Om man nu släpper taget lär man inte försvinna ned i avgrunden ungefär som i filmen "The Abyss"? Men det är kanske det man vill så att de som sitter i båten får vara ifred.

Grimuald,

Tyvärr så finns det nog inga enkla genvägar i form av någon klar regeluppsättning eller liknande. Vi med AS måste nog tyvärr oftast kämpa oss till en bättre förståelse av omvärlden, genom att ständigt försöka agera och förhålla oss och experimentera. Det är jobbigt, det tar många många år och det är många frustrerande misslyckanden på vägen. Men hur hopplöst det än kan verka många gånger, speciellt i början, så vågar jag nog lova att det ändå ger resultat med tiden, om kanske i varierande grad mellan individer. Jag tycker mig märka att du har förändrats här på forumet den senaste tiden. Du har börjat öppna upp och vara lite mera personlig och du börjar variera ditt språk och sätt att skriva mera. Det är ett gott tecken och kan tyda på att du faktiskt börjar experimentera med din omvärld, åtminstone här på forumet, för att se vad som händer. Fortsätt så och ta sedan med dig det beteendet även utanför forumet och studera vad som händer.

Det går inget vidare. Totala katastrofen. Det värsta tänkbara som jag kan komma på överhuvudtaget. Jag har full förståelse för folk som hoppar från stup pga antipatin och oviljan att förstå. Folk vill leva i sin bubbla och inget får störa överhuvudtaget.

Jag får också intrycket att det som skrivs här används som studiematerial. Detta dessutom utan att vederbörande blivit tillfrågad vilket jag endast kan uppleva som strukturerad mobbing och oanständigt.

Helhetsintrycket är att denna värld är ogästvänlig. Att tro något annat är en illusion.

Lutar nog åt att jag går in i dimman igen.

Grimuald skrev:Jag får också intrycket att det som skrivs här används som studiematerial. Detta dessutom utan att vederbörande blivit tillfrågad vilket jag endast kan uppleva som strukturerad mobbing och oanständigt.

Du menar av några på Flashback?

Allt man publicerar för allmänheten att läsa (t ex i en bok, på en blogg, hemsida, eller ett öppet forum) kan och får användas av i stort sett vem som helst, med vissa undantag. T ex måste man citera källan om man citerar något eftersom alla automatiskt har copyright på allt de skriver.

Om man inte vill att utomstående ska kunna läsa det man skriver och dra illvilliga eller välvilliga slutsatser av det så bör man bara skriva i slutna avdelningar.

Helhetsintrycket är att denna värld är ogästvänlig. Att tro något annat är en illusion.

Det finns mycken ogästvänlighet, ja. Men också välvilja och omtänksamhet. Ibland där/när man minst förväntar sig det.

Lutar nog åt att jag går in i dimman igen.

Vore väl tråkigt, men det är förstås ditt val.

Kvasir skrev:Grimuald,

Tyvärr så finns det nog inga enkla genvägar i form av någon klar regeluppsättning eller liknande. Vi med AS måste nog tyvärr oftast kämpa oss till en bättre förståelse av omvärlden, genom att ständigt försöka agera och förhålla oss och experimentera. Det är jobbigt, det tar många många år och det är många frustrerande misslyckanden på vägen. Men hur hopplöst det än kan verka många gånger, speciellt i början, så vågar jag nog lova att det ändå ger resultat med tiden, om kanske i varierande grad mellan individer. Jag tycker mig märka att du har förändrats här på forumet den senaste tiden. Du har börjat öppna upp och vara lite mera personlig och du börjar variera ditt språk och sätt att skriva mera. Det är ett gott tecken och kan tyda på att du faktiskt börjar experimentera med din omvärld, åtminstone här på forumet, för att se vad som händer. Fortsätt så och ta sedan med dig det beteendet även utanför forumet och studera vad som händer.

Grimuald

Jag instämmer, både i sak och i intrycket av dig.

Om det är för jobbigt just nu (och liknande gånger framöver)- kanske en vilopaus, en tillfällig kravlös reträtt, i stället för att gå så långt som "in i dimman" och ge upp?

Grimuald skrev:Helhetsintrycket är att denna värld är ogästvänlig. Att tro något annat är en illusion.

Lutar nog åt att jag går in i dimman igen.

Men kanske är inte dimman lika mycket av tjocka denna gång. Kanske rör det sig endast om lättare dimbankar, som det kan kännas skönt att vila i ett tag. Även jag har fått intrycket av att du på senare tid gått från klarhet till klarhet - om jag nu inte här fallit offer för en illusion.

Isabell skrev: Jag gillar den här stilen på dina inlägg, Grimuald!

Ja, man kanske ska släppa taget.
För att få chansen att åka med aspergerbåten istället.
Vad var det Lettan sa, go with the flow.
We're all in this boat together.

Det är ju lätt att säga när man redan fixat allt för egen del och bara behöva peka ut vem man vill dela säng med. Nu är det ju så att alla inte har den förmånen men det antar jag inte är något som bekommer dem som redan har löst sina problem.

Just detta erinrar mig om en situation när jag ingick i en grupp på jobbet som skulle paddla kanot. Det var tvåmanskanoter och gruppen bestod av en ledare samt ett udda antal arbetskamrater. Ledaren fick då till uppgift att dela in hela gruppen i grupper om 2 och sade då : "dela nu in er i grupper om 2". Vilket alla gjorde, utom en, som blev över. Gissa vem det var? Man kände då givetvis att man inte var en del av arbetsgemenskapen. Man var ett ufo där, någonting obehagligt som man endast ska ta i med tång om ens det. Helst ska man genom ignorans och genom grova påhopp kombinerat med hånskratt häckla den utsatte tills han går under och självmant hoppar i sjön, tar en överdos, hänger sig i ett träd eller får en hjärtattack och avlider. Jag hamnade sedermera på hjärtintensiven. Var helt övertygad om att få besöka Sankte Per men han däruppe ville något annat. Han ville låta mig plågas några år till. I plågoandarnas förlovade land.

Ofta är det hundar som är duktiga på att sortera bort de udda och svaga individerna i en grupp. Det vore kul att få veta om dessa hundmetoder också förekommer på denna plats.

Aversionerna här är ganska starka. Öppet samhälle och öppna sinnen, nänä, det är rena lögner. Här är man i struparna på varandra. Rena könshandeln.

Grimuald, återigen ser du folk och saker här i ljuset från tidigare personer och händelser i ditt liv som inte alls har med oss här och nu att göra.

Vi är faktiskt många till här som har varit med om sådant du skriver om. Även bland oss som har det bättre just nu. Och nej, alla glömmer inte var de har varit. Det kan man faktiskt se om man läser här.

Har du tagit in något alls av vad vi faktiskt svarade dig ovan?

Grimuald,

Jag skulle vilja ta ett snack med din arbetsgivare. Såna som han ska veta vad de gör när de säger åt folk att de ska dela upp sig två och två.
Sånt hände mig hela tiden när jag var yngre, idag aldrig - eftersom jag vet hur jag ska agera i en given situation.

Synd bara att de är så korkade, alla dessa 'lärare' och 'arbetsgivare'.
Om en sådan av en händelse skulle kika in här och läsa detta inlägg:

Du ska ha väldigt klart för dig att du inte är ett föredöme eller att du kan lära mig någonting. Någonsin. Jag genomskådar såna som du, uppblåsta, egenkära "auktoriteter" lika lätt som jag tar en klunk vatten.

En sak till Grimuald,

Du behöver inte dem och deras 'gemenskap'. Det tror jag du vet själv.
Se bara till att välja bättre umgänge i framtiden.

Funderar på att snacka med arbetsgivaren. Tror inte den skulle gilla att höra att det skapas osämja samt utanförskap pga hemliga förbindelser bland anställda.

Vi lever ju i ett normativt samhälle. Någon som känner till normen när det gäller anställda på ett företag, är det fritt fram för två anställda på samma företag att bilda partnerskap oavsett om det förstör den sociala miljön på arbetsplatsen så att andra ej kan utföra sitt arbete på ett tillfredställande sätt.

Grimuald skrev:Funderar på att snacka med arbetsgivaren. Tror inte den skulle gilla att höra att det skapas osämja samt utanförskap pga hemliga förbindelser bland anställda.

Har jag missat något inlägg? Är det du som känner dig utanför för att någon på jobbet har en relation eller flört? I så fall bör du nog inte ta upp det med arbetsgivaren, särskilt inte framställt på det viset eftersom det är ytterst ovanligt att folk känner sig utanför bara för att någon annan har en relation så det lär mest slå tillbaka på dig själv, särskilt om du fortsätter uttrycka dig med dessa ständiga anklagelser och underförstådda men orimliga krav på din omgivning.

Undrar om inte du skulle ha stor nytta av att lära dig det s k giraffspråket. Finns både böcker och kurser + info på nätet. (Googla på ordet om du är intresserad.)

Vi lever ju i ett normativt samhälle. Någon som känner till normen när det gäller anställda på ett företag, är det fritt fram för två anställda på samma företag att bilda partnerskap oavsett om det förstör den sociala miljön på arbetsplatsen så att andra ej kan utföra sitt arbete på ett tillfredställande sätt.

Det är många som träffar sin partner på jobbet. Tror det anses ganska normalt (rätta mig om jag har fel, någon). Om du har problem med det så kommer chefen sannolikt tycka att du är en kuf som bör söka terapi eller sluta om du inte klarar av att jobba trots att några blivit ihop.

Det jag menade var att jag skulle förklara för arbetsgivaren varför det inte bara är kontraproduktivt utan rentav destruktivt att be jobbarna att 'dela upp sig två och två'.

Dvs, det är grupptrycket som bestämmer normerna. Dvs, alla individualister kan lika gärna hänga sig i närmaste träd. De är ej välkomna. Tack för informationen, Inger. Nu förstår jag hur samhället hänger ihop.

Nja, som individualist kan man söka sig till sammanhang där det funkar att vara individualist. I många sammanhang är det faktiskt en fördel att vara individualist.
Exempel: den jag skulle jobba med är sjuk. YES!! Fan vad skönt att kunna göra jobbet själv!

Krigis har ren poäng, Grimuald, vi lever (just nu) i ett individualistiskt samhälle. Men hur bra man klarar sig bygger mycket på att man har ett "nätverk" (helt enkelt känner och orkar hålla bra kontakter med folk) omkring sig. NPF:are har ofta svaga nätverk (jag talar ur egen erfarenhet), därför blir vi utanför.

Blir nyfiken på vad du jobbar med, Grimuald? Du behöver inte svara i detalj självklart.

/Barracuber

Grimuald skrev:Dvs, det är grupptrycket som bestämmer normerna. Dvs, alla individualister kan lika gärna hänga sig i närmaste träd. De är ej välkomna. Tack för informationen, Inger. Nu förstår jag hur samhället hänger ihop.

Ännu en anklagelse mot omvärlden och en övertolkning av mitt svar. Du verkar vara väldigt arg och besviken över att omvärlden inte automatiskt anpassar sig till dina önskemål och behov. Och du har rätt, det gör den inte, särskilt inte när man uttrycker sina behov i form av anklagelser och krav. Men ibland kan andra vara mer tillmötesgående än man trodde om man uttrycker sina känslor och önskemål istället för att ställa orimliga krav.

Men det vill du nog inte höra; jag får känslan av att du redan bestämt dig för att världen (utan undantag) är ogästvänlig och att du bara vill få det bekräftat. Tyvärr bidrar ditt sätt att kommunicera till att du får det också, även om det inte skulle behöva vara på det sättet.

Du fick ett konstruktivt förslag som har hjälpt mig och som jag tror verkligen skulle kunna hjälpa dig. Men du vill inte ha några konstruktiva förslag, eller hur? För det är omvärlden som ska anpassa sig efter dig och om den inte gör det så tänker du fortsätta vara sur på den och hota med att gå in i dimman/hänga dig etc. Såna sätt att uttrycka sig innehåller också krav, även om det kanske också är uttryck för förtvivlan och känsla av utanförskap. Vill bara göra dig uppmärksam på det.

Inger skrev:Ännu en anklagelse ...

Inger, du har vid ett flertal tillfällen hävdat att jag anklagar å både höger och vänster, men du har aldrig någonsin förklarat vad och vem och hur och varför, alltså vad anklagelsen består av. Att påstå en sak är inte riktigt samma sak som att anklaga.

Du har en anklagande och krävande ton. Ibland är det mer rakt på sak, som när du anklagade forumet för allt möjligt som hänt dig någon annanstans, eller ganska subtilt, som i den här tråden.

Jag förstår mycket väl om du inte är medveten om det själv. Tyvärr har jag varken tid eller ork att hjäpa dig bena ut alltihopa, för detta verkar vara en inställning du har och ett sätt kommunicera som kan behöva längre tids träning för att modifiera, om du ev skulle önska lära dig kommunicera på ett sätt som ökar dina chanser att andra ska visa dig hänsyn eller förståelse.

Om man direkt eller indirekt, öppet eller diskret, ankagar, kräver eller hotar istället för att bara berätta vad man känner och vad man skulle önska, så känner sig andra inte fria och respekterade, än mindre motiverade att vara tillmötesgående. Man upplever det som att du vill kontrollera allt och alla för att du inte kan hantera de känslor som omvärlden väcker i dig.

Jag har rekommenderat en metod. Kanske KBT skulle kunna hjälpa också. Du har inte möjlighet att få det via vuxenhabiliteringen?

Grimuald skrev:Jag har vid ett par tillfällen hört följande av det motsatta könet:

Är du intresserad av mig ?

Men vad betyder det och hur ska man relatera till frågan?

Själv hamnar jag i djupa grubblerier och drabbas av existentiella frågeställningar.

Ska man svara överhuvudtaget utan stoppa huvudet i sanden som en struts?

Om man svarar ja bör man räkna med familj, barn, hus och hela klabbet ?

Om man svarar nej bör man räkna med ett avståndstagande för resten av livet ?

Svåra frågor det här. Någon som har någon idé hur man ska hantera frågan ?

Om vederbörande betyder någonting för dig (dvs du blir illa till mods om eran kontakt anslutas) så svara JA. (För då är du ju intresserad.)

Jag menar; man vill ju inte ha kontakt med en person man ser som totalt ointressant. Eller hur funkar det för dig?!..

Hurvida man är intresserad av att ha en kärleksrelation med personen i fråga är en helt annan frågeställning, i mina ögon.

Att vara intresserad är mig veteligen att man bryr sig om den andre. Att man tycker om och uppskattar personen.
Tolka inte in för mycket i denna fråga. Det är mitt råd.

Om du känner dig tveksam över varför den andra frågar så kan du ju ställa en motfråga "Varför undrar du? Vill du veta om jag är kär i dig?" (lite skämtsamt sådär.) "..Är du intresserad av mig?"
Om h*n svarar "Ja" frågar du "på vilket sätt?".
Då får du ju genom hennes svar indirekt ett svar på varför hon ställde frågan till dig från början.

Inger skrev:

Grimuald skrev:Dvs, det är grupptrycket som bestämmer normerna. Dvs, alla individualister kan lika gärna hänga sig i närmaste träd. De är ej välkomna. Tack för informationen, Inger. Nu förstår jag hur samhället hänger ihop.

Ännu en anklagelse mot omvärlden och en övertolkning av mitt svar. Du verkar vara väldigt arg och besviken över att omvärlden inte automatiskt anpassar sig till dina önskemål och behov. Och du har rätt, det gör den inte, särskilt inte när man uttrycker sina behov i form av anklagelser och krav. Men ibland kan andra vara mer tillmötesgående än man trodde om man uttrycker sina känslor och önskemål istället för att ställa orimliga krav.

Men det vill du nog inte höra; jag får känslan av att du redan bestämt dig för att världen (utan undantag) är ogästvänlig och att du bara vill få det bekräftat. Tyvärr bidrar ditt sätt att kommunicera till att du får det också, även om det inte skulle behöva vara på det sättet.

Du fick ett konstruktivt förslag som har hjälpt mig och som jag tror verkligen skulle kunna hjälpa dig. Men du vill inte ha några konstruktiva förslag, eller hur? För det är omvärlden som ska anpassa sig efter dig och om den inte gör det så tänker du fortsätta vara sur på den och hota med att gå in i dimman/hänga dig etc. Såna sätt att uttrycka sig innehåller också krav, även om det kanske också är uttryck för förtvivlan och känsla av utanförskap. Vill bara göra dig uppmärksam på det.

Bra uttryckt!! Man kan inte tvinga någon att hjälpa en själv!

Grimuald skrev:

Inger skrev:Ännu en anklagelse ...

Inger, du har vid ett flertal tillfällen hävdat att jag anklagar å både höger och vänster, men du har aldrig någonsin förklarat vad och vem och hur och varför, alltså vad anklagelsen består av. Att påstå en sak är inte riktigt samma sak som att anklaga.

Hej, Grimuald! Jag brukar inte skriva saker i dina trådar, men det betyder inte att jag inte läser dem. Jag skulle vilja säga att du gillar att missförstå andra, och bara gör det för att skapa debatt på forumet! Du kan mycket väl förstå andra, det är bara att du väljer att inte göra det. Du väljer att misstolka. Du väljer att misstro andra. Och om du vill misstro omgivningen, finns det ingen som kan hjälpa dig. Om man har inställningen att hela omvärlden är emot en så blir det så!

Inger skrev:Du fick ett konstruktivt förslag som har hjälpt mig och som jag tror verkligen skulle kunna hjälpa dig. Men du vill inte ha några konstruktiva förslag, eller hur? För det är omvärlden som ska anpassa sig efter dig och om den inte gör det så tänker du fortsätta vara sur på den och hota med att gå in i dimman/hänga dig etc. Såna sätt att uttrycka sig innehåller också krav, även om det kanske också är uttryck för förtvivlan och känsla av utanförskap. Vill bara göra dig uppmärksam på det.

Inger skrev:Du har en anklagande och krävande ton. Ibland är det mer rakt på sak, som när du anklagade forumet för allt möjligt som hänt dig någon annanstans, eller ganska subtilt, som i den här tråden.

Jag förstår mycket väl om du inte är medveten om det själv. Tyvärr har jag varken tid eller ork att hjäpa dig bena ut alltihopa, för detta verkar vara en inställning du har och ett sätt kommunicera som kan behöva längre tids träning för att modifiera, om du ev skulle önska lära dig kommunicera på ett sätt som ökar dina chanser att andra ska visa dig hänsyn eller förståelse.

Om man direkt eller indirekt, öppet eller diskret, ankagar, kräver eller hotar istället för att bara berätta vad man känner och vad man skulle önska, så känner sig andra inte fria och respekterade, än mindre motiverade att vara tillmötesgående. Man upplever det som att du vill kontrollera allt och alla för att du inte kan hantera de känslor som omvärlden väcker i dig.

Läser du i din egen tråd, Grimuald? Läs Ingers inlägg och begrunda.

Om du missförstår det här, mitt inlägg, så kommer jag inte alls att bli förvånad. Men jag kommer att säga suck. Du behöver vård, Grimuald!

marroba skrev:

Grimuald skrev:

Inger skrev:Ännu en anklagelse ...

Inger, du har vid ett flertal tillfällen hävdat att jag anklagar å både höger och vänster, men du har aldrig någonsin förklarat vad och vem och hur och varför, alltså vad anklagelsen består av. Att påstå en sak är inte riktigt samma sak som att anklaga.

Hej, Grimuald! Jag brukar inte skriva saker i dina trådar, men det betyder inte att jag inte läser dem. Jag skulle vilja säga att du gillar att missförstå andra, och bara gör det för att skapa debatt på forumet! Du kan mycket väl förstå andra, det är bara att du väljer att inte göra det. Du väljer att misstolka. Du väljer att misstro andra. Och om du vill misstro omgivningen, finns det ingen som kan hjälpa dig. Om man har inställningen att hela omvärlden är emot en så blir det så!

Inger skrev:Du fick ett konstruktivt förslag som har hjälpt mig och som jag tror verkligen skulle kunna hjälpa dig. Men du vill inte ha några konstruktiva förslag, eller hur? För det är omvärlden som ska anpassa sig efter dig och om den inte gör det så tänker du fortsätta vara sur på den och hota med att gå in i dimman/hänga dig etc. Såna sätt att uttrycka sig innehåller också krav, även om det kanske också är uttryck för förtvivlan och känsla av utanförskap. Vill bara göra dig uppmärksam på det.

Inger skrev:Du har en anklagande och krävande ton. Ibland är det mer rakt på sak, som när du anklagade forumet för allt möjligt som hänt dig någon annanstans, eller ganska subtilt, som i den här tråden.

Jag förstår mycket väl om du inte är medveten om det själv. Tyvärr har jag varken tid eller ork att hjäpa dig bena ut alltihopa, för detta verkar vara en inställning du har och ett sätt kommunicera som kan behöva längre tids träning för att modifiera, om du ev skulle önska lära dig kommunicera på ett sätt som ökar dina chanser att andra ska visa dig hänsyn eller förståelse.

Om man direkt eller indirekt, öppet eller diskret, ankagar, kräver eller hotar istället för att bara berätta vad man känner och vad man skulle önska, så känner sig andra inte fria och respekterade, än mindre motiverade att vara tillmötesgående. Man upplever det som att du vill kontrollera allt och alla för att du inte kan hantera de känslor som omvärlden väcker i dig.

Läser du i din egen tråd, Grimuald? Läs Ingers inlägg och begrunda.

Om du missförstår det här, mitt inlägg, så kommer jag inte alls att bli förvånad. Men jag kommer att säga suck. Du behöver vård, Grimuald!

marroba, du beter dig som en riktigt god vän! Tack för det!

jag skulle nog för att göra saker enkla välja att tolka det som att frågen är helt enkelt "tycker du att jag är intressant?" kanske är det inte vad personen menar men det är iaf vad jag skulle mena om jag skulle ställa den frågan. och det borde vara rättså enkelt att svara på. antingen så tycker man att en person är intressant (lite eller mycket) eller så är personen ointressant och då vill man antagligen inte snacka så mycket mer.

svarar man ja då, så kanska man får en följdfråga som är lite mer specifik. om nån är otydlig så föredrar jag att låta den personen jobba med att formulera sig tydligare i stället för att jag ska sitta och grubbla och aldrig komma fram till något.