Jonte skrev:OT

Aspkvinna skrev:....ryggsäckstittandet.....

Ursäkta, vad betyder det? /OT

Va, har inte du det ordet i din vokabulär...

Jo, att vi tittar på vad G har med sig i sina erfarenheter och hur det har gått fel och lägga in det i nuet och förutsäga hur det ska gå nu.

Han har i sin tids ryggsäck och vi har i många trådar tittat på det ihop med honom.

Tack, bra ord

Håller med, en för stor ryggsäck mäktar man inte med. Men frågan är var man kan lämpa av den någonstans utan att den hamnar på någons tår ? Det är mitt stora problem. Om ryggsäcken blir för stor, är det helt kört då ?

Låter du bara "ryggsäcken" vara stängd så finns det nog en chans att det löser sig
Det förflutna löser inte framtiden.

Grimuald skrev:Håller med, en för stor ryggsäck mäktar man inte med. Men frågan är var man kan lämpa av den någonstans utan att den hamnar på någons tår ? Det är mitt stora problem.

Just på det här stället finns det många (alla?) som har en stor och tung och obekväm ryggsäck. Just därför är det inte acceptabelt att kräva att få lämpa över den på andra. Inte någonsin, och definitivt inte här.

Det kan ju vara så att någon eller några erbjuder sig att bära ryggsäcken åt en. Och det är väl bra. Men man man har ingen rätt att kräva bärare. Not ever.

Det är mitt stora problem.

Just det. Det är ditt problem. Din börda. Vill du att andra ska dela den, fråga litet ödmjukt.

Sam skrev:Låter du bara "ryggsäcken" vara stängd så finns det nog en chans att det löser sig
Det förflutna löser inte framtiden.

Och en hel del av oss har gått med ryggsäcken till utbildade psykologer och terapeuter som vet hur att hjälpa oss att plocka ur den.

Grimuald skrev:

Inger skrev:Tack, Kvasir. Misstänkte det dock bara kortare stunder.

En kort stund för dig kan vara en evighet för mig. Misstänkliggörandet skär som knivar i själen. Väldigt plågsamt.

Ja, att bli misstänkt för något man vet inte är sant kan göra väldigt ont.

Har du tänkt på att det kan göra lika ont i andra när du misstänker dem för saker som inte är sanna?

Inger skrev:Iofs var Grimualds idé om liten avgift för registrering för att slippa troll inte helt dum. Annars är det lättaste om man vill undvika att förväxlas med ett troll att unvdika att uppträda som ett (och undvika använda de populäraste invektiven från det populäraste trollet).

Jag är reaktiv som person, blir jag betraktad som ett troll (av misstag) så blir jag ett troll och så håller det på tills man tar bort den stigmatiseringen.

Men du blev misstänkt för att vara troll för att du började med att uppträda som ett. Ändå lägger du ut 100% av ansvaret för det på omgivningen? Och tänker fortsätta andra behandlar dig som du önskar? Återigen en utpressning som tyvärr inte funkar på forum. Beter man sig som ett troll får man varningar eftersom var och en förväntas själv ansvara för vad de skriver.

Inger skrev:Grimuald, om du vill att just jag ska lämna dig ifred och inte skriva mer i dina trådar så behöver du bara be om det så ska jag ta önskemålet under övervägande.

Du får gärna skriva men jag önskar att du skriver på ett snällt sätt och ej på ett förmanande och dömande sätt.

Här uttrycker du ditt behov i form av en önskan. Det gör en mer motiverad att försöka uttrycka sig vänligt.

Du kan föreslå saker på ett ödmjukt sätt men ej ställa krav. Språket är viktigt. Använd en mjuk stil men ej barnslig.

Här övergår önskan i detaljerade krav, vilket gör att man inte känner sig fri och därmed mindre motiverad att vara tillmötesgående.

Jag har nog med ryggsäckar att bära och fler bördor och åthävor gör bara att min tillit för andra människor undergrävs.

Här läggs ett hot/emotionell utpressning till önskemålet och kravlistan för att understryka hur viktigt detta är för dig. Dock har detta hot i kombination med att tilldelas det totala ansvaret för din fortsatta människotillit effekten att man känner sig ofri och tyngd av att få ansvar för någons själsliv som man aldrig ens träffat.

Inger skrev:Ja, jag har periodvis blivit lite irriterad på dig när du angripit andra för saker som hänt dig annorstädes och ställt orimliga krav, men däremellan har jag också kunnat förnimma din isolering, desperation och förvirring över att omvärden inte tycks funka som du förväntar dig. Så, utöver att bara markera vissa rimliga gränser, ville jag bara reda ut saker du verkade ha missuppfattat och hjälpa dig bli medveten om att ditt sätt att kommunicera och lägga ut 100% av ansvaret för ditt mående på omgivningen inte funkar och är något du skulle behöva få hjälp med.

Att du blir irriterad ser jag som positivt. Du bryr dig och engagerar dig. Det är jag inte van vid överhuvudtaget. Möts oftast av likgiltighet och avståndstagande.

Var bara förstiktig med att dra slutsatsen att det är en bra strategi att förarga andra för att slippa bli ignorerad. Den funkar bara på kort sikt tills folk tröttnar/eller man blir avstängd från forumet.

Denna mening ("angripit andra för saker som hänt dig annorstädes och ställt orimliga krav") förstår jag inte riktigt. Kan du utveckla vad du menar här? Kan vara ett missförstånd här.

Du anklagade träffarrangörer för allt möjligt som sedan visade sig inte ha med detta forums träffar att göra. Du uttryckte dig mycket nedsättande om personer som träffats och blivit par eller vänner via forumet p g a vad som senare visade sig vara en relation du förargat dig över på din arbetsplats.

Visst är jag isolerad, varje dag i isoleringen är en fruktansvärd plåga och dem man delger om saken reagerar med avståndstagande.

P g a hur du uttrycker dig. Om man anklagar folk för saker de inte har gjort så blir de inte precis jätteglada.

I min naiva föreställningsvärld så hjälper man någon som erkänner att han är isolerad genom att erbjuda umgänge och då särskilt om man hävdar vänskap.

Har någon här hävdat att de är dina vänner? Vän brukar man bli först efter en längre tids bekantskap, inkl IRL, plus att man har tillräckligt mycket gemensamt för att ett utbyte ska vara givande för båda parter.

När det gäller att hjälpa så har många redan fullt av egna problem och kan knappt klara sig själva ens. Att de då ska ta ansvar för en främmande person på ett forum som de aldrig träffat kan man inte begära. Däremot har flera uttryckt förståelse för din situation eftersom de är eller har varit i liknande situation själv, och åter andra försökt ge dig råd, tips och information efter bästa ork och förmåga.

I annat fall blir det väldigt konstigt och man känner sig mindervärdig och utanför. Denna uppfattning kanske är helt verklighetsfrämmande men det kan bara andra svara på. Vad är rimligt? Andra som är desperata får ju sina behov tillfredsställda men vilka metoder som används är det mycket hemlighetsmakeri om.

Det är inget hemlighetsmakeri. En del får sina behov tillfredssällda för att de uttrycker dem på ett icke-krävande sätt och någon råkar vilja och orka skriva eller göra något som kanske hjälper.

Beror ju helt på vad man har för behov också. Om någon kommer hit och frågar vart de ska vända sig för att få en NPF-utredning så får de säkert svar. Vill någon vara med på en allmän träff så gör arrangörena det de kan för att underlätta. Om någon däremot behöver vänskap, partner, terapi, självkänsla eller ett nytt liv så är det ofta svårare att stå till tjänst med, om det inte sker spontant bara.

När det gäller "lägga ut 100% av ansvaret för ditt mående på omgivningen" så bygger det på min uppfattning om mänskligheten. Människan är en social varelse. Ytterst få klarar av att leva som eremiter. Ett barn överlever ej utan kärlek från sina föräldrar eller andra som ersätter. Genom den kärlek som man får som barn växer man och självkänslan stärks. Och just den starka självkänslan gör att man kan ge av sig själv till andra och nya kärleksband kan knytas. Och så håller det på i all evighet. Problemet är bara det att det finns de som har väldigt låg självkänsla. De som aldrig blivit uppskattade för vad de är utan enbart för sina prestationer. Det är svårt att ge om man ej har något att ge. Ska dessa individer stängas ute från den gemenskap som finns? Är den gemenskap som det talas så gott om enbart till för folk som har en väldigt hög självkänsla och som alltid har varit uppskattade.

Det är mycket relevanta frågor, allihop. Tyvärr blir det ofta en extra uppförsbacke för personer som fått dålig start i livet och jag har verkligen all förståelse för hur svårt det kan vara när man inte själv fått den påfyllning man skulle behöva för att sedan själv känna att man har något att ge.

Många här har inte heller fått den start i livet de skulle behövt. Och däri ligger problemet. De flesta har fullt upp med att kämpa med sina egna liv och har inte energi över för någon som behöver mer än vad man kan ge.

Mitt intryck av idag är att de som har hög självkänsla gärna gottar sig åt sin egen förträfflighet.

Här fäller du återigen ett nedlåtande uttalande om personer som har något du önskar att du själv hade. Så får man inga vänner.

Var finns de portar som släpper in de som hamnat snett när det gäller självkänslan? Jag ser dem inte någonstans.

Du har blivit välkomnad till allmänna träffar. Folk talar med dig här och försöker förstå och ge råd trots din tidvis hätska ton. Om du inte ser de öppningar som finns, vad kan man då göra?

Inger skrev:Har du googlat på "giraffspråket" eller "nonviolent communication"? Det finns massor av information om det utlagd på nätet som är alldeles gratis att läsa.

Nej, Orkar inte läsa allt som skrivs på nätet. För jobbigt. Stör tankeprocessen.

Nu var det inte en rekommendation att läsa "allt" som skrivs på nätet utan enbart om en metod att kommunicera som jag tror att du skulle kunna ha enorm nytta av. Vill du att kommunikationen framledes ska gå bättre än den gjort hittills? Då är detta verkligen ett hett tips. Och aldeles gratis, eftersom du skrev att du inte hade råd att gå några privata kurser. Skadar väl inte att kolla på några sidor och se vad du tycker?

Har inte tid att svara på resten nu, måste åka på möte. Återkommer.

Aspkvinna skrev:
Och en hel del av oss har gått med ryggsäcken till utbildade psykologer och terapeuter som vet hur att hjälpa oss att plocka ur den.

Kan bara instämma

Aspkvinna skrev:
Tips, börja med en träff som Sam har kanske när dom sitter i en lokal och pratar om ett bestämt ämne. Då vet du i alla fall vad det kommer att pratas om.

Formen av träff kan säkert vara rätt, men jag tillåter inte "påhopp" av andra mötes deltagare eller det sätt du Grimuald använder för att kommunicera med oss här inne på forumet.

Träffarna är i första hand tänkta som en möjlighet att träffa andra, men också komma vidare med sitt eget sätt att förhålla sig och sina funderingar till ett ev problem/svårigheter, genom att lyssna till och ta till sig andras erfarenheter av tex ev lösningar.

Om du Grimuald känner att detta skulle passa dig, så är du välkommen på lika villkor som alla andra.

Ganesh,

Naturligtvis finns det alltid en riktig person bakom ett troll, och jag var kanske otydlig. Min bedömning att Grimuald inte är ett troll baserade sig förstås inte bara på att det gick att spåra en riktig person bakom nicket, utan även på diverse saker jag hittade i samband med detta. Det är förstås bara min egen personliga bedömning, och det står var och en fritt att göra sin egen bedömning. Att hitta de uppgifter jag hittade är tämligen enkelt och kräver inga specialkunskaper.

Jag håller inte heller med dig riktigt i din definition av troll. Jag tycker att det även måste finnas ett uppsåt att luras eller vilseleda, och det tror jag inte att det gör i detta fall. Man må tycka vad man vill om Grimauld och hans inlägg, men min bedömning är att det inte finns några illvilliga avsikter bakom utan att hans frågor och funderingar är äkta. Därmed anser jag inte att han är ett troll.

Kvasir skrev:Ganesh,

Naturligtvis finns det alltid en riktig person bakom ett troll, och jag var kanske otydlig. Min bedömning att Grimuald inte är ett troll baserade sig förstås inte bara på att det gick att spåra en riktig person bakom nicket, utan även på diverse saker jag hittade i samband med detta. Det är förstås bara min egen personliga bedömning, och det står var och en fritt att göra sin egen bedömning. Att hitta de uppgifter jag hittade är tämligen enkelt och kräver inga specialkunskaper.

Jag håller inte heller med dig riktigt i din definition av troll. Jag tycker att det även måste finnas ett uppsåt att luras eller vilseleda, och det tror jag inte att det gör i detta fall. Man må tycka vad man vill om Grimauld och hans inlägg, men min bedömning är att det inte finns några illvilliga avsikter bakom utan att hans frågor och funderingar är äkta. Därmed anser jag inte att han är ett troll.

Jag har egentligen inte någon annan uppfattning. Ville bara uppmärksamma att man kan bete sig som ett troll utan att vara det. Dvs utan att ha onda avsikter. Och ville därmed bara ha sagt att det inte är OK att bete sig som ett troll, även om man inte är det.

Nu har ju G fått förklarat för sig ett antal gånger att vissa beteenden inte är OK. Och dessutom fått förslag till alternativ. Och en hel del förslag av olika andra slag.

Allt detta har G systematiskt nonchalerat. Och då tycker jag inte det är ett OK beteende.

Det hade varit en annan sak om G av okunnighet eller annat skäl ovetande gjort ett eller annat "misstag". Men beteendet har varit med full kunskap och fullt medvetet. G har dessutom, om jag minns rätt, varit medlem sen 2006, mellan tummen och pekfingret två och ett halvt år. G är alltså inte en nykomling här, och har dessutom en hel del vana från nätet i övrigt också.

Jag vill träffas. Mitt barn som är nio år har precis fått diagnosen. Jag tror att jag också har AS. Caféträffar? Var det nån sån?

Hej och välkommen!

Ja, nyligen var det en kaféträff i Stockholm för bara kvinnor (annars brukar det vara blandat):
http://www.aspergerforum.se/inbjudan-till-kvinnotraff-1-stockholm-t9089.html

Det finns även kaféträffar i andra delar av landet.