hmm...
jag provade på rökning när jag var yngre men efter en misstanke om lungcancer så avskräcktes jag tillräckligt att det blev en engångsförteelse.
alkohol dricker jag i sociala sammanhang men sällan mycket.
narkotika...ptja...hur mycket jag än varit omgiven av människor som brukar och missbrukar så har jag aldrig känt mig det lilla minsta frestad. Ens hur nyfiken jag än är av naturen att testa saker så hhar just droger aldrig ens kommit som en flyktig tanke. Det är som en naturlig del i mig.
Jag är så duktig på bli hög på andra saker såsom musik eller en framgångsrik spelstund så annat har inte riktigt känt kunnat ha samma typ av tillfredsställelse.

Min aspiga fixering vid att inte slösa pengar, är ett effektivt vapen för att inte köpa knark.

Bror Duktig skrev:Min aspiga fixering vid att inte slösa pengar, är ett effektivt vapen för att inte köpa knark.

Amen

Bror Duktig skrev:Min aspiga fixering vid att inte slösa pengar, är ett effektivt vapen för att inte köpa knark.

Så du menar att aspiga typer (åtminstone du) är mer sparsamma än entissar?

Tänk att det tror jag också. Generellt sett. Även om jag ibland ser vissa smärre avvikelser från detta i mina egna köpbeteenden.

Kan inte du klona din hjärna Bror Duktig?

Eller skriva en bestseller.

/Barracuber

Nu är ju inte det så lätt att veta, om man dricker mindre än andra, men jag klickade i alla fall för "Ja".

Jag slutade kröka när jag var i 25-årsåldern, och sedan dess är jag näst intill (kan man det, egentligen? ) absolutist. Berusning lockar mig inte alls längre, men ett glas gott rödvin till middagen smakar alltid bra tycker jag.

barracuber skrev:

Bror Duktig skrev:Min aspiga fixering vid att inte slösa pengar, är ett effektivt vapen för att inte köpa knark.

Så du menar att aspiga typer (åtminstone du) är mer sparsamma än entissar?

Tänk att det tror jag också. Generellt sett. Även om jag ibland ser vissa smärre avvikelser från detta i mina egna köpbeteenden.

Kan inte du klona din hjärna Bror Duktig?

Eller skriva en bestseller.

/Barracuber

Nej jag menade inte att aspergare är mer sparsamma, jag menade att mitt sätt att vara sparsamt är av aspig grad ^_^ "Fixering vid att inte slösa pengar", och det aspiga är "att vara fixerad", inte snålheten som sådan.

Jag har aldrig var't på snusen
aldrig rökat en cigarr, halleluja.
Mina dygder äro tusen,
inga syndiga laster jag har.
Jag har aldrig sett nåt naket
inte ens ett litet nyfött barn.
Mina blickar går mot taket
därmed undgår jag frestarens garn, halleluja.

Saninaé skrev:Jag har ju ofta varit fanatisk med att följa regler. Så när jag fick reda att det inte är ok för mig att bruka sådana ämnen så höll jag mig vid det och utvecklade aldrig ett intresse för att pröva. Sen kanske det är typiskt aspigt att jag helt enkelt inte kommit på tanken att pröva när jag blev gammal nog.

Jag har inte brukat något rusmedel alls ännu. Jag planerar inte att börja heller. Och eftersom det är bättre att inte veta vad jag missar så ska jag nog inte pröva det "för en gångs skull" heller.

Är princip som du. Bra på att följa regler och konsevkensen blir att jag inte prövat. Prövade att röka en gång men mådde så dåligt att jag aldrig gör om det. Avskyr dessutom lukten av ciagrettrök. Alkohol blir ytterst sällan men är ej nykterist. Det kan vara mysigt ibland. Ett glas vin ngn gång då och då. Kan en gång i halvåret. Det som är så bra är att jag klarar inte av lukter från de flesta alkoholiga drycker så det blir ett automatiskt stopp. Det jag missbrukat mest är treo, men då fick jag magkatarr och halsbränna och det var så hemskt att jag aldrig gör om det. Har aldrig varit i närheten av övriga droger vad jag vet. Vad präktigt detta lät men att ha asperger har sina födelar ibland. Särskild om det som i mitt fall håller en borta från alkohol och droger pga luktsinnet.

Har aldrig testat cigaretter eller snus. Konsumerar ibland alkohol i måttliga mängder pga att det kan vara gott (cider och jäger endast). Dricker inte kaffe för jag vill inte bli beroende av skiten plus att det knappt har nån effekt på mig.

edit: chokladlikör också!

Jag tror att ni är ute å cyklar om ni säger att AS är Orsaken till att ni inte är knarkare. och det beror inte på att jag testat nästan allt i drogväg som vart av intresse, snarare att det annars hade funnits med som diagnoskriterium. Och ev. för att narkotika är så svartmålat samt att en del har så fasta principer ~vilket jag tycker e +

Är rädd för droger, alkohol, och dylikt. Prövade alkohol, men är nu nykterist, är även rädd för att delta på fester, förlorar jag kontrollen kan jag inte hålla uppe fasaden om att jag är normal, vilken jag gärna behåller.

Dricker oftast ensam och vet hur man gör för att upprätthålla en skön berusning. Röker cigariller i stort sett dagligen. Har provat poppers och amfetamin. Nyfiken på cannabis.

Vad gäller regler: Lär er att kunna tumma på dom och skaffa er ett liv för i helfvete!

xlnt skrev:Jag tror nog de flesta med AS varken röker, knarkar eller dricker alkohol i någon större utsträckning, vilket jag också läst om.

För min del så testade jag t.ex. inte att röka förrän jag var ca 20 år.
Jag rökte lite för att prova men kände inte av något alls, så jag verkar vara totalt immun mot den sortens nikotin-upptag.
Jag förstod verkligen inte vad som var "gott efter maten" osv. med det som alla påstod att det var.
När jag var 25 provade jag dock att snusa och det var första gången jag kände av nikotin och därmed förstod att "gott" betyder att nikotin kan ge ett skönt och avslappnande rus.
Att dricka provade jag inte förrän jag var ca 23 år men tyckte inte om det speciellt mycket heller, blev mest trött och yr i huvudet.

Jag tror nog detta också beror mycket på att jag aldrig riktigt blivit introducerad av andra till något sådant.
Jag hade ju nästan inga vänner, och det är väl främst genom vänner man börjar med narkotika av olika slag.
På detta vis kan jag säga att min Asperger på ett väldigt effektivt sätt hållt mig borta från all narkotika (fram till idag då jag snusar och dricker öl ibland), vilket faktiskt är positivt med tanke på hälsoriskerna man tar om man börjar i tidig ålder.

Sedan kanske det finns fler anledningar än att inte ha vänner som introducerar en; man kanske är mer rädd/paranoid eller är okänslig/överkänslig för nikotin/alkohol eller andra droger osv.
Vad tror ni?

Wow så det är därför jag inte tycker om varken alkohol eller rökning. Jag måste förbereda mig lååångt innan jag skall på tex firmafest. Provade att röka när jag var 15 men jag hajjade egentligen inte varför man skulle det. Jag har kanske druckit 10 gånger i hela mitt liv och nu är jag 31 år.

Proffe Slimp skrev:Dricker oftast ensam och vet hur man gör för att upprätthålla en skön berusning. Röker cigariller i stort sett dagligen. Har provat poppers och amfetamin. Nyfiken på cannabis.

Vad gäller regler: Lär er att kunna tumma på dom och skaffa er ett liv för i helfvete!

Det beror på vilket liv man vill ha. Anser du att man inte kan leva ett gott liv utan nikotin, alkohol och narkotika?

Både ja och nej... när jag var i yngre tonåren hade jag bara som princip att jag hatade allt i drogväg, inklusive cigaretter. Jag ville inte ens umgås med de som rökte, inte ens när de för tillfället inte rökte...

När jag var 16 tvärvände jag plötsligt och ville supa. Hade bara inga kompisar, men jag lyckades hitta ett större gäng som hängde på plattan, och lyckades ta mig in i det gänget. Söp nog mer än nån annan, hade alltid lååånga minnesluckor...

Men jag rökte inte. Flera gånger var det nån som frågade varför, och jag, som inte hade fattat att det ansågs vara tufft att röka, svarade som den självklaraste sak i världen: "Jag tycker det är slöseri med pengar - man blir ju inte hög av det..." Varje gång hände samma sak, att personen som frågat blev helt chockad och mållös. Det var aldrig nån som argumenterade mot det. (Samma kväll som jag lämnade det gänget - efter att jag lämnat - rökte jag för första gången, och en månad senare var jag storrökare...)

Knarka ville jag göra, men visste inte hur jag skulle få tag på nåt. Så där har ju min AS dels gjort det svårt för mig att skaffa nåt, och dels får jag så konstiga effekter av allting, så den enda drog jag mår bra av (fast jag samtidigt avskyr den, för man blir så pundig) är amfetamin...

Men jag kan ju tillägga att när jag var på behandlingshem för att bli fri från missbruket, så var det flera aspisar där...

Så nej, jag tror inte generellt sett att AS påverkar om man använder rusmedel mer eller mindre än andra. Det är nog lika individuellt som bland NT.

Alien skrev:

Proffe Slimp skrev:Dricker oftast ensam och vet hur man gör för att upprätthålla en skön berusning. Röker cigariller i stort sett dagligen. Har provat poppers och amfetamin. Nyfiken på cannabis.

Vad gäller regler: Lär er att kunna tumma på dom och skaffa er ett liv för i helfvete!

Det beror på vilket liv man vill ha. Anser du att man inte kan leva ett gott liv utan nikotin, alkohol och narkotika?

Tja, med tanke den paniska inställningen folk har till alkohol så kan jag säga detta: ALLA människor har ALLTID svårt att hålla kontrollen med för mycket alkohol i sig. Det är inte så att de enda alternativen är att gå runt som om man hade ett kvastskaft uppkört i arschlet och ständigt vakta på sig själv eller att vara ett krälande kaos som slutar kvällen i fyllecell.

Det är helt enkelt en konstform att lära sig att handskas med alkohol. Jag rekommenderar alla att experimentera i det egna hemmet under kontrollerade former. Börja med att t.ex. dricka en starköl eller att ta ett glas vin och verkligen känna hur berusningen skiftar.

Provade att röka när jag var 13 år. Har väl totalt sett rökt ett paket cigaretter i mitt liv om ens det.

Dricker 1-2 ggr/år på sin höjd. Då blir det ett glas whiskey eftersom jag tycker att det är gott.

Är beroende av kaffe.

För övrigt så fick jag starka smärtstillande under några år när jag hade diskbråck. Hade väldiga diskussioner med läkaren om dessa då jag var rädd att bli beroende och han hävdade att risken inte var särskilt stor och att jag behövde tabletterna i förebyggande syfte. Fick även morfin då jag var inlagd för ryggsmärtor. Den enda effekten morfinet hade var att jag blev fruktansvärt illamående. Inte tog det bort smärtan heller. De gav mig mer morfin för att jag åtminstone skulle få sova men icke... Blev bara mer illamående.

I plugget hade jag EN kompis under hela skoltiden. När kompisen började röka blev jag först arg. Men "grupptrycket" från en person kan vara enormt om man bara har en enda människa att anförto sig åt. Alltså, jag började också. (Då var jag ca 15).

Några droger syntes inte till under skoltiden men sedan började mitt vuxna liv ganska omedelbart. Fick klara mig helt själv från 18 års åldern och då kom jag i kontakt med folk som använde droger. MEN då hade jag ju lärt känna lite fler än bara min enda kompis och dessutom hade jag börjat bli rejält rädd.
Eftersom jag visste att ingen skulle komma och rädda mig om något gick snett så lät jag bli att testa allt utom alkohol.

Åren gick och min situation blev lite stabilare, jag fick i alla fall någonstans att bo och kom i kontakt med en person som hade droger som specialintresse. (Alltså kemi och allt det där). Personen kunde allt om växter, svampar osv.
Då provade jag lite olika saker i VÄLDIGT, VÄLDIGT små mängder efter att först ha studerat verkningarna på personer i min närhet (som tagit betydligt högre doser).
Jag märkte då att jag är extremt lättpåverkad (gäller allt inkl. alkohol).
Dessutom var nästan samtliga uppleveser väldigt obehagliga utom opiater.
Så det blev inte drogkarriär.
När jag var 26 slutade jag röka.
Det trodde jag inte jag skulle klara och det gav en kick att känna att det gick att kontrollera. I ungefär samma ålder började jag bli allt bättre på att reglera alkolintaget och i dag är jag rökfri och har långa helnykta perioder.

jag är 28 idag och har rökt sen jag var 13 men har slutat och inte rökt mer än på fest eller om jag blivit erbjuden i nått socialt sammanhang på över ett halvår nu ...

snusat har jag gjort till och från sen 16 års åldern men har slutat med det också

alkohol var jag 14 år första gången jag drack mig full sen hade jag ett uppehåll på ett år tills avslutningen i 9:an sen ytterliggare ett år tills jag började gymnasiet och då började dricka i sociala sammanhang och dricker idag på fest och högtider

har i ungdomen även provat på att röka hasch , sniffa kokain och amfetamin

det var en trevlig upplevelse men inget jag ville bli beroende av så därför fortsatte jag itne med det

Jag känner igen mig väldigt bra i en hel del inlägg i den här tråden.

Jag har själv aldrig druckit alkohol eller brukat droger.

Till viss del pga att man fick lära sig att sådant var ju inte bra för en bla i skolan. För mig var det självklart att då ska man inte börja med det.

Jag har aldrig ordentligt börjat med "vuxensaker", har exempelvis aldrig druckit kaffe. Dricker ex. fortfarande läsk vid tillfällen när människor dricker kaffe och alkohol.

Tycker det är obehagligt hur människor blir personlighetsförändrade när de blir berusade, vill därför inte utsätta mig själv för det plus att jag har ett extremt kontrollbehov.

Jag hade inga kompisar som rökte, drack eller festade så på det sätt har jag aldrig blivit introducerad.

(Jag har dock en gång försökt att bli berusad på alkohol i hemmets lugna vrå utan påverkan av någon annan genom att doppa en tampong i sprit och stoppa upp den i rumpan.
Men det fungerade inte, ett snabbt snurr i huvudet annars ingen på verkan alls.
Jag ville veta hur en berusning kunde kännas i en säker och trygg miljö och ville inte dricka den vidrigt stinkande sörjan )

Jag brukar kaffe och socker. Alkohol vill jag inte testa, utom möjligen absinthe (mest för att det är lite Moulin Rouge-känsla över att dricka absinthe, lite sekelskifte sådär). Inga droger heller, om nu inte paracetamol räknas (huvudvärkstabletter). Jag röker inte eller snusar, det känns verkligen otroligt äckligt. Jag är kraftigt musikberoende, och så internetberoende.

Jag läste vad jag skrev i tråden och nu har jag börjat röka och testat droger (amfetaminliknande).

Hoppsan vad det kan gå.

Det konstiga är att jag känner mig normal när jag tagit en drog. Jag får kraften att leva som jag annars inte har.

lallic skrev:Det konstiga är att jag känner mig normal när jag tagit en drog. Jag får kraften att leva som jag annars inte har.

+1

Ska kanske få Concerta snart. Förhoppningsvis.
Annars får jag väl ta itu med det själv...