Det kan ibland fortfarande hända att jag blir förvånad av att jag inte får något gehör när jag pratar i grupp. Jag har väl en rätt konstant nivå jag pratar på som inte rör sig för mycket i lägre eller högre toner för att bli distinkt men likväl ibland kan jag vara säker på att jag sagt något lagom högt och ändå inte blir uppmärksammad.

Nu när jag skriver det så kommer jag på att det är intressant det där med hur vi riktar in oss på vissa röster och toner. Hur vi är vana och hur vi vänjer oss både på kort och lång sikt. Hur vi helt säkert latar oss lite för att slippa byta inriktning.

Nåja får väl se om jag någon dag känner det naturligt att använda en mer variationsrik/distinkt röst.

När jag var yngre fick jag träningsprata för mig själv innan jag träffade folk. Jag var tvungen att hitta rätt volym och så kan jag bli överraskad över hur jag låter. Numera löser det sig av sig självt eftersom jag för det mesta har folk omkring mig.

xlnt skrev:Sättet jag tränar upp den på är att helt enkelt anstränga den genom att ropa/skrika/sjunga högt när jag är hemma, och jag gör då detta med en kudde för ansiktet för att inte grannar ska höra mig

Har jag väl gjort detta ett par gånger om dagen så brukar min röst bli betydligt högre och bättre så jag inte behöver anstränga mig lika mycket för att göra mig hörd osv.
Har till och med haft svårt att prata alls överhuvudtaget när den varit för svag ibland.

Hur lång tid dröjde det innan du märkte en skillnad?

Jag fick tag på en bok med röstövningar som jag övar med och driver mina grannar till vansinne med. Lyckligtvis är de grannar jag delar vägg med väldigt impopulära här och har fått en hel del klagomål på sig för det ena och det andra. Sedan har jag en slö och störd hyresvärd som inte bryr sig om någonting direkt....så jag kan nog riskfritt gapa å skrika utan att bli vräkt...

Jag röstade "JA". Detta för att en del tjejer sagt den är sexig. Så jag är såååå nöjd så (de kanske ljög och ville ha sex... vet inte).

Jag pratar också för tyst ofta. Detta för att jag INTE vill prata just då. Hatar att behöva prata när man inte vill.
Så jag får höra "VAD SA DU?" rätt ofta. Har Nordväst Blekinge dialekt också (född där).

Efter nån sagt "VAD SA DU?" så pratar jag SAKTARE och höjer volymen på rösten med 500%. Bara att ÖSA PÅ liksom (låter som en brunstig pungdjävul GRRRAAHHHHH JAPP)

Jag pratar för svagt om jag inte koncentrerar mig. Dessutom har jag basröst, så det blir bara ett sorts mörkt viskande mummel av alltihopa.

Whiteline skrev:Jag pratar för svagt om jag inte koncentrerar mig. Dessutom har jag basröst, så det blir bara ett sorts mörkt viskande mummel av alltihopa.

Kan utgöra "grunden" i en enormt cool sångröst.

Mannen med ett "mörkt viskande". Sålt Platinum!

Jag gillar inte min röst. När jag hörde en inspelning på mig själv när jag var liten så slutade jag sjunga helt. att höra mig prata på inspelning får mig att vilja gömma mig eller sätta i öronproppar, he he

Så länge jag kan minnas har folk klagat på min röst, speciellt säger de att jag pratar för högt, ja t.o.m skriker säger en del, men de kanske är bakis

På jobbet blev jag mobbad för min röst. HÅLL KÄFTEN! orkar inte höra dig. Typ såna saker. Jag blev så knäckt en gång att jag kontaktade en talpedagog och frågade om hon kunde hjälpa mig. Hon bara fnös i luren och sa att det förmodligen berodde på min attityd

När jag blir nervös/orolig så går truten som en kulspruta på mig, får ångest efteråt. En gång var jag nog nära att "prata ihjäl" en patient som låg på samma sal som mig

EF skrev:På jobbet blev jag mobbad för min röst. HÅLL KÄFTEN! orkar inte höra dig. Typ såna saker. Jag blev så knäckt en gång att jag kontaktade en talpedagog och frågade om hon kunde hjälpa mig. Hon bara fnös i luren och sa att det förmodligen berodde på min attityd

Låter illa. Nu blev den "Vite Riddaren" arg igen (jag).

zeidon skrev:

EF skrev:På jobbet blev jag mobbad för min röst. HÅLL KÄFTEN! orkar inte höra dig. Typ såna saker. Jag blev så knäckt en gång att jag kontaktade en talpedagog och frågade om hon kunde hjälpa mig. Hon bara fnös i luren och sa att det förmodligen berodde på min attityd

Låter illa. Nu blev den "Vite Riddaren" arg igen (jag).

Mmmm, hade behövt en vit riddare då. Förresten skulle jag behöva det ofta.

EF skrev:Jag gillar inte min röst. När jag hörde en inspelning på mig själv när jag var liten så slutade jag sjunga helt. att höra mig prata på inspelning får mig att vilja gömma mig eller sätta i öronproppar, he he

Så är det nog för de allra allra flesta människor, även NT. Det hänger ihop med att man i vanliga fall hör sin egen röst både via öronen och direkt via resonanser i huvudet och man därför inte hör sig själv så som man låter för andra. Eftersom det är sådan man är van att höra sin egen röst så låter det konstigt när man plötsligt hör den på det sätt den låter för andra.