Aura Lux

Inte för att jag är Inger, men för min del vet jag att det kan vara på alla de sätt som du antyder.
Och jag blev glad av att läsa din skildring. Det verkar vara ett bra förhållande du lever i, du också!

Själv kom jag under bearbetningen av min diagnos nästan automatiskt fram till ett beslut att inte ens försöka finna någon partner bland folk utan Asperger.
Det gav sig ur mina erfarenheter av sådana förhållanden och vän- och bekantskaper, tillsammans med hur dåligt jag fungerade (och fungerar) på så många sätt som de flesta knappt eller inte alls har reflekterat över att man kan ha problem med, mitt behov av jämlika relationer (inte t.ex. en obetald skötare), min brist på tid och energi till dyra experiment, mitt behov av en känslomässig vila som jag dittills överhuvudtaget inte hade fått till i livet.

För den skull hade jag väl inte sagt nej om någon "NT" som verkligen uppfyllde alla mina krav faktiskt hade uppenbarat sig...

... men å andra sidan hade jag inte kunnat föreställa mig ett förhållande överhuvudtaget på de närmaste tio åren eller så. Det kom som en blixt från klar himmel.

Aura Lux skrev:
Menar du att det inte går att vara autistisk/aspig - och därmed vara sig själv fullt ut - tillsammans med en NT? Själv är jag i en välfungerande relation med en normalstörd sedan snart tio år, och känner att jag har lite svårt att förstå hur du menar.

Oräkneliga är de ångestanfall, irritationsanfall pga ändrade planer, timmar med mig okontaktbar framför datorn eller försjunken i en bok - hyperfokuserad på specialintresse [...] utmattningssymptom, svårhanterade ilskeutbrott - som han har delat med mig.

[...]

Jag tror inte att bara för att man har samma diagnos så förstår man automatiskt varandra. Jag tror att det handlar mer om individerna än om diagnoser, och om hur relationen är uppbyggd och underhålls. I de fall där diagnos är gemensam kan detta säkert underlätta på många sätt. Men kanske även försvåra? [...]

Det är möjligt att det är ovanligt med NT/AS-förhållanden, jag har fått den känslan. Men jag vill i alla fall säga att de finns.

Allt ovan hade jag själv kunnat skriva och kan inte hålla med mer än jag gör. Fantastiskt bra sagt Aurisen!!

Nej, det enda kärlek kan bota är möjligtvis ensamhet.

Kärlek kan däremot ställa till så att man inbillar sig både det ena och det andra. Suggestion och kärlek går hand i hand. Detta mattas dock när "nyförälskelsen" lagt sig och man brakar in i vardagen.

Hoppar in lite sent i tråden men...

Grattis till Isabell och andra som nyligen blivit ihop!

Vill också säga att jag kände igen mig mycket i det Aurisen skrev! Är även jag gift med en förstående NT!

/Barracuber

Zombie: Tack för ditt fina svar. Måste tillägga att det är otroligt härligt att se er tillsammans, den värme och kärlek som ni utstrålar gör att det riktigt skiner om er, och man blir alldeles glad inuti.

alfapetsmamma och barracuber: Vad roligt att ni kände igen er!