Var jobbig och kräsen som barn... konsistens, smak etc. Föräldrarna hade det inte så lätt med mig. Kött har jag aldrig kunnat äta. Lukten & konsistensen äcklar mig. Föräldrarna försökte och försökte och jag tuggade och spottade... bläh...
Kräsenhet blev värre i tonåren inte minst med mina matproblem (ätstörningsrelaterade). Då blev min repertoar ännu mer begränsad. I perioder åt jag ingen annan fisk än tonfisk. Kyckling fixade jag inte heller.
Kunde äta samma mat flera dagar i rad. Vissa dagar livsnärde mig på flingor och chokladmjölk.
När vi skulle äta ute med familjen åt jag ofta bara potatis...
I perioder åt jag nästan ingenting av mejeriprodukter.
Sedan när jag var 23-24 hade jag någon period då jag åt nästan bara frukt, bröd och yoghurt...
De är egentligen bara de sista åren som jag ätit med mer variation... fast jag äter fortfarande inget kött och avskyr skaldjur, har aldrig provat (annat än räkor) och de väljs automatisk bort.
Dessutom vill jag gärna äta grönt och gott, inte feta saker och inte kletiga saker heller... Vill gärna kunna se ingredienserna av vilka maten består.
Pizza förresten har jag aldrig tyckt om särskilt mycket. Som barn förstod jag inte riktigt vad det var som gjorde att alla tycker om det. Det är ju typ bröd med ost och andra saker, ibland äckliga. Nu äter jag pizza om jag bara måste, typ av sociala orsaker, men alltid ber om en massa ändringar för att det ska stämma.

Har alltid haft lite rädslor kring maten också. Att jag skulle få matförgiftning av vissa rätter eller att viss mat är oren....
Den har perioden är det mest kyckling som jag undviker av den anledningen...

Du låter lite som en släkting till mig

Stuvningar är ren ondska... kålstuvning & makaronstuvning i synnerhet.
De rätterna ger mig vibbar av "barnhemmet i Norrland på 50-talet".

Har otroligt svårt för mat utan tuggmotstånd eller slemmig konsistens. Typ kräm, potatismos, redda soppor osv.

KrigarSjäl skrev:Stuvningar är ren ondska... kålstuvning & makaronstuvning i synnerhet.
De rätterna ger mig vibbar av "barnhemmet i Norrland på 50-talet".

Reinkarnation?

Aspkvinna skrev:

KrigarSjäl skrev:Stuvningar är ren ondska... kålstuvning & makaronstuvning i synnerhet.
De rätterna ger mig vibbar av "barnhemmet i Norrland på 50-talet".

Reinkarnation?

Re - in - carna...

Åter - i - kött.

Det var ju nästan humoristiskt...

Mycket off topic: grattis till glädjen med nya datorn MsTibbs.
Brukar kolla in på din bilddagbok ibland.
Gillar de detaljerade saker du ritat med blyerts

nano skrev:Mycket off topic: grattis till glädjen med nya datorn MsTibbs.
Brukar kolla in på din bilddagbok ibland.
Gillar de detaljerade saker du ritat med blyerts

Whee-taaack! Ja vad roligt! *hoppa och klappa i händerna*

Lol, det var en rejäl reaktion, folk brukar inte bli fullt så glada när jag gillar vad de gjort men det är skönt att man kan glädja någon mer än vanligt.
Händer ibland iofs

Kan bli jobbigt när folk oförberett försöker slänga sig om halsen på en utan att fråga först men en applåd gillar jag

En jag har på msn som är friskvårdare har just skrivit detta på msn:
"Läkekonsten är att roa patienterna medans naturen läker dem."

nano skrev:Lol, det var en rejäl reaktion, folk brukar inte bli fullt så glada när jag gillar vad de gjort men det är skönt att man kan glädja någon mer än vanligt.
Händer ibland iofs

Kan bli jobbigt när folk oförberett försöker slänga sig om halsen på en utan att fråga först men en applåd gillar jag

En jag har på msn som är friskvårdare har just skrivit detta på msn:
"Läkekonsten är att roa patienterna medans naturen läker dem."

Jag är lättroad!! Humor är inget roligt, som psykiatern sa, det är bara ett utslag av ångest! Dolda kameran für Alles!!

Jag kunde inte äta lök i tex. köttfärssås när jag var liten.
Nu har jag lärt mig att äta lök.
jag hade också svårt för panerade saker och potatismos med klumpar i, som många andra skrev. Att maten kändes som en uppgift minns jag också faktiskt.

Avskydde också klumpar i potatismoset men mamma o pappa hade en potatismospress för ändamålet
Och jag gillade mat, det var aldrig problem med att få mig att komma till middagsbordet.
Mamma jobbade på dagis och visste hur man gjorde så barnen ville komma o äta.
Gör det mysigt, och vi hade ju små stolar helt i grönt eller rött, ofta hade vi ljus.
Fröknarna hade lite jobbigt att äta för de fick sitta på golvet.

Potatismos? Det funkar bra till allt. Fast det ska vara av riktiga potatisar. Kunde inte äta kött om det inte var "färdigtuggat" när jag var yngre. Försökte men det slutade alltid med att jag antingen gav köttbitarna till hunden eller att jag satt och tuggade skiten i evigheter för att sen spotta ut det. Äter det inte ofta nu heller men det är mer p.ga den gammla vanan. Kunde inte äta kaviar under några år heller eftersom jag en gång fick se mitt eget blod på en macka med kaviar.

nano skrev:En jag har på msn som är friskvårdare har just skrivit detta på msn:
"Läkekonsten är att roa patienterna medans naturen läker dem."

Såg den här på min mail i telefonen förut:

February 16, 2009 skrev:Filed under: Buddhist Thought of the Day — Tags: Buddhism — Buddhist Thought of the Day @ 2:11 am
Play your part in the comedy, but don't identify yourself with your role! - Why Lazurus Laughed by Wei Wu Wei...
Comments Off

svampar. Jag minns inte exakt när jag fick den fixiden men det går inte.
Ser jag svamp i maten eller märker jag att jag äter det kan jag nästan känna mig förlamad av skräck.
Förutom laktosintolleransen (som jag fuskar med ibland) så är en del andra saker såsom kräftdjur, kroppkakor, inälvor, konstigt doftande mat, ny mat jag inte vet vad det innehåller, som jag kan sätta mig tvärt emot.
Bara inte lika illa som svampar, som tur är har jag lärt mig hantera hysterin kring det men det är fortfarande väldigt svårt.

När jag var barn så var jag nog ett grymt jobbigt barn, jag kunde vara enkelspårig med mat och vara en plåga om jag tvingades till något jag var ogillade, fast på ett mer extremt fall. För mig handlade det om liv och död.
Min stackars mormor som ville jag skulle äta grönsaker som jag just då inte tyckte om att smaken var behaglig kunde nästan bli ledsen över hur jag spretade och skrev efter hjälp och folk kunde nästan tro jag höll på bli grovt misshandlad.

Parvlon skrev:Kunde inte äta kaviar under några år heller eftersom jag en gång fick se mitt eget blod på en macka med kaviar.

Jag kunde inte äta ris på ett tag när jag var liten p g a att riset påminde mig om "myrägg", alltså om myrors ägg. Dom fanns lite under var o varannan sten där vi lekte. Idag tycker jag om ris.

"På-grannens-gårdsplan-tillverkad blodpudding" tyckte och tycker jag var och är vidrigt. (Jag hade ju klappat grisen, hört den skrika och sett när dom skjutit den i huvudet och sett allt blod, samt sett den hänga upp- o ner, flådd o oflådd...) Den smakade inte som det "fabriksproducerade" jag var van vid, men den var säkert nyttigare. Mer järn...

Gåsägg i pannkaka är också ngt jag inte äter.

Svamp. Ge mej inte svamp. Då går jag.

Ingen ångest eller så (tycker nästan det låter överdrivet, men jag är ju så fyrkantigt förnuftig så det finns inte) men en djup och innerlig avsky för det. Framförallt konsistensen. Otäck, småslemmig, lite hal... som att tugga på våt cykelslang... om jag nånsin hade tuggat på cykelslang....

Ibland brukade päronen gömma svamp i maten och bedyra att det minsann inte fanns någon svamp däri. Men jag detekterade den osvikligt varenda gång, tills de fattade att jag faktiskt INTE! ÄTER! SVAMP! Sen slapp jag deras försök att lura i mej otyget.

På sistone har jag dock lärt mej att äta champinjoner. De är lite torrare, lite hårdare liksom, så det går bättre.

Spinn-off på ovanstående:
Inlagda champinjoner och gravad lax... resulterar kväljningar pga den slemmiga konsistensen. Jag vet inte, men en otroligt seg hård daggmask låter väl "härligt"?
Även om jag inte vet att där finns champinjonbitar i grytan! Det kommer direkt om jag inte vet om det. Vet jag om det kan jag svälja det, inte helt utan problem.

nen1: Jag hade en kort period nåt som kan liknas matvägran, då jag inte ville lägga på mig kilon, tränade oxå med hantlar ( blev ett behov) , jag petade bara i maten.

Äter nästan allt.

Äter det mesta, men undviker allt kött utom möjligen fläskfile, kotlett. Viltkött får magen att vända sig ut och in, det räcker med den unkna doften av vilt kött för det, Blää. Lutfisk hatar jag, äcklig konsistens och smak.

Däremot älskar jag surströmming, men det kan ju bero på att jag är uppväxt med det kanske

Motsatsen till alla andra, ska maten vara täckt av sås, jag kan inte äta torr mat, äcklas jättemycket av den, nej, det ska vara kryddigt, starkt och såsigt.

Jag gillar sås...fast den ska vara på sidan och inte dränka den övriga maten. Jag gillar det mesta men äter ändå hels samma saker ofta, Är jag stressad äter jag samma mat vare dag....Maten ska dessutom smaka som jag tänkt mig...

Bäst är det med mjuk mat. Lättare att tugga och tar inte lika mycket energi...

hej är väl rätt kräsen även om jag äter det mesta
undviker industrikyckling och billig korv svårt när man inte har så mycket pengar att få i sig rätt mångd av alla näringsämmnen
ferocactus