zeidon skrev:Jag berättar så snabbt som möjligt för alla jag träffar.

Detta i ett manipulativt syfte. De flesta kommer tycka synd om mig och det ger mig lite mer utrymme att få som jag vill. Gör att jag kan "vrida/vända" på saker.

Om jag verkligen vill tror jag att jag kan "spela" deras spel rätt bra. Hur bra vet jag inte det får nån NT människa avgöra.

Men jag är OPPORTUNIST och tar ALLA fördelar jag kan ta. Utpressning i sociala situationer fungerar. Jag har nyligen tjänat en del pengar på att manipulera med min diagnos. Jag sår alltid frö i allas huvuden så att de tycker synd om mig. Och jag ser till att deras spegel-neuroner "KÄNNER" det jag vill att de ska känna.

Som jag ser det går "socialt spel" ut ENDAST på att manipulera och styra andras hjärnor.

En tusenlapp här och en där. Finns pengar att tjäna i många situationer.

Ha det bra "missbutterfly" var rädd om dej!!!!!!!

att-beratta-eller-inte-omrostning-t8804.html

Om du nu menar det här på allvar så låter du mer som personlighetsstörd än aspig. Trist om andra ska få sin syn på Asperger färgad av ett sånt här beteende. Om det nu är sant.

Men du kanske driver med oss, eller skryter, eller kanske t o m nåt ännu värre?

alfapetsmamma skrev:Om du nu menar det här på allvar så låter du mer som personlighetsstörd än aspig. Trist om andra ska få sin syn på Asperger färgad av ett sånt här beteende. Om det nu är sant.

Men du kanske driver med oss, eller skryter, eller kanske t o m nåt ännu värre?

Du igen... Hej!

Kanske är nåt värre? Älskar dina små frågor och kommentarer hela tiden!
Tack!
*stort leende även med ögonen* (övat länge på det)
Fejkar bara för dej nu! Normalt va?


Jag är helt klart störd. Det erkänner jag. Vilka störningar jag har spelar ingen roll, men det är ett antal.

Som liten hade jag Autism och det har efter många långa år av trakasserier gjort mig totalt störd. Har autism nu också men den går att dölja lättare.

zeidon skrev:

alfapetsmamma skrev:Om du nu menar det här på allvar så låter du mer som personlighetsstörd än aspig. Trist om andra ska få sin syn på Asperger färgad av ett sånt här beteende. Om det nu är sant.

Men du kanske driver med oss, eller skryter, eller kanske t o m nåt ännu värre?

Du igen... Hej!

Kanske är nåt värre? Älskar dina små frågor och kommentarer hela tiden!


Jag är helt klart störd. Det erkänner jag. Vilka störningar jag har spelar ingen roll, men det är ett antal.

Som liten hade jag Autism och det har efter många långa år av trakasserier gjort mig totalt störd. Har autism nu också men den går att dölja lättare, så jag slipper såna som du IRL. De manipulerar jag sönder.

Jag igen, hela tiden? Jag reagerar på en del av det du skriver, det jag tycker är för grovt, men inte allt. Alltså skriver du mer än jag. Fast vem som skriver mest är ointressant.

Däremot är det intressant att du säger att du "har autism nu också, men kan dölja det lättare så du slipper "såna som jag IRL"? Dölja autism låter sig knappast göras...

Och så definiera gärna "såna som du", tack. Är det att jag ifrågasatt lite grann av det du skrivit som får dig att skriva så? Då är du inte så tuff som du vill få oss att tro. Säger man provocerande saker så får man ju räkna med att bli emotsagd, eller hur?

Och så heter det dem, om de stackare du "manipulerar sönder". Ett subjekt (du) manipulerar- ett objekt, alltså blir det objektsformen dem.

alfapetsmamma skrev:Däremot är det intressant att du säger att du "har autism nu också, men kan dölja det lättare så du slipper "såna som jag IRL"? Dölja autism låter sig knappast göras...

Hej igen!


När jag var "liten" hade jag inga ansiktsuttryck alls. Jag gick alltid runt och var GRAVALLVARLIG. Jag lärde mig le när jag var 12-14 år ungefär.

Jag förstod i "liten" ålder inte vad människor var. De rörde på sig och gjorde ljud med sina hål i ansiktet.

Nu i "äldre" ålder kan jag FEJKA ett antal ansiktsuttryck, vilket gör att jag verkar mindre autistisk.

Jag har grubblat ut hur en mänsklig hjärna funkar. Det var jag klar med vid 25 års ålder. Nu kan jag manipulera människor eftersom jag vet hur deras hjärnor fungerar. Hur man "triggar" olika känslor i dom. Och liknande. Jag är ett geni enligt intelligens-tester så jag kan förstå om du inte förstår vad jag pratar om.

Manipulerar endast folk som bråkar med mig. Inte vem som helst. Endast folk jag verkligen avskyr.

Ha en bra dag Alfapet!


Kommentera gärna om nå är oklart så förklarar jag. Jag gillar dej!

zeidon skrev:Jag har grubblat ut hur en mänsklig hjärna funkar. Det var jag klar med vid 25 års ålder. Nu kan jag manipulea människor eftersom jag vet hur deras hjärnor fungerar. Hur man "triggar" olika känslor i dom. Och liknande. Jag är ett geni enligt intelligens-tester så jag kan förstå om du inte förstår vad jag pratar om.

Ha en bra dag Alfapet!

Det är inte så mycket att man inte förstår som att man inte vill förstå. För om det du säger betyder vad det låter som, så har du ännu inte lyckats lära dig någon som helst moral. Och det är bara skrämmande. Så därför hoppas vi alla att vi inte riktigt förstår dig rätt.

Men vad vet jag, som inte är ett geni.

Peter skrev:Det är inte så mycket att man inte förstår som att man inte vill förstå. För om det du säger betyder vad det låter som, så har du ännu inte lyckats lära dig någon som helst moral. Och det är bara skrämmande. Så därför hoppas vi alla att vi inte riktigt förstår dig rätt.

Men vad vet jag, som inte är ett geni.

Nej ni verkar missförstå mig. Jag har problem med att sätta ord på det jag menar. Så det blir ofta helt fel. Är väl nån "hjärnskada" det också.

För all NT kan jag tillägga att inte alla med Asperger har 10 personlighetsstörningar som jag har. Det är extremt sällsynt. Man kan inte dra alla AS över en kam bara för att jag är som jag är.

(Moral, det skulle jag kunna diskutera i 10 år. Kul vad andra tror det är.)

zeidon skrev:(Moral, det skulle jag kunna diskutera i 10 år. Kul vad andra tror det är.)

Språk är till viss del majoritetsstyrt. Det vill säga, om tillräckligt många tänker sig en viss definition på ett ord är det inte rationellt att hävda att det betyder något annat. Så om du är den enda som har en viss syn på vad "moral" betyder, kan det vara så enkelt som att du har fel. Däremot kan det du menar med "moral" fortfarande vara ett relevant begrepp, men inte det begrepp man i allmänhet talar om.

Peter skrev:

zeidon skrev:(Moral, det skulle jag kunna diskutera i 10 år. Kul vad andra tror det är.)

Språk är till viss del majoritetsstyrt. Det vill säga, om tillräckligt många tänker sig en viss definition på ett ord är det inte rationellt att hävda att det betyder något annat. Så om du är den enda som har en viss syn på vad "moral" betyder, kan det vara så enkelt som att du har fel. Däremot kan det du menar med "moral" fortfarande vara ett relevant begrepp, men inte det begrepp man i allmänhet talar om.

Mycket "beteende" hos människor är så komplext att det enligt mig inte ens går att diskutera med några få rader på ett forum. Min personliga åsikt. Kanske har fel. Då får jag rätta mig sen.

Speculation:
Tänk om en person är mer än en person. Om personen efter "traumatiska" icke-moraliska händelser splittras i 2 stycken. Den kanske utsätts av andra objekt för mental tortyr och annat. Tortyr som ingen människa troligtvis klarar av att hantera.
Den splittras då i en god och en ond. Och att det var så GROV uppdelning så det verkligen var 2. Då kan dom 2 samarbeta för att lösa problem. En del tar den goda delen hand om och en del andra tar den onda hand om.

(uppdelning skulle kunna ske genom att den goda/snälla/omtänksamma änglalika delen kopieras och spegelvänds så att det uppstår en ond/elak/sadistisk diabolisk del)

Now to my point:
Då skulle den personen isåfall kanske ge 2 svar på den här trådens fråge-ställning.

zeidon skrev:

Peter skrev:

zeidon skrev:(Moral, det skulle jag kunna diskutera i 10 år. Kul vad andra tror det är.)

Språk är till viss del majoritetsstyrt. Det vill säga, om tillräckligt många tänker sig en viss definition på ett ord är det inte rationellt att hävda att det betyder något annat. Så om du är den enda som har en viss syn på vad "moral" betyder, kan det vara så enkelt som att du har fel. Däremot kan det du menar med "moral" fortfarande vara ett relevant begrepp, men inte det begrepp man i allmänhet talar om.

Mycket "beteende" hos människor är så komplext att det enligt mig inte ens går att diskutera med några få rader på ett forum. Min personliga åsikt. Kanske har fel. Då får jag rätta mig sen.

Speculation:
Tänk om en person är mer än en person. Om personen efter "traumatiska" icke-moraliska händelser splittras i 2 stycken. Den kanske utsätts av andra objekt för mental tortyr och annat. Som ingen människa klarar av att hantera.

Den splittras då i en god och en ond. Och att det var så GROV uppdelning så det verkligen var 2. Då kan dom 2 samarbeta för att lösa problem. En del tar den goda delen hand om och en del andra tar den onda hand om.

Now to my point:
Då skulle den personen isåfall kanske ge 2 svar på den här trådens fråge-ställning.

Du har egentligen använt två olika betydelser för "person" i det här inlägget. Inget konstigt med det, utan många ord används i flera betydelser, och folk tenderar att inte kunna se skillnad på betydelserna på grund av att de använder samma ord för dem (vilket brukar kunna ställa till problem när man skall lära sig andra språk, där de olika betydelserna använder sig av olika ord). Men det gör det hela lite svårbegripligt.

De flesta skulle nog säga att för att en enda person ( i den normala betydelsen) skall betraktas som två (i den utökade betydelsen), måste skillnaderna i åsikter, känslor och så vidare vara distinkta och tydligt skiljda från varandra. Alltså, det skulle inte räcka med att man har lite olika åsikter beroende på humör eller dylikt (vilket kan räcka för att ge olika svar på samma fråga vid olika tidpunkt), utan skulle kräva tydliga personlighetsskillnader över hela spektrumet beroende på vilken "person" som är aktiv vid en given tidpunkt. Jag är inte helt säker på att det existerar i praktiken och i vilket fall torde det vara ytterst ovanligt. Att vilja skilja på "den goda" delen av sig och "den onda" delen av sig, skulle jag i allmänhet inte betrakta som att de två utgör två personer, utan snarare två distinkta synvinklar hos en enda person, men det är en komplicerad definitionsfråga, och ingenting jag egentligen har några starka åsikter om.

PS. Jag ber om ursäkt till trådskaparen för mina off-topic-funderingar...

Peter skrev:De flesta skulle nog säga att för att en enda person ( i den normala betydelsen) skall betraktas som två (i den utökade betydelsen), måste skillnaderna i åsikter, känslor och så vidare vara distinkta och tydligt skiljda från varandra. Alltså, det skulle inte räcka med att man har lite olika åsikter beroende på humör eller dylikt (vilket kan räcka för att ge olika svar på samma fråga vid olika tidpunkt), utan skulle kräva tydliga personlighetsskillnader över hela spektrumet beroende på vilken "person" som är aktiv vid en given tidpunkt. Jag är inte helt säker på att det existerar i praktiken och i vilket fall torde det vara ytterst ovanligt. Att vilja skilja på "den goda" delen av sig och "den onda" delen av sig, skulle jag i allmänhet inte betrakta som att de två utgör två personer, utan snarare två distinkta synvinklar hos en enda person, men det är en komplicerad definitionsfråga, och ingenting jag egentligen har några starka åsikter om.

Jag kan berätta för dej att såna existerar.

Där skiftar både politiska åsikter, favoritfärg, musiksmak, klädstil och allt annat. Psykologi är intressant tycker jag.

Och att en person blir 2 sker inte utav egen vilja då såklart. Det kan hända om människor torterar andra fysiskt/psykiskt under en troligtvis lång period.

Människor är härliga!
Jag älskar dom!

zeidon skrev:Jag kan berätta för dej att såna existerar.

Där skiftar både politiska åsikter, favoritfärg, musiksmak, klädstil och allt annat. Psykologi är intressant tycker jag.

Det finns även inom psykologisk forskning många som ifrågasätter detta med multipla personligheter. Jag håller mig neutral i frågan eftersom jag inte läst in mig på ämnet tillräckligt mycket. Jag misstänker att det fortfarande åtminstone till viss del handlar om en definitionsfråga.

Peter skrev:Jag misstänker att det fortfarande åtminstone till viss del handlar om en definitionsfråga.

Det håller jag med dej om.

Allt är relativt också.

zeidon skrev:Allt är relativt också.

Jag vet inte vad det betyder i det aktuella sammanhanget.

Peter skrev:Allt är relativt också.

Hur man tolkar saker beror på vad man relaterar det till. Det finns tex fler dimensioner än den vi ser.

Det finns troligtvis fler än ett universum också. Har inte tid att ingående berätta om det. Och du skulle somna.

I andra universum kan andra fysiska lagar gälla tex.

Skitsamma. Blir en enorm diskussion.

zeidon skrev:

Peter skrev:Allt är relativt också.

Hur man tolkar saker beror på vad man relaterar det till. Det finns tex fler dimensioner än den vi ser.

Det finns troligtvis fler än ett universum också. Har inte tid att ingående berätta om det. Och du skulle somna.

I andra universum kan andra fysiska lagar gälla tex.

Skitsamma. Blir en enorm diskussion.

Och det skulle mest bli en filosofisk diskussion. Jag har inget emot sådana, men det var ju inte riktigt sånt som togs upp tidigare i tråden, så då skulle vi hamna än mer off-topic än vi redan var.

Moderator:

Samtal kring upplevelser om personer, moral och de tillhörande personligheterna förs lämpligtvis här.

zeidon skrev:

alfapetsmamma skrev:Däremot är det intressant att du säger att du "har autism nu också, men kan dölja det lättare så du slipper "såna som jag IRL"? Dölja autism låter sig knappast göras...

Hej igen!


När jag var "liten" hade jag inga ansiktsuttryck alls. Jag gick alltid runt och var GRAVALLVARLIG. Jag lärde mig le när jag var 12-14 år ungefär.

Jag förstod i "liten" ålder inte vad människor var. De rörde på sig och gjorde ljud med sina hål i ansiktet.

Nu i "äldre" ålder kan jag FEJKA ett antal ansiktsuttryck, vilket gör att jag verkar mindre autistisk.

Jag har grubblat ut hur en mänsklig hjärna funkar. Det var jag klar med vid 25 års ålder. Nu kan jag manipulera människor eftersom jag vet hur deras hjärnor fungerar. Hur man "triggar" olika känslor i dom. Och liknande. Jag är ett geni enligt intelligens-tester så jag kan förstå om du inte förstår vad jag pratar om.

Manipulerar endast folk som bråkar med mig. Inte vem som helst. Endast folk jag verkligen avskyr.

Ha en bra dag Alfapet!


Kommentera gärna om nå är oklart så förklarar jag. Jag gillar dej!

Jag ska gå rakt på sak här:

Jag tror att du lider av en dissociativ identitetsstörning eller möjligen antisocial personlighetsstörning. Detta medför bland annat att din syn på dig själv och andra varierar kraftigt. Du ser dig själv som "universums bästa varelse" ena stunden, för att sedan känna dig rätt värdelös. Det hela är troligen en produkt av betydande medfödda avvikelser och något slags trauma.

Jag fattar mig kort, om du är öppen för att ta till dig det här så räcker det.

Om det ligger något i det jag skriver så har du allt att vinna på att fundera vidare på det, om du inte redan utforskat det.

Missförstå mig inte, jag "beskyller" dig inte för något. Ingen har fullständig kontroll över sitt liv, och vi kastas in i det med olika villkor. Det ansvar vi faktiskt har är för vad vi gör med våra förutsättningar.

Jag inbillar mig inte heller att jag känner dig, så ta det för vad det är.

oscar skrev:Jag ska gå rakt på sak här:

Jag tror att du lider av en dissociativ identitetsstörning eller möjligen antisocial personlighetsstörning. Detta medför bland annat att din syn på dig själv och andra varierar kraftigt. Du ser dig själv som "universums bästa varelse" ena stunden, för att sedan känna dig rätt värdelös. Det hela är troligen en produkt av betydande medfödda avvikelser och något slags trauma.

Jag fattar mig kort, om du är öppen för att ta till dig det här så räcker det.

Om det ligger något i det jag skriver så har du allt att vinna på att fundera vidare på det, om du inte redan utforskat det.

Missförstå mig inte, jag "beskyller" dig inte för något. Ingen har fullständig kontroll över sitt liv, och vi kastas in i det med olika villkor. Det ansvar vi faktiskt har är för vad vi gör med våra förutsättningar.

Jag inbillar mig inte heller att jag känner dig, så ta det för vad det är.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Antisocial ... C3%B6rning

Antisocial personlighetsstörning karakteriseras av en grundläggande bristande respekt för andra människors rättigheter, och av att inte bry sig om sociala normer. Personer med denna störning är ofta inblandade i kriminella aktiviteter. Psykopati uppfattas ofta som en grav variant av antisocial personlighetsstörning.

Människor med antisocial personlighetsstörning visar brist på ångerkänslor eller empati. Detta visas i likgiltlighet efter att ha sårat, stulit från, eller svikit någon. De är ofta också väldigt manipulativa och impulsiva. Personen har också väldigt svårt för ansvar och planering.

***************************************************

Först och främst tack för kommentaren.

Jag totalt SKITER i sociala normer. För det första förtår jag inte dom och tycker dom är idiotiska. Dom flesta. Jag har aldrig varit "kriminell" i egentlig mening. Snattade när jag var yngre lite. Sen lite mordhot och annat. Aldrig skadat nån fysiskt.

Ångerkänslor har jag och mår väldigt dåligt av dom. Känner inte likgiltighet av att ha sårat andra. Fast om nån "BRÅKAR" med mig då psykar jag sönder dom och skrämmer skiten ur dom. Gör klart för dom att jag är fel person att bråka med. Subtilt gör klart att jag är beredd att dö och döda. Då känner jag ångerkänslor också ibland om jag efteråt känner jag varit "för hård" mot den som muckade med mig.

Ansvar klarar jag av bättre än de flesta. Jämfört med mig är andra oansvariga. Dom flesta.

Jag tror INTE jag har "antisocial personlighetsstörning". Men kanske jag har det ändå.

"Fast om nån "BRÅKAR" med mig då psykar jag sönder dom och skrämmer skiten ur dom. Gör klart för dom att jag är fel person att bråka med. Subtilt gör klart att jag är beredd att dö och döda. Då känner jag ångerkänslor också ibland om jag efteråt känner jag varit "för hård" mot den som muckade med mig. "

skrev Zeidon

Då då svarar jag:

Du låter som en läskig person nästan? Någon som medvetet skulle kunna göra mig illa för att jag i dina ögon förtjänar det...för att jag i dina ögon "bråkat" med dig. Detta fastän du ser att jag blir rädd och fastän jag ber dig att sluta. Men du har samtidigt ett samvete och ånger och det ger en komplex bild.

Hela ditt beteende har inte med autism att göra även om jag kan skönja att en del skulle kunna ha det ja (men fasen vet jag är ingen läkare..ingen som kan diagnosticera).

Däremot känner mig berörd av att du farit så illa att du ev. fått andra svårigheter/diagnoser. Jag tycker det är så onödigt när det sker, generellt sett.

Jag hoppas du finner andra som du kan känna igen dig i här på forumet så småningom och att du kan läka lite...

Tingeling

Tingeling skrev:Du låter som en läskig person nästan? Någon som medvetet skulle kunna göra mig illa för att jag i dina ögon förtjänar det...för att jag i dina ögon "bråkat" med dig. Detta fastän du ser att jag blir rädd och fastän jag ber dig att sluta. Men du har samtidigt ett samvete och ånger och det ger en komplex bild.

Först och främst. Jag känner mig ALDRIG hotad av någon kvinna. Allt jag gör är i självförsvar. Det är endast MÄN som jag "bråkar tillbaka" mot.

När du säger NEJ??? Missförstånd nu. Så fort nån slutar "bråka" med mig så slutar jag också.

Män brukar inte säga "- Nej sluta!". Vi liksom "spelar" vårt manliga spel.
Det är "skrämsel" först för att se om nån ger sig. Så slipper nån bli skadad. Ungefär som djur gör. Alla har gett sig för mig hittills.

Tingeling skrev:Hela ditt beteende har inte med autism att göra även om jag kan skönja att en del skulle kunna ha det ja (men fasen vet jag är ingen läkare..ingen som kan diagnosticera).

Nej jag är gravt störd i huvudet också.

Min "autism" yttrar sig att jag inte förstår vad andra menar utan att LOGISKT grubbla ut ungefär allt. Ansiktsuttryck, kroppsspråk men också språket. Blir utmattad snabbt av socialt samspel med folk. Får grubbla LOGISKT i blixtfart för att ens kunna "prata". Är det fler än EN människa jag kommunicerar blir jag utmattad efter 10-30 minuter.

Jag är född GRAVALLVARLIG och utan någon vilja alls att umgås med andra mänskliga objekt. Förstår inte ens vad en människa är. Får påminna mig LOGISKT hela tiden. Det är en sån där sak som är i filmerna och som pratar och som rör på sig.

Jag tror jag är autistisk.

Tingeling skrev:Jag hoppas du finner andra som du kan känna igen dig i här på forumet så småningom och att du kan läka lite...

Det är kört för mig. Finns ingen läkning för mig. Jag är i helvetet och kommer att leva i en mardröm så länge jag andas. Inget hopp kvar. Och med logisk deduktion kan jag se att det nog är omöjligt för mig att "läka". Men jag är STENTUFF och gjord av stål numera så jag klarar mig även om jag blöder.

Tack för kommentaren!

Dissociativ identitetsstörning:

Tack oscar.


Den låter intressant. Frågan är vilket trauma jag skulle kunna ha drabbats av. Kommer inte ihåg nåt.

Ja vem vet. Kanske förklarar varför jag alltid velat döda mina föräldrar. Det får jag läsa mer om.

Skitsnack Zeidon.....men du är rätt rolig....
...när man väl inser att du raljerar ...
det gjorde jag inte först...*skrattar lite*

Tänk bara på att ironi inte är vår starka sida
här på forumet....

Vi tolkar gärna bokstavligt många av oss...

Tingeling

Tingeling skrev:Skitsnack Zeidon.....men du är rätt rolig....
...när man väl inser att du raljerar ...
det gjorde jag inte först...*skrattar lite*

Tänk bara på att ironi inte är vår starka sida
här på forumet....

Vi tolkar gärna bokstavligt många av oss...

Tingeling

raljerar? Skitdåligt på ord. Får slå upp det.

Jag har medvetet memorerat alla komedi-filmer och komedi-serier jag sett. Apornas beteende och "fraser". Och det är ofta det som kallas "ironi".

Jag är väldigt ofta ironisk. Lärde mig vara det när jag var 25 år eller nåt.

Jag tolkade TOTALT bokstavligt fram tills dess. Och gör det ofta fortfarande. Men gett mig FAN på att lära mig "skämta".
Det är faktiskt kul när man lärt sig lite.