Lilla har sedan drygt två veckor SSRI (sertralin, 25 mg) och vi har fått vissa positiva effekter som att hon är lite mindre bunden till mig och att de värsta topparna kapas när hon blir arg och på så sätt är det jätteskönt och jättebra!

Men, tröttheten! Hon är SÅ trött och hon verkar nu efter 17 dagar fortfarande bli tröttare och tröttare, är det en "normal" biverkning att tröttheten ökar på det här sättet, eller borde det ha vänt?

-sl- skrev:Lilla har sedan drygt två veckor SSRI (sertralin, 25 mg) och vi har fått vissa positiva effekter som att hon är lite mindre bunden till mig och att de värsta topparna kapas när hon blir arg och på så sätt är det jätteskönt och jättebra!

Jag tycker nog inte det är odelat positivt ifall hon blivit mindre bunden till dig. Det är naturligt för vissa aspie-barn att vara mera bundna vid de som är viktiga för dem, och att ta bort detta är säkert inte odelat positivt.

Samhället tycker ju att barn ska släppa sin föräldrar vid ålder x och bli självständiga vid ålder y, men dessa milstolpar delas inte av en del aspie-barn, och jag tror det är lika illa om man gör våld på ett aspie-barns naturliga utveckling som på ett NT-barns.

Från att hon har varit som ett plåster på mig och velat sitta på mig, hålla i mig fysiskt mest hela tiden, har hon nu släppt lite och jo, jag tycker att det ÄR bra. Både för mig och för henne och jag ser det inte som våld på hennes personlighet eller utveckling.

Däremot undrar jag över den eventuella biverkningen av SSRI...

Jag skulle höra med läkaren. Samt kolla av de eventuella långtidsstudier som finns på SSRI på barn. Om det finns några?

Annars så släpper barn när de är mogna för det enligt min erfarenhet.
Fast jag vet ju inte hur gammal din dotter är?
Min yngsta son släppte greppet om mig kanske
vid 3-4 årsåldern. Då menar jag bokstavligt...
Det var nog så jobbigt så jag förstår dig men det
beror ju också på hur gammal hon är och hur stora
svårigheter hon har.

Trötthet har jag aldrig märkt av som biverkan på SSRI själv.
Jag tyckte SSRI (Zoloft) gav en viss mindre effekt men
jag blev mest tjock tyckte jag...*s*...och kände mig rätt
avstängd känslomässigt.

Bara en undran. Varför äter hon SSRI?

SSRI är det normalt att hos vissa försämras en period för att sedan förbättras, då de fysiska hämningarna släpper före det psykiska välmåendet kommer, så ha koll på eventuella depp-perioder som försämras tillfälligt, speciellt hos tonåringar, unga vuxna mer än äldre.

Efter en månad till sex veckor ca brukar man förbättras om en effekt efter sex-sju veckor är det inte hennes medicin. Snacka mycket med henne så märker du förmodligen snabbare än hon eventuella effekter bra eller dåligt. Käkar man pillerna "blir" man annorlunda så man (jag) kan ha svårt att märka det själv om det går långsamt.

Jag fick i princip omedelbar stark ångestreduktion av SSRI, men den sattes ut före sex veckor gått pga missförstånd, det var lite synd, men jag har Lamictal nu som jag blir mer glad (mindre depp) av tveklöst.

-sl- skrev:Lilla har sedan drygt två veckor SSRI (sertralin, 25 mg) och vi har fått vissa positiva effekter som att hon är lite mindre bunden till mig och att de värsta topparna kapas när hon blir arg och på så sätt är det jätteskönt och jättebra!

Men, tröttheten! Hon är SÅ trött och hon verkar nu efter 17 dagar fortfarande bli tröttare och tröttare, är det en "normal" biverkning att tröttheten ökar på det här sättet, eller borde det ha vänt?

Hur gammal är din lilla?

Tingeling skrev:...
Trötthet har jag aldrig märkt av som biverkan på SSRI själv.
Jag tyckte SSRI (Zoloft) gav en viss mindre effekt men
jag blev mest tjock tyckte jag...*s*...och kände mig rätt
avstängd känslomässigt.

Har samma erfarenhet som Tingeling av SSRI. Jag har ätit 100 mg Sertralin (tidigare Zoloft) under många år och har aldrig kopplat den till någon trötthet (däremot kan många andra saker göra mig trött).

"Avstängd känslomässigt" kan jag också känna igen mig i tyvärr.

Välkommen tillbaka förresten, -sl- !

/Barracuber

Lilla är 12 år och anledningen till att hon fått sertralin är att hon förutom AS+adhd också har tvång, ett starkt kontrollbehov (främst av mig) och enligt specialistläkaren som vi träffade har hon också ångest, vilket vi såhär i backspegeln förstår... men inte gjorde när vi var mitt uppe i allt. Sertralin skulle kunna hjälpa henne att må lite bättre och det tycks hon göra...förutom den där hemska tröttheten som bara blir värre och värre.

Förloppet har varit ungefär att några dagar (sisådär en tre-fyra) efter att hon börjat med sertralin märkte vi en klar och tydlig förbättring. Hon började _prata_ med oss istället för att kommendera och skälla. Hon slutade vara så extremt fysisk med mig, hon har inte slagits en enda gång och hon har lättare för motgångar. Hon har klarat av att göra läxor mycket smidigare och hon själv säger att det känns bra med medicinen. Ja, bland mycket annat.

MEN. Hon blir bara tröttare och tröttare. Får mer och mer ont i huvudet. Är det "normalt" att det blir så? Ökar biverkningarna under insättandet, eller är de som jobbigast i början för att sen klinga av?

Problemet (som jag ser det) är att läkaren _samtidigt_ tagit bort ett annat läkemedel och istället gett placebo... ett läkemedel som vi antagit hjälpt till att ta bort _just_ det som hon nu har fått: huvudvärk och extrem trötthet bland annat... Därför försöker jag nu bena ut hur SSRI och biverkningar funkat för andra.

Tack barracuber!

Ingen trötthet för dig heller... Det gör mig lite "misstänksam"! Eftersom Lilla inte blev akut sjuk när man tog bort det andra läkemedlet avslutades den behandlingen omedelbart och jag undrar om det inte ändå är så att det vi ser NU beror på att vi tagit bort det och inte för att vi satt in sertralin...?

Har de plockat bort CS så är ju effekten extrem trötthet eller hyperaktivitet....(man vet aldrig vilket liksom). Oftast en extrem
oföretagsamhet som kan liknas vid trötthet. man kan lika gärna
sova liksom...

Har aldrig hört någon som blivit trött av SSRI men med
de effekter mediciner har på oss upphör jag aldrig att förvånas..

Är dottern så gammal har jag all förståelse för att du vill vara
annat än mamma så påtagligt fysiskt HELA tiden.

Tingeling

Nej inte CS, det står på listan över sånt vi kanske eventuellt ska testa framöver.

Lilla har en mycket omfattande allergi (hej titti ) som man behandlat med en ny typ av medicin. En medicin som är hiskeligt dyr och ja, jag förstår att man måste veta att den har effekt om man ska fortsätta ge den. Men... att ge placebo och sen sätta in ett annat läkemedel efter några veckor, det känns INTE smart alls.

Och nu, med den här tröttheten och hängigheten som bara blir värre och värre... det stämmer väldigt väl med allergin och då undrar jag ju om det _också_ skulle stämma med SSRI-biverkning.

Hej gullet! Har lika lite att säga om det här här inne, men välkomnar dig varmt och hoppas du kan få fler svar som gör det mindre jobbigt att sålla bland parametrarna. Avundas dig inte...

alfapetsmamma... Det känns som vi hamnat i världens röra och kaos och där jag varken vet ut eller in. Jag gissar att det enda vi kan göra är att vänta och se tiden an. Men, under tiden missar Lilla skolan, för det finns inte en chans att hon kan vara där i det skick hon är i och mitt jobb... Jag var rätt omöjlig där sen förut och nu är jag väl snart helt omöjlig

Med den historia vi har sen förut, där vi har låååånga perioder hemma (sjukskriven pga det läkaren då trodde var allergi... och som jag fortfarande tror till viss del beror på allergi) så skickar det mig tillbaka till den hopplöshetskänslan främst JAG hade då och inte gör det saken bättre. Varken jag eller Lilla mår ju bättre av att jag är sänkt för att jag _tror_ att det kommer att bli extremt jobbigt framöver?

Får jag, i egenskap av mamma till en flicka i samma ålder som tycks dela en hel del bekymmer med din dotter, komma med en liten tanke?

Skit i framtiden! Släpp den! Vad som händer i framtiden har du ingen aning om och ingen som helst kontroll över. Vad du har kontroll över är här och nu, och flickan behöver dig här och nu.

Släng inte bort en massa tid på att oroa dig över saker som står utom din kontroll. Lättare sagt än gjort, det tog mig en herrans massa jobb och tid för att komma till den punkten, men hittar du dit så kommer du att må mycket bättre och på så vis kunna hjälpa din tjej på det sätt du vill.

Och du? Se till att ta hand om dig själv också så fort möjlighet finnes.

-sl- skrev:MEN. Hon blir bara tröttare och tröttare. Får mer och mer ont i huvudet. Är det "normalt" att det blir så? Ökar biverkningarna under insättandet, eller är de som jobbigast i början för att sen klinga av?

Jag fick ungefär som migränanfall och yrsel och var mer eller mindre soffliggandes hela dagarna i början. Detta klingade av så småningom men det tog en månad lite drygt om jag minns rätt. Trött fortsatte jag vara under hela medicineringstiden som varade några år. Jag sov middag varje dag.

barracuber skrev:
"Avstängd känslomässigt" kan jag också känna igen mig i tyvärr.

Jag också. När jag slutade med medicinen var det som att vakna ur en dröm. Allt kändes plötsligt verkligt. Framförallt kändes allt och det var så härligt. Att kunna skratta och gråta igen och att verkligen ha kontakt med sina känslor och uppleva omvärlden i ett mer "vaket" tillstånd.

DC skrev:

barracuber skrev:
"Avstängd känslomässigt" kan jag också känna igen mig i tyvärr.

Jag också. När jag slutade med medicinen var det som att vakna ur en dröm. Allt kändes plötsligt verkligt. Framförallt kändes allt och det var så härligt. Att kunna skratta och gråta igen och att verkligen ha kontakt med sina känslor och uppleva omvärlden i ett mer "vaket" tillstånd.

Fast jag hade precis tänkt skriva att jag inte är 100 på att det beror på SSRI:n. I mitt fall har jag nog varit lite sådan där hela livet mer eller mindre...

Hmm ändå kan jag inte vara utan medicinen..De gånger jag slutat ta dem har det bara blivit total katastrof, så jag inbillar mig att de är livsviktiga för mig.

Kan lägga till en sak som är en biverkan av SSRIn för mig: min tandläkare sade idag att SSRIn påverkar sammansättningen i min saliv så att jag lättare får hål i tänderna än genomsnittet. Och det stämmer om man ser tillbaka.

/Barracuber

Intressant att höra era tankar!

Lilla är vansinnigt trött fortfarande, även om hon är något piggare idag och igår.

Jag har konsulterat läkaren och han säger att hennes symtom INTE kan bero på att de gett placebo för den andra behandlingen. Jag är inte överens med honom, men kan inte göra så mycket mer än att avvakta och vänta och se vad som händer. Hon blev sjukskriven fram tills nästa läkarbesök om knappt två veckor.

Jag kan inte säga att jag märker att hon är "avtrubbad". Hon var på ett väldigt gott humör innan hon blev extremtrött och nu när hon är lite piggare igen så skrattar hon och skojar med mig. Hon blir ju fortfarande arg och irriterad och ledsen, det är bara det att det är i mildare form och inte lika jobbigt och länge.

Många har sagt det förut, men jag kan inflika med mina egna erfarenheter från SSRI-preparat (en fyra-fem stycken beroende på vilka man räknar).

Jag blev känslomässigt avstängd som beskrivs ovan, och det kändes verkligen som denna avstängdhet inte var naturlig, utan jag beskrev den som artificiell, för det kändes konstigt. Detta varvades med starkare känslomässiga reaktioner än vanligt, då jag var ännu känsligare än jag är utan medicin (vilket redan är ganska känslig). Jag blev dock inte tröttare av preparaten, bara mer nervös och ångestfylld.

Detta till trots bör det påpekas att FASS listar trötthet som en vanlig biverkning på sertralin ("förekommer hos fler än 1 av 100"), och eftersom hon fortfarande är under inkörningsperioden (4-6 veckor), då många av biverkningarna förekommer eller är extra tydliga, så tror jag inte det går att utesluta att tröttheten faktiskt kommer just från SSRI-preparatet. Fråga läkaren huruvida det är en biverkning som brukar försvinna efter några veckor eller inte, eftersom som jag förstår det är tröttheten åtminstone nu för mycket för att gå att leva med någon längre period.

Jag har tagit 100 mg varje morgon i ett par år, och det fungerar mycket bra. Jag kan inte påstå att tvånget försvann direkt, men det mildrades med tiden. Så Zoloft är en utmärkt medicin. Däremot skulle jag aldrig någonsin acceptera skräpet Lyrica.