "jag tror inte ens nålarna är sterila väl" läsa läsa läsa på paketet "jooo, de är sterila, där ser man.." doh!....
Undrar om de har utbildningsförbud för sjuksöterskor där.

Hmm blev längre än beräknat detta, hursomhelst igen.... hur blev han av med sprutfobin?

Min egen energinivå beror på hur mycket mat jag har i magen, extra energi verkar gå till värme.
Har iofs aldrig sagt nej till mat direkt vilket gjorde mamma o pappa glada
Fast jag ville inte äta så mycket grönsaker vilket de inte var lika glada åt.

Kom o tänka på att i grundskolan så tog de undan oss en och en eller i små grupper i ett rum bredvid klassrummet och det var ganska trevligt minns jag.

Något att kanske försöka undvika i framtiden:
Senare i skolan hade jag massor med åsikter om hur skolan skulle vara och jag ville ha svar på vad saker skulle vara bra för, inte att man bara skulle lära sig en sak när man inte kunde se någon nytta med det hela.
Och ville veta hur saker fungerade, inte hur man räknade ut saker efter en mall.
Tyckte det var urjobbigt att bara lita på att när man gjorde på ett visst sätt i en viss situation så blev det rätt än fast man inte förstod vad man gjorde, tyckte det var en paradox att man förväntades förstå genom att kopiera identiska matematiska situationer i matten.
Jag lade hellre tid på att förstå så jag kunde lösa allt på en gång, iblnad innebar det att lära sig saker man inte skulle lära sig i högstadiet och det fick man inte och fick ingen bättre förklaring än att man skulle lära sig det på högskolan, det gick inte att ta nu.
Jag blev tvärsur och slutade räkna det läraren ville och började räkna på fantasiskapelser istället.

I vilket fall som helst gick det ganska bra om än med mycket krokiga vägar och idag kan jag bygga de flesta intressanta konstruktioner när det gäller elektronik och mekanik.
Jobbar med att konstruera maskiner med automation.
Ingen flickvän trots att jag egentligen vill och det funnits ett flertal riktigt fina tjejer som visat intresse.

Oj vad långt detta blev, hoppas det ska gå o uttyda litegrann iaf.

välkommen hit Mamma Yoda!

nano, det var fint att läsa din berättelse.

Min dotter på 5 år kan också bara slänga sig på golvet och sedan vilja ligga kvar där. Hon kan även visa med ansiktet att hon fyser, men har svårt att uttrycka sig med ord. Jag vet inte om hennes eventuella utvecklingsförsening beror på autismen eller epilepsin. Hon pratar betydligt mindre nu än för två år sedan. Även hon verkar känna mindre livsglädje. Kanske det beror på att hon känner att jag är trött och osäker på hur hennes framtid ska se ut. Den sista månaden har vi varit på akuten en gång i veckan på grund av långvariga epilepsianfall.

På pendeltåget hem får jag motta slag för att jag inte vill att hon ska ha skorna på sätet... Känns ganska tröstlöst ibland. Som min syster säger : man får de barn man förtjänar. Lycka till och hoppas det går fort på bup. Min dotters "utredning" tog sex månader och jag har inte något förtroende för bup. Vi väntar nu sedan ca två månader på hjälp via LSS. Maskineriet tar tid.

Hejsan och välkommen hit!
Om ni går hos läkare nu och dom utreder, tar prover osv. begär ett sköldsköteltest [stavfel] Har en kompis vars son nu får genomgå detta, då han helt plötsligt verkar deppig, trött och knappt äter men ändå ökar i omfång. Dom tar detta blogprov endast för att utsluta.

Ni kan ju be om det också när ni ändå går igenom allt, så vet ni att det inte beror på sånt i allafall.

Annars låter ju väldigt mycket lik AS och jag minns min dotter som vart så förändrad då sexårs började, det tar på deras krafter, alla intryck hela dagarna - men brukar ju avskärma och ge lugn aktivitet inne tex. i ASklasser...

Lycka till i allafall och välkommen hit!