sugrövmanövern skrev:OT:
För ett tag sedan sålde min sambo lite dataprylar. En snubbe som kom för att köpa grejer började samtala lite om ditten och datten. Vad vi än hade så hade han någonting bättre, eller visste om vad som var bäst.

Vi har tex ingen duk till projektorn, utan en gråmålad vägg. Då var det ju minsann enligt honom mkt bättre med duk. Det var också mkt bättre att köra alla hårddiskar i raid än att köpa större så som min sambo gjort. Vidare så tyckte han min knähund var fånig, han hade minsann en gigantisk 100-kilos Mastiff sade han och himlade med ögonen.

Jag var på vippen och fråga om han hade större kuk än min sambo också, men jag gjorde inte det .

sugrövmanövern skrev:För ett tag sedan sålde min sambo lite dataprylar. En snubbe som kom för att köpa grejer började samtala lite om ditten och datten. Vad vi än hade så hade han någonting bättre, eller visste om vad som var bäst.

Vi har tex ingen duk till projektorn, utan en gråmålad vägg. Då var det ju minsann enligt honom mkt bättre med duk. Det var också mkt bättre att köra alla hårddiskar i raid än att köpa större så som min sambo gjort. Vidare så tyckte han min knähund var fånig, han hade minsann en gigantisk 100-kilos Mastiff sade han och himlade med ögonen.

Jag var på vippen och fråga om han hade större kuk än min sambo också, men jag gjorde inte det Cool .

Såna personer kan man vinna över enkelt. Man byter samtalsämne. Jag har ett antal "ämnen" som jag kan plocka fram. Det enklaste är att "SÄGA EMOT DOM" och direkt efter sända aggressiva signaler till deras spegel-neuroner. Orka lyssna på nån mytoman som tror han har en biosalong på toaletten hemma.

Jag vinner alltid konversationen. Har ett starkt behov av att alltid vinna. Det är liksom.... roligt... skönt.... tillfredsställande.... kul... vackert.

zeidon skrev:Såna personer kan man vinna över enkelt. Man byter samtalsämne. Jag har ett antal "ämnen" som jag kan plocka fram. Det enklaste är att "SÄGA EMOT DOM" och direkt efter sända aggressiva signaler till deras spegel-neuroner.

Hur gör man det? Sänder aggressiva signaler alltså. Jag antar att det ska vara på ett sätt som inte uppenbart kan tryckas till verbalt av den andre?

Jag har testat att "lägga ned" folks händer när de skakar hand. Speciellt om de försöker göra ett dominant handslag. Det var riktigt kul, det fungerar precis som det står i böckerna. ^_^

Fast oftare gör jag tydligen saker som misstolkas som flirt, ointresse, surhet, arghet, avoghet, tykenhet, för intresserad, för lite intresserad o.s.v.

Och, hur skulle det lösa sig genom att byta samtalsämne (för att återkoppla till ditt inlägg)?
Jag pratade med en mytoman en gång (av flera gånger), och när jag började prata om skogspromenader, så började han lalla om att han hade hittat en tunna med napalm i skogen.
Vad man än pratade om, så hade han tydligt osanningsenliga historier att säga, eller bräcka andra med.
Börjar personen inte helt enkelt att hålla på likadant med det nya ämnet?

Bror Duktig skrev:

zeidon skrev:Såna personer kan man vinna över enkelt. Man byter samtalsämne. Jag har ett antal "ämnen" som jag kan plocka fram. Det enklaste är att "SÄGA EMOT DOM" och direkt efter sända aggressiva signaler till deras spegel-neuroner.

Hur gör man det? Sänder aggressiva signaler alltså. Jag antar att det ska vara på ett sätt som inte uppenbart kan tryckas till verbalt av den andre?

Min teknik är.
Öva framför spegeln och se arg ut. Man skall liksom försöka känna ilskan för att det skall funka bäst.
Sedan när du gör likadant mot en människa så blir de väldans osäkra på hurvida du tänker flyga på dom eller inte.
Ett effektivt sätt att ta sig ur situationer med jobbiga personer.

ufo skrev:Öva framför spegeln och se arg ut.

Arga leken...?

Tyvärr skulle jag ha svårt att låta bli att skratta åt mig själv om jag försökte se arg ut.

Bror Duktig skrev:Hur gör man det? Sänder aggressiva signaler alltså. Jag antar att det ska vara på ett sätt som inte uppenbart kan tryckas till verbalt av den andre?

* Spärra ögonen i dom (stirra intensivt)
* Rynka på ögonbrynen (för ihop dom och för dom ned mot ögonen)
* För fram huvudet nån centimeter
* Höj axlarna nån centimeter
* Bit ihop tänderna med stängd mun

Sen en massa andra små-grejs. Man gör det bara under någon sekund max. Den andras spegel-neuroner registrerar detta. Men det förstår troligtvins inte vad som hände. Den blir då osäker och kanske tom lite nervös.

Byta ämne gör jag bara om det krävs något "EXTRA MYCKET" för att inte den andra ska vinna diskussionen. Eller att den ska tro den "vann".

ufo skrev:Öva framför spegeln och se arg ut. Man skall liksom försöka känna ilskan för att det skall funka bäst.
Sedan när du gör likadant mot en människa så blir de väldans osäkra på hurvida du tänker flyga på dom eller inte.
Ett effektivt sätt att ta sig ur situationer med jobbiga personer.

Har funkat för mig också. Ibland är man ju tvungen att bara bli av med nån jobbig "nisse".

Inger skrev:

ufo skrev:Öva framför spegeln och se arg ut.

Arga leken...?

Tyvärr skulle jag ha svårt att låta bli att skratta åt mig själv om jag försökte se arg ut.

Att skratta är en självförsvarsmekanism. Det talar om för den andra att du inte utgör ett hot.

ufo skrev:Att skratta är en självförsvarsmekanism. Det talar om för den andra att du inte utgör ett hot.

Det brukar jag göra ett tag efter att jag sänt "arga" signaler till spegel-neuronerna. Så man switchar där. Den andra blir "väldigt nervös" då. Fattar typ inget alls. Vilket är meningen också.

Kan lägga till att om man övar på att "känna" ilska på kommando. Så fixar sig alla dessa små signaler med ansiktsmimik kroppshållning etc...
---
Att försäljarna nästan drar i en på stan, radiotjänst kommer och är otrevliga vid dörren, eller bettlare som skall frälsa en.
Dom är snabba på att lämna en i fred när man kan metoden att se arg ut.

Moderator:

Intressant tråd, men lite OT. Ämnet var "Har du blivit mobbad" och nu diskuteras det strategier för att hantera mobbare.

Jag anmäler ett inlägg på random så kan tråden delas och den intressanta diskussionen om hur mobbare ska hanteras kan fortsätta i en egen tråd.

Moderator
Splittade tråd.

Personligen har jag svårt både att förstå och relatera till hat.

Det fanns personer i min omgivning som var äkta renrasigt inavlade kloakråttor i huvet på mer än ett sätt. Men för min egen del är det viktigaste JAG. Och att JAG skulle sitta och grubbla över hur jag skulle hämnas på inskränkta byfånehjon låter som ett så oerhört slöseri med min tid - den tid jag inte vet hur lång den är! Den kanske slutar imorn, vad vet jag?

Att därför grotta ner sej i funderingar på saker som för det första skulle sätta MEJ rejält i klistret om jag genomförde dessa eventuella aktioner och för det andra bara tar tid som jag skulle kunna använda till mycket mycket roligare saker (sticka eller plugga kärnkraft!) - det övergår mitt förstånd.

Men naturligtvis. Om en av de jag tyckte riktigt illa om skulle bli arbetslös, hemlös och tiggande narkoman skulle jag inte bli jätteledsen. Min kanonbra och alldeles fantastiska hämnd skulle bara vara att gå förbi personen i tunnelbanan, hojta "NÄMEN HEJ", skina som en sol och ge vederbörande en femma.

weasley skrev:Att därför grotta ner sej i funderingar på saker som för det första skulle sätta MEJ rejält i klistret om jag genomförde dessa eventuella aktioner och för det andra bara tar tid som jag skulle kunna använda till mycket mycket roligare saker (sticka eller plugga kärnkraft!) - det övergår mitt förstånd.

LOL

Sticka eller plugga kärnkraft. Det lät kul.

Personligen har jag råkat få fel "mor/far" som gjort mig sjukligt hatisk. Tror jag ville skada dom redan vid en månads ålder. Hatet går inte att få bort nu.

Bra du slipper ha det i dej. Det är som en sjukdom.

weasley skrev:Men naturligtvis. Om en av de jag tyckte riktigt illa om skulle bli arbetslös, hemlös och tiggande narkoman skulle jag inte bli jätteledsen. Min kanonbra och alldeles fantastiska hämnd skulle bara vara att gå förbi personen i tunnelbanan, hojta "NÄMEN HEJ", skina som en sol och ge vederbörande en femma.

Hehe. Jag har en liten anekdot om något liknande.

En av mina värsta mobbare i mellanstadiet och högstadiet blev just narkoman.

Jag umgicks i sådana kretsar fast jag själv mest bara söp och käkade bensodiazepiner mot min ångest. Så våra vägar möttes. En väninna till mig nämnde hans namn, ett smeknamn han hade redan i skolan. Jag förstod ju vem det var. Så jag tänkte att det vore kul att sätta honom i en pinsam situation då när vi båda passerat tjugo.

Vi bjöd hem honom till mig, utan att nämna mitt namn. Vi sade att vi ville köpa tjack. Hans ögon blev stora som tefat när jag öppnade dörren . Dumjävel, lowlife tänkte jag.

Men jag var trevlig och han fick sitta i soffan och skruva på sig och skämmas, diskutera sin hepatit C och så vidare. Han trodde ju att jag knarkade amfetamin, vilket jag inte gjorde. Jasså, så du håller på med sådant här, frågade han mig. Jo men visst sade jag med fingrarna i kors.

Haha, och sedan träffade jag honom hemma hos några white trash. Jag var där för att para min bondkatt med deras Tibetanska bergskatt eller vad fan de kallade rasen. Mytomani så klart, det var vanliga bondkatter som råkat bli vita och långhåriga.

Nåväl, släntrande ner för trappen kommer åter igen min forna mobbare. Han hade varit uppe och knullat deras 14-15 åriga dotter. Åter igen fick han skämmas inför mig. Hahaha, kändes jävla bra det faktiskt.

sugrövmanövern skrev:En av mina värsta mobbare i mellanstadiet och högstadiet blev just narkoman.

Skönt att läsa om det där.


Fast gillar inte han fortfarande kan vara med 14-åriga tjejer. Han njuter ju. Jaja inte min sak att straffa honom (myser av den sadistiska tanken).

Är han dum? Lätt att "ta" hans skit? Skitsamma.

Jag läste en novell som handlade om en 50 årig man som plötsligt började se sin gamla förtryckare från skolan på sina dagliga tågresor. Han bestämde sig för att konfrontera personen på ett liknande sätt. Att helt enkelt prata med honom när alla andra hör. "minns du dom gamla goda tiderna från skolan? Som när du piskade mig med en våt handduk etc etc."

Novellen slutade ganska anti-klimatiskt dock, då personen visade sig vara någon annan än han trodde.

Jag skulle vilja göra något sådant ifall jag springer in i någon av dom som mobbade mig! Bonus poäng ifall flickvän, föräldrar eller arbetsgivare är närvarande.

Saninaé skrev:Jag läste en novell som handlade om en 50 årig man som plötsligt började se sin gamla förtryckare från skolan på sina dagliga tågresor. Han bestämde sig för att konfrontera personen på ett liknande sätt. Att helt enkelt prata med honom när alla andra hör. "minns du dom gamla goda tiderna från skolan? Som när du piskade mig med en våt handduk etc etc."

Novellen slutade ganska anti-klimatiskt dock, då personen visade sig vara någon annan än han trodde.

Jag skulle vilja göra något sådant ifall jag springer in i någon av dom som mobbade mig! Bonus poäng ifall flickvän, föräldrar eller arbetsgivare är närvarande.

Min mobbare konfronterade jag på telefon i maj 2008. Jag hade väntat på att en sak skulle hända i hans liv. Jag är uthållig och anfaller inte förrän den BÄSTA tidpunkten kommit (krigs-strategi).

Han hotade mig med att ringa polisen. Då gick det uppför mig vilket litet fegt kräk han blivit. En som inte ens kan leva utan andras hjälp. Jag insåg också vilket rått, kallt uträknande jävla monster jag blivit.

Vi pratades vid fler gånger. Han sa han hade OTUR just nu. Hans mamma hade fått hjärtinfarkt. Hans villa var fuktskadad. Och nu jag. När han darrade på rösten vid ett samtal och berättade om sin lilla 3-åriga dotter och att hon tog illa vid sig av att jag ringt honom så var det STOPP för mig. Eftersom han verkligen ändrat sig ifrån att vara en "total sopa" och en liten töntig översittare till att ha blivit en mogen pappa så bestämde jag mig för att skrota min planer jag haft i 17 år.

17 SATANS år åt helvete. Planerat allt om vad jag skulle göra med honom. Och exakt vid vilken tidpunkt. Men hans 3-åriga dotter... nej.

Han bad om ursäkt 3 gånger till mig och sa jag kunde ringa och prata ut när jag ville. Vi blev nästan vänskapliga. Han bor nu 700 meter ifrån mitt föräldrahem och 600 meter ifrån min systers hem.

Men vi är "coola" nu. Tur jag inte ruttnat upp helt vid det här laget. Jag har en hel del mänsklighet kvar. Annars hade han fått se helvetet ifrån insidan.

Det var ju bra att han mognat och att du hade en spärr.

Hämnd är nog ungefär som udda sex - gör sig oftast bättre i fantasin än i verkligheten.

Själv är jag dock inte lagt åt att ens fantisera om det eftersom jag tenderar att tycka synd även om folk som uppför sig svinaktigt.

Inger skrev:Det var ju bra att han mognat och att du hade en spärr.

Hämnd är nog ungefär som udda sex - gör sig oftast bättre i fantasin än i verkligheten.

Udda sex. Det kan nog vara njutning många gånger.

Men hämnd. Inget jag ens gillar egentligen...

Hämnd handlar väl delvis om bestraffning. Om förbrytaren bättrat på sig så försvinner en del av poängen. Både moralisk och känslomässig. Det blir som att attackera en främling, en mogen förälder istället för en patetisk liten psykopat som man träffade för länge sen.

Det är nog bäst att ge igen på direkten ibland.

Om man inte har möjlighet att göra något direkt kan det säkert för en del vara så att tanken på hämnd eller revansch ("jag ska minsann visa dom!") är det som gör att man står ut i en outhärdlig situation eller motiverar en till att kämpa ännu hårdare. När man väl överlevt och skapat sig ett liv trots det man varit utsatt för har kanske hämd- eller revanschmotivet spelat ut sin roll.

Såg ett väldigt intensivt och tankeväckande drama med Sigourney Weaver och Ben Kingsley om en sydamerikansk (?) kvinna som konfronterades med sin f.d. förhörsledare. Minns inte vad filmen hette eller hur den slutade men den genomgick flera olika maktbyten och oväntade vändningar som gav nya perspektiv hela tiden.

Edit: hittade den! Death And The Maiden (1994)
http://www.imdb.com/title/tt0109579/

Paulina Escobar is the housewife to a prominent lawyer in an unnamed third World country. One day a storm forces her husband to ride home with a neighbor. That chance encounter brings up demons from her past, as she is convinced that the neighbor (Dr. Miranda) was part of the old fascist regime that tortured and raped her, while blindfolded. Paulina takes him captive to determine the 'truth'. Paulina is torn between her psychological repressions and somber memory, Gerardo is torn between his wife and the law, and Dr. Miranda is forced to endure captivity while husband and wife seek out the uncertain truth about the clouded past.

Inger skrev:Om man inte har möjlighet att göra något direkt kan det säkert för en del vara så att tanken på hämnd eller revansch ("jag ska minsann visa dom!") är det som gör att man står ut i en outhärdlig situation eller motiverar en till att kämpa ännu hårdare. När man väl överlevt och skapat sig ett liv trots det man varit utsatt för har kanske hämd- eller revanschmotivet spelat ut sin roll.

Såg ett väldigt intensivt och tankeväckande drama med Sigourney Weaver och Ben Kingsley om en sydamerikansk (?) kvinna som konfronterades med sin f.d. förhörsledare. Minns inte vad filmen hette eller hur den slutade men den genomgick flera olika maktbyten och oväntade vändningar som gav nya perspektiv hela tiden.

Edit: hittade den! Death And The Maiden (1994)
http://www.imdb.com/title/tt0109579/

Japp så är det. Man blir motiverad att "minsann visa dom".

Filmen har jag nog sett en gång. Men jag laddar den "helt lagligt" ifrån Internet just nu. Ska se den igen. Tack för filmtipset!

4:20... sen min sambo flyttade igår (alltså i fredags) så har jag tappat tidsuppfattnigen visst. Dags och sova.