Tycker ni att ni har brist på sunt förnuft? Med sunt förnuft menar jag här en kombination av perspektivflexibilitet och intern känslomässig kompetens (hoppas ni förstår vad jag menar med det...) Själv tycker jag inte att jag saknar sunt förnuft alls sedan ung. 18-årsåldern, men jag möter ofta aspergare som har mycket mindre sunt förnuft än jag (verkar vara starkt kopplat till hur bra de är på att hantera sina egna känslor). Man kanske skulle kunna säga att jag frågar om ni har bra/hjälplig intuitiv förmåga att omedelbart se praktiska lösningar på problem utan att behöva resonera er fram till det? Kom gärna med egna definitioner om ni tycker jag svamlar...

Röstade fel, blev nej, skulle varit ja.

Det mesta måste gå genom huvudet. Motsatsen är svårt att hitta.

Jag tycker att jag har sunt förnuft, men mitt ex tycker inte det. Hon tycker att jag kan lösa stora problem men inte små. Det är naturligvis bara elakt förtal från hennes sida...

Mats skrev:Jag tycker att jag har sunt förnuft, men mitt ex tycker inte det. Hon tycker att jag kan lösa stora problem men inte små. Det är naturligvis bara elakt förtal från hennes sida...

Haha det där stämmer rätt bra på mig också! Speciellt det sista.

Nej, det är NTs som har brist på sunt förnuft.

Sunt förnuft är ett dumt ord tycker jag.

Jag är smart, jag är duktig på deduktiv logik och detta hjälper mig navigera i den stora och farliga världen.

Hela min uppväxt har min Far sagt till mig "du har ju inget sunt bondförnuft"
och det har gjort mig ledsen.

Hälsningar
Robert

Jag tycker jag har mer sunt förnuft än de flesta (AS eller NT). Tveksamt om min definition stämmer väl överens med din dock (som jag inte till fullo förstår). Sunt förnuft är dock naturligtvis inte tillräckligt för att klara sig bra, så det har nog hjälpt mig föga.

Nej, det är NTs som har brist på sunt förnuft.

Precis.


Finns det inget alternativ "Nej, men inte enligt din definition"?
Jag svarade nej och hade inte svarat något annat även om det alternativet funnits, men om "ja, men..." finns...

Mmm, funderade på det men det verkar ju lite knasigt att fråga människor som påstår sig sakna en mental egenskap att definiera den. På vilket sätt tycker du att NTs saknar sunt förnuft i jämförelse med aspies?

Att det kan bli så knasigt beror ju på att sunt förnuft är helt olika saker för en Aspie och en NT. För en Aspie så är antagligen sunt förnuft mer relaterat till logik medan för en NT så är det relaterat till sociala grejer.

(Tar risken att utgå från en grov underförstådd dagligt-tal-definition av ordet "förnuft" )

Det finns aspergare som är hejdlöst oförnuftiga. På vissa områden och under vissa faser i livet misstänker jag att de flesta av oss är eller har varit det.
Folk som förefaller vara "utan NPF" kan tendera att vara mjukare hopsatta. Inte bara socialt. Men på både det området och andra medför det ofta större förnuft än vad många av oss besitter.

Klumpa ihop oklart definierade folkgrupper med oklart definierade egenskaper i paket kan man inte göra med bibehållen verklighetsanknytning.

Zombie skrev:Det finns aspergare som är hejdlöst oförnuftiga. På vissa områden och under vissa faser i livet misstänker jag att de flesta av oss är eller har varit det.

Här är en. Säkert ett känsligt ämne (t.o.m. för aspergare).

Skulle vilja se en tråd om det där folk "let it all out". "En gång skällde jag ut chefen...."

Hmm undrar om man kunde skapa en tråd där man kunde kunna berätta sina "pinsamma" episoder anonymt. Dvs t.o.m. ännu mer anonymt än vad våra nick ger.

Vem som har förnuft beror till viss del på vem man frågar. Jag har förnuft på en hel del områden, medan jag har noll instinkt kring hur man skall säga hej och goddag på folk.

När jag var barn umgicks jag en hel del med gamla släktingar från Norrland. De berättade mycket om sin barndom, som att vara 14 år och ensam i ladugården när kon ska kalva och ingen hemma på går`n.
Man gör så gott man kan.
Försöker hjälpa andra när man har möjlighet.
Man tar hand om sig själv så gott det går och försöker skapa ett värdigt liv.
Om jag har något sunt förnuft så kommer det därifrån. Det är naturligt att vara människa, hur man än är skapad.

En bra fråga och det är olika för alla,för mig så anser jag att jag har sunt förnuft men sen beroende på situationen och när det blir för mkt i huvudet och jag inte står ut längre att inte ha kontroll över vissa saker kan jag göra nåt helt ologiskt dumt,man vill bara att det ska sluta för att överleva.Det är en balansgång antar jag.

Vet egentligen inte om jag saknar sunt förnuft. Vad är sunt förnuft (idag)? Tycker ingen människa är förnuftig nog att kallas sund, då begreppet bara är en samling värderingar, som dessutom skiljer sig mer idag än för låt oss säga 50 år sedan.

Men ja, jag saknar nog sunt förnuft enligt den rådande normalnormen.

Tror nog att jag är rätt så förnuftig. Brukar ha rätt bra koll på vad konsekvenserna blir av ett handlade och jag kan låta bli att göra nåt jag vill göra för stunden men där jag vet att det kommer surt i efterhand. Är inte nån risktagare.

För att använda mig av en liknelse så brukar jag se till att ha pengar kvar i slutet av månaden. Om då menar jag inte enbart bokstavligt utan även i andra situationer, om ni förstår min liknelse.

Föredrar att vara påläst, någorlunda insatt och försöker se saker ur olika perspektiv när jag ska bilda mig åsikter om nåt.


Problemet för är är väl snarare att jag är för försiktig och lite för rädd för att låta impulserna styra ibland.

barracuber skrev:

Zombie skrev:Det finns aspergare som är hejdlöst oförnuftiga. På vissa områden och under vissa faser i livet misstänker jag att de flesta av oss är eller har varit det.

Här är en. Säkert ett känsligt ämne (t.o.m. för aspergare).

Jag vet inte det. Är det inte snarare ungefär så att man blir utredd för AS just om och endast om man anses oförnuftig, i ordets luddiga betydelse?

barracuber skrev:Hmm undrar om man kunde skapa en tråd där man kunde kunna berätta sina "pinsamma" episoder anonymt. Dvs t.o.m. ännu mer anonymt än vad våra nick ger.

En god tanke, tycker jag! Väldigt många av oss är ju inte så särdeles anonyma längre, särskilt inte här inne. Fast vi rentav känner varandras språkbruk rätt väl i många fall, förstås, så anonymiserande skulle väl stöta på åtminstone det problemet.

Sådär! Nu ska jag läsa trådstarten!

[EDIT] Trådstarten är läst. Jag blev i enlighet med mitt inlägg tvungen att rösta "Ja, men inte enligt din defiition"

Hade jag inte skrivit detta inlägg skulle jag ha röstat "Nej".

Vad som är norm i nu rådande västerländska samhälle är nog inte mycket att stå efter. Vi håller ju på att ta kol på oss själva och mycket av övrigt liv på planeten.
Jag tror att många med AS får problem med att vi har en typ av sunt förnuft som inte passar in i slimmade ekonomiskt vinstdrivande strukturer. Vi kan oftast helt enkelt inte prestera 100% i sammanhang som inte känns motiverande. Och det är egentligen väldigt sunt.
Sunt förnuft är att försöka skapa en värld där människor kan leva och fugera efter sina förutsättnngar.
Som det ser ut i dag är det många gånger inte ens gjort för att barn skall kunna växa upp på ett bra sätt.

Problemet är att omgivningen inte förstår vilket bra omdöme och sunt förnuft jag har.

Jag fattar inte riktigt vad sunt förnuft är så jag kan inte svara. Nån som kan förklara lite mer?

Ok, tror jag förstår. Men då är ju inte sunt förnuft det som Whiteline skrev i sitt första inlägg. Jag fattar det som att det är när man man tycker/tänker/resonerar som de flesta andra om vardagliga ting.

"Common sense, based on a strict construction of the term, consists of what people in common would agree on: that which they "sense" as their common natural understanding."

"Sunt förnuft är en vardaglig benämning på sådant förnuft som rör sig på en alldaglig och lättförståelig nivå. I lite mer detalj kan detta dels innebära en sund och normal förstånds- och omdömesförmåga, dels den allmänna meningen — det vill säga samlingen av de åsikter om världen och tillvaron i allmänhet som delas av alla med ett allmänt sunt förnuft."

"Vanligt sunt förnuft är varken speciellt vanligt eller speciellt sunt. Det vi kallar sunt förnuft är egentligen vår erfarenhet av hur saker fungerar omkring oss, finslipad sedan födseln. Så länge saken gäller något inom eller kring vår direkta erfarenhet, så brukar sunt förnuft fungera alldeles utmärkt. Men om saken ligger utanför vår tidigare erfarenhet finns det inga garantier att sunt förnuft hjälper, tvärtom motsäger det ofta hur det verkligen är (ett typiskt exempel är jordens form: sunt förnuft säger oss att den är platt)."