Hur många här går på känsla istället för förnuft/tanke när de beslutar sig för saker? Grim får rådet att go with the flow i tråden 'Är du intresserad av mig?' och jag har en teori om att AS personer inte baserar sina handlingar på känsla utan på tanke, har jag rätt, eller hur rätt har jag?:)

Svårt att få fram här men förmodar det finns skillnad på de med ren AS och de med Atypisk- eller Drag av autism?

I tonåren - "Go with the flow".
I vuxenlivet - Tänka/Analysera.

Ofta finner jag mig själv i en situationen där jag känner mig tvingad att "Go with the flow". Och det är inte bra för jag blir extremt negativ, för jag kan inte riktigt släppa att kontrollen är ur mina händer. Mina kamrater är impulsiva och planerar inte, och sådant gör mig otroligt ångestfylld. Jag måste planera. När jag går till affären vet jag redan vad jag skall ha och vad det kostar, samma när jag åker in till stan. Det finns ett fåtal saker jag inte riktigt kan bestämma mig för - Kakor och chips.

Känsla. Utan tvekan. Vilket naturligtvis inte betyder att jag "följer strömmen", eftersom majoriteten tänker & känner på ett helt annat sätt.

Däremot så impulshandlar jag aldrig saker, utan då är det planering som gäller.

*Sabotör*

Strömmen kan väl vara ens egen och inte bara allas gemensamma? Följa sin känsla skulle då betyda kasta sig i strömmen. Medans följa sin tanke skulle kanske vara att inte kasta sig ngnstans :O

Jag går nog mest på känsla men det betyder inte att jag inte analyserar också. Skulle vilja haft ett alternativ där båda fanns med.

Vilket som överväger tror jag det är mer knutet till om man är Feeling eller Thinking i MBTI än till AS.

Edit: Kan tillägga att trean känns rätt aktuell också. Brukar ofta, utom i estetiska frågor, ha svårt att besluta mig - särskilt om båda alternativen innehåller ungefär lika många fördelar som nackdelar.

Oavsett vilket, men jag tror jag blivit än mer driven av känslor desto äldre jag blivit. Här på AF råkar jag emellanåt i problem för att jag följt känslor istället för att använda logik. T.ex. när jag kastar mig in i invandringsdebatter och annat elände.

Jag är ju dessutom en person som inte gillar att ha sitt liv inrutat in i minsta detalj, och jag ligger oxå lågt på OCD-drag. När det gäller evenemang så gillar att ha valfrihet, även om jag planerar saker grovt i förväg.

Jag har t.o.m. slutat att tänka ut scenarior i konversationer i förväg, som jag gjorde fram till för kanske 5 år sedan. Följer även då mina känslor istället för att använda logik. Även då kan jag hamna i problem emellanåt för att jag säger fel saker, men det händer inte så ofta att jag anser det som något problem längre.

F.ö. så tror jag det är en fördom att aspergare är mer logiska än NT. De tvingas användas sin logiska förmåga mycket mer för att förstå sin omvärld, men det är en annan sak. Det betyder inte att logik tagit över känslors roll.

Man kanske släpper med sig lite mer efter ett tag.

All of the above

Jag känner, alltså är jag.
Jag tänker, alltså plågas jag.
Handla?

Som att man bara gjorde på ett sätt

Primärt.

Oftast vet jag inte hur jag gör. Men är det något som jag vet om i förväg så analyserar jag. T ex om man ska gå på träff el inte. Fördelar och nackdelar. Även känslan analyseras: Överväger ångesten det positiva?

Ska jag handla mat har jag förstås en lista att gå efter.

mondo beyondo skrev:Hur många här går på känsla istället för förnuft/tanke när de beslutar sig för saker?

Svårt att få fram här men förmodar det finns skillnad på de med ren AS och de med Atypisk- eller Drag av autism?

Jag går efter känslan. Så har jag också dålig impulskontroll. Dottern har atypisk autism så det är väl inte omöjligt att jag...

Skulle vilja vara mer logisk och tänka efter före i många fall. Å andra sidan är det i situationer där jag inte sagt vad jag tycker direkt som jag ångrar mig efteråt.

Jag tänker/analyserar sedan agerar jag.

Men om känslan/instinkten är starkt emot vinner den, men oftast går jag på logik. Jag fungerar dåligt med känslomänniskor, jag vill kunna resonera med folk, det går inte på enligt mig hysteriskt skrikande personer som tycker utan att veta varför, tex skriker om rasism utan att förstå att även vita kan drabbas av rasism också i vissa situationer, tex jag.

Nu behöver man inte vara hysterisk för att vara känslig.

Ibland känner jag för lite godis, och då köper jag det utan att bry mig om att tänka logiskt (mer än på priset då...).

Är det sådana känslor som ni inte har, ni som bara tänker logiskt?

I fråga om viktiga åsikter och stora inköp, så startar det med en känsla eller ett behov, sedan logiskt analyserande om vad, var och för hur mycket jag ska köpa (eller tycka när det gäller åsikter).

Hittade inte mitt alternativ. Jag både analyserar och tänker och vänder på saker och sen så går jag mycket på känsla också. Vet inte om jag gör båda och så vinner ena ena gången och andra andra gången, eller om det är nåt annat ytterligare som vinner. Har inte klurat klart på det.

Bror Duktig skrev:Ibland känner jag för lite godis, och då köper jag det utan att bry mig om att tänka logiskt (mer än på priset då...).

Det gör man ju via behov. Igår köpte jag t ex chips p g a suget. Köper däremot inte Coca-cola längre utan kör på ICAs Cola, funkar bra till de chips (naturchips) jag köper, billigt och bra.

Zombie skrev:Jag känner, alltså är jag.
Jag tänker, alltså plågas jag.

Min terapeut skulle älska det här! "jag känner alltså är jag"... men jag... "jag tänker, alltså plågas jag". Det där förtjäner en plats i min anslagstavla; att se och småskratta över mig själv!

Mmmm jag är mest alternativ nr.1 nämligen...
Okej, det finns tillfällen som jag går på "känslan" fast de är få och då är det oftast när jag inte mår bra... då kan självdestruktiviteten komma fram... frustrationskänsla tar över och jag gör "spontana" grejer som att klämma i mig kakor utan att riktigt njuta av det...
När jag annars går på känslan har jag oftast analyserat känslan och blandat ihop en massa tankar... Med andra ord är det när jag inte mår bra som jag tenderar går på känsla.
Vet jag något i förväg eller kommer jag att ta ett beslut brukar jag analyser alt. sönderanalysera saker... Jag trivs med att tänka rationellt men störs å plågas när jag überanalyserar saker...
Är det lättare grejer som att göra ett val i stunden brukar jag även då fundera en kort stund. För situationer som förekommer ofta har jag nästan färdiga mallar i huvudet som jag ibland bryter mot och känns okej efteråt och ibland inte okej alls.
Jag tror nog dock att känslorna finns med i alla beslut jag tar, men tankarna måste finnas med i störra utsträckning än känslan...

earlydayminer skrev:

Bror Duktig skrev:Ibland känner jag för lite godis, och då köper jag det utan att bry mig om att tänka logiskt (mer än på priset då...).

Det gör man ju via behov. Igår köpte jag t ex chips p g a suget. Köper däremot inte Coca-cola längre utan kör på ICAs Cola, funkar bra till de chips (naturchips) jag köper, billigt och bra.

det där är så jäkla svårt för mig... små grejer är tillåtna och jag kan spontant köpa en 10gr chokladruta... men allt annat analyseras... jag måste vara säker på att jag verkligen vill ha det jag är sugen efter eller om det kommer att kännas skit efteråt... Känns det okej så tar jag något... känns det icke okej enligt min analys av konsekvenser så avstår jag även fast jag kanske är sugen...
Mår jag dåligt så är det lättare att vara "spontan" (i andras ögon) / jäkla ompulsiv i mina... plåga mig själv genom att äta den där extra stora grejen som jag egentligen hade velat undvika..

usch, vad jag är komplicerad...

earlydayminer skrev:Nu behöver man inte vara hysterisk för att vara känslig.

Äh, bara för att jag är fördomsfrifull.

earlydayminer skrev:

Bror Duktig skrev:Ibland känner jag för lite godis, och då köper jag det utan att bry mig om att tänka logiskt (mer än på priset då...).

Det gör man ju via behov. Igår köpte jag t ex chips p g a suget. Köper däremot inte Coca-cola längre utan kör på ICAs Cola, funkar bra till de chips (naturchips) jag köper, billigt och bra.

Är det större grejer som avses då?
T.ex. ett hundköp?
Jag "kände att jag ville ha hund" och det inverkade naturligtvis på mitt val. Jag valde noga, väntade rätt länge för att det skulle bli rätt, men det var ju jag som "kände att jag ville ha en hund".

Hade jag bara tänkt logiskt, så hade jag inte köpt någon hund. Det är ju mycket jobb, och om man inte "känner för en hund" så...

Det "känns" som jag inte förstår det här.

Vad är det för känslor som avses???

EDIT: Jag valde dessutom en hund av jobbig ras, för att jag "kände så starkt för deras vackra yttre och underbara mentalitet".

Bror Duktig skrev:

earlydayminer skrev:

Bror Duktig skrev:Ibland känner jag för lite godis, och då köper jag det utan att bry mig om att tänka logiskt (mer än på priset då...).

Det gör man ju via behov. Igår köpte jag t ex chips p g a suget. Köper däremot inte Coca-cola längre utan kör på ICAs Cola, funkar bra till de chips (naturchips) jag köper, billigt och bra.

Är det större grejer som avses då?
T.ex. ett hundköp?
Jag "kände att jag ville ha hund" och det inverkade naturligtvis på mitt val. Jag valde noga, väntade rätt länge för att det skulle bli rätt, men det var ju jag som "kände att jag ville ha en hund".

Hade jag bara tänkt logiskt, så hade jag inte köpt någon hund. Det är ju mycket jobb, och om man inte "känner för en hund" så...

Det "känns" som jag inte förstår det här.

Vad är det för känslor som avses???

EDIT: Jag valde dessutom en hund av jobbig ras, för att jag "kände så starkt för deras vackra yttre och underbara mentalitet".

Välvilja? Trygghet? Kamratskap? Glädje? I en viktig och nära relation är man oftast villig att ta några steg längre än vad man är van vid.

Jag vet inte varför andra människor skaffar djur, men om jag skulle ha möjligheten och kunskapen skulle jag ha en djungel hemma. Jag mår bra av att vara runt djur & natur och djur verkar må bra av att vara runt mig. Varför då inte vistas bland djur & natur?

Vet dock inte om jag skulle vilja betala för ett djur, känns lite som prostitution. Katten (Ceasar) jag har en nu, en Perser (gammal utställningskatt), han tog vi hand om med välvilja, hade egentligen inte råd men vi prioritera honom. Och nu är han bland det finaste jag har

Tog du det jag skrev som en motattack av något slag?

earlydayminer skrev:

Bror Duktig skrev:

earlydayminer skrev:[quote="Bror Duktig"]Ibland känner jag för lite godis, och då köper jag det utan att bry mig om att tänka logiskt (mer än på priset då...).

Det gör man ju via behov. Igår köpte jag t ex chips p g a suget. Köper däremot inte Coca-cola längre utan kör på ICAs Cola, funkar bra till de chips (naturchips) jag köper, billigt och bra.

Är det större grejer som avses då?
T.ex. ett hundköp?
Jag "kände att jag ville ha hund" och det inverkade naturligtvis på mitt val. Jag valde noga, väntade rätt länge för att det skulle bli rätt, men det var ju jag som "kände att jag ville ha en hund".

Hade jag bara tänkt logiskt, så hade jag inte köpt någon hund. Det är ju mycket jobb, och om man inte "känner för en hund" så...

Det "känns" som jag inte förstår det här.

Vad är det för känslor som avses???

EDIT: Jag valde dessutom en hund av jobbig ras, för att jag "kände så starkt för deras vackra yttre och underbara mentalitet".

Välvilja? Trygghet? Kamratskap? Glädje? I en viktig och nära relation är man oftast villig att ta några steg längre än vad man är van vid.[/quote]
Men jag analyserade inte fram de känslorna, jag "kände dem".
Jag köpte en hund, för att jag "kände för det".

Och när jag väl har bestämt mig för något, så är jag otroligt otålig ibland (ibland tvärtom), och kan ibland göra sämre val p.g.a. otålighet (hur mycket jag än analyserat innan).

Tog du det jag skrev som en motattack av något slag?

Nej, inte alls. Jag bara inte vet om jag förstår vad "gå på känsla", i motsats till att tänka och analysera, betyder.