Pemer, jag blev väldigt rörd av att läsa ditt inlägg och förstår dig verkligen!! Hoppas bara du inte ger upp bara p g a att EN person envisas med att tolka allt på negativast möjliga sätt. Dina insatser är uppskattade av många, det hoppas jag du vet. *cyberkram* från mig och Z.

Grimuald vill jag be byta tonläge och sluta med alla insinuationer och underförstådda anklagelser om man ska känna sig motiverad att svara på ytterligare frågor och fortsätta försöka vara tillmötesgående. Någonstans går gränsen för hur många krav och anklagelser p g a rädsla, dåliga erfarenheter, bokstavstolkning och allmän aspighet man orkar bortse ifrån. Tror den är nådd nu.

Grimuald! Jag tror det är dags att du går på en träff istället för att sitta på kammaren och hitta på alla möjliga ideer om vad, hur och varför allt är som det är med en grundsyn som din som dessutom är helt med negativ utgång, alltid!

Du har din erfarenhet men nej tack, överför inte det på oss utan att stämma av verkligheten innan!

Du behöver inte vara så himla rädd för vi är inte farliga någon av oss

Jag backar. Jag har fått den reaktion jag sökte och förstår bevekelsegrunderna bättre nu. Vet själv av egen erfarenhet vad ideellt arbete innebär men var ej säker på hur det såg ut här.

Motivationen kommer genom det stöd som man får av de som deltar antar jag och jag antar de som deltar sätter stort värde på de träffar som kan anordnas. Ser nu ingen anledning att komma med ytterliggare invändningar utan hoppas att arbetet med att anordna träffar fortsätter och att deltagarna får ut något av det. Om jag trampat någon på tårna ber jag hemsk mycket om ursäkt. Inte min avsikt.

Grimuald skrev:Jag backar. Jag har fått den reaktion jag sökte och förstår bevekelsegrunderna bättre nu. Vet själv av egen erfarenhet vad ideellt arbete innebär men var ej säker på hur det såg ut här.

Motivationen kommer genom det stöd som man får av de som deltar antar jag och jag antar de som deltar sätter stort värde på de träffar som kan anordnas. Ser nu ingen anledning att komma med ytterliggare invändningar utan hoppas att arbetet med att anordna träffar fortsätter och att deltagarna får ut något av det. Om jag trampat någon på tårna ber jag hemsk mycket om ursäkt. Inte min avsikt.

Nu snackar du i gåtor igen

Grimuald skrev:Jag backar. Jag har fått den reaktion jag sökte och förstår bevekelsegrunderna bättre nu. Vet själv av egen erfarenhet vad ideellt arbete innebär men var ej säker på hur det såg ut här.

Motivationen kommer genom det stöd som man får av de som deltar antar jag och jag antar de som deltar sätter stort värde på de träffar som kan anordnas. Ser nu ingen anledning att komma med ytterliggare invändningar utan hoppas att arbetet med att anordna träffar fortsätter och att deltagarna får ut något av det. Om jag trampat någon på tårna ber jag hemsk mycket om ursäkt. Inte min avsikt.

Jag fattar inte. Menar du att du inte vill gå på en träff? Eller är det nåt annat du försöker säga?

Vilka bevekelsegrunder talar du om?

Vem har utfört ideellt arbete?

Motivation genom stöd på träffar förstår jag inte riktigt heller.

De som deltar brukar dock sätta stort värde på att delta på träffarna, det är sant. Många upplever det som otroligt befriande att för en gångs skull bara få vara precis som de är.

Personligen tycker jag det är väldigt skoj att ses IRL ibland. Det är bara så förbankat svårt för mej att få tummen ur och ta mej nånstans. Jag har ingen bil. Inget körkort heller. Och för det mesta tar kollektivtrafiken så lång tid att jag blir trött bara på tanken och är så dyr att jag inte har råd.

Jag tycker inte Grimuald var otydlig (men jag kan ju ha fel).
Mina gissningar: han har fått tillräckligt besked för att kunna bearbeta saken. "Bevekelsegrunder" = träffarrangörernas. Liksom deras "ideella arbete" med att ordna träffarna och deras "motivation" att fortsätta göra det genom att de blir lyckade.

Jag säger också välkommen på en träff, Grimuald!

Grimuald skrev:Jag backar. Jag har fått den reaktion jag sökte och förstår bevekelsegrunderna bättre nu. Vet själv av egen erfarenhet vad ideellt arbete innebär men var ej säker på hur det såg ut här.

Motivationen kommer genom det stöd som man får av de som deltar antar jag och jag antar de som deltar sätter stort värde på de träffar som kan anordnas. Ser nu ingen anledning att komma med ytterliggare invändningar utan hoppas att arbetet med att anordna träffar fortsätter och att deltagarna får ut något av det. Om jag trampat någon på tårna ber jag hemsk mycket om ursäkt. Inte min avsikt.

Ursäkten godtagen! Och du är som sagt alltid välkommen, det är inga konstigheter. Många har varit ovana att träffa andra människor över huvud taget, kommit på träff - och uppskattat det såpass att de kommit tillbaka fler gånger.

När det gäller mina träffar är det jag som privatperson som öppnar dörrarna för dem, som vill komma. Och jag tar inte betalt för något, utan bjuder tvärtom på lite fika och något tilltugg. Så visst är det ideellt.

Pemer skrev:För egen del har jag startat egna trådar för varje träff jag utlyser, med länk till en än mer informativ sida med karta till lokalen, all information om träffen som jag har tänkt mig borde kunna räcka, och ett anmälningsformulär för att anmäla att man vill komma, med en maillänk som backup om man inte skulle få upp formuläret ordentligt.

Just om man har ett generellt problem att man ofta tolkar saker bokstavligt, borde det vara svårt att tolka in att inte vem som helst skulle vara välkommen.

"Välkomna på OA-träff i Tullinge!"

"...vad beträffar själva träffen är alla med NPF-diagnoser såsom AS, HFA, ADHD osv varmt välkomna"

Frågorna har sedan kommit att handla om "Vad kan man vänta sig på träffen?" och vi har försökt svara enkelt och åskådligt på det.

Alla svar har genererat nya motfrågor. Inställningen verkar hela tiden vara inte så mycket att försöka intala sig att det kan komma att gå på en träff och träffa andra aspies och ha utbyte av det, utan att hela tiden hitta varje tänkbar orsak att det troligast inte skulle funka.

Och det är väl logiskt på något sätt, att vilja hitta alla sådana invändningar för att kunna avföra dem.

Men när varje ny invändning dessutom uttrycks med största möjliga raljerande anklagande ton om att de som arrangerar träffar nog inte vill det ena eller det andra, så blir det svidande, sårande, hånande och kränkande för oss.

Och då börjar man faktiskt tappa sugen.

För min del börjar hela grejen med att arrangera något kännas som inte lika kul längre, alls... och att jag skulle må fan så mycket bättre om jag hellre lade ner det och koncentrerade mig på att jag själv mår bra.

Jag har funnit det kul att arrangera träffar för att det har gett så många så mycket, men vi har alla en nivå när aktiva engagemang börjar ta emot och inte kännas ett dugg roliga.

Och när någon börjar invända och komma med hårda, negativa och sårande aspekter på punkt efter punkt efter punkt är ett sådant läge.

Även jag är aspergare, lyckligtvis utan stora problem med att tolka allt bokstavligt, och lyckligtvis utan enorm osäkerhet inför allt jag företar mig om hur det skulle gå till och vad som kommer att förväntas av mig.

Jag har försökt intill bristningsgränsen att försöka förstå, och verkligen visa intresse för att försöka lösa knutarna från frågeställaren, eftersom jag har drivits av en genuin vilja att få honom att känna att det nog skulle kunna vara mödan värt att gå på en träff, och se vad man faktiskt tycker då.

Men tillbaka kommer hela tiden bara nya insinuant och ogint formulerade elaka drapor... och vi får hela tiden se en smått fantastisk förmåga att ha missat - eller glömt bort??!? - information som funnits i trådar där man bevisligen har varit med och läst och skrivit, och att sedan i stället hitta mycket mer knapphändig information om samma sak i en ny tråd och då genast kasta ut insinuanta och raljanta, dock helt obsoleta, kommentarer utifrån den lilla info man hittar just där... som kommentaren om min bildsajt i en tråd där den bara nämndes i förbigående i går kväll.

Det tär. Det svider. Det tar emot. Det är jobbigt.

Nej, var inte ledsen Pemer. Det du gör är stort och vi uppskattar verkligen din gästfrihet!!!! Du ska inte låta dig nedslås av en negativ person som försöker förstöra allt!! Låt inte honom regera!!! Snälla!!

Inger skrev:Pemer, jag blev väldigt rörd av att läsa ditt inlägg och förstår dig verkligen!! Hoppas bara du inte ger upp bara p g a att EN person envisas med att tolka allt på negativast möjliga sätt. Dina insatser är uppskattade av många, det hoppas jag du vet. *cyberkram* från mig och Z.

Grimuald vill jag be byta tonläge och sluta med alla insinuationer och underförstådda anklagelser om man ska känna sig motiverad att svara på ytterligare frågor och fortsätta försöka vara tillmötesgående. Någonstans går gränsen för hur många krav och anklagelser p g a rädsla, dåliga erfarenheter, bokstavstolkning och allmän aspighet man orkar bortse ifrån. Tror den är nådd nu.

Jag blev också väldigt rörd och ledsen för din skull! Vi står på din sida!! Kram

Allltså Pemers sida!!

Hmm...jag tror jag fann ett litet bekymmer med denna tråd och det är mängden misstolkningar.

Egentligen såg jag det i ett par andra trådar men orka skriva i alla.
Skriver här.
Nu tänker jag inte ta någons parti här och det kan kanske tyckas jag leker diplomati-polis men jag kan verkligen känna igen mig i diskussionen.

"kort version":
Så nu om man börjar använda namn:

Till Grim: Det är bra att du frågar och ifrågesätter men tänk på att ditt språkliga sätt har ett väldigt aggressivt uttryck och det kan misstolkas.
Ett råd av personlig erfarenhet från sådana missar är att efter bästa förmåga försöka uttrycka dig på vilket sätt du menar.
Det är enormt krävande men du kanske själv blir mindre frustrerad och frustrerar andra mindre. Jag säger inte ATT du ska göra det utan att det är ett råd, det finns annars många andra sätt.
Du är välkommen att slänga ett PM.


Pemer: Du blev sårad. Du är aktiv på dessa träffar men per mitt intryck är du en känslomänniska, inte för det är en dålig sak.
Det finns fler än Grim som har annorlunda och kanske aggressivt uttrycksätt, jag tvivlar att de med flit är ute att såra dig eller någon annan.
Detta gäller dock inte bara dig utan i allmänhet, jag tvivlar på det finns någon (ja jag är naiv) här på forum som är här med flit för att sabbotera eller rent av för att rata allt i sin väg.


Aspkvinnan och weasley :precis som zombie säger, Grim bad om ursäkt och bekräftade att han förstod det hela bättre.
Resten av texten tror jag var hans sätt att förklara hur han tolkade det.
Jag tror inte heller han menade någonting med ifall han ville/skulle komma eller inte på någon träff, åter igen, är det bara hans sätt att uttrycka som kanske förvirrar lite....
Med motivation tror jag han menade mer hans tolkning av orsak. Varför man umgås och vill ses utanför detta elektroniska forum.


Grim du som är mannen som skrivit texterna som skapar frågor är välkommen att flika in på mina tolkningar av det du skrivit.


Och allra ödmjukaste ursäkt att agera låtsas diplomat, jag är urusel på att se missförstånd och bara titta på.

----------

"Lång version"

Iställer för använda namn kommer jag använda mig av bokstäver, för när det kommer till kritan även om dessa bokstäver lätt kan tydas vilka de symboliserar så kan det också appliceras på andra liknande situationer där dessa personer i denna tråd inte finns:


Person A frågar en sak denna inte förstår. Person A använder sig av ett språk som är det den är van vid, inte mer än så. Orsakerna är orelevanta men saken är det att det är en del av den personen och reflekterar inte nödvändigtvis på känslor.

Person B svarar något alternativt ifrågesätter frågan.
En första missförstånd må har skett redan här. Person B som kanske är väldigt obekant med sådant sorts språk eller kanske anser att språkbruket är opassande reagerar genast mer känslomässigt.

Person C svarar person A men på ett sätt som är obekant för person A.

Person A fortsätter i sitt språk att ifrågesätta Första frågan med att ifrågesätta svaren som getts och de andras reflektioner.

Redan är är det kärnan för resten av tråden.
Det börjar diskutteras vett och etikett och man hamnar rätt fort OT.
Frågeställaren blir mer förvirrad och sin förvirring skapar andra mer förvirring.
Flera såras på vägen.

Någonstans besvaras frågan till slut men eftersom det skedde ett känslostorm däremellan så kunde inte de missförstådda (alla involverade) ta del av det. Person A bekräftar att denna har förstått någonting men det är redan lite för sent.

Misstolkningen av första inlägget har redan dominerat.

De som redan bekräftat varandras identitet och personligheter har bättre förståelse för varandra. I all väl mening skapas en utanförskap.


Det är här jag vill lägga mig i.
Heller ett varför för mycket än ett antagande för mycket.
Anta inte att någon anklagar, är otrevlig eller blir sårad.
Anta inte att någon vill ondo.
Anta inte heller att du är utanför eller innanför.
Fråga! bekräfta. Är det osäkert fråga igen.

Givetvis ser jag i tråden att det till slut tillkom en rad rent av påstående som om det vore fakta men jag tror det grundade sig mycket på rent självförsvar. Ett mänskligt beteende.

Detta är trots allt skriven forum. De som inte träffas irl tar inte del av en rad saker som inte kan ses genom skriven text (känslor, respons, sätt etc). Vi har alla olika sätt att uttrycka oss en del långt ifrån optimalt till mängden. Jag själv som ni märker skriver alltför ofta alltför långa texter för jag är kass på att fatta mig kort.

clivia skrev:Till Grim: Det är bra att du frågar och ifrågesätter men tänk på att ditt språkliga sätt har ett väldigt aggressivt uttryck och det kan misstolkas.
Ett råd av personlig erfarenhet från sådana missar är att efter bästa förmåga försöka uttrycka dig på vilket sätt du menar.
Det är enormt krävande men du kanske själv blir mindre frustrerad och frustrerar andra mindre. Jag säger inte ATT du ska göra det utan att det är ett råd, det finns annars många andra sätt.
Du är välkommen att slänga ett PM.

Stort tack, clivia. Inte varje dag man får förmånen att skriva ett PM.

För övrigt tror jag det handlar om kulturkrockar. Folk har olika uttryckssätt och kommunicerar på olika sätt och har utvecklat olika språk. Det verkar vara en generationsfråga. Själv har jag stora problem att tolka språket hos den yngre generationen (70-tal och framåt). Känslan är de är fostrade i dagiskulturen, överbeskyddade med god utbildning i det sociala samspelet. De kan redan som småbarn alla dolda regler för hur man ska bete sig normalt. För mig är det väldigt tydligt. Många äldre tycker att det daltas för mycket med barn nuförtiden, barn blir bortskämda och bortklemade och behöver bara lyfta ett finger för att få det som de vill ha. Och sedan finns det de som aldrig får något. De hamnar i utanförskapet hela livet därför att "de som har vill icke släppa in de som ej har". Det som är riktigt sjukt är att de som har inbillar sig att de som ej har är avundsjuka. De verkar insnöade och har missat att det har varit revolutioner där huvuden åkt i giljotinen. Det handlar inte om avundsjuka utan om orättvisa.

clivia skrev:Hmm...jag tror jag fann ett litet bekymmer med denna tråd och det är mängden misstolkningar.

Möjligen har du kanske missat att detta är en tråd i ett antal trådar om samma sak som pågått i nästan en månad?

Grimuald skrev:För övrigt tror jag det handlar om kulturkrockar. Folk har olika uttryckssätt och kommunicerar på olika sätt och har utvecklat olika språk. Det verkar vara en generationsfråga. Själv har jag stora problem att tolka språket hos den yngre generationen (70-tal och framåt). Känslan är de är fostrade i dagiskulturen, överbeskyddade med god utbildning i det sociala samspelet. De kan redan som småbarn alla dolda regler för hur man ska bete sig normalt. För mig är det väldigt tydligt. Många äldre tycker att det daltas för mycket med barn nuförtiden, barn blir bortskämda och bortklemade och behöver bara lyfta ett finger för att få det som de vill ha. Och sedan finns det de som aldrig får något. De hamnar i utanförskapet hela livet därför att "de som har vill icke släppa in de som ej har". Det som är riktigt sjukt är att de som har inbillar sig att de som ej har är avundsjuka. De verkar insnöade och har missat att det har varit revolutioner där huvuden åkt i giljotinen. Det handlar inte om avundsjuka utan om orättvisa.

Har det här diskussionsinlägget om bortskämda barn någonting med träffar att göra?

Mats skrev:

Grimuald skrev:För övrigt tror jag det handlar om kulturkrockar. Folk har olika uttryckssätt och kommunicerar på olika sätt och har utvecklat olika språk. Det verkar vara en generationsfråga. Själv har jag stora problem att tolka språket hos den yngre generationen (70-tal och framåt). Känslan är de är fostrade i dagiskulturen, överbeskyddade med god utbildning i det sociala samspelet. De kan redan som småbarn alla dolda regler för hur man ska bete sig normalt. För mig är det väldigt tydligt. Många äldre tycker att det daltas för mycket med barn nuförtiden, barn blir bortskämda och bortklemade och behöver bara lyfta ett finger för att få det som de vill ha. Och sedan finns det de som aldrig får något. De hamnar i utanförskapet hela livet därför att "de som har vill icke släppa in de som ej har". Det som är riktigt sjukt är att de som har inbillar sig att de som ej har är avundsjuka. De verkar insnöade och har missat att det har varit revolutioner där huvuden åkt i giljotinen. Det handlar inte om avundsjuka utan om orättvisa.

Har det här diskussionsinlägget om bortskämda barn någonting med träffar att göra?

I högsta grad.

På vilket sätt?

Grimuald!

Jag gillar ju inte att prata om folk så jag säger till dig att det jag de senaste veckorna ser är ju en stark vilja att i alla fall ifrån din sida förstå och vissa dagar så närmar du dig ju nästan att våga komma vilket glädjer mig för du kommer att växa i övning.

Jag själv har gjort det och nästan alla andra här har gjort det men tyvärr så kan vi inte ta bord den smärta det känns när man ska möta sina rädslor men vi kan ha förtståelse för att dom är. Säga ifrån våra olika dialekter, åldrar och upplevelser hur vi sett vår personliga lösning och sen kan du välja och prova lite olika vilken som passar dig.

Min gissning är att inom ett år har du varit på en första träff och du kommer att tycka att det är bra som mycket annat som man är mer orolig över innan än efter

Mats skrev:På vilket sätt?

Antar att människor från dagiskulturen besöker träffarna.

Grimuald skrev:Antar att människor från dagiskulturen besöker träffarna.

Du antar en massa saker som inte stämmer.

Grimuald skrev:Det handlar inte om avundsjuka utan om orättvisa.

Nu är det bevisat. Det handlar inte om orättvisa utan on okunskap.

Mats skrev:

Grimuald skrev:Det handlar inte om avundsjuka utan om orättvisa.

Nu är det bevisat. Det handlar inte om orättvisa utan on okunskap.

Mats, vill du att jag ska tolka ditt svar som en anklagelse ?

Grimuald skrev:

Mats skrev:

Grimuald skrev:Det handlar inte om avundsjuka utan om orättvisa.

Nu är det bevisat. Det handlar inte om orättvisa utan on okunskap.

Mats, vill du att jag ska tolka ditt svar som en anklagelse ?

Du bygger ditt resonemang om orättvisa på felaktiga antaganden. Att bygga ett resonemang på felaktiga antaganden tycker jag är olämpligt, så i den meningen vill jag att du ska tolka mitt svar som en anklagelse, ja - en anklagelse att inte hålla sig till fakta.

Jag uppfattar att diskussionen rör den snedvridna fördelningen av vänskap. Om rättvisa respektive objektivitet se följande citat från

http://www.humf.su.se/kanguru/tidigare/nr35/rawls.html

En rättvis kritik av en av vår tids mest inflytelserika filosofer.

Man föreställer sig att man kan nå en rättvis fördelning genom en situation där de som fördelar inte själva vet vilken del de kommer att få. Liksom med principen att om den som skär tårtan väljer sist, kommer ingen i en sådan situation att dela orättvist eftersom de själva kan hamna med den minsta biten. Enligt samma princip argumenterar John Rawls i sin text En teori om Rättvisa från 1971. Enda sättet att nå en rättvis fördelning menar han, är genom en diskussion förd av rationella människor som befinner sig bakom en ”okunnighetens slöja” där deras värderingar och sociala positioner döljs. Först när dessa är dolda för oss kan vi resonera fram den fördelning som verkar rimlig och mest rättvis för alla.


Rawls menar att en sådan diskussion skulle leda till en rättvisa grundad på maximinprincipen. Denna syftar på att maximera situationen för de sämst ställda i samhället genom att tillåta ojämlikheter i fördelningen, förutsatt att det innebär att fler får det bättre. Till exempel kan stora inkomstskillnader i ett land få människor att sträva efter att tjäna mycket pengar, och på så sätt motivera dem att arbeta hårdare. Detta leder i sin tur till större tillväxt och större tillväxt leder till en större kaka att dela, till förmån för de sämst ställda som då även de får en större bit.


Denna begränsade fördelning ska kompensera för ”naturens nycker” som Rawls kallar det. Det vill säga de olika förutsättningar vi föds med, slumpmässigt tilldelade och sålunda inte orättvisa i ordets objektiva bemärkelse. Vad Rawls däremot menar kan vara orättvist är samhället och hur det beter sig i detta slumpmässiga lotteri. Dess roll är att ge visst stöd till de mindre lyckligt lottade, framförallt genom att garantera att samhällets institutioner är öppna för alla att begagna. Om institutioner som till exempel skola, vård, social omsorg och arbetsmarknad behandlar alla lika – oavsett uppväxt, kön eller social status – kan samhället anses som rättvist. Den slumpartade sociala skiktning som naturen skapat har då förlorat sin betydelse eftersom alla har samma möjlighet att påverka sin situation.

FRIA OCH (O)RÄTTVISA VAL
Rawls rättvisa stannar där. Ett öppet samhälle är ett rättvist samhälle. En ojämlik fördelning är acceptabel (och önskvärd såvida den främjar tillväxten) så länge alla har lika möjlighet att nå vilken position som helst i denna fördelning.


Dock är öppenheten till samhälleliga institutioner inte alltid konsekvent. Om man tittar på snedrekryteringen till högskolor finns ett samband mellan uppväxtförhållanden och framtida akademiska studier. Det kön vi föds med bestämmer hur vår framtid på arbetsmarknaden kommer att se ut. Dessa fenomen visar på en relativ slutenhet i systemet beroende på vår sociala status. Klassklättrandet är inte heller särskilt omfattande i Sverige vilket också tyder på en tröghet i rörligheten mellan olika sociala skikt.


Detta visar enligt Rawls rättviseteori på en orättvisa, då samhället inte kan garantera att naturens nycker inte determinerar individen i dess sociala och ekonomiska plats. Faktorer som arv och miljö internaliserar människan i sina roller och leder till att hon inte är fri att utnyttja samhällets institutioner jämlikt och förutsättningslöst.


Samhället kan alltså inte garantera rättvisa für alle enligt Rawls princip. Och ojämlikheten som Rawls pratar om innebär inte längre att de sämst ställda får det bättre. En ojämlikhet i ett rättvist samhälle är okej, en ojämlikhet i ett orättvist samhälle är bara ojämlik. Men staten har enligt Rawls endast rätt att, i rättvisans namn, justera små av naturen givna orättvisor, men inte att ta från dem som ödet behandlat väl. Som tidigare förklarats leder inkomstskillnader till ökad tillväxt, och detta är bra för hela samhället. Jag frågar mig dock hur ökad tillväxt hjälper de sämst ställda, när de lever i ett samhälle som inte kan garantera att de kan tillgodose sig det som den ökade tillväxten leder till, exempelvis ökad möjlighet till utbildning. Myten om en objektiv rättvisa som behandlar alla lika riskerar att underminera de ojämlikheter och orättvisor som existerar. Lever vi i en sådan föreställning finns det ingen anledning att bråka om ojämlikheter eller sneda fördelningar eftersom en persons sociala och ekonomiska plats är beroende av den egna företagsamheten och initiativförmågan, ingenting annat.

FÖRDELAKTIG FÖRDELNING, FÖR VEM?
Frågan är om Rawls objektivitet egentligen är gångbar. För vad är rättvist för vem? När vi står utan ”okunnighetens slöja” framför ögonen och blickar ut över världen är det frestande att förkasta termen rättvisa helt och hållet. Jag kan nu se att den inte kan garanteras. Jag kan se att de sociala grupper vi föds in i stämplar och determinerar oss och påverkar våra möjligheter att ta oss fram (och upp) i samhället. Det ser inte ljust ut.


Men om vi utesluter den objektiva rättvisan och drömmen om ett samhälle öppet för alla oavsett samhällsklass och kön, vad har vi då kvar? Vi har stora inkomstskillnader, snedrekrytering och diskriminering på arbetsmarknaden på grund av ras och kön. Detta kan inte legitimeras med Rawls princip att det är okej så länge alla har möjlighet att förändra sin position. Rättvisan är relativ i den bemärkelse att det inte existerar en objektivitet som kan skydda den, utan måste ses i relation till vem den är rättvis mot. Enligt Rawls princip kan man tänka sig att minskade möjligheter att uppnå rättvisa borde leda till en ökad satsning på jämlikhet för att jämna ut det hela. Kanske behövs en högre grad av omfördelning i sådana fall?


Millimeterrättvisa, den yttersta formen av objektiv rättvisa, fungerar måhända vid tårtuppdelning på barnkalas . Men knappt ens då. Jag minns sådana tillfällen, då min fyra år yngre bror fick en lika stor tårtbit som jag. Den orkade han inte äta upp (men han mosade ut den över tallriken så att ingen annan heller kunde äta den). Var detta rättvist? Kanske ur en objektiv synvinkel, men fullkomligt onödigt. Åt var och en efter behov. Det finns ingen inneboende rättviselogik att vissa blir tilldelade mer än de behöver och andra mindre än de klarar sig på, baserat på dess slumpmässigt givna plats runt det samhälleliga bordet. En kaka kan delas på flera sätt, även om det kanske innebär att ge den spinkiga killen på hörnet en större bit för att han ser ut att behöva det.


Om Grimuald behöver mer uppmuntran för att våga ta sig till en träff så får han gärna det för min del. Ännu bättre skulle vara om han kunde be om det. Uttrycket åt var och en efter behov förutsätter ju att behoven är synliggjorda. Jag har själv väldigt svårt att be om hjälp. Att be om andras välvilja. Att be om en smula vänlighet i en värld som ofta synes hård. Jag tycker du kämpar på bra Grimuald för att vi andra ska se dina behov. Det är sorgligt att du blir avfärdad i din strävan. Så kategorisk vill inte jag vara. Jag anser mig inte sitta inne med svaren på vad som är rättvist eller inte.

En sak tror jag på. Medmänsklighet.

Grimuald skrev:Det handlar inte om avundsjuka utan om orättvisa.

Mats skrev:

Grimuald skrev:

Mats skrev:Nu är det bevisat. Det handlar inte om orättvisa utan on okunskap.

Mats, vill du att jag ska tolka ditt svar som en anklagelse ?

Du bygger ditt resonemang om orättvisa på felaktiga antaganden. Att bygga ett resonemang på felaktiga antaganden tycker jag är olämpligt, så i den meningen vill jag att du ska tolka mitt svar som en anklagelse, ja - en anklagelse att inte hålla sig till fakta.

Har du belägg för det du påstår?