Ända sedan jag var i...ja, jag minns inte, tonåren (?) har jag kunnat se ett ljusskimmer runt personer om de sitter mot en vit vägg, t.ex. en whiteboard. Det verkar bli tydligare om personen har ansträngt sig, i går på boxningsträningen såg jag de andra deltagarnas "auror" jättetydligt. De har ingen färg, de bara finns där. Ser jag verkligen "auror", eller är det bara mina ögon (jag är väldigt närsynt) som fyller i vita fält med kontrastfärg? En gång har jag sett auror av personer som absolut inte fanns där. Å andra sidan var det runt en lärare vid en whiteboard. På den tiden var jag New Age och trodde att det var hans skyddsänglar, men kan det bara ha varit att jag liksom såg ett "avtryck" av honom där han hade stått?
Jag tycker det är lite kusligt.
Ibland kan jag se tapetmönster i 3D också, vilket även en ADHD-kompis kan. Är det här något "typiskt" för personer med NPF eller är det bara synfel?

Kahlokatt, när jag var grovt mobbad och varit intagen på psyk såg jag efter utskrivningen som en grå aura runt vissa personer som var/varit vänliga mot mig. De var generade i mötet med mig och inga ord blev sagda. Det var som om denna aura fanns där för att säga mig det som det inte fanns ord för. Detta har inte hänt mig tidigare eller senare och jag kan inte vara säker på att det inte var en synvilla.

Däremot var det klart att denna gråa aura endast fanns omkring de människor jag ansåg vara goda i en värld där jag då inte hade förtroende för någon.

Vad fint!

Det är nog ljuset som reflekteras. Om någon har delvis bar och svettig hud så kanske ännu mer reflekteras. Jag kan själv se att väggen lyses upp om jag för min hand i närheten, men bara om det är soligt eller annars väldigt ljust.

Svårt att säga... jag är helt öppen för att somliga kan se auror men det kan också vara ett efterbildsfenomen i ögat p g a att vissa receptorer (rätta mig ni som har seende som specialintresse om jag säger fel nu) blir uttröttade om man tittar på samma sak en stund, liknande som man kan få fram komplementfärger genom att stirra på en viss färg i ett visst antal sekunder.

Om jag vilar ögonen på något eller någon utan att blinka så bildas efter ett tag som ett vitt "ljus" runt eller bredvid, som efterbild. Är inte säker på om det är samma fenomen som det du upplevt.

Det där med att se vissa tapetmönster i 3D roade jag mig med när jag var liten och hade tråkigt på söndagmornarna. Det har med hur man ställer in fokus att göra och är också en rent optisk grej. På 90-talet hade jag några populärvetenskapliga tidningar med bilder av olika mönster. När man bara tittade som vanligt såg man inget speciellt, men om man lyckades ställa in exakt rätt skärpa genom att slappna av ögat så framstod plötsligt en bild i 3D. Det var supercoolt! (Undrar om såna finns på nätet?) Det är dock inte alla som lyckas med det.

Inger skrev:Det där med att se vissa tapetmönster i 3D roade jag mig med när jag var liten och hade tråkigt på söndagmornarna. Det har med hur man ställer in fokus att göra och är också en rent optisk grej. På 90-talet hade jag några populärvetenskapliga tidningar med bilder av olika mönster. När man bara tittade som vanligt såg man inget speciellt, men om man lyckades ställa in exakt rätt skärpa genom att slappna av ögat så framstod plötsligt en bild i 3D. Det var supercoolt! (Undrar om såna finns på nätet?) Det är dock inte alla som lyckas med det.

Varsågod:

http://www.eyetricks.com/3dstereo.htm
Sånt gillade jag också när jag var yngre, på 90-talet

Det är inte skärpan det handlar om. Man skelar lite, tills mönstret överlappas precis en gång. Om man ska se sådana där specialbilder.

Om man gör det på tapeter eller innertak i bilar, så kan man överlappa (skela mer och mer) fler gånger, och då ser mönstret ut att komma närmare och närmare och bli mer och mer 3D.

När man håller på att ställa in riktningen på skelandet, så förloras ofta fokuseringen, varför man liksom måste ställa in den igen.

3D Bilder o tapeter är roliga, eller iaf var de det. Jag kommer särskilt ihåg mina morföräldrars toalettdörrar. Auror o liknande har ja inge minne av men efter intag av xtc så är det många som undrar över varför alla går runt med glasögon så..

Det ska vara mönstret på dörrarna såklart, sånna riktigt gamla. Var nog ganska tråkigt hos dem ändå när ja tänker efter. :p Ingen som har någon teori om tex serotoninflödets betydelse vid dessa fenomen? jag kanske är ute o cyklar iofs

Här finns några stycken 3D-bilder:

http://widell.se/olle/3d.html

Jag hittade den hemsidan när jag sökte på "3D-bilder".

Här finns några stycken 3D-bilder:

http://widell.se/olle/3d.html

Jag hittade den hemsidan när jag sökte på "3D-bilder".

Inger skrev:Det där med att se vissa tapetmönster i 3D roade jag mig med när jag var liten och hade tråkigt på söndagmornarna. Det har med hur man ställer in fokus att göra och är också en rent optisk grej. På 90-talet hade jag några populärvetenskapliga tidningar med bilder av olika mönster. När man bara tittade som vanligt såg man inget speciellt, men om man lyckades ställa in exakt rätt skärpa genom att slappna av ögat så framstod plötsligt en bild i 3D. Det var supercoolt! (Undrar om såna finns på nätet?) Det är dock inte alla som lyckas med det.