Sluta se ned på oss som har Daglig Verksamhet!

av **Ganesh** » 2009-03-06 0:42:10

Aspkvinna skrev:tror jag inte sett någonstans vad du är utbildad till,

Museiguide. Kahlokatt skriver i trådstarten att hon är utbildad museiguide. Och jag skulle gissa att det i den utbildningen ingår åtminstone litet arkivkunskap och annan "museal" verksamhet.

Så det hon gör på DV borde ligga ganska/litet nära det hon är utbildad till.

Och efter vad som framgår är det hon gör på DV det närmaste hon varit yrkesverksamhet inom sitt yrkesområde.

Eftersom hon inte lyckats få ett jobb inom musei-/kulturbranschen på vanliga vägar, får man nog anta att den genaste vägen trots allt är genom DV. Om det överhuvudtaget ska vara möjligt.

Men det är bara min gissning.

Att kämpa hårt på den vägen och med alla, tom här på forumet, mot sig tycker jag är tufft och modigt. She takes a ton of shit. Och får mer skit här. Det gör Kahlokatt till en hjälte.

av **Peter** » 2009-03-06 14:16:30

Men om det genom DV går att sysselsätta folk med saker som skall göras och som personerna som gör det klarar, skulle det inte gå att göra på samma sätt för AVLÖNAT arbete? Det är det som många här vänder sig mot. Om man gör ett arbete skall man ha lön, oavsett hur man tagit sig till det arbetet, och det känns som en politisk fråga som är viktig att ta itu med. Jag känner flera som gått på lönebidrag år ut och år in. De gör samma arbete som alla andra där de jobbar (på tex Jula och IKEA), men arbetsgivaren betalar mycket mindre för dem. Visst är det väl inte långsökt att hävda att personer som gör arbete men får för lite betalt för det blir utnyttjade (i någon mening)?

av **alfapetsmamma** » 2009-03-06 14:19:40

Peter skrev:Men om det genom DV går att sysselsätta folk med saker som skall göras och som personerna som gör det klarar, skulle det inte gå att göra på samma sätt för AVLÖNAT arbete? Det är det som många här vänder sig mot. Om man gör ett arbete skall man ha lön, oavsett hur man tagit sig till det arbetet, och det känns som en politisk fråga som är viktig att ta itu med. Jag känner flera som gått på lönebidrag år ut och år in. De gör samma arbete som alla andra där de jobbar (på tex Jula och IKEA), men arbetsgivaren betalar mycket mindre för dem. Visst är det väl inte långsökt att hävda att personer som gör arbete men får för lite betalt för det blir utnyttjade (i någon mening)?

Håller med.

av **sugrövmanövern** » 2009-03-06 14:29:51

Kahlokatt skrev:Jag lägger ned det här, för här får man ju inte stöd för fem öre.

Jodå, jag tycker att det är jättebra att du trivs på ditt ställe. Det är rätt för dig, och med tanke på hur ditt arbetsliv sett ut så behöver du en kravlös tillvaro med sysslor du trivs med. Vilket du har nu.

Kahlokatt skrev:*Dreglar*

. Nä, du verkar smart, tror du vet vad du sysslar med.

Men det hindrar inte mig från att reflektera över detta med daglig verksamhet i stort.

av **Zombie** » 2009-03-06 14:31:24

alfapetsmamma skrev:
Peter skrev:Men om det genom DV går att sysselsätta folk med saker som skall göras och som personerna som gör det klarar, skulle det inte gå att göra på samma sätt för AVLÖNAT arbete? Det är det som många här vänder sig mot. Om man gör ett arbete skall man ha lön, oavsett hur man tagit sig till det arbetet, och det känns som en politisk fråga som är viktig att ta itu med. Jag känner flera som gått på lönebidrag år ut och år in. De gör samma arbete som alla andra där de jobbar (på tex Jula och IKEA), men arbetsgivaren betalar mycket mindre för dem. Visst är det väl inte långsökt att hävda att personer som gör arbete men får för lite betalt för det blir utnyttjade (i någon mening)?

Håller med.

Jag håller också med. Det är en självklarhet.

Men:

Hallå Kahlokatt! Du har stöd här! Adv en del av oss. Saken har åtminstone två sidor. Jag nämnde den andra på sidan 2:

Zombie skrev:Självfallet ska vi alla ha samma lön för samma arbete, arbetsuppgifter efter kvalifikationer och fullvärdiga arbeten helst igår.

Men i väntan på det gäller tyvärr att rädda vad som räddas kan av folks liv här och nu.

Och det där sista har du kämpat hårdare än man ska behöva för. (Vilket du nog inte är ensam om härinne.)

av **sugrövmanövern** » 2009-03-06 14:41:20

Peter skrev:Jag känner flera som gått på lönebidrag år ut och år in. De gör samma arbete som alla andra där de jobbar (på tex Jula och IKEA), men arbetsgivaren betalar mycket mindre för dem.

Och här har vi exempel på en åtgärd som utnyttjas. Lönebidrag och dylikt är ju till för att arbetsgivaren ska få prova på en anställd för att sedan se om de vill anställa på riktigt eller avskeda typ. Kan ju kännas vanskligt att anställa någon som gått arbetslös eller sjuk länge. Men det kan ju näppeligen ta mer än max ett halvår för att utvärdera en person :evil:

.

Peter skrev:Visst är det väl inte långsökt att hävda att personer som gör arbete men får för lite betalt för det blir utnyttjade (i någon mening)?

Ja, om det pågår längre än vad som är meningen.

Vilket kan bli fallet i daglig verksamhet, att personerna är så duktiga att de helt plötsligt gör saker i form av oavlönad beprövad arbetskraft som skulle vara berättigade till lön.

Att allt fler upptäcker hur smarta och duktiga personer man kan få in om man väljer Aspergare istället för mongoloider. Hur man plötsligt kan få ett företag att blomstra, gratis. Så fruktar jag att det kan bli alltmer i framtiden.

Att slippa betala ut lön måste ju vara varje arbetsgivares dröm.

av **atltk** » 2009-03-25 19:20:54

jag tillhör dem som ser ner på Daglig Verksamhet. AF och FK anser att jag inte kan jobba fast jag vet att jag kan det så vad ska jag göra för att vända min inställning? och kan man komma ut från daglig verkamhet till den riktiga arbetsmarknaden??

av **ferocactus** » 2009-03-25 19:53:47

hej måste bara sysselsätta sig allt annat är nys (nazist och rapflum är ungefär samma sak en dålig ursäkt för att man inte har förmåga och skalle att ta sig vidare ur sitt hål) man måste träffa folk och röra på sig.
aka biologisk klocka eller meridianklocka eller vad ni vill. må dåligt är det meningen att en människa skall göra men det är ingen ursäkt att sitta på röven och prata skit. har själv gått igenom systemet ett flertal gånger (lönebidrag praktik mm mm) och kommit ut mer eller mindre med skavanker men är ändå i daglig verksamhet och trivs med det.
angst und not ist der cristen tränebrot - js bach/cantatatext
ferocactus

av **sugrövmanövern** » 2009-03-25 19:56:49

atltk skrev:kan man komma ut från daglig verkamhet till den riktiga arbetsmarknaden??

Ja det är ju bara att ringa till ställen man är intresserad av att jobba på. Man kan praktisera på ställen med hjälp av olika bidrag som AF och FK eller whatever får fixa, så de får prova på ens arbetskraft innan de anställer på riktigt.

Dock kan ingen annan än du själv snacka med arbetsplatserna, för det ger intryck av att du är en efterbliven osjälvständig och hjälplös flörtkulemålare. Du måste själv ta kontakt med arbetsplatserna som intresserar dig, du kanske rentav får en provanställning utan att vare sig AF eller annan skit-instans är inblandad.

av **Proffe Slimp** » 2009-03-26 12:45:12

Lilla Gumman skrev:Hej!

Här är också habiliteringsersättningen, eller "flitpengen" borttagen. Men som jag skrivit förut, jag trivs på min dagliga verksamhet. Bland utvecklingsstörda, ja. Jag är där två dagar i veckan, torsdag och fredag. Jag får sitta och handarbeta, vilket är det jag gillar allra mest. Handledarna är snälla och behandlar mig som en vanlig människa. Ingen ser mig som utvecklingsstörd, det har de förstått för länge sedan att jag inte är. Varje människa bemöts på den människans egna nivå.

Då jag har lätt för att stressa upp mig har jag hittat ett sätt att varva ner lite. Jag tar bussen på morgonen, men går av så att jag får en halvtimmes promenad till dagcenter. När jag kommer dit och har bytt om har jag en halvtimmes musiksäng, innan det egentliga arbetet börjar. Då ligger jag i en säng i ett litet rum och lyssnar på musik och slappnar av, det är ett väldigt skönt sätt att börja dagen på. På torsdagar, när jag har ätit min medhavda matlåda, har jag bubbelbad i ett litet bubbelbadkar av den typ som man kan ha hemma i badrummet. Det är jätteskönt, kan jag intyga.

Eftersom jag behöver en lugn och stressfri miljlö, och vill hålla på med det jag tycker om, passar dagcenter mig perfekt. Jag har inget som helst problem med de andra utvecklingsstörda. I min grupp finns det ett gäng som är mer högfungerande och vi brukar prata och skratta med varandra.

Personer med lätt utvecklingsstörning kan oftast läsa vanliga böcker, kan läsa den svenska texten på utländska filmer och är hyfsat allmänbildade. Så varför denna "häxjakt" på dem som är utvecklingsstörda? Jag förstår att den som vill diskutera kvantfysik inte har något att hämta hos en grupp utvecklingsstörda. Man ska umgås med de personer man gillar och har något samröre med. Inte stirra sig blind på diagnoser. Tycker jag.

Och kan man absolut inte jobba, då är daglig verksamhet ett alternativ, om det fungerar bra. Men det är klart, kan man jobba är det ju mycket bättre att göra det. Alla kan dock inte det.

Hälsningar

Lilla Gumman

Visst. Men om det är så att man föser ihop personer med AS och utvecklingsstörda för att de "objektivt sett" tillhör samma grupp och tycker att "de kan gott muntra upp varandra" så kan det knappast bli mer fel. Alltså så bör en person med AS som inte vill bli omkringföst vara "tuff" mot utvecklingsstörda i rent självförsvarssyfte. Eller snarare vara "tuff" mot de som vill fösa in en.

Men för mig är detta ett rent teoretiskt problem. Än så länge så har man inte föst ihop mig med utvecklingsstörda. Och jag har gång efter annan sagt att jag är främst intreserad av att förbättra mig själv. Vill man få mig att göra något för att de skall se bra ut i statistiken så har man inget att hämta hos mig.

Sedan så måste jag vara djävulens advokat och fråga om den dagliga verksamhet du beskriver inte leder till hospitalisering?

av **Alexandra** » 2009-03-26 13:23:19

Proffe Slimp skrev:Visst. Men om det är så att man föser ihop personer med AS och utvecklingsstörda för att de "objektivt sett" tillhör samma grupp och tycker att "de kan gott muntra upp varandra" så kan det knappast bli mer fel. Alltså så bör en person med AS som inte vill bli omkringföst vara "tuff" mot utvecklingsstörda i rent självförsvarssyfte. Eller snarare vara "tuff" mot de som vill fösa in en.

Men för mig är detta ett rent teoretiskt problem. Än så länge så har man inte föst ihop mig med utvecklingsstörda. Och jag har gång efter annan sagt att jag är främst intreserad av att förbättra mig själv. Vill man få mig att göra något för att de skall se bra ut i statistiken så har man inget att hämta hos mig.

Tuff mot de utvecklingsstörda i rent självförssyfte? SNARARE vara tuff mot de som vill fösa in en!

Problemet är knappast de utvecklingsstörda...utan snarare de (outvecklingsstörda) socionomerna och deras anhang. Utvecklingsstörda framkallar - ibland - mina modersinstinkter.

Personalledare på Skamhall och deras likar framkallar mina mördarinstinkter...

av **KrigarSjäl** » 2009-03-26 13:24:57

Precis rätt inställning!
You go girl!!

av **Proffe Slimp** » 2009-03-26 13:44:46

Svårt med läsförståelsen? Notera att jag skrev ""tuff"" och "Eller snarare vara "tuff" mot de som vill fösa in en." Det fungerar utan att behöva träffa någon utvecklingsstörd ansikte mot ansikte. T.ex. att säga att man tror att det inte skulle passa en just för att man ser utvecklingsstörda som lite väl kaotiska personer.

För det är något helt annat än att tacka nej till infösningen med att verksamheten kanske har sina brister, men att de utvecklingsstörda som går på den är toppenpersoner.

Idén att personer med AS kan vara någon slags extravårdare åt utvecklingsstörda är helt enkelt fel.

av **Alexandra** » 2009-03-26 13:59:52

Jag har - dokumenterat - inga som helst problem med läsförståelse. Jag citerar bara det du skrev. Men jo, jag förstod vart du ville komma, men mindes att vi tidigare diskuterat detta, och att du då använt ordet "muppverksamhet". Ett ord som jag, av personliga skäl, har svårt för.

Vi vill båda göra något som känns meningsfullt, där vi får använda våra förmågor. Och vi vill inte bli kringfösta som boskap av socionomer och liknande. Dessutom vill vi ha en schysst lön för det vi gör!

Avslutade just ett samtal med förnedringskassan, och känner mig just nu bara ledsen och uppriven :-(

av **Peter** » 2009-03-26 14:02:50

sugrövmanövern skrev:
atltk skrev:kan man komma ut från daglig verkamhet till den riktiga arbetsmarknaden??
Ja det är ju bara att ringa till ställen man är intresserad av att jobba på. Man kan praktisera på ställen med hjälp av olika bidrag som AF och FK eller whatever får fixa, så de får prova på ens arbetskraft innan de anställer på riktigt.

Dock kan ingen annan än du själv snacka med arbetsplatserna, för det ger intryck av att du är en efterbliven osjälvständig och hjälplös flörtkulemålare. Du måste själv ta kontakt med arbetsplatserna som intresserar dig, du kanske rentav får en provanställning utan att vare sig AF eller annan skit-instans är inblandad.

Men däri ligger ju ett problem. För många är hela anledningen till att de hamnat i daglig verksamhet eller dylikt just att de inte klarar övergångarna (sökandet av jobb, att framställa sig själv i god dager och så vidare), medan jobbet i sig inte är något problem. Det är sökandet av jobb man behöver hjälp med, inte jobbet i sig självt. Och givet det du säger ovan verkar ju svaret då vara att det INTE är möjligt att komma ur daglig verksamhet till riktiga arbetsmarknaden. Om man klarade av det du säger att det "bara är att göra", så skulle man aldrig hamnat i daglig verksamhet från början.

av **sugrövmanövern** » 2009-03-26 14:26:43

Peter skrev:För många är hela anledningen till att de hamnat i daglig verksamhet eller dylikt just att de inte klarar övergångarna (sökandet av jobb, att framställa sig själv i god dager och så vidare), medan jobbet i sig inte är något problem.

Det är därför man ringer och säger hej, jag söker jobb och tycker ert företag verkar intressant. Mer behöver man inte säga, för man kan erbjuda dem att provjobba med olika låtsaslöner, så får de själva utvärdera ens kompetens. Jag har fått jobb bara genom att ringa och säga hej, jag undrar om ni har någon tjänst ledig. Det var visserligen lokalvårdararbeten jag fick så, och det kanske inte duger för savanter, vad vet jag. Men speciellt svårt är det inte att få provjobba, jag är helt socialt efterbliven och jag fick jobb. Däremot fick jag inte behålla jobben pga min personlighet, men det är en annan femma.

Peter skrev:Det är sökandet av jobb man behöver hjälp med, inte jobbet i sig självt.

Men är det så, fungerar ju min variant som jag beskriver ovan. Sedan är det ju inte fel att ta råd av andra hur man ska skriva ansökan eller vad man ska säga på telefon. Men kan kan inte låta AF söka jobben åt en för guds skull, det ger ett efterblivet intryck helt enkelt.

Peter skrev:Och givet det du säger ovan verkar ju svaret då vara att det INTE är möjligt att komma ur daglig verksamhet till riktiga arbetsmarknaden. Om man klarade av det du säger att det "bara är att göra", så skulle man aldrig hamnat i daglig verksamhet från början.

Har man ens provat då? Hur hamnar man i daglig verksamhet? Jo, genom att låta andra styra ens liv och dalta med en.

Man kan ta hjälp av folk för att ge sken av att man kan söka jobb, men inte skicka bulvaner i form av socionomer.

av **Peter** » 2009-03-26 15:10:01

sugrövmanövern skrev:
Peter skrev:För många är hela anledningen till att de hamnat i daglig verksamhet eller dylikt just att de inte klarar övergångarna (sökandet av jobb, att framställa sig själv i god dager och så vidare), medan jobbet i sig inte är något problem.
Det är därför man ringer och säger hej, jag söker jobb och tycker ert företag verkar intressant. Mer behöver man inte säga, för man kan erbjuda dem att provjobba med olika låtsaslöner, så får de själva utvärdera ens kompetens. Jag har fått jobb bara genom att ringa och säga hej, jag undrar om ni har någon tjänst ledig. Det var visserligen lokalvårdararbeten jag fick så, och det kanske inte duger för savanter, vad vet jag. Men speciellt svårt är det inte att få provjobba, jag är helt socialt efterbliven och jag fick jobb. Däremot fick jag inte behålla jobben pga min personlighet, men det är en annan femma.

Det verkar inte som du förstått den problematik jag beskriver. Det är just att ringa och säga "hej, jadda jadda" som inte går. Andra delar av ansökningsförfarandena kan vara lika problematiska, men just denna del är nog en av de värsta för mig. Jag misstänker att jag inte är ensam där.

Sen är ju ett av problemen för många Aspergare just att de kan (på ett antal olika sätt) framstå som hopplöst efterblivna flörtkulemålare utan att de facto vara det.

av **Zombie** » 2009-03-26 15:20:41

Peter skrev:Jag misstänker att jag inte är ensam där.

Nej, inte precis.

av **Proffe Slimp** » 2009-03-26 18:20:11

Alexandra skrev:Jag har - dokumenterat - inga som helst problem med läsförståelse. Jag citerar bara det du skrev. Men jo, jag förstod vart du ville komma, men mindes att vi tidigare diskuterat detta, och att du då använt ordet "muppverksamhet". Ett ord som jag, av personliga skäl, har svårt för.

Vi vill båda göra något som känns meningsfullt, där vi får använda våra förmågor. Och vi vill inte bli kringfösta som boskap av socionomer och liknande. Dessutom vill vi ha en schysst lön för det vi gör!

Avslutade just ett samtal med förnedringskassan, och känner mig just nu bara ledsen och uppriven

Kalla det vad du vill. Själv så kan jag skilja mellan 1) Terapi 2) Utbildning 3) Arbete 4) Saker som andra vill att man skall göra för att det ser bra ut.

Vad som är bra av 1-3 kan vi diskutera, men 4 är endast dåligt.

Peter skrev:Sen är ju ett av problemen för många Aspergare just att de kan (på ett antal olika sätt) framstå som hopplöst efterblivna flörtkulemålare utan att de facto vara det.

Och där så kommer hospitaliseringen in.

av **sugrövmanövern** » 2009-03-26 18:21:46

Peter skrev:Det verkar inte som du förstått den problematik jag beskriver. Det är just att ringa och säga "hej, jadda jadda" som inte går.

Det begriper jag mycket väl. Jag lider av svår telefonfobi, rösten spricker för mig och jag börjar svamla eller blir helt tyst i telefonen.

Men ska man låta sig hindras av det? Vad är det för hjälplöshetstänk? Man måste ju chansa, alla dissar en inte för att man är nervös och autistisk i telefon.

Varför sitta med sänkt huvud och tänka att det är bara dagcenter som gäller? Varför inte chansa istället och ta kuken när man får ett nej? Mitt uppe i alla dessa nej kan finnas ett ja eller ett kanske!

Sitter man på dagcenter och gnäller om hur hopplöst allt är får man aldrig veta ju!

Själv brukade jag supa mig full innan jag ringde. Sedan efter telefonsamtalet så kaskadkräktes jag på golvet i flickrummet. Men jag fick en anställning som lokalvårdare, vikariat sex månader.

Fick även svar på knapphänta ansökningar där jag skrev till företag även fast de inte hade tjänster utannonserade. En gång ringde tex en sur kärring från mejeriet. Men hon var så jävla otrevlig att jag själv avböjde vidare kontakt.

Peter skrev:Andra delar av ansökningsförfarandena kan vara lika problematiska, men just denna del är nog en av de värsta för mig. Jag misstänker att jag inte är ensam där.

Nej, du är inte ensam där, även jag är med i klubben. Det är käpprätt åt helvete att det är telefon som gäller jämt, jag skulle föredra mail alla gånger. Men folk vill ha personlig kontakt. De gillar sådan skit. Det måste man förstå.

Peter skrev:Sen är ju ett av problemen för många Aspergare just att de kan (på ett antal olika sätt) framstå som hopplöst efterblivna flörtkulemålare utan att de facto vara det.

Absolut, även den klubben är jag medlem i. Men jag tänker, "Let him/her who hath understanding reckon the number of the non-retard".

Man kan inte gå på dagcenter och låta socionomer sköta kontakten med arbetsplatserna, då får man aldrig något annat än i bästa fall Samhallanställning.

Är man inte villig att försöka göra någonting åt sin situation trots social efterblivenhet så får man finna sig i det.

Jag förstår inte hjälplöshetsrunkeriet och det samtidiga gnället över att ingen ser vilken fantastisk savant man är i sjävla verket. Klart man framstår som efterbliven om man låter en socionom vara mellanhand, istället för att med darr på rösten säga:

Hej, jag är inte så bra på att snacka, men jobba kan jag, vill ni testa mig så kan vi göra så här eller så här.

Man kan skriva ner det man tänker säga på ett papper ifall man får hjärnsläpp.

Nyckelordet är personlig kontakt.

av **alfapetsmamma** » 2009-03-26 18:36:45

sugrövmanövern skrev:
Peter skrev:Det verkar inte som du förstått den problematik jag beskriver. Det är just att ringa och säga "hej, jadda jadda" som inte går.
Det begriper jag mycket väl. Jag lider av svår telefonfobi, rösten spricker för mig och jag börjar svamla eller blir helt tyst i telefonen.

Men ska man låta sig hindras av det? Vad är det för hjälplöshetstänk? Man måste ju chansa, alla dissar en inte för att man är nervös och autistisk i telefon.

Varför sitta med sänkt huvud och tänka att det är bara dagcenter som gäller? Varför inte chansa istället och ta kuken när man får ett nej? Mitt uppe i alla dessa nej kan finnas ett ja eller ett kanske!

Sitter man på dagcenter och gnäller om hur hopplöst allt är får man aldrig veta ju!

Själv brukade jag supa mig full innan jag ringde. Sedan efter telefonsamtalet så kaskadkräktes jag på golvet i flickrummet. Men jag fick en anställning som lokalvårdare, vikariat sex månader.

Fick även svar på knapphänta ansökningar där jag skrev till företag även fast de inte hade tjänster utannonserade. En gång ringde tex en sur kärring från mejeriet. Men hon var så jävla otrevlig att jag själv avböjde vidare kontakt.

Peter skrev:Andra delar av ansökningsförfarandena kan vara lika problematiska, men just denna del är nog en av de värsta för mig. Jag misstänker att jag inte är ensam där.
Nej, du är inte ensam där, även jag är med i klubben. Det är käpprätt åt helvete att det är telefon som gäller jämt, jag skulle föredra mail alla gånger. Men folk vill ha personlig kontakt. De gillar sådan skit. Det måste man förstå.

Peter skrev:Sen är ju ett av problemen för många Aspergare just att de kan (på ett antal olika sätt) framstå som hopplöst efterblivna flörtkulemålare utan att de facto vara det.
Absolut, även den klubben är jag medlem i. Men jag tänker, "Let him/her who hath understanding reckon the number of the non-retard".

Man kan inte gå på dagcenter och låta socionomer sköta kontakten med arbetsplatserna, då får man aldrig något annat än i bästa fall Samhallanställning.

Är man inte villig att försöka göra någonting åt sin situation trots social efterblivenhet så får man finna sig i det.

Jag förstår inte hjälplöshetsrunkeriet och det samtidiga gnället över att ingen ser vilken fantastisk savant man är i sjävla verket. Klart man framstår som efterbliven om man låter en socionom vara mellanhand, istället för att med darr på rösten säga:

Hej, jag är inte så bra på att snacka, men jobba kan jag, vill ni testa mig så kan vi göra så här eller så här.

Man kan skriva ner det man tänker säga på ett papper ifall man får hjärnsläpp.

Nyckelordet är personlig kontakt.

Fy fan vilket schysst inlägg!

av **Alexandra** » 2009-03-26 18:38:18

Proffe Slimp skrev:Kalla det vad du vill. Själv så kan jag skilja mellan 1) Terapi 2) Utbildning 3) Arbete 4) Saker som andra vill att man skall göra för att det ser bra ut.

Vad som är bra av 1-3 kan vi diskutera, men 4 är endast dåligt.

Point taken. Kanske borde jag inte relatera till mig själv i den här frågan, då jag själv inte är aspergare, och har - till största del - andra problem än vad ni andra här har.

Jag är hursomhelst med på resonemanget, har nu häromdagen valt att avsluta en AMS-åtgärd som inte var vare sig alternativ 1, 2, eller 3, utan snarare 4.

Brainstormar nu för fullt för att hitta konstruktiva lösningar på min problematik.

av **Peter** » 2009-03-26 18:51:58

sugrövmanövern skrev:
Peter skrev:Det verkar inte som du förstått den problematik jag beskriver. Det är just att ringa och säga "hej, jadda jadda" som inte går.
Det begriper jag mycket väl. Jag lider av svår telefonfobi, rösten spricker för mig och jag börjar svamla eller blir helt tyst i telefonen.

Men ska man låta sig hindras av det? Vad är det för hjälplöshetstänk? Man måste ju chansa, alla dissar en inte för att man är nervös och autistisk i telefon.

Varför sitta med sänkt huvud och tänka att det är bara dagcenter som gäller? Varför inte chansa istället och ta kuken när man får ett nej? Mitt uppe i alla dessa nej kan finnas ett ja eller ett kanske!

Sitter man på dagcenter och gnäller om hur hopplöst allt är får man aldrig veta ju!

Själv brukade jag supa mig full innan jag ringde. Sedan efter telefonsamtalet så kaskadkräktes jag på golvet i flickrummet. Men jag fick en anställning som lokalvårdare, vikariat sex månader.

Fick även svar på knapphänta ansökningar där jag skrev till företag även fast de inte hade tjänster utannonserade. En gång ringde tex en sur kärring från mejeriet. Men hon var så jävla otrevlig att jag själv avböjde vidare kontakt.

Peter skrev:Andra delar av ansökningsförfarandena kan vara lika problematiska, men just denna del är nog en av de värsta för mig. Jag misstänker att jag inte är ensam där.
Nej, du är inte ensam där, även jag är med i klubben. Det är käpprätt åt helvete att det är telefon som gäller jämt, jag skulle föredra mail alla gånger. Men folk vill ha personlig kontakt. De gillar sådan skit. Det måste man förstå.

Peter skrev:Sen är ju ett av problemen för många Aspergare just att de kan (på ett antal olika sätt) framstå som hopplöst efterblivna flörtkulemålare utan att de facto vara det.
Absolut, även den klubben är jag medlem i. Men jag tänker, "Let him/her who hath understanding reckon the number of the non-retard".

Man kan inte gå på dagcenter och låta socionomer sköta kontakten med arbetsplatserna, då får man aldrig något annat än i bästa fall Samhallanställning.

Är man inte villig att försöka göra någonting åt sin situation trots social efterblivenhet så får man finna sig i det.

Jag förstår inte hjälplöshetsrunkeriet och det samtidiga gnället över att ingen ser vilken fantastisk savant man är i sjävla verket. Klart man framstår som efterbliven om man låter en socionom vara mellanhand, istället för att med darr på rösten säga:

Hej, jag är inte så bra på att snacka, men jobba kan jag, vill ni testa mig så kan vi göra så här eller så här.

Man kan skriva ner det man tänker säga på ett papper ifall man får hjärnsläpp.

Nyckelordet är personlig kontakt.

Jag tycker fortfarande du verkar tro att problemet är SJÄLVA SAMTALET. Det är det inte. Det är att faktiskt göra det. Mejl/telefon/brev, allt är lika illa såvitt mig anbelangar. Jag håller annars med dig om det mesta du skriver ovan, men det löser inga problem. Det är bara en beskrivning av situationen. Att ringa/skriva och dylikt är fortfarande omöjligt. Jag är utmärkt på att snacka och skriva. Det har aldrig fått mig att kunna initiera det.

För övrigt, för att klargöra vad vi pratar om (och inte pratar om), så går jag inte på dagcenter och ämnar aldrig göra det heller, i den mån det är upp till mig. Jag antar att det gör hela den här delen av tråden aningen off-topic...

av **Zombie** » 2009-03-26 19:22:30

Sugis skrev jättebra för dem den metoden biter på. Och jag gillar hennes språk. Men jag är som många andra mera lik Peter här. Och det är en del av mitt funktionshinder, annars hade det varit löst vid det här laget. Det har tvärtom blivit värre av att jag i åratal har försökt tvinga mig till vad jag inte kan. Och det kan inte vägas upp av att jag någon enstaka gång har lyckats, med snabbt övergående resultat.

Sluta se ned på oss som har Daglig Verksamhet!

sluta se ned på Daglig Verksamhet!!

Re: sluta se ned på Daglig Verksamhet!!

Re: sluta se ned på Daglig Verksamhet!!

Re: sluta se ned på Daglig Verksamhet!!

Re: sluta se ned på Daglig Verksamhet!!

Re: sluta se ned på Daglig Verksamhet!!

Re: sluta se ned på Daglig Verksamhet!!

Re: sluta se ned på Daglig Verksamhet!!

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in