Pemer skrev:Det finns säkert enstaka exempel på personer som verkligen fått diagnosen felaktigt, men när någon börjar hävda att ungefär varannan aspergare han själv möter i själva verket fått fel diagnos, känns det avsevärt mer som att det är den bedömaren själv som har låst fast sig vid ett par egna observationer som faktiskt inte alls alltid är korrekta.

Och här handlade det ju inte ens om att förneka AS och normala AS-ktriterier så mycket som att vara övertygad om att vissa andra förklaringsmodeller många gånger helt enkelt är mer troliga.

Vi är några här som själva redan har varit med om att bli kallade feldiagnosticerade av vissa psykologer eller läkare, som uppenbart håller sig med egna privata snävare kriterier än de allmänna. Så principen att börja påstå sådant om många redan diagnosticerade känns tveksam och felaktig överlag.

Precis!

alfapetsmamma skrev:

Pemer skrev:Det finns säkert enstaka exempel på personer som verkligen fått diagnosen felaktigt, men när någon börjar hävda att ungefär varannan aspergare han själv möter i själva verket fått fel diagnos, känns det avsevärt mer som att det är den bedömaren själv som har låst fast sig vid ett par egna observationer som faktiskt inte alls alltid är korrekta.

Och här handlade det ju inte ens om att förneka AS och normala AS-ktriterier så mycket som att vara övertygad om att vissa andra förklaringsmodeller många gånger helt enkelt är mer troliga.

Vi är några här som själva redan har varit med om att bli kallade feldiagnosticerade av vissa psykologer eller läkare, som uppenbart håller sig med egna privata snävare kriterier än de allmänna. Så principen att börja påstå sådant om många redan diagnosticerade känns tveksam och felaktig överlag.

Precis!

Det verkar inte finnas någon direkt kårmentalitet bland psykologer/psykiater som man kan se inom vissa andra yrkesgrupper. Om det är så tycker jag egentligen det är rätt bra.

Min psykiater, som jag uppfattar honom, är väldigt egensinnig och låter inte sitt tänkande styras av andra bara för att de råkar vara "kollegor".
Han kan gott strö kritik mot andra praktiserare, t ex habilitering och andra, utan att jag frågat om hans åsikt.

Inte lätt att säga var felet ligger. Det finns en grundforskning, det finns forskare, det finns vården, de psykologer/psykiater som "first-line" möter patienterna. Att enskilda "first-line" personer uttrycker misstro mot kollegor och forskningen tycker jag är ganska modigt. Det visar att allting inte ligger rätt till.

/Barracuber

Jag kan förstå obehaget i att få diagnosen ifrågasatt av andra, men tjugosju procent av de som röstat betvivlar <i>själva</i> att deras aspergerdiagnoser är korrekta. Har de också fel?

Agatha skrev:Jag kan förstå obehaget i att få diagnosen ifrågasatt av andra, men tjugosju procent av de som röstat betvivlar <i>själva</i> att deras aspergerdiagnoser är korrekta. Har de också fel?

Varken de som här säger att de betvivlar sin diagnos har vilket skäl det vara må, eller proffs som påtalar feldiagnosticering åt endera hållet behöver ha fel.

Det JAG vände mig emot var tonen och det jag upplevde som självtillräckligheten hos den som skrev den omtalade artikeln.

Spajk3

AS + social fobi hos en och samma person är jättevanligt.

Spajk3

AS + social fobi hos en och samma person är jättevanligt.

Vad grundar du detta på. Min motfråga vad är social fobi?

Agatha skrev:Jag kan förstå obehaget i att få diagnosen ifrågasatt av andra, men tjugosju procent av de som röstat betvivlar <i>själva</i> att deras aspergerdiagnoser är korrekta. Har de också fel?

Nej, det vill jag så klart inte påstå!

Agatha skrev:Jag kan förstå obehaget i att få diagnosen ifrågasatt av andra, men tjugosju procent av de som röstat betvivlar själva att deras aspergerdiagnoser är korrekta. Har de också fel?

Att dessa tjugosju procent tvivlar på sin diagnos, säger inget om de verkligen är feldiagnostiserade eller inte, eftersom detta är bara deras egen sanning. Lika lite som att vi övriga har fått rätt diagnos, vilket bara är vår egen sanning
Däremot belyser procent siffrorna hur vi upplever diagnosen, men de säger inget om riktigheten i diagnostiseringen

Sam skrev:

Agatha skrev:Jag kan förstå obehaget i att få diagnosen ifrågasatt av andra, men tjugosju procent av de som röstat betvivlar själva att deras aspergerdiagnoser är korrekta. Har de också fel?

Att dessa tjugosju procent tvivlar på sin diagnos, säger inget om de verkligen är feldiagnostiserade eller inte, eftersom detta är bara deras egen sanning. Lika lite som att vi övriga har fått rätt diagnos, vilket bara är vår egen sanning
Däremot belyser procent siffrorna hur vi upplever diagnosen, men de säger inget om riktigheten i diagnostiseringen

Det är också sant.

Zombie skrev:Men det många av oss ser är en (som det ser ut) sak-okunnig person, som inte vet om sin okunnighet men sitter i maktställning som proffs, med åtföljande risk att hans vanföreställningar och felaktiga slutsatser sprids. Och drabbar folk som behöver olika slags hjälp.

Fast, som sagt, nu gällde det ju inte bara artikelförfattaren utan också många andra psykologer på hab. Varför ska det vara så svårt att komma ihåg det? I min näsa luktar det som ett ganska lågt sätt att misskreditera en meningsmotståndare, att envist "glömma" att han faktiskt representerar en massa andra människors uppfattningar. Och det är där nånstans jag stör mig på hela den här diskussionen: Jag tycker att det verkar som att många här är lite för kvicka att misstolka och förvränga sånt som de inte gillar i artikeln.

Och hur kan man hävda att alla dessa habpsykologer som träffar en massa AS-personer, är "okunniga", har "vanföreställningar" och sprider "felaktiga slutsatser"? Jag blir säkert inte så poppis på det här forumet nu men jag retar mig faktiskt på den totala ignoransen i att så kategoriskt avfärda allt som sägs av människor som borde ha en jävla koll på AS bara för att... ja varför? Och hur realistiskt är det egentligen att alla ni som snackar om okunnighet etc. själva kan mer om det här? Tycker ni att ni är kvalificerade bara för att ni själva har AS eller?

Jag råkar ha en syster som är psykolog. Det var hon som visade mig artikeln och utan hennes förklaring hade jag bara förstått bitar av den (och jag tror inte att jag kan mindre om psykologiskt fackspråk än många andra här). Bara hennes förklaring av vad som skiljer "deskriptiv diagnostik" från annan tog en bra stund och utan den förklaringen hade många viktiga poängen gått förbi mig. Alltså som jag sade: Jag får nog inte så många vänner här efter det här inlägget men den där hysteriska, ickeödmjuka, drevmentaliteten som vissa i den här tråden har, gör mig SÅ störd!

Det är nog mest en miljöskada sedan vi i övrigt har hört såpass många komma hit och berätta om psykologer som sagt typ att "nej, om du kan kramas kan du inte ha Asperger" eller "nej, om du kan se någon i ögonen kan du inte ha asperger".

Men du har en viktig poäng i det du skriver, vi ska inte vara för kategoriska och tvärsäkra heller. Helt klart!

rappe skrev:Fast, som sagt, nu gällde det ju inte bara artikelförfattaren utan också många andra psykologer på hab. Varför ska det vara så svårt att komma ihåg det? I min näsa luktar det som ett ganska lågt sätt att misskreditera en meningsmotståndare, att envist "glömma" att han faktiskt representerar en massa andra människors uppfattningar.

Att nån påstår att den representerar även andra behöver inte vara sant. Att många tycker nånting behöver inte heller betyda att det är sant.

Och det är där nånstans jag stör mig på hela den här diskussionen: Jag tycker att det verkar som att många här är lite för kvicka att misstolka och förvränga sånt som de inte gillar i artikeln.

Nu vet jag inte vad du vet om det här ämnet, men visste du vad många av oss här har för erfarenhet av att misstolkas, viftas bort, behandlas som mindre vetande eller defekta i jämförelse med normen osv osv ad nauseam, så kanske du skulle ha lättare att förstå.

Och hur kan man hävda att alla dessa habpsykologer som träffar en massa AS-personer, är "okunniga", har "vanföreställningar" och sprider "felaktiga slutsatser"? Jag blir säkert inte så poppis på det här forumet nu men jag retar mig faktiskt på den totala ignoransen i att så kategoriskt avfärda allt som sägs av människor som borde ha en jävla koll på AS bara för att... ja varför?

Ingen har talat om att kategoriskt avfärda. Du känns långt mer kategorisk i det du skriver här, ärligt talat.

Och hur realistiskt är det egentligen att alla ni som snackar om okunnighet etc. själva kan mer om det här? Tycker ni att ni är kvalificerade bara för att ni själva har AS eller? Jag råkar ha en syster som är psykolog. Det var hon som visade mig artikeln och utan hennes förklaring hade jag bara förstått bitar av den (och jag tror inte att jag kan mindre om psykologiskt fackspråk än många andra här).

På vilka grunder tror du det? Har du nån aning om vad folk här har för bakgrund? Ta reda på saker innan du far iväg i liknande anklagelser som du själv anklagar folk här för att göra. Tycker jag.

Att man säger att en psykolog (eller psykiater, som jag skulle kunna tala mycket om) inte verkar så kunnig på AS, eller inte tillräckligt kunnig på npf för att jobba med patienter som söker pga det, eller ha ett obehagligt förhållningssätt till folk med npf betyder inte att man tycker att den per se är värdelös som psykolog/psykiater/kurator/proffs eller människa.

Själv kan jag bara säga att jag är less på att få problematik relaterad till ett annat sätt att tänka och processa förklarad med förklaringsmodeller som inte är adekvata, eller tillräckliga.

Och jag tycker mig ha fog för den åsikten/känslan. Vidare styrks jag i den åsikten av många som skrivit om det här, som t ex Gunilla Gerland, Gunilla Brattberg och flera andra som skrivit om autismspektrumproblematik och alltså är nog så skickade att göra såna uttalanden. ''

Bara hennes förklaring av vad som skiljer "deskriptiv diagnostik" från annan tog en bra stund och utan den förklaringen hade många viktiga poängen gått förbi mig. Alltså som jag sade: Jag får nog inte så många vänner här efter det här inlägget men den där hysteriska, ickeödmjuka, drevmentaliteten som vissa i den här tråden har, gör mig SÅ störd!

Hysteriskt? Icke-ödmjukt? Drevmentalitet? Bara för att flera individer råkat hysa kritiska åsikter om delar av nåt skrivet? Snälla, tagga ner...

Och så här skrev en mamma och bekant till mig på ett annat forum idag... Ett forum där jag är mycket också, och där det jag försökte föra fram här tidigare idag tyvärr styrks igen och igen och igen.

Nämligen att det faktiskt florerar okunskap, feltolkningar av vad diagnoskriterierna ställdes upp för (klinisk forskning), fördomar, grova förenklingar och tråkig attityd till npf bland s.k proffs. Sånt här som bekanten berättar är stjälp, inte hjälp.

--------

Håller på att göra en neuropsykiatrisk utredning och psykologen, en man i X-årsåldern, verkade i början helt ok. Men vid mitt tredje besök där, när vi konstaterat det framkom rätt mycket AS-problematik i självskattningsformulären, säger han: "Det som talar emot att du skulle ha Asperger är att du är intresserad av sociala kontakter. De flesta med aspergers trivs bäst själva."

Ehh, va? Det var väl att generalisera lite väl mycket, eller vad säger ni? Nog är det vanligare att man vill ha sociala kontakter, även om det förstås finns ensamvargar också. Problemet är väl snarare att funktionshindret blir tydligare i sociala sammanhang , trots att viljan till social samvaro oftast finns där.

Jag svarade honom att mitt barn med Asperger-diagnos är mycket social, h*n tillhör de aktiva och udda, och att h*n inte samspelar med andra barn beror inte på bristande vilja utan rena färdighetsbrister. Han hävdade ändå att de flesta aspisar är nöjda med att vara ensamma.

Känner mig rätt paff över att det förekommer sådana fördomar hos någon som arbetar med att göra neuropsykiatriska utredningar... Hur ska jag kunna lita på att utredningen visar rätt resultat när jag vet mer om AS än den som utreder mig?

-----

alfapetsmamma skrev:Hysteriskt? Icke-ödmjukt? Drevmentalitet? Bara för att flera individer råkat hysa kritiska åsikter om delar av nåt skrivet? Snälla, tagga ner...

Varför bad inte du (eller någon annan) den där tjommen z-nånting att tagga ned, när han tidigare i den här tråden i princip hotade att skada/skrämma artikelförfattaren? Kan det MÖJLIGTVIS bero på att han tyckte som alla ni andra?

På Flashback, där den här artikeln har diskuterats på ett lite vuxnare sätt, var det nån som skrev att tonläget här på Aspergerforum var väldigt neurotypiskt. Nu förstår jag vad dom menade: den här uppjagade fårskock-mentaliteten som vissa här har, är väldigt olikt alla med AS jag känner. Dom är mycket mer individualister, fritänkare med integritet som aldrig skulle låta sin rationalitet eller självkritik dränkas av grupptryck.

En sak till bara och jag lovar att det här är det sista livstecken ni på Aspergerforum nånsin får från mig: Artikeln i Psykologtidningen fick mig att börja tvivla på min diagnos. Det var (och är) ganska läbbigt. Men samtidigt vill jag våga tvivla eftersom det enligt mig alltid är vettigare än att vara självsäker. All form av ortodoxi, extremism, självsäkerhet och fanatism är fördummande, vilket vissa på det här forumet är väldigt tydliga exempel på.

rappe: Ledsen att du har fått ett sådant intryck av AS-forum. Det har inte jag fått, men du har rätt till din egen upplevelse.
Likaså som de personer som haft det jobbigt med diverse psykologer har rätt att säga vad de tycker. Har man upplevt något som jobbigt, kränkande, okunnigt osv så är det så just för den personen och det får man respektera. Javisst, man kan tänka att "alla" klagar, men det är nog inte så konstigt när man befinner sig i ett forum där folk kan prata om sina erfarenheter med folk som förstår.
(alla inom citationstecken för att det är överdrivet att dra alla över en kam)

rappe skrev:Dom är mycket mer individualister, fritänkare med integritet som aldrig skulle låta sin rationalitet eller självkritik dränkas av grupptryck.

Jag förstår inte riktigt vad du menar här. Är inte folk fritänkare här??? Annars hade man inte alls reagerat på en artikel som trots allt innehåller en massa otydligheter och brister. Ingen har ifrågasatt att feldiagnosticering sker. Det som de flesta reagerar på är besserwisseriet, den psykologens attityd och att det är nog ganska överdrivet att hävda att 50% av aspergare som man möter på ett habcenter är feldiagnosticerade....
Precis som du tvivlat på din diagnos pga artikel och fått en massa tankar i skallen, har andra personer har fått olika tankar i huvudet som de kommenterar.
Att några inte har exakt fått samma tankar som de du fick pekar inte mot att folk här är exempel på vad du beskriver som "ortodoxi, extremism, självsäkerhet och fanatism".

Du skrev att din syster är psykolog. Nu kan jag inte låta bli att undrar om detta har bidragit att du blivit så irriterad på vår attityd här... Förlåt om det inte är så, men som sagt i mitt huvud blir detta en faktor till varför du reagerar så kraftigt mot vad de andra sagt.
Ingen sa att alla psykologer i världen är hemska och okunniga. Det finns många som är enormt kompetenta och utmanar sig själv ständigt med att ifrågasätta sin kunskap och låta ny kunskap komma in. Det finns både och, liksom i alla yrken.

alfapetsmamma skrev:Och så här skrev en mamma och bekant till mig på ett annat forum idag... [...]

Jag var på habiliteringen i veckan och träffade två personer där (s.k. proffs).
De sade båda att de inte tycker att aspergare är socialt ointresserade, utan socialt annorlunda. Och att många av dem som verkar trivas bäst själva, har "valt" det för att det har fungerat dåligt med andra.

En del väljer att hellre göra vissa saker själva, som andra gör i grupp, men det kan bero på att man skiljer på sociala saker, och att få saker gjorda.

Problemet är att många proffs verkar se till ytliga symptom, men inte vad som är ORSAKEN. Då blir det väldigt fel, och de som faktiskt hanterar samma orsak på motsatt sätt, kan missas helt.
Inte av alla dock, det verkar bli bättre (eller så är det jag som träffar bättre personer på hab numer).

****

Nu ser jag inte hela tråden, men en text skriven av en kvinna, säger att det säkert finns de som fått diagnosen fel, men att det också finns underdiagnostik.
Det beror säkert till en del på att man ser till ytliga symptom och inte orsaker. Då blir den "sociala aspergaren" missad, men personen med "bara" social fobi får AS-diagnos.

Bror Duktig skrev:Problemet är att många proffs verkar se till ytliga symptom, men inte vad som är ORSAKEN. Då blir det väldigt fel, och de som faktiskt hanterar samma orsak på motsatt sätt, kan missas helt.

Precis så. Jag tänker på det som utredningsläkaren och en på ADHD-center och en på Aspergercenter talat om. Isberget.

Att man inte ska stirra sig blind på VAD nån gör utan försöka att förutsättningslöst (och med kunskap och respekt för ett annorlunda sätt att tänka och känna och uppfatta saker) förstå VARFÖR nån gjort nåt.

T ex, ett barn slår ett annat. Varför? Jo, den som blev slagen kom för nära för snabbt. Det som slog värjde sig, på det sätt det känner till har snabbast effekt. Det handlar inte om elakhet eller att vilja såra, eller ens vara omedveten om att det gör ont/är oacceptabelt socialt, det handlar om att bli av med nåt outhärdligt.

Det finns otaliga exempel. Önskar att nämnda psykologer, kuratorer osv läste lite autismspedagogik där man ofta tar upp liknande exempel. Då skulle de kanske bättre förstå att man kanske undviker nåt för att det blivit för jobbigt att göra nåt vars oskrivna regler man inte förstår och som ingen velat förklara (som sociala situationer).

rappe skrev:

alfapetsmamma skrev:Hysteriskt? Icke-ödmjukt? Drevmentalitet? Bara för att flera individer råkat hysa kritiska åsikter om delar av nåt skrivet? Snälla, tagga ner...

Varför bad inte du (eller någon annan) den där tjommen z-nånting att tagga ned, när han tidigare i den här tråden i princip hotade att skada/skrämma artikelförfattaren? Kan det MÖJLIGTVIS bero på att han tyckte som alla ni andra?

På Flashback, där den här artikeln har diskuterats på ett lite vuxnare sätt, var det nån som skrev att tonläget här på Aspergerforum var väldigt neurotypiskt. Nu förstår jag vad dom menade: den här uppjagade fårskock-mentaliteten som vissa här har, är väldigt olikt alla med AS jag känner. Dom är mycket mer individualister, fritänkare med integritet som aldrig skulle låta sin rationalitet eller självkritik dränkas av grupptryck.

En sak till bara och jag lovar att det här är det sista livstecken ni på Aspergerforum nånsin får från mig: Artikeln i Psykologtidningen fick mig att börja tvivla på min diagnos. Det var (och är) ganska läbbigt. Men samtidigt vill jag våga tvivla eftersom det enligt mig alltid är vettigare än att vara självsäker. All form av ortodoxi, extremism, självsäkerhet och fanatism är fördummande, vilket vissa på det här forumet är väldigt tydliga exempel på.

De enda på Z jag vet är Zeidon och Zombie. Zeidon var nog inte riktigt vid sina sinnens fulla bruk eller snarare, där var nog problematiken en osmält ny AS-diagnos och en massa annat bös. Så upplevde iaf jag det när han fanns överallt och ingenstans ett tag här på forumet. Zombie har jag extremt svårt att föreställa mig hotande någon öht.

Jag håller helt med dig om fanatism, extremism, ortodoxi, dogmatism och alla andra ord du kan finna på temat. Upplever dock varken mig själv eller de jag läser och lyssnar på här som representanter för sånt.

Men det är ett fritt land, du får gärna tycka att vi är ute på psykologhäxjakt eller vad du vill, och jag är fri att inte hålla med dig.

Läs gärna Karin Stadlers bok Konflikter, missförstånd, ensamhet : återspeglingar av Aspergers syndrom hos vuxna? om du vill ta del av ett moget, insiktsfullt, genomtänkt, ödmjukt ställningstagande kring vad den gängse psykologin inte lär ut om AS och andra npf och hur man kan missbedöma och felbehandla folk om man utgår ifrån en för snäv eller enkelspårig förklaringsmodell. Karin Stadler är psykolog själv.

Verkligen rekommenderad läsning, för dig, tror jag (och kanske för din syster?).

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185879991

TheBoxSaysNo skrev:rappe: Ledsen att du har fått ett sådant intryck av AS-forum. Det har inte jag fått, men du har rätt till din egen upplevelse.
Likaså som de personer som haft det jobbigt med diverse psykologer har rätt att säga vad de tycker. Har man upplevt något som jobbigt, kränkande, okunnigt osv så är det så just för den personen och det får man respektera. Javisst, man kan tänka att "alla" klagar, men det är nog inte så konstigt när man befinner sig i ett forum där folk kan prata om sina erfarenheter med folk som förstår.
(alla inom citationstecken för att det är överdrivet att dra alla över en kam)

rappe skrev:Dom är mycket mer individualister, fritänkare med integritet som aldrig skulle låta sin rationalitet eller självkritik dränkas av grupptryck.

Jag förstår inte riktigt vad du menar här. Är inte folk fritänkare här??? Annars hade man inte alls reagerat på en artikel som trots allt innehåller en massa otydligheter och brister. Ingen har ifrågasatt att feldiagnosticering sker. Det som de flesta reagerar på är besserwisseriet, den psykologens attityd och att det är nog ganska överdrivet att hävda att 50% av aspergare som man möter på ett habcenter är feldiagnosticerade....
Precis som du tvivlat på din diagnos pga artikel och fått en massa tankar i skallen, har andra personer har fått olika tankar i huvudet som de kommenterar.
Att några inte har exakt fått samma tankar som de du fick pekar inte mot att folk här är exempel på vad du beskriver som "ortodoxi, extremism, självsäkerhet och fanatism".

Du skrev att din syster är psykolog. Nu kan jag inte låta bli att undrar om detta har bidragit att du blivit så irriterad på vår attityd här... Förlåt om det inte är så, men som sagt i mitt huvud blir detta en faktor till varför du reagerar så kraftigt mot vad de andra sagt.
Ingen sa att alla psykologer i världen är hemska och okunniga. Det finns många som är enormt kompetenta och utmanar sig själv ständigt med att ifrågasätta sin kunskap och låta ny kunskap komma in. Det finns både och, liksom i alla yrken.

Gotta luv ya, som Charley? skulle sagt.

Jag också, Boxie!

Bror Duktig skrev:De sade båda att de inte tycker att aspergare är socialt ointresserade, utan socialt annorlunda. Och att många av dem som verkar trivas bäst själva, har "valt" det för att det har fungerat dåligt med andra.

En del väljer att hellre göra vissa saker själva, som andra gör i grupp, men det kan bero på att man skiljer på sociala saker, och att få saker gjorda.

Eller på att man har gett upp att söka någon gemenskap.

Bror Duktig skrev:Problemet är att många proffs verkar se till ytliga symptom, men inte vad som är ORSAKEN. Då blir det väldigt fel, och de som faktiskt hanterar samma orsak på motsatt sätt, kan missas helt.
Inte av alla dock, det verkar bli bättre (eller så är det jag som träffar bättre personer på hab numer).

Som alltid: så mycket lättare att bara se ytan. I just psykmedicinen har den lättjan, driven av den instinktiva(?) paniken inför "avvikelser" i själva personen, utvecklats till en gedigen tradition; och i modern svensk medicin tillkommer den extrema tidspressen samt effektivitetsdrillen (bilverkstadstänket!).

Zombielombie, såg du mitt försvarstal till dig här ovanför? Hoppas jag inte var ute i ogjort väder och du FAKTISKT hotat nån?

Zombie skrev:Jag också, Boxie!

Bror Duktig skrev:De sade båda att de inte tycker att aspergare är socialt ointresserade, utan socialt annorlunda. Och att många av dem som verkar trivas bäst själva, har "valt" det för att det har fungerat dåligt med andra.

En del väljer att hellre göra vissa saker själva, som andra gör i grupp, men det kan bero på att man skiljer på sociala saker, och att få saker gjorda.

Eller på att man har gett upp att söka någon gemenskap.

Det var ungefär så jag menade med " "valt" det för att det har fungerat dåligt med andra".

alfapetsmamma skrev:Zombielombie, såg du mitt försvarstal till dig här ovanför? Hoppas jag inte var ute i ogjort väder och du FAKTISKT hotat nån?

Tänkte just utsträcka mitt "gottaluveya" till dig efter att ha lyckats följa tråden baklänges.

Nej, jag minns inte att jag har hotat någon här. Men inte vet jag hur folk kan uppfatta saker.

Det är härligt att Rappe låtsas om att se de reaktioner h*n fått som inte bara är negativa... nej nej, oh nej, oh nej nej nej...