Tjatterfia skrev:Glömmer att äta
De gånger man kan fokusera finns det ingen tanke på mat. Man är helt uppslukad i det man gör. Om man är ensam kan man glömma att äta i flera dagar, tills blodsockret påkallar ens uppmärksamhet.

Aspergers syndrom, absolut (jag har samma själv ...)

Rubbet ADHD även om vissa problem egentligen är perceptionsstörningar och de kan finnas vid alla npf, eller t o m utan npf.
Något problem kan under vissa förutsättningar som nån påpekade, höra ihop med AS.

Har många av problemen du beskriver, och tror att jag hade kombinationen adhd och asperger.

Tjatterfia skrev:Dåligt närminne.

Plötsliga humörsutbrott över att man inte hittar något som man har förlagt, när något inte fungerar och när man är stressad.

Överdriven frustration över att vänta.

Inget tålamod, utan man vill ha gjort sakerna genast, helst igår.

Ingen koncentration. Man störs av enformiga ljud, människor som pratar, prasslande papper, en motor som brummar, ett tåg som står dunkande på stationen bredvid, sus och knäppningar från apparater och man störs av det multifunktionella företaget som sitter innanför pannloben. kamp mellan en själv och hjärnkontoret. Den sistnämnda vinner för det mesta, så ingenting blir gjort. Det går inte att fokusera.

Humörsvängningar utan någon direkt anledning.

Svårt att komma igång och slutföra uppgifter.

Ätstörning Det ska hela tiden finnas något att tugga på.

Mvh
Susanne

Så är det för mig. Bra beskrivet. Kan lägga till att jag blir hög på känslor, på gott och ont. Min rädsla är att jag egentligen är manodepressiv och har borderline. Det skulle vara trevligt om det inte vore så.

Jag tror att "rastlöshet" hör till AD(H)D, generellt sett. Uppmärksamhetsstörning likaså.

Vad det där - att kunna bli nästan vansinnig om en viss sak inte återfinns på sin plats - anbelangar, så känner jag igen det alltför väl hos mig själv, och jag är renodlad aspergare.

Som jag har sagt på andra ställen, så vill jag karaktärisera mig som en "riktig slarver". Jag trivs mycket bra i en kolossal oordning - där jag rår mig själv, och inga andra intervenerar. Då hittar jag allt jag behöver återfinna - på ett automatiserat sätt, utan att behöva tänka efter. Och har jag lagt en pryl där jag sträcker ut handen efter den, så finner jag den lika säkert som hand i handske. Men har saken av någon anledning - mot mitt vetande - flyttats, ja då hittar jag ju inte igen den när min hand trevar efter den - och då blir jag upprörd värre för att inte säga vansinnig!

Tjatterfia skrev:Överdriven frustration över att vänta. Att en kompis kommer försent och man inte vet när hon kommer att komma och att vänta på akuten i flera timmar och inte veta hur länge.
Om man tex måste till akuten och vänta i flera timmar innan man får komma in. Redan efter en kvart börjar det krypa i en och man känner sig frustrerad. Att vänta gör en vansinnig. Efter en stund måste man rusa in på toaletten och stänga om sig för att där slita sig i håret tills det gör riktigt ont och skrika tyst för sig själv, inte allt för vackra ord. Man vill hoppa jämnfota av frustration och ofta gör man det. Att man hellre väljer att lida med sin skada för att slippa gå till akuten och vänta.

Om det beror på att du rätthaveristiskt upplever att de andra inte lever upp till någonting som de eller samhället har lovat, är det troligen aspergerdrag. Annars är det kanske snarare ADHD-drag, alternativt något slags ångestproblematik.

Jag är en rätthaverist och reagerar enormt starkt på orättvisa, men jag reagerar även så när jag får vänta utan att det finns någon att skuldbelägga. Jag står inte ut med att förbruka min tid på att vänta länge. Tid som hade kunnat läggas på annat, trots att jag själv inte nödvändigtvis skulle göra något nyttigt med tiden i alla fall.

Ljudkänslighet är ett vanligt symtom på Aspergers syndrom, men det lär kunna bero på ADHD också. Om du har svårt att koncentrara dig även när det är tyst så är de koncentrationssvårigheterna ADHD-drag.

Jag har oftast svårt att koncentrera mig även när det är tyst. Ibland när jag är riktigt fascinerad av något kan jag dock koncentrera mig, men det krävs som sagt ett starkt intresse och motivation. Skillnaden när koncentrationen störs av ljud är att ljuden gör mig också frustrerad, hysterisk och ibland även gråtfärdig om det håller på länge. Jag kan också reagera häftigt och utan att tänka på icke bestående ljud, så fort ljudet uppstår. Man kan säga att jag reagerar innan det egentligen har börjat irritera mig för att jag tror att det kommer att börja irritera mig. Det låter säkert helknepigt. Suck.

En läkare remitterade mig för ett och ett halvt år sedan till utredning för ADHD. Jag hade alltid haft en massa problem och svårigheter, men aldrig tänkt på att jag skulle ha någon diagnos. Alla sa ju hela tiden till mig att jag kan om jag vill och även om jag visste att jag inte kunde hantera vissa situationer så gick mitt liv ut på att ge allt för att ändå försöka. Det ledde endast till misslyckanden.

När läkaren hade sagt att han misstänkte att jag hade ADHD blev det som en AHA-upplevelse. Jag gick ut på nätet och läste om det ur min nya synvinkel och kände direkt att jag hade hittat mig själv. Anledningen till att läkaren tog upp sin misstanke var att han trodde att medicinen mot ADHD skulle hjälpa mot mina olika symptom som han tyckte visade på ADHD. Nu vet jag att det inte finns några garantier att man blir hjälpt av medicinering, men för första gången i hela mitt liv blev jag hoppfull om att mina problem skulle lindras.

Entusiastisk som jag blev av den nya "insikten" såg jag till att bli kallad till psyk så fort som möjligt för att bli utredd. Trots att köerna brukar vara långa tog det inte så många månader innan jag blev kallad till ett första besök. Tur var väl det, för jag vill som sagt att allt ska hända nu. Hon jag fick prata med uttryckte genast att hon trodde att jag med stor sannolikhet kunde ha ADHD och hon såg till att det blev en utredning.

Jag som i normala fall har svårt att fullfölja något och orka med att koncentrera länge på något som inte är spännande eller intressant, gick slaviskt på alla täta träffar och satt kvar timme efter timme. Jag ville ha besked om min diagnos så fort det bara gick. Hon som utredde mig frågade vid flera tillfällen om jag orkade mer eller om vi skulle fortsätta nästa gång. Det ville jag aldrig, oavsett hur trött jag var. Jag såg också till att sköta uppgifterna så att det inte skulle behöva göras om eller dröja ut på tiden. Däremot tyckte jag inte att uppgifterna var särskilt roliga att utföra. Det som var mest intressant var väl vad de kunde få ut av dem.

Trots att jag inte sköt upp några besök och gjorde alla uppgifter, fick jag göra ett extra test, vilket fördröjde beskedet. Det gjorde mig otålig och jag kände mig inte lika entusiastisk den gången, även om jag gick dit och gjorde testet. Om resultatet på det sista testet var sämre eller inte har jag ingen aning om. Efter det, blev jag kallade till en sista träff. Hon gav mig då beskedet att de i början hade ADHD i åtanke och att det fanns tecken på det, men på två av testerna hade jag presterat över medel och där brukar ADHD ligga under eller på normal. Jag hade dock presterat under medel på några andra områden som hade dragit ner det totala värdet. Hon hade sedan börjat fundera på Asperger och ju mer hon funderade ju tydligare blev det. Jag fick alltså diagnosen Asperger. När hon berättade om Asperger och jag läste om det förstod jag direkt att det stämde och jag blev mer övertygad när jag läste om det.

Däremot blev jag besviken, för jag hade kämpat så intensivt för att få reda på att det inte finns någon medicinsk hjälp. Det fanns däremot en massa annan hjälp att få då jag är berättigad till LSS, en massa hjälp som senare har visat sig inte leda någonstans. Jag är berättigad till att ha en massa människor som ska stötta mig hela livet om jag så vill. Men jag vill sköta mig själv och vara oberoende. Det finns en massa hjälpmedel att få för minnet och annat, men jag ingenting har hänt. Till slut var jag tvungen att sabotera min redan förstörda ekonomi till att själv anförskaffa det jag visste att jag behövde.

Sedan återstår problem som jag skrev från början i den här tråden. Det finns betydligt mer och jag har inte skrivit upp de begränsningar som jag säkert vet är Asperger, att jag t.ex har väldigt svårt med närhet att jag har specialintressen och fastnar i detaljer och så vidare. Jag kan heller inte upprätthålla ett städat hem, eller hålla några rutiner. Om de sistnämnda är Asperger eller både och har jag dock ingen aning om.

Jag känner mig övertygad om att jag även har ADHD eller drag av det och jag är åter tillbaka till där jag började. Jag tror att jag kommer att bli hjälpt mycket av medicinering, men det känns nu som om jag ska behöva kämpa tio år för det också eftersom de har uteslutit ADHD även om det står att det finns tecken på det i min utredning. Man får ju bara medicinen vid ADHD efter vad jag har förstått. Även om jag inte hade problem med uppmärksamhet och uthållighet under testerna är det ett av mina största problem, som är orsaken till att jag inte har lyckats slutföra i stort sett någonting i mitt liv. Det jag beskrev när jag startade tråden är hur mitt liv liv ser ut hela tiden till vardags och det är inget som börjat just nu.

Så här står det angående ADHD i min utredning:

Utifrån hennes resultat på IVA kan diagnosen ADHD UNS, inte utfärdas.

På WURS skattar hon 47 poäng (Gränsvärde för möjlig ADHD-diagnos är 36 p). På WRASS skattar hon 106 poäng (MAX 144 p, medel 72p). Hon skattar över medel på områdena uppmärksamhetssvårigheter, hyperaktivitet/rastlöshet, instabilitet i stämningsläge, organisationssvårigheter, stresskänslighet, samt impulsivitet.
"Alla dessa områden som de beskriver att jag presterat över medel är sådant som jag vardagligen har stora problem med om jag inte har 100% intresse och motivation och det hade jag ju under utredningen för att jag snabbt ville få ett besked, så det här känns helt fel"

Resultatet på IVA och WURS talar för en eventuell ADHD-diagnos men denna diagnos motsägs av resultatet på WAIS-III eftersom hon presterar ett resultat inom normalvariationen på arbetsminnedelen och även på deltesten Symboler-Kodning och Symbolletning visar hon på en god förmåga till uppmärksamhet och uthållighet vilket motsäger en ADHD-diagnos.

Tjatterfia skrev:Resultatet på IVA och WURS talar för en eventuell ADHD-diagnos men denna diagnos motsägs av resultatet på WAIS-III eftersom hon presterar ett resultat inom normalvariationen på arbetsminnedelen och även på deltesten Symboler-Kodning och Symbolletning visar hon på en god förmåga till uppmärksamhet och uthållighet vilket motsäger en ADHD-diagnos.

Inget [WikiEng]TOVA[/WikiEng]-test?

Tjatterfia, det verkar som utredarna har gått för mycket på testresultat.
Det är inget direkt ovanligt att AD/HD-are kan prestera rätt bra i testsituationen. Den kan upplevas som extremt intressant och därför skapa koncentrationsförmåga. Att göra tester som liknar dataspel är också lite annorlunda jämfört med att leva i vardagen.

Sådana här slutsatser enbart från tester kan säkert leda till fel diagnoser åt båda håll. Det finns ju även de som inte har direkt dålig koncentration, men som tycker att testet är dötrist och därför "visar tecken på AD/HD".

Om det inte är helt entydiga svar från test vs skattning, så bör de utföra mer intervjuer om hur vardagen ser ut mer exakt.

Angående medicin, så ska man väl kunna få sådan även utan diagnos, om man har problemet (om det är CS du tänker på). Det är så jag har förstått det i alla fall, men andra här vet säkert bättre.

linek skrev:

Tjatterfia skrev:Resultatet på IVA och WURS talar för en eventuell ADHD-diagnos men denna diagnos motsägs av resultatet på WAIS-III eftersom hon presterar ett resultat inom normalvariationen på arbetsminnedelen och även på deltesten Symboler-Kodning och Symbolletning visar hon på en god förmåga till uppmärksamhet och uthållighet vilket motsäger en ADHD-diagnos.

Inget [WikiEng]TOVA[/WikiEng]-test?

Det benämns inte i utredningen. Under metod står det WAIS-III NI, IVA, SCID-II, WURS, WRASS, TAS-20 och AQ-dormuläret.

Bror Duktig skrev:Tjatterfia, det verkar som utredarna har gått för mycket på testresultat.
Det är inget direkt ovanligt att AD/HD-are kan prestera rätt bra i testsituationen. Den kan upplevas som extremt intressant och därför skapa koncentrationsförmåga. Att göra tester som liknar dataspel är också lite annorlunda jämfört med att leva i vardagen.

Sådana här slutsatser enbart från tester kan säkert leda till fel diagnoser åt båda håll. Det finns ju även de som inte har direkt dålig koncentration, men som tycker att testet är dötrist och därför "visar tecken på AD/HD".

Om det inte är helt entydiga svar från test vs skattning, så bör de utföra mer intervjuer om hur vardagen ser ut mer exakt.

Angående medicin, så ska man väl kunna få sådan även utan diagnos, om man har problemet (om det är CS du tänker på). Det är så jag har förstått det i alla fall, men andra här vet säkert bättre.

Det skrivs väldigt mycket om att det är svårt att göra en bedömning av ADHD i testsituationer just för att det ofta kan bli helt annorlunda då. Men jag behöver inte läsa mig till det, för det är en så markant skillnad på det resultatet och hur det verkligen är.

Om man kan få medicin eller inte vet jag inte. Det står bara att det är för ADHD och inte att man inte kan få det annars. Jag tror att jag har sett på nätet människor med Asperger som har fått medicinen, men allt man läser är ju inte fakta.

Jag har inte bett om att få medicinen heller och jag har så svårt att be om saker, även om jag känner att jag har rätt om något. Jag har en negativ inställning redan från början att det bara kommer att leda till en massa tjafs och inte leda någonstans eller flera års kämpande igen. Jag har redan kämpat i över 10 år för att min dotter ska få en utredning då jag var 100% övertygad om att hon hade ADHD. När de väl påbörjade testet blev de övertygade om att hon hade en diagnos och för en vecka sedan, 16 år gammal fick hon diagnosen ADHD. Tänk hur mycket lidande som hade kunnat besparas om de hade lyssnat på mig mycket tidigare!

Om jag får en kompletterande diagnos eller inte är inte det viktigaste, men om jag blir hjälpt av medicinering som jag tror, skulle det vara väldigt trevligt om jag åtminstone skulle kunna få fungera någorlunda resten av mitt 40-åriga liv. Jag tycker att jag har haft det tillräckligt jobbigt med dessa problem så pass länge.

Tjatterfia, välkommen hit. Orkar inte skriva långt idag, men kan säga att jag fick min ADHD-diagnos mest utifrån det jag berättat om mitt liv och mina frågeformulär.

Testresultatet var inte så övertygande att jag hade fått det genom bara det, jag har övat upp arbetsminnet med jobb och studier och resultatet berodde också på de skäl som Bror Duktig anförde (att testledaren blir som en ställföreträdande frontallob och att testsituationen i sig innebär ett dopaminpåslag etc).

Lycka till med att be om second opinion eller vad du nu gör. Medicin är inte alltid nåt som funkar kan jag trösta lite med, om du nu inte kan få testa utan diagnos eller inte kan få diagnosen omprövad. Sen finns medicin man kan få utan diagnos av i stort sett vilken läkare som helst, som Strattera eller Voxra.

(Jag har inte blivit så imponerad av någondera för egen del, men å andra sidan funkar inte centralstimulantia heller så jag kanske är ett hopplöst fall.)

alfapetsmamma skrev:...så jag kanske är ett hopplöst fall.

Vilket inte är så lite deprimerande att höra från någon som i allmänhet verkar "tänka positivt" (glaset halvfullt)...

Dina problem låter väldigt mycket som hur jag hade det innan jag började med Metamina. Jag har grav ADHD och AS och jag tror just det faktum att jag har *grav* ADHD ställt till det mesta för mig.

Vad gäller just detta att hitta i skåpen har jag alltid varit tvungen att ha saker och ting på *rätt* ställe, annars ser jag dem helt enkelt inte.

Var gift med en man som älskade att få mig förvirrad och han ställde alltid saker och ting fel i skåpen och roade sig sen med att se mig få hysteriska utbrott medan jag letade. Om mjölken stod på fel hylla, så SÅG jag den inte.....

Just detta fenomen blev inte bättre av Metaminan, antagligen för att det handlade om AS, men jag slapp iallafall utbrott, jag blev bara ledsen och förvirrad när jag inte hittade det jag visste fanns hemma. Numera, efter skilsmässan är det inga problem med att hitta det jag har hemma

alfapetsmamma skrev:
(Jag har inte blivit så imponerad av någondera för egen del, men å andra sidan funkar inte centralstimulantia heller så jag kanske är ett hopplöst fall.)

Det kanske inte är ADHD du har, utan primära koncentrationssvårigheter av andra orsaker, tex depression eller liknande.

Själv fick jag skyhöga poäng på ADHD-formulären, så höga att läkaren tog emot mig med kort varsel för att påbörja medicinering så snabbt som möjligt, fast han egentligen hade rätt lång kötid. Mig hjälpte medicinen jättemycket.

Peter skrev:

alfapetsmamma skrev:...så jag kanske är ett hopplöst fall.

Vilket inte är så lite deprimerande att höra från någon som i allmänhet verkar "tänka positivt" (glaset halvfullt)...

Rart sagt av dig. Jag menade alltså hopplöst fall vad gäller ADHD-medicinering. Kommer nog sätta ut Voxran. Är hellre mindre pigg och mindre ledsen, än som nu piggare men ack så nedstämd mest för jämnan. Ser en koppling till när jag tagit medicin och inte. Och blir jag inte gladare när jag slutat så kan jag väl ändra mig igen då... Det är ju inga heliga saker det här.

Känner igen mig en hel del i det du skriver, utom ätstörningar.

Jag har AS som primärdiagnos och ADHD av kombinerad typ med sannolik övervikt mot ADD. Jag hade avvikande resultat (låga i jämförelse med övriga) på abstrakt begreppsbildning, symbolkodning, arbetsminne och snabbhetsindex. Avvikande högt på Performance IK, matriser, bildarrangemang, perceptuell organisation och logiskt-sekventiellt resonerande. Hade höga poäng på ADHD-formulär, liksom på AQ-test, och datoriserat uppmärksamhetstest visade på framträdande uppmärksamhetsproblematik. Resultaten på WURS och WRAS (som jag också gjort) står tyvärr inte med i mina papper av någon anledning.

Jag har provat medicinering med Ritalin men är extremt känslig och fick mycket biverkningar. Nu väntar jag på att få prova Metamina.

Lycka till med allt!

linek skrev:Inget [WikiEng]TOVA[/WikiEng]-test?

Är inte TOVA mest för yngre? Jag gjorde heller inget TOVA tror jag. Fast vilka tester som används verkar vara en smaksak mellan utredare.

MsTibbs skrev:

linek skrev:Inget [WikiEng]TOVA[/WikiEng]-test?

Är inte TOVA mest för yngre? Jag gjorde heller inget TOVA tror jag. Fast vilka tester som används verkar vara en smaksak mellan utredare.

Vet du, jag tror jag unnar mig kommentaren, vilka diagnoser som används verkar vara en smaksak mellan utredare.

linek skrev:

MsTibbs skrev:

linek skrev:Inget [WikiEng]TOVA[/WikiEng]-test?

Är inte TOVA mest för yngre? Jag gjorde heller inget TOVA tror jag. Fast vilka tester som används verkar vara en smaksak mellan utredare.

Vet du, jag tror jag unnar mig kommentaren, vilka diagnoser som används verkar vara en smaksak mellan utredare.

Jag är nog beredd att hålla med dig där.

Jag har nu varit i kontakt med psyk och ska få en ny tid för att se hur vi ska gå vidare med det här, om det eventuellt ska bli någon vidare utredning eller test av medicinering. Han uttryckte att medinering inte hjälper alla med ADHD och att den har hjälpt de som inte har diagnos. Det måste ju tolkas som att det inte krävs en diagnos för medicineringen, utan man medicineras mot symptomen. Får väl se vad som händer, när jag får en tid. Jag är väl medveten om att medicinering inte behöver hjälpa, men tycker det är värt ett försök.

Han pratade också lite om att de tittar på situationen omkring en när de gör en bedömning. T.ex om man har familj som blir negativt påverkad av ens "symptom" kan det vara viktigt att medicinera för att familjelivet ska fungera. I mitt fall känns det lite så här (om nu medicinen skulle hjälpa på mig): Min dotter har nu fått diagnos och kommer börja medicinera, men om hon nu börjar fungera bättre och så störs allt av att jag inte fungerar, så blir det ju inte bra i alla fall. Bara lite tankar.

[quote="Tjatterfia"]Jag vet att det har diskuterats om skillnaden mellan ADHD/ADD och Asperger här förut, men jag tycker mig ändå inte ha hittat svaret. Finns det någon sida på nätet där det grundligt görs en jämförelse mellan dessa och eller en dokumenterad studie?

Ja

wtf, den förra posten är helt fel. svarade ej o citerade inte ens! skyller på googles www_konverterare och biverkningar av tradolan. kanske skriver om riktigt senare.

lost skrev:Va fan! Bara nyligen så trodde jag att vägskyltar där det stod typ "Botkyrka Ö" betydde att det fanns en Ö som hette så. Jag tyckte att det var besynerligt att det kunde finnas så mycket öar som hette samma sak som orten och varför man skyltade dessa öar...

Indiepop är en annan grej....Jag hade alltid trott att indiepop var uppoppad indisk musik. Jag försod aldrig poängen med att talades så mycket om det, vem fan vill lyssna på uppoppad indisk musik???

**lost

Vad är "indiepop"?