Är det krav på att man måste anmäla sig i forumet när det gäller träffar som annonseras här ?

Fråga den som anordnar träffen!

Jag tror att iaf alla träffar som är på offentliga platser, oavsett var i landet, är fritt fram att bara trilla in på.

På café-träffarna som har varit i Göteborg så är det egentligen bara att dyka upp, men det kan ändå vara bra att man skriver något i tråden om att man kommer, för om ingen skriver att de kommer så kanske arrangören skiter i att komma också, i tron att ingen kommer att dyka upp.

På träffar som ordnas hemma hos någon så är det nog mer önskvärt att man anmäler sig, eftersom personens hem kanske har begränsad kapacitet att rymma folk, eller för att man har tänkt göra kakor till de som kommer och vill veta hur många kakor man ska göra.

Mördarsnigel skrev:Jag tror att iaf alla träffar som är på offentliga platser, oavsett var i landet, är fritt fram att bara trilla in på.

På café-träffarna som har varit i Göteborg så är det egentligen bara att dyka upp, men det kan ändå vara bra att man skriver något i tråden om att man kommer, för om ingen skriver att de kommer så kanske arrangören skiter i att komma också, i tron att ingen kommer att dyka upp.

På träffar som ordnas hemma hos någon så är det nog mer önskvärt att man anmäler sig, eftersom personens hem kanske har begränsad kapacitet att rymma folk, eller för att man har tänkt göra kakor till de som kommer och vill veta hur många kakor man ska göra.

Precis så. Dessutom kanske du inte tänkt på det Grimauld, men om man är osäker eller tycker att saker är oklara eller bara undrar något så är det en fiffig idé att fråga. Och då rimligen den/de som står för organiserandet.

Jag kan tipsa dig om att det är en bra idé i fler sammanhang. Alltså att själv ta ansvar för att skaffa sig den information man behöver.

De man kan fråga kanske inte vill svara ?

Jodå, det lär vi nog allt vilja!

Mördarsnigel skrev:På träffar som ordnas hemma hos någon så är det nog mer önskvärt att man anmäler sig, eftersom personens hem kanske har begränsad kapacitet att rymma folk, eller för att man har tänkt göra kakor till de som kommer och vill veta hur många kakor man ska göra.

Plus att andra som är blyga kanske vill veta vem som kan tänkas dyka upp och göra sig en bild av det, i den mån det går när man inte sett folk förut...

Grimuald skrev:De man kan fråga kanske inte vill svara ?

Varför skulle de inte vilja svara? Om man ordnar en träff så svarar man naturligtvis på frågor om träffen!

Däremot är det ingen närvaroplikt om man anmält sig. Om man ångrar sig i sista minuten eller får förhinder så är det bara att stanna hemma utan att det gör något. Om man vill får man gärna tala om att man inte kommer så att inte övriga börjar oroa sig och undrar om du kommit bort på vägen men det är inget krav. Man kan också säga redan från början att man gärna vill komma men inte är säker på om man kan, då är risken mindre att andra börjar oroa sig om man inte dyker upp.

Sen kan det ju finnas (för vissa, mig inkluderat) en trygghet i att anmäla sig på förhand, dels för att det ökar chansen att man faktiskt går på träffen och inte backar ut i ett svagt ögonblick, och dels för att man då vet att de som ordnar träffen känner till att man skall komma, och inte reagerar med förvåning eller irritation på detta.

Pemer skrev: lär

hmmm, tvekan. Man kan undra varför ...

Inger skrev:Varför skulle de inte vilja svara? Om man ordnar en träff så svarar man naturligtvis på frågor om träffen!

Vem som helst kanske inte är välkommen utan man föredrar sådana personer som man trivs ihop med och som man vill umgås med. Det är ju självklart som det renaste vatten att folk väljer vem eller vilka de vill umgås med. Skulle det vara ett undantag här och då är ju frågan varför ?

Grimuald. Om ingen känner dig här så vet dom väl inte om de vill umgås med dig eller inte? Många här verkar faktiskt vara intresserad av att lära känna fler människor tycker jag det verkar som. Det är väl därför man går på träffarna.

Inger skrev:Däremot är det ingen närvaroplikt om man anmält sig. Om man ångrar sig i sista minuten eller får förhinder så är det bara att stanna hemma utan att det gör något. Om man vill får man gärna tala om att man inte kommer så att inte övriga börjar oroa sig och undrar om du kommit bort på vägen men det är inget krav. Man kan också säga redan från början att man gärna vill komma men inte är säker på om man kan, då är risken mindre att andra börjar oroa sig om man inte dyker upp.

Jättebra formulerat, Inger. Bör man också berätta om man lider av ovanliga sjukdomar eller upplevs det som väldigt negativ info så att man aldrig får komma till en träff utan blir fast i ensamhet med ett liv i misär, socialt sett ?

Neeeeeeeeeeej....... jag menade inte det som någon tvekan....

Grimuald skrev:

Inger skrev:Varför skulle de inte vilja svara? Om man ordnar en träff så svarar man naturligtvis på frågor om träffen!

Vem som helst kanske inte är välkommen utan man föredrar sådana personer som man trivs ihop med och som man vill umgås med. Det är ju självklart som det renaste vatten att folk väljer vem eller vilka de vill umgås med. Skulle det vara ett undantag här och då är ju frågan varför ?

Om man inte vill att vem som helst kommer, så skriver man förstås inte här under Träffar utan direkt till de personer man föredrar.

En del känner man iaf genom hur de har skrivit på forumet, så de gillar man kanske redan. Och även om man inte känner folk, kan man gilla dem när man träffar dem. T o m de värsta "bufflarna" på forumet är trevligare irl, har jag hört. Även om man inte blir "bästisar" så kan man acceptera varandra.

Varför, ja kanske för att alla är aspergare och därför förstår varann bättre. Iofs tycker jag aspergare kan missförstå varann på forumet, men jag tror det är mindre risk irl.

Alien skrev:Om man inte vill att vem som helst kommer, så skriver man förstås inte här under Träffar utan direkt till de personer man föredrar.

Nej, skulle inte tro det...

Alien skrev:.. Iofs tycker jag aspergare kan missförstå varann på forumet, men jag tror det är mindre risk irl.

Jag upplever det precis tvärtom. (ville bara flinka in)

Grimuald, jag tror man skulle kunna formulera så här:
All typ av umgänge här är på frivillig basis. Där med frivillighet menar jag att du kan göra ett aktivt val i så gott som allting.

Du kan välja att gå eller inte gå på träffarna, berätta eller inte berätta.
Kanske du vill gå men inte säga något? Kanske du vill bara gå om något frågar dig specifikt? Tillgångasätten som direkt påverkar dig, styr du.

Visst du kanske inte kan styra att någon "frivilligt" frågar dig, men om människor vet att du förstår bättre om du är välkommen först om du får en personlig inbjudan, så vet de du stöter på här som har den informationen och därmed "uppfylla din önskan".
Det är bara ett exempel om hur det kan se ut.

Detsamma gällande hur du är, dina diagnoser och andra mer privata saker som varken syns, märks eller går att veta genom diskussionerna här eller på träffar (enkilda, arragerade eller i vilken form det än är), du väljer själv vad som du tycker är bäst för dig att dela med dig.

"ja kanske någon tar illa upp?"--skulle kanske kunnas frågas,
saken är att i många fall är kontakten här pga vi har något gemensamt, det som just lockats oss hit till detta forum i första hand.
Vi är alla normala och vi är alla konstiga.

Om du väljer att berätta men är tveksam över reaktionen som du kanske inte kan avläsa, fråga!
"Hur tog du emot denna information?"


Ja, samspel är jobbigt, det finns så många oskrivna regler och jag tror många av oss önskar egentligen alla dessa vore nedskrivna på papper.
Men verkligheten är annorlunda. Tyvärr.
Vill man konkret veta om dessa osynliga samspels och umgänges regler så frågar man.

Precis som du gjort här. Så tummen upp!


Ett litet råd bara när det gäller riktande kritik till andra och personliga påhopp, det här gäller alla som gjort sig skyldiga till det.
ibland missförstår man varandra, man kanske är utvecklad på sådan sätt att man lärt sig ett speciellt sätt att uttrycka sig.
Men det kan vara klokt att ha det i bakhuvudet att (vad jag tror och hoppas) det är väldigt få som menar något illa.
Det är nog däremot väldigt vanligt att människan rent biologiskt, instinktivt återreflekterar beteende som den människan tolkat.

Så om du skriver hårda ord och någon kanske bli sur och du blir ledsen för att du missförstods igen, ge inte upp, försök igen!
Men att bygga på en negativ respons med vidare negativ respons gör ingen någon nytta.

kram

clivia skrev:Men det kan vara klokt att ha det i bakhuvudet att (vad jag tror och hoppas) det är väldigt få som menar något illa.
Det är nog däremot väldigt vanligt att människan rent biologiskt, instinktivt återreflekterar beteende som den människan tolkat.

Kloka ord!!

Den bästa sociala miljö som jag upplevt totalt är lumpen eller värnpliktstjänstgöringen. Där var det klara förhållningsregler för allt man skulle göra. T.o.m. var det instruktioner på hur man bäddar en säng så att lakan och dylikt inte skrynklar sig. När man hade möte med kapten stod alla uppradade och i givakt. Där kan man snacka om ordning och reda och ett lättare liv. Livet utanför de ordnade miljöerna är i jämförelse totalt kaos. Ett bra exempel på kaos är en tunnelbaneperrong under rusningstid. Känns rätt jobbigt att behöva bevista dessa platser men har man något val ?

Pemer skrev:Neeeeeeeeeeej....... jag menade inte det som någon tvekan....

Och hur hade du tänkt att en aspergare som kan tolka saker bokstavligt ska förstå att man ska tänka tvärtom ?

Nu kom du med en anklagelse igen - och ett underförstått krav på hur andra ska formulera sig. Såna krav har man ingen rätt att ställa.

Om DU har svårt att tolka raka besked rätt så är det bara att fråga (vilket du gjorde) så LÄR får du svar (vilket du fick). Att inte nöja sig med Pemers förtydligande nu när han gjorde sig besväret att förtydliga kan uppfattas som nöjestjafs, grälsjuka eller trollning - eller extrem aspighet iofs. Men irriterande i vilket fall som helst.

För din information: "lär" är ett ord man använder när något är ytterst sannolikt (typ 99,9% eller så) eftersom man själv i detta fallet naturligtvis skulle svara på frågor om man ordnar träff, och man inte kan se någon rimlig orsak till att någon annan som ordnar träff inte skulle göra det. Men eftersom man bara kan svara för sig själv och andra bara är människor som i undantagsfall kan missa saker, så använder man ordet "lär" för att täcka de övrigas högst troliga beteende.

Alien skrev:

Grimuald skrev:

Inger skrev:Varför skulle de inte vilja svara? Om man ordnar en träff så svarar man naturligtvis på frågor om träffen!

Vem som helst kanske inte är välkommen utan man föredrar sådana personer som man trivs ihop med och som man vill umgås med. Det är ju självklart som det renaste vatten att folk väljer vem eller vilka de vill umgås med. Skulle det vara ett undantag här och då är ju frågan varför ?

Om man inte vill att vem som helst kommer, så skriver man förstås inte här under Träffar utan direkt till de personer man föredrar.

Exakt. Står inbjudan här under Träffar så gäller den alla på forumet som har möjlighet att komma, om inte annat anges (t ex kan det ju finnas restriktioner betr barn, hundar, eller att man är tvungen att sätta stopp vid ett visst antal p g a platsbrist). Står det inget sånt så är alla lika välkomna. Det inkluderar förstås dig också.

För egen del har jag startat egna trådar för varje träff jag utlyser, med länk till en än mer informativ sida med karta till lokalen, all information om träffen som jag har tänkt mig borde kunna räcka, och ett anmälningsformulär för att anmäla att man vill komma, med en maillänk som backup om man inte skulle få upp formuläret ordentligt.

Just om man har ett generellt problem att man ofta tolkar saker bokstavligt, borde det vara svårt att tolka in att inte vem som helst skulle vara välkommen.

"Välkomna på OA-träff i Tullinge!"

"...vad beträffar själva träffen är alla med NPF-diagnoser såsom AS, HFA, ADHD osv varmt välkomna"

Frågorna har sedan kommit att handla om "Vad kan man vänta sig på träffen?" och vi har försökt svara enkelt och åskådligt på det.

Alla svar har genererat nya motfrågor. Inställningen verkar hela tiden vara inte så mycket att försöka intala sig att det kan komma att gå på en träff och träffa andra aspies och ha utbyte av det, utan att hela tiden hitta varje tänkbar orsak att det troligast inte skulle funka.

Och det är väl logiskt på något sätt, att vilja hitta alla sådana invändningar för att kunna avföra dem.

Men när varje ny invändning dessutom uttrycks med största möjliga raljerande anklagande ton om att de som arrangerar träffar nog inte vill det ena eller det andra, så blir det svidande, sårande, hånande och kränkande för oss.

Och då börjar man faktiskt tappa sugen.

För min del börjar hela grejen med att arrangera något kännas som inte lika kul längre, alls... och att jag skulle må fan så mycket bättre om jag hellre lade ner det och koncentrerade mig på att jag själv mår bra.

Jag har funnit det kul att arrangera träffar för att det har gett så många så mycket, men vi har alla en nivå när aktiva engagemang börjar ta emot och inte kännas ett dugg roliga.

Och när någon börjar invända och komma med hårda, negativa och sårande aspekter på punkt efter punkt efter punkt är ett sådant läge.

Även jag är aspergare, lyckligtvis utan stora problem med att tolka allt bokstavligt, och lyckligtvis utan enorm osäkerhet inför allt jag företar mig om hur det skulle gå till och vad som kommer att förväntas av mig.

Jag har försökt intill bristningsgränsen att försöka förstå, och verkligen visa intresse för att försöka lösa knutarna från frågeställaren, eftersom jag har drivits av en genuin vilja att få honom att känna att det nog skulle kunna vara mödan värt att gå på en träff, och se vad man faktiskt tycker då.

Men tillbaka kommer hela tiden bara nya insinuant och ogint formulerade elaka drapor... och vi får hela tiden se en smått fantastisk förmåga att ha missat - eller glömt bort??!? - information som funnits i trådar där man bevisligen har varit med och läst och skrivit, och att sedan i stället hitta mycket mer knapphändig information om samma sak i en ny tråd och då genast kasta ut insinuanta och raljanta, dock helt obsoleta, kommentarer utifrån den lilla info man hittar just där... som kommentaren om min bildsajt i en tråd där den bara nämndes i förbigående i går kväll.

Det tär. Det svider. Det tar emot. Det är jobbigt.

Pemer:

Jag hoppas du vet vad dina träffar har betytt för mig.