Ganesh skrev:

Alien skrev:
Va, ska man berätta om sitt sexliv här också? Skryta om alla sina ONS?

Finns det inget som heter "privatliv" för aspergare? Jag skulle inte vilja säga något här, som jag inte skulle vilja säga vid fikabordet

Ska och ska?! Skryta om sitt sexliv?!

Vem har sagt det? Har nån (tex jag) förespråket detta?

Du förespråkade ju precis innan att man bör prata om att man har bra sex (om man nu har det).
Och att man invänder mot detta tycker inte jag är märkligt. Jag skulle nog inte själv vilja prata om sånt men det betyder ju inte att man därför nödvändigtvis vill förbjuda andra från att göra det eller att man alls måste störa sig på om andra gör det.

Sam skrev:Är man ung med AS på väg in i vuxenvärlden, så kan det vara viktigt att få höra att det faktiskt går att både få/hitta en partner och att ha ett fungerande sexliv.

Att prata om hur olika sex kan se ut för olika personer tycker iaf jag är viktigt att lyfta fram.

För den delen behöver man inte vara detaljerad om sitt sexliv. Men vetskapen om att inget är totalt omöjligt och att man inte är ensam om sitt sätt att fungera tror jag är viktigt att få en insikt om.

Bra skrivet; håller med till fullo. På grund av olyckliga omständigheter var sex till alldeles nyligen ett ämne som var tabu för mig. Det bidrog till att jag fick en alldeles snedvriden bild samt förorsakade mig onödigt lidande. Numera kanske jag kan chocka någon med uttalanden som mest är på skämt. Ett sätt att häva tabut. Något jag insett med min autism är att det finns oändligt med upplevelser och känslor jag inte har delat med andra, eftersom jag inte ens berört dessa ämnen. Det har bara bidragit till känslan av isolering och att vara oförstådd. Så vill jag inte ha det längre.

Naturligtvis vill jag inte ge/tvinga på detaljer om mitt sexliv till okända. Däremot kan det vara bra att skriva generellt och förstå att man faktiskt är lik andra människor ibland. Eller olik.

Väl talat, Sam och Isabell.

... och den som har anledning att vara öppnare om sitt sexliv än vad man skulle vilja vara vid fikabordet (t.ex. p.g.a. problem man vill lösa) ska kunna vara det i Privata.

Jag tycker nog det pratas väldigt mycket om sex, överallt, även här på AF. Alltså tycker jag inte att det behöver uppmuntras till mer sexprat.

Vore jag ensam och längtade efter partner och sexliv, så skulle jag hellre velat få tips om hur man hittar en partner (så kunde vi fixa sexlivet själva sen) än att få höra om andras lyckliga sexliv.

För den som vill slippa höra om träffar är det ju lätt: Undvik Träffforumet.

Men om jag vill slippa läsa om andras sexliv och känner mig som en voyeur då? Då är det bättre att skapa ett särskilt Sexforum. Den som läser där, gör det på egen risk.

Målet borde vara att alla ska känna sig välkomna på AF, vare sig man är eremit el social, vare sig man är modernt öppen el en gengångare från den viktorianska tiden (som jag tydligen är).

Och som sagt, i det virtuella vardagsrummet så finns saker man inte pratar om, just för att det finns så många som kan läsa. Jag fattar inte varför man skulle vara öppnare här än i verklighetens offentliga rum. Folk är ofta inte så anonyma som de tror på nätet.

Ganesh skrev:Poängen är att om man vill berätta om att man har ett bra sexliv, mitt i den sexuella öken många här lider av, så ska det inte vara förbjudet att prata om det.

Är det kvalificerat skitsnack eller har du belägg för det du påstår ?

Ganesh skrev:Om du tycker att de som vill prata om sex inte får/bör göra det här är du snett ute. Du intar du samma position när det gäller sex som Grimauld intagit när det gäller träffar.

Lär dig stava! Jag upplever felstavningen som en medveten provokation, bara så ni vet!

Ganesh skrev:Dvs om någon kan tänkas må dåligt av prat om ämnet så är det tabu.

I en idealvärld visar folk hänsyn i alla lägen men pga drifter och andra saker blir en del trampade på tårna. En del kallar det för konkurrens, jag kallar det för ödet. Det gäller att inse sin plats i tillvaron och vara nöjd med det. Då blir det lättare att leva. Pax vobiscum!

Ganesh skrev:Så kan man inte ha det.

Nej, och vi får en värld som vi har förtjänat. Kaos, krig och allmän oordning där naturlagarna fortfarande får gälla.

Ganesh skrev:Sex är en viktig del av livet. Vare sig man har AS eller inte. Och vare sig man har eller inte har ett sexliv värt att prata om.

Du pratar i nattmössan. Finns folk som lever i celibat. Vad har du att säga till dem, Mr Ganesh ?

Sam skrev:Är man ung med AS på väg in i vuxenvärlden, så kan det vara viktigt att få höra att det faktiskt går att både få/hitta en partner och att ha ett fungerande sexliv.

Gäller det endast unga? Min erfarenhet är att det spelar ingen roll om man är ung eller gammal. Man blir ratad ändå. Det är ödet. Bättre att släppa tanken även om det smärtar i bröstet och fokusera på väsentliga saker istället som livet efter detta.

När det gäller vad man kan vara öppen om på internet:

snackar man inte otrohet eller väldigt extrema böjelser tror jag nog exempelvis att politiska åsikter kan vara mer riskabelt att lägga upp på internet än diskussioner om sex.
Allt snack om medicinering och erfarenheter från psyket är också mycket känsliga uppgifter som diskuteras friskt på detta forum.

Bjäbbmonstret skrev:snackar man inte otrohet eller väldigt extrema böjelser tror jag nog exempelvis att politiska åsikter kan vara mer riskabelt att lägga upp på internet än diskussioner om sex.

Inte så konstigt, politik är nog mer en hjärtefråga än sex som är en stjärtefråga

Bjäbbmonstret skrev:Allt snack om medicinering och erfarenheter från psyket är också mycket känsliga uppgifter som diskuteras friskt på detta forum.

Är nog kopplat till det tomrum som skapas i dialogen mellan vården och patienterna. Man får ett psykiskt eller psykologiskt problem som kan ha att göra med att man får svårt att klara av att jobba som exempel. Man uppsöker då en psykolog och/eller psykiater för att dryfta problemet och för att få ett svar på sitt rop på hjälp. Som ordination får man då en tablett (lyckopiller etc) som man ska knapra på, ofta under lång tid. Och tanken är att det ska lösa problemen.

Ibland tror jag dock att "ropet på hjälp" misstolkas. Det kan handla om ett psykosocialt problem där man, trots att man kanske vistas i sociala miljöer, blir så pass missförstådd att man blir ett psykfall. Man blir ett offer för gängse normer, "så ska man göra" (oavsett om man klarar av det eller inte). "Du ska inte vara bitter" nähä, hur ska man vara då ???

Och tomrummet är skapat. Missförståndet skapar tomrummet. Och behovet som tomrummet lämnar efter gör att man hamnar på olika forum för att som självterapi skriva av sig och försöka behandla sina egna trauman. Det är ett bevis på ett misslyckande inom psykiatrin.

Grimuald skrev mycket tänkvärt ovan.

Mitt inlägg blev nog missförstått, men jag orkar inte försöka reda ut det. Vill bara nämna att det kan vara mindre skillnad mellan väsensskilda ämnen än mellan att skriva konstruktivt om konkreta problem och att "diskutera" ~ kasta paj ~ vädra fördomar inom samma ämne.

Grimuald skrev:

Ganesh skrev:
Sex är en viktig del av livet. Vare sig man har AS eller inte. Och vare sig man har eller inte har ett sexliv .

Du pratar i nattmössan. Finns folk som lever i celibat. Vad har du att säga till dem, Mr Ganesh ?

Jag säger att en del lever i celibat och tycker att det är värt att prata om. Andra lever i celibat och tycker att det inte är värt att prata om. Båda varianterna är OK för mig, respekt i båda fallen.

På samma sätt finns det en del som har ett rikt och berikande sexliv. En del av dessa tycker att det inte är värt att prata om, andra att det är det (värt att prata om alltså). Båda varianterna är OK för mig, respekt i båda fallen.

De flesta har det litet mittemellan, tror jag. Samma saker gäller där. Prata om det om du vill. Prata inte om det om du inte vill.

Tycker du det är en märklig inställning? I min värld pratar folk om det de vill prata om och säger inget om det de inte vill prata om. Det är ingen stor sak, det är en självklarhet. Men det ska inte finnas en stämning som tabubelägger vissa ämnen (om det inte är lag- eller forumregelbrott).

Tvärtom ska det finnas en stämning där alla uppmanas att prata om det de vill prata om.
Dvs en öppen och tillåtande stämning.

"värt att prata om" syftar bara på huruvida man själv tycker det är värt att prata om. Det fanns ingen annan syftning eller betydelse i detta. I alla fall inte någon avsedd. För att förtydliga, jag pratar aldrig i offentliga eller halvoffentliga sammanhang om mitt sexliv. Inte om omfattningen, inte om med vem/vilka jag har sex. Inte om var jag har sex eller vad för sorts sex. Bara andra inblandade har med mitt sexliv att göra. Alltså kan man säga att det inte är värt att prata om. Med mitt språkbruk.

Sex är bättre som praktik än som prat.