missbutterfly skrev:Man kan inte vara rak på det sättet som jag spontant är. Det funkar inte bland NT. Min "rakhet" inkluderar en massa ifrågasättande.

Vad är det du ifrågasätter, varför och på vilket sätt?

Helst exempel.

weasley skrev:

missbutterfly skrev:Man kan inte vara rak på det sättet som jag spontant är. Det funkar inte bland NT. Min "rakhet" inkluderar en massa ifrågasättande.

Vad är det du ifrågasätter, varför och på vilket sätt?

Helst exempel.

Det mesta faktiskt.
Men oftast formulerar jag det (spontant) på fel sätt. Typ "Hur menar du nu?" Det tar många som en direkt förolämpning, som ett ifrågasättande typ.
Jag måste alltid "formulera om det jag menar" så att det ska bli lite "mjukare" (hittar inget bättre ord) än det jag spontant vill säga.

alfapetsmamma skrev:
Är du verkligen säger på att du inte har AS själv?

Ja

mitzerl skrev:

Parvlon skrev:

mitzerl skrev:Jag går hos psykolog just nu, och jag tycker det är fullständigt meningslöst. Ingen psykolog kan ju hjälpa mig av med min ensamhet.

Då fyller de absolut ingen funktion för hur ska de kunna konversera med dig ifall ni inte ens träffas?

Trodde du att du var rolig nu, eller?

Parvlon skrev:Nej jag var seriös faktist. (ovanligt jag vet)
Jag har ett tips till dig; om du blir mer nöjd med din ensamhet(dvs dig själv) så kanske dina problem löser sig av sig självt.

Då kan jag upplysa dig om att jag inte blir mindre ensam för att jag träffar en psykolog i 45 minuter varannan vecka.

Och om jag vore nöjd med min ensamhet så skulle jag väl inte ha några problem?! Lider man av ensamhet så gör man det.

Jag fick inte ut nåt av KBT som jag gick, och tyckte jag redan hade lärt mig det han ältade i 25-30 h på en kvart ägnad åt KBT under en lektion i en kurs i hälsopsykologi jag läst ett par år tidigare. Tyckte han saknade förmåga att följa med i mina resonemang dessutom.

Men jag har träffat på en fantastiskt bra psykolog, som dessutom är min bästa vän och därför tyvärr inte är lämpad som psykolog eller terapeut till mig. Han gör sin praktik för närvarande och är mycket intelligent både i min mening och i mer objektiv bemärkelse (intelligenstester). Det är en av 2 personer jag träffat på i mitt liv som kan hänga med på i stort sett allt jag tänker.

Han praktiserar i Värnamo (Småland tror jag det ligger i) och är klar väldigt snart. Skulle gissa att han rör sig till GBG sen, så är någon i behov av en bra psykolog i de trakterna (nu värnamo, sen kanske GBG) kan jag försöka koppla ihop er.

Jag har haft kontakt med en psykolog. Jag har haft glädje av henne som sakkunnig person, och en som man kan prata med i största allmänhet.

Jag har liknande erfarenheter som er andra. Men i första hand verkar (såvitt jag själv uppfattar det) problemet inte vara att psykologerna är inkompetenta (som visserligen en hel del är), utan att det inte finns några fungerande metoder som de kan föreslå. De kan vara nog så bra för att låta en få utlopp för frustration, speciellt om man har väldigt få sociala kontakter, och som samtalspartner, om man inte har någon annan att prata med. Men det som många Aspergare i första hand vill ha, hjälp med konkreta problem, det kan de inte hjälpa till med helt enkelt för att det inte utvecklats metoder bättre än vilka man själv redan för tio år sedan eller så konstaterade inte fungerar.

Väldigt många psykoterapier bygger på att depressioner och dylikt ofta går bort av sig själv, samt att de flesta med psykiska problem blir bättre av att prata av sig, eller åtminstone momentant upplever att de mår bättre. Sådana psykoterapier fungerar naturligtvis illa vid underliggande neuropsykiatriska problem, varför terapierna blir meningslösa och psykologerna handfallna.

Peter skrev:
..., samt att de flesta med psykiska problem blir bättre av att prata av sig, eller åtminstone momentant upplever att de mår bättre. Sådana psykoterapier fungerar naturligtvis illa vid underliggande neuropsykiatriska problem, varför terapierna blir meningslösa och psykologerna handfallna.

För några månader sedan var det i nyhetsflödet en notis att vissa inte alls blir bättre av att prata. Det var inte med avseende på NPF. Någon som minns? Undrar om det inte handlade om PTSD..

/Barracuber

barracuber skrev:

Peter skrev:
..., samt att de flesta med psykiska problem blir bättre av att prata av sig, eller åtminstone momentant upplever att de mår bättre. Sådana psykoterapier fungerar naturligtvis illa vid underliggande neuropsykiatriska problem, varför terapierna blir meningslösa och psykologerna handfallna.

För några månader sedan var det i nyhetsflödet en notis att vissa inte alls blir bättre av att prata. Det var inte med avseende på NPF. Någon som minns? Undrar om det inte handlade om PTSD..

/Barracuber

Det som jag läst om psykologkontakt och terapi, bland annat, är att psykodynamiskt inriktad terapi inte är särskilt verksam och ibland t o m skadlig för folk med npf, om inte psykologen är medveten om vad just npf innebär (och misstolkar händelser, tankar, känslor hos patienten utifrån fel förklaringsmodell för den patienten).

Men det är ju yesterdays news, för oss iaf. Verkar inte vara det för så många i vården dock, som det låter här.

Men kan det inte handla om också att man inte bara ska hitta en logisk förklaringsmodell utan även intigrera känslor i sitt agerande vilket kan vara svårt i vardagen om man känner sig avstängd och hela tiden agerande efter en inlärd modell för att ens bara klara av att vara med andra.

En rädsla att tappa kontroll för att på så sätt förankra sitt jag i tillvaron i känslor och inte bara i ett logiskt agerande.

En rädsla att som vuxen börja öva på det som kanske var meningen att man skulle naturligt lära sig som barn, kan jag känna i alla fall, och att det behövs en sån gynnsam miljö med bra människor som stöttar i en sån utveckling. En vardag som står pall för övning av den logik man vet men inte klarar av att visa.

Mitzerl skrev= lider man av sin ensamhet så gör man det.
~jo men det är som jag ser det att leva i ett slags moment 22, lär vara svårt som f*n att hitta nån som vill leva med någon som i sin tur är så onöjd med sitt eget sällskap att det blir handikappande. men men, det är ditt liv.

Parvlon skrev:Mitzerl skrev= lider man av sin ensamhet så gör man det.
~jo men det är som jag ser det att leva i ett slags moment 22, lär vara svårt som f*n att hitta nån som vill leva med någon som i sin tur är så onöjd med sitt eget sällskap att det blir handikappande. men men, det är ditt liv.

Ja, mitt liv är som ett moment22, ja. Helt klart. Och jo, det är mycket handikappande att inte klara av ensamheten. Det är därför jag har kommit fram till att det är bäst att dö.

Mitzerl; Alla dör någon gång. De går inte att ändra på men mycke annat går. B.la så kommer du ur din egoism nån gång, bara du slutar att åpa dig över onödigheter. Gnällspikar är INTE sexiga!

****************

Moderator weasley:

Detta inlägg har renderat dej ett PM.

mitzerl skrev:Det är därför jag har kommit fram till att det är bäst att dö.

Tydligen inte, för du lever ju.

Jag håller med Parvlon; tycker det är lite för mycket gnäll på dig. Gör något åt saken vetja. Gå på Aspergerträffar t ex.

Annars kan du ju hoppa i säng med någon och göra dig gravid. Det gjorde en tjej jag känner som kände sig ensam. Och nu är problemet löst! Hon är ALDRIG ensam längre, utan har alltid någon annan att tänka på. Takes the mind of things s a s..

mitzerl skrev:Jag går hos psykolog just nu, och jag tycker det är fullständigt meningslöst. Ingen psykolog kan ju hjälpa mig av med min ensamhet.

@mitzerl

När jag har känslor av ensamhet (och det är/har varit ofta) har jag sökt tröst i litteratur och annat om människor som haft det ännu djävligare än jag. Då får man liksom perspektiv på sina egna känslor.

Exempelvis boken Kärlek och ensamhet av Dag Notini från 1987. Jag tror den är en sammanställning av insändare till en frågespalt från DN. Den fanns förr på biblioteken men kan vara svår att hitta nu för tiden har jag märkt. Men den går att köpa på nätet såg jag.

Funderar över andra tips....

Tycker det är okonstruktivt och rent ut sagt okänsligt att kalla dig för gnällspik. Har de inte varit där själva? Ensamhet är en extremt vanlig och mänsklig känsla.

/Barracuber

Japp några av er bör aldrig bli psykologer och det handlar inte om att klemande skulle vara en bra strategi bara att erat sätt suger ännu mer.

YttraDe bara min åsikt. Om nån har något bättre än neg. att säga till en som hotar att ta sitt liv, kan göra det,ska t ngt särskilt för att ja ska göraD Inget medicintips än? förvånar mig. Barracuder: visst, ja har oxå känt mig extra ensam ibland, funkat bra att läsa in mig i ämnen då. praktisering dock värre så har ej läst om ensamhet.

DiProgan: har du gått många kurser i psykologi och varför tror du att nån här (jag?) har sånna planer?

Det här är en skitdiskussion utan värde så det blir inget svar på det.

Yttra Dig inte då. Ingen bad om dina expertråd.

Ingen bad om dina skitråd heller. Man får skydda de som riskerar få det ännu värre pga. dåliga "råd" så mycket man orkar. Yttranden av typen ni kör att "det är en hård värld deal with it" är bara att avsäga sig allt ansvar och inte bry sig. Ingen jävel behöver en hård värld, den visar sig utan att folk prackar på dem en. Stay away eller gör en riktig insats.

Rådet att bli gravid för att slippa vara ensam var det dummaste jag har hört. Framför allt frågar jag mig vad en deprimerad morsa som knappt orkar med sig själv skulle kunna ha för positiv inverkan på ett barn. Är man där så är det klart att man ska göra det bästa av det men varför försätta sig i den situationen. För det andra är det inte tillrådligt att skaffa barn utan att ha någon annan att dela ansvaret med och det är också bra att redan då ha ett socialt nätverk som kan stötta upp. För det tredje är det inte bara att gå ut och bli gravid bara sådär. Många av oss har ganska svårt att bli gravida om det ens lyckas och det torde gå åt ganska många one night stands om man ska använda den metoden, för att inte tala om att de mest vettiga och nyktra killar du kan träffa på nog förstår att skydda sig.

Du har övervärderat din.och min betydelse totalt. Stå för vad du skriver istället o knip.

Det är svårt att ha en korrekt uppfattning om sin egen inverkan på andra....,