clivia skrev:
Tidigt i livet hade jag lätt att utveckla mitt språkliga sinne och det blev ett dubbelteggat vapen för mig.
För nog kan jag även exakt just nu sitta och uttrycka mig för fullt hur och ngra säger "ja, det går väl jätte bra?" men medans jag behöver ha 100%fokus för att fatta mig både in topic och helst kortfattat.

Ujuj. Grov igenkänning. På nästan alltihop. Jag tror dock också, i alla fall vad det gäller mig, att otillfredsställelsen och känslan av gnissel handlar om ett överkrav på perfektion och ordning och så vidare (typ som att alla ord skulle ligga på räta rader och inte nåt var felvinklat, för att göra en jämförelse med aspiga barn och deras uppradande av leksaker i led).

Dvs, jag tror att andra (låt oss säga NT för enkelhetens skull) är mycket mer ungefärliga och nöjer sig med att ha en tanke om att de greppat helheten i det nån sagt, eller att andra greppat helheten i det de själva sagt. (Det finns nog MYCKET utrymme för tillägg, färgingar och egna övertolkningar där, misstänker jag, men de tycks ju vara nöjda med att göra så så...)

Alltså, jag tror att problem med central koherens, att skapa helheter från detaljnivå, och/eller skapa helheter/mönster på andra sätt spelar in även här, vad gäller kommunikation och det man upplever som kommunikationshaverier, som NT inte skulle se som det.

Och det här insåg jag på just det här sättet i detta nu. Tackar för möjligheten till klurande kring det!

Jag säger detsamma! Är också välbekant med delar i det här* men var det inte med clivias vinkling (helhet)!

------------
* - inte pratdiarré; men ett svårt uttryckshandikapp som verkar dolt för andra (som inte vet vad jag försöker säga eller hur mycket jag ger upp på förhand), ojämn nivå, en orimlig perfektionism, ...