Hej!

Jag funderar på att stämpla ut från forum eftersom jag tydligen gjort bort mig nu igen, men ville testa en del saker först.

Debatt innebär för mig tankeutbyte, med full respekt för individen, men med rätt att föra fram hur man själv tänker, även om det är helt annorlunda.

Dataspelsgenerationen är så van vid spel som går ut på att besegra fienden, skjuta ned dem, vinna, så jag undrar om debatten kan få handla om något annat än att skjuta ihjäl de andra och vinna (bildligt talat!)

Här kan det finnas delade meningar och detta leder då till påhopp på personer som kan ha bristande impulskontroll. Att gå in i argt självförsvar räknas som "lågt".

Så hjälp mig då! Banka, slå, kör ert race, så ska jag försöka att icke-reagera.

Eller - ge rent konkreta tips om hur man lämpligen kan tackla ett tufft angrepp. eller eller eller eller

T ex, om du berättar en lite story ur ditt liv som vill komma ut och annan medlem svarar: SKITSNACK! HUR reagerar du då? Hur BÖR man reagera då?

Slaget kan börja!

PS: Jag la inlägget under frågor rörande autism eftersom "the autistic tantrum" borde vara ett problem som berör många av oss, alltså ett aspergerproblem. Svårkontrollerad vrede vid provokation finns ju även inom området ADHD och personlighetsstörningar etc.

Vissa av dessa problem bottnar i neurologiska eller somatiska störningar, så helt lätt att styra sig själv är det nu inte! Epilepsimedicin kallas "snällmedicin", men de kräver god njurfunktion och det har inte jag t ex. Om någon känner till annan snällmedicin?

Det kan ju faktiskt hända att medlemmen som svarar: SKITSNACK känner sig provocerad av storyn som ville komma ut och reagerar med svårkontrollerad vrede.

Inget lätt problen alltså. Men det kan inte vara så att man ska ha full förståelse för att "försvararen" reagerar med svårkontrollerad vrede samtidigt som man inte ska ha någon förståelse alls för att "angriparen" reagerar på samma sätt.

Jag tror att en början till försoning kan vara att försöka se situationen med "angriparens" ögon och försöka förstå varför h*n reagerar som h*n gör.

Debbie, jag tror att hela problemet både för såna som du och för såna som du blir arg på, handlar om objektivitet.

Min subjektiva tro är att ingen nånsin är helt objektiv. Vidare till sånt jag är mindre säker på:

Jag tror att de du blir arg på inbillar sig att de kan hålla sig mer objektiva än de kan. Det är deras sätt (tror jag alltså) att handskas med dilemmat att man inte kan vara objektiv och därmed inte kan lita riktigt på sig själv.

Jag tror att folk som du släpper lösa sina subjektiviteter mer än de måste. Det är deras sätt (tror jag alltså) att handskas med dilemmat; om man ändå aldrig kan vara objektiv så varför försöka.

Sen finns det förstås dels folk som faktist är bra på att hålla sig objektiva och dels folk som faktiskt inte kan klara det. Det hör till mitt livs mål att avgöra den absoluta sanningen om vad man själv och andra är för slags folk när det gäller objektivitet. Det kanske skiftar...?

Notera att jag skriver i tredje person även om folk som du. Det är ett kanske patetiskt sätt från min sida att upprätthålla litet objektivitet; kanske lurar jag bara mig själv. Jag ligger nog en bit in i den första gruppen - eller finns det en mellangrupp? Är uppdelningen helt meningslös?

/ J

Mats skrev:Det kan ju faktiskt hända att medlemmen som svarar: SKITSNACK känner sig provocerad av storyn som ville komma ut och reagerar med svårkontrollerad vrede.

Inget lätt problen alltså. Men det kan inte vara så att man ska ha full förståelse för att "försvararen" reagerar med svårkontrollerad vrede samtidigt som man inte ska ha någon förståelse alls för att "angriparen" reagerar på samma sätt.

Jag tror att en början till försoning kan vara att försöka se situationen med "angriparens" ögon och försöka förstå varför h*n reagerar som h*n gör.

Tack för rådet! Jag har redan börjat med att fantisera omkring hur det t ex kan vara att ha AS och arbeta som psykiatriker. Jag använder min fantasi för att måla upp situationen.

Jag har tänkt: Jag är psykiatriker och har 50 minuter på mig att diagnosticera en okänd person. Jag har AS och missar en mängd signaler såsom avläsning av ögon, ansiktsuttryck och kroppsspråk. Då satsar jag på att analysera om det personen berättar går ihop, "makes sense". Jag utvecklar andra metoder, men känner mig ev. lite osäker på om "min" diagnos blev helt rätt ändå. Då upplever jag viss rädsla, vilket ju är orsaken till all vrede.

Jag är en svår patient då jag till min natur är motsägelsefull och ofta skämtar om det mesta, vilket särskilt aspergare kan missa. Min humor blir då till logiska avvikelser, om den inte uppfattas.

Vrede är i princip rädsla, så om man ser det så blir det lättare att ha medkänsla med den som biter till rejält. Jag tänker alltså börja disciplinera mig mer. Har redan tränat: skrivit arga inläg som jag raderat ut omedelbart. Funkar bra.

Jag vill tro att vi alla kan förändras till det bättre, även jag.

Ju mer jag tänker på saken desto mer osäker blir jag på om du och de du är arg på verkligen är goda exempel på medlemmar av de grupper som jag skrev att tror finns och som jag höll er som exempel på. Men det kanske ändå är någonting att fundera på för er?

Eller jag vet inte. Man kanske ska skippa analyserna och ge sig på träning direkt, som du gör - eller?

Jag analyserar vidare i saken.

jonsch skrev:Debbie, jag tror att hela problemet både för såna som du och för såna som du blir arg på, handlar om objektivitet.

Min subjektiva tro är att ingen nånsin är helt objektiv. Vidare till sånt jag är mindre säker på:

Jag tror att de du blir arg på inbillar sig att de kan hålla sig mer objektiva än de kan. Det är deras sätt (tror jag alltså) att handskas med dilemmat att man inte kan vara objektiv och därmed inte kan lita riktigt på sig själv.
J

Jaha, det var djupt! Jag har nog aldrig tänkt på det sättet, inte strävat efter att vara objektiv. Jag har strävat efter att förstå sanningen beträffande klimatfrågan och en massa andra frågor. Hittar fakta, hypoteser, förklaringsmodeller. Av detta tillverkar jag en personlig, tillfällig hypotes som jag är beredd att byta ut nästa vecka om nya fakta har tillförts mig.

Hela tiden är jag medveten om att jag plockar ihop pusselbitar av sanningen, försöker få ihop någon slags ofullständig bild. Jag inbillar mig inte att jag har hela sanningen beträffande någonting över huvud taget. Jag är en hypotesbyggare, en subjektiv sådan. Alla har sina egna världsbilder, sina egna världar. Jag trodde det var självklart?

Debbido skrev:Jaha, det var djupt! Jag har nog aldrig tänkt på det sättet, inte strävat efter att vara objektiv. Jag har strävat efter att förstå sanningen beträffande klimatfrågan och en massa andra frågor. Hittar fakta, hypoteser, förklaringsmodeller. Av detta tillverkar jag en personlig, tillfällig hypotes som jag är beredd att byta ut nästa vecka om nya fakta har tillförts mig.

Hela tiden är jag medveten om att jag plockar ihop pusselbitar av sanningen, försöker få ihop någon slags ofullständig bild. Jag inbillar mig inte att jag har hela sanningen beträffande någonting över huvud taget. Jag är en hypotesbyggare, en subjektiv sådan. Alla har sina egna världsbilder, sina egna världar. Jag trodde det var självklart?

Men, om du utgår från att var och en har sin egen världsbild, varför försöker du då komma överens med någon om vilka regler som "borde" gälla i exempelvis diskussioner? Hoppas du på att det ska råka vara majoritet i t.ex. forumet för världsbilder som liknar din? Samma fråga vill jag ställa till nästan alla människor så känn dig inte alltför påhoppad! Vidare: Accepterar du alltså att folk med din typ av världsbild kanske lider på andra ställen, eftersom majoriteten där kanske är annorlunda?

/ J

jonsch skrev:Ju mer jag tänker på saken desto mer osäker blir jag på om du och de du är arg på verkligen är goda exempel på medlemmar av de grupper som jag skrev att tror finns och som jag höll er som exempel på. Men det kanske ändå är någonting att fundera på för er?

Eller jag vet inte. Man kanske ska skippa analyserna och ge sig på träning direkt, som du gör - eller?

Jag analyserar vidare i saken.

Ja tack, gör gärna det! Det här är värt att fundera på. Vi bär alla på fördomar, förutfattade meningar, klichéer. Innan vi vet ordet av har vi ev. placerat en person i en viss ram, som är fel.

Kristna människor t ex är ju ökända för att de menar sig veta allting om Gud, universim, livets uppkomst och livets mening. Om nu någon då klistrar denna fördom på mig så kommer jag ha en väldig motvind att kämpa mig fram i.

För människor som vill tänka fritt, ta in vetenskapliga fakta och bygga en sund världsbild kan ju kristna människor ses som ett enda stort hot mot mänsklighetens utveckling, vetenskapens utveckling. Vad är mer provocerande än en människa som menar sig ha alla svar på svåra existentiella frågor eller annat. Jag tror inte det sjunkit in att det finns kristna filosofer och anhängare av vetenskapen.

Det är för mig svårt att slåss mot motsättningar som inte finns (ofta)!

"Ju mer jag tänker på saken desto osäkrare blir jag". Exakt så är det! Den djupaste insikten är insikten om att jag ingenting vet! (beträffande Alltet).

Jag sitter här med en grön pusselbit, någon med en röd och någon med en gul. Alla bitarna ingår i pusslet. Ingen har rätt eller fel.

jonsch skrev:Men, om du utgår från att var och en har sin egen världsbild, varför försöker du då komma överens med någon om vilka regler som "borde" gälla i exempelvis diskussioner? Hoppas du på att det ska råka vara majoritet i t.ex. forumet för världsbilder som liknar din? Samma fråga vill jag ställa till nästan alla människor så känn dig inte alltför påhoppad! Vidare: Accepterar du alltså att folk med din typ av världsbild kanske lider på andra ställen, eftersom majoriteten där kanske är annorlunda?

/ J

Vilka regler som ska förekomma i diskussioner? Tja, ska vi ha några alls? Jo, vi har ju redan godkänt vissa grundregler om att undvika påhopp och kränkningar, vilket ingår i Forumets stadgar, eller?

Sedan återstår då frågan om vari dessa påhopp och kränkningar kan bestå. Häri ligger problemet, ett etiskt problem. Sådana har vi ju att tampas med hela livet. Hur vållar jag minst skada? Etik och moral är ett kapitel för sig i "Världsbilden". Vi har redan Svea Rikes lag och annat som vi kommit överens att försöka följa? Inga lagar = anarki.

Om jag accepterar att folk med min världsbild lider någonstans där de är i minoritet? Fattar inte frågan. Min världsbild är ju min, i viss mån en blandreligion, inkluderande psykologi, neurologi, anatomi. Jag är ju aspergare! Hur skulle jag kunna passa in i en färdigspikad religion?

Buddismens tes nr 1. "Livet är lidande".

Detta utgår jag ifrån.

2. Vår uppgift är att lindra lidandet, i den mån vi kan.

3. Vem ungår lidanden? Alla dras väl in i lidanden av olika slag, oavsett vad vi tror och inte tror?

Det här blir nog klart OT.

Debbido skrev:Jag sitter här med en grön pusselbit, någon med en röd och någon med en gul. Alla bitarna ingår i pusslet. Ingen har rätt eller fel.

Det tror jag du har rätt i. Vi är väl som sagt alla objektiva eller, med dina ord, sitter alla med vår egen pusselbit. Jag gillar den bilden eftersom jag tror att det finns ett enda och absolut fullständigt pussel som vi alla ingår i - dock omöjligt att få ihop en gång för alla, jag tror inte ens att pusslet självt klarar av saken.

Jag hopps att det går att bevisa kanske inte att det är så men åtminstone att vi har mer nytta av de teorier som utgår från att det är så, än av några andra teorier. Av teorier bygger man världsbilder, kanske man kan säga och världsbilder lever man enligt.

Tack för OT-utrymmet!

jonsch skrev:Det här blir nog klart OT.

Debbido skrev:Jag sitter här med en grön pusselbit, någon med en röd och någon med en gul. Alla bitarna ingår i pusslet. Ingen har rätt eller fel.

Det tror jag du har rätt i. Vi är väl som sagt alla objektiva eller, med dina ord, sitter alla med vår egen pusselbit. Jag gillar den bilden eftersom jag tror att det finns ett enda och absolut fullständigt pussel som vi alla ingår i - dock omöjligt att få ihop en gång för alla, jag tror inte ens att pusslet självt klarar av saken.

Jag hopps att det går att bevisa kanske inte att det är så men åtminstone att vi har mer nytta av de teorier som utgår från att det är så, än av några andra teorier. Av teorier bygger man världsbilder, kanske man kan säga och världsbilder lever man enligt.

Tack för OT-utrymmet!

Det känns inte OT för mig. Om vi alla har den inställningen att vi alla delar i ett universellt pussel, där vi bidrar med en liten, men viktig bit, då finns det ingen orsak att slåss. Debatterna behöver inte bli bara ett självhävdelsespel som går ut på att bevisa att JAG har rätt. Rött är det som gäller.

Med den här inställningen skulle vi kunna ha samtal, i stället för stridigheter. Samtalet går då ut på att vi alla lägger ned våra bitar, av tankar, erfarenheter, hypoteser vi själva kommit fram till (men vet är ofullständiga). DÅ kan vi verkligen komma någonstans! För Din tanke ger mig en AHA-upplevelse som för mig ett steg vidare och min fördjupade insikt kani sin tur hjälpa någon annan som kört fast att utveckla sina egna idéer vidare.

Det var väl detta jag hade önskat av detta forum. Här finns så många intelligenser. Tänk om vi slog ihop dem, tänk om vi la pusslet tillsammans? Går det?

Debbido skrev:Vilka regler som ska förekomma i diskussioner? Tja, ska vi ha några alls? Jo, vi har ju redan godkänt vissa grundregler om att

Nu försöker du svara på min första fråga genom att börja med att konstatera att det finns sammanslutningar, exempelvis forumet och Sverige, inom vilka man kommit överens om regler. Försök glömma dessa faktum för ögonblicket för det gjorde jag när jag skrev frågan. Jag försöker... vara objektiv. Hrrrm. Det kanske är dumt av mig men kan du inte försöka följa min tankegång ändå? Nu blir den längre i skrift men försök gärna! Förhoppningsvis blir den klarare också.

Alltså:

Okej, det är väl inget fel i att acceptera att var och en har sin världsbild men jag menar att man måste komma fram till någon objektiv Sanning om hur hur de hänger ihop. Man måste komma fram till någon objektiv Sanning om hur folk med olika världsbilder "borde" hantera varandra. "Borde" betyder här att det är de sätt att hantera varandra på som är bäst av alla de som folk kan lockas och tvingas att hålla sig till.

Så menar jag. Jag letar alltså efter någon bästa världsordning, så nära en matematiskt, absolut bästa världsordning som det är möjligt att komma.

Om man inte tror att det går att hitta någon bästa världsordning för alla världsbilder så återstår väl bara att hoppas på att ens egen världsbild råkar ges utrymme att frodas där man själv befinner sig? Då måste man väl alltså acceptera att vissa världsbilder är i majoritet på vissa ställen och andra på andra ställen, i bästa fall*.
Man accepterar alltså att det kan finnas folk som delar ens egen världsbild men som har otur, kanske mer otur än man själv. Man accepterar att vissa av dem med ens egen världbild kanske hamnar i majoriteter där de förtrycks (avsiktligt eller oavsiktligt).

*I värsta fall tar någon världsbild över hela världen och det ingår väl i det man accepterar. Man hoppas väl på att det i så fall är någon världbild som tillåter ens egen som tar över världen.

Debbido skrev:

jonsch skrev:Det här blir nog klart OT.

Debbido skrev:Jag sitter här med en grön pusselbit, någon med en röd och någon med en gul. Alla bitarna ingår i pusslet. Ingen har rätt eller fel.

Det tror jag du har rätt i. Vi är väl som sagt alla objektiva eller, med dina ord, sitter alla med vår egen pusselbit. Jag gillar den bilden eftersom jag tror att det finns ett enda och absolut fullständigt pussel som vi alla ingår i - dock omöjligt att få ihop en gång för alla, jag tror inte ens att pusslet självt klarar av saken.

...

Tack för OT-utrymmet!

Det känns inte OT för mig. Om vi alla har den inställningen att vi alla delar i ett universellt pussel, där vi bidrar med en liten, men viktig bit, då finns det ingen orsak att slåss. ...

Med den här inställningen skulle vi kunna ha samtal, i stället för stridigheter. Samtalet går då ut på att vi alla lägger ned våra bitar, av tankar, erfarenheter, hypoteser vi själva kommit fram till (men vet är ofullständiga). DÅ kan vi verkligen komma någonstans! ...

Det var väl detta jag hade önskat av detta forum. Här finns så många intelligenser. Tänk om vi slog ihop dem, tänk om vi la pusslet tillsammans? Går det?

Men Debbie, det här är ju du och jag överens om men som sagt är det bara som jag tror att det här är det bästa. Jag tror (? ) att vi måste bevisa det också. Andra kan ju nämligen tro annorlunda. Om jag förstått det rätt så tror ju du att de har lika stor rätt att tro som de gör, även om de råkar tro på den starkes eller bara på sin egen rätt?

Jag tror att det här blev en kortare och kanske tydligare variant av mitt röd-blå-rosa inlägg nyss.

/ J

jonsch skrev:Men Debbie, det här är ju du och jag överens om men som sagt är det bara som jag tror att det här är det bästa. Jag tror (? ) att vi måste bevisa det också. Andra kan ju nämligen tro annorlunda. Om jag förstått det rätt så tror ju du att de har lika stor rätt att tro som de gör, även om de råkar tro på den starkes eller bara på sin egen rätt?

Jag tror att det här blev en kortare och kanske tydligare variant av mitt röd-blå-rosa inlägg nyss.

/ J

Hmmm? Den starkes rätt att mosa den svage? Nej, det är ju emot forumreglerna. Så där har vi väl ändå ett objektivt statement om vad som gäller?

Som jag förstått saken är min plikt att profilera mig mindre, undvika kontroversiella ämnen som Gud eller välgörenhetsarbete. Sedan får väl ateisterna tagga ner lite de mer. Vi måste kompromissa och försöka hålla oss till något av en mittenfåra?

Om man inte gör det så är man lovligt byte för rovdjuren.
Om jag skriver för personligt och emotionellt har jag därmed s a s placerat mig själv i lejongropen och om jag då blir söndersliten så har jag bara mig själv att skylla?

jonsch skrev:[color=red]Okej, det är väl inget fel i att acceptera att var och en har sin världsbild men jag menar att man måste komma fram till någon objektiv Sanning om hur hur de hänger ihop. Man måste komma fram till någon objektiv Sanning om hur folk med olika världsbilder "borde" hantera varandra.

Hoppsan, jag missade ditt röd-blå-rosa-inlägg! Jisses! Nu snurrar allting runt för mig, har drabbats av migrän och slaganfall. Hur kunde du bara understå dig att använda en massa olika skrikiga färger så där, va?!

Har vi inte just kommit överens om på forumet att färger och smilies är förbjudna? VI har kommit överens om det med OSS! Fy på dig Jonsch, fy, fy! (skämt). Vi har kommit överens om att små svarta bokstäver är lugnast för oss (?) aspergare, dvs om man utgår från att jag i viss mån är feldiagnosticerad så att jag inte ingår i kollektivet aspergare.

Sanningen om världsbilden just på forumet om vad som gäller får väl lämpligen röstas fram? Alternativet kan man skrämma bort dem som har "fel" världsbild.

Debbido skrev:

jonsch skrev:[color=red]Okej, det är väl inget fel i att acceptera att var och en har sin världsbild men jag menar att man måste komma fram till någon objektiv Sanning om hur hur de hänger ihop. Man måste komma fram till någon objektiv Sanning om hur folk med olika världsbilder "borde" hantera varandra.

Hoppsan, jag missade ditt röd-blå-rosa-inlägg! Jisses! Nu snurrar allting runt för mig, har drabbats av migrän och slaganfall. Hur kunde du bara understå dig att använda en massa olika skrikiga färger så där, va?!

Har vi inte just kommit överens om på forumet att färger och smilies är förbjudna? VI har kommit överens om det med OSS! Fy på dig Jonsch, fy, fy! (skämt). Vi har kommit överens om att små svarta bokstäver är lugnast för oss (?) aspergare, dvs om man utgår från att jag i viss mån är feldiagnosticerad så att jag inte ingår i kollektivet aspergare.

Ajdå, får uppdatera mig litet om forumreglerna, vilken tur du inte rapporterar... för jag följer regler av bekvämlighetsskäl och på sätt och vis av principskäl, även om jag alltså innerst inne inte godkänner andra "regler" än de bästa möjliga av de som skernas sanan tillstånd erbjuder (ännu ofunna, det vet ju DU att jag menar men någon annan kanske också läser det här).

Debbido skrev:Sanningen om världsbilden just på forumet om vad som gäller får väl lämpligen röstas fram? Alternativet kan man skrämma bort dem som har "fel" världsbild.

Tja.
*rycker på axlarna*
Vi har som sagt upplyst dispoti här och den här tråden handlar väl om att du är osäker på om du går ihop med vad den dispotin för tillfället tillåter respektive förbjuder? Att diskutera reglerna går ju men det är inte väldigt mycket meningsfullare änatt försöka driva igenom regelrätta röstningar. Det är delvis därför jag hellre skrivit om mer "objektiva" tankar om sanning och rättvisa. Man kan inte påverka forumet så mycket, man kan mest bara tänka ut och öva fram en inställning till livet som får en att acceptera exempelvis forumet som det är, tills världen inte behöver det längre.

Tack för samtalet Jonch! Du är en bra människa!

Detta var bara ett försök från min sida att resa mig upp ur mörkerdepressionen, våga ta i de problem som uppkommit då jag inte kunnat hantera påhopp på ett önskvärt sätt.

Men jag läst just Tittis hårda ord på "Åsikter om Aspergerforum" och när hennes enorma känslokyla slog emot mig drabbades jag av en panikångestattack och jag leker med döden om jag stannar kvar på forum nu. Ev återkomst vet jag inget om, eftersom de som har något att säga till om hatar mig, + en hel massa andra medlemmar.

Nu få jag glömma detta med Aspergerforum. Tror inte jag är välkommen tillbaks om jag blir bättre heller.

Är man utmobbad så är man. Det borde man vara van vid efter 50 års mobbing.

Tillbaka till sömntabletterna, sängen och självhatet (ingår i depressioner)

Tack till alla er som faktiskt gillade mig litegrann! Jag gillade många av er. Tack ska ni ha!

Ni som hatade mig och ville ha bort mig. Grattis! Ni lyckades!

Inte ska vi väl mista Debbie så lätt?!

Debbie, om du skulle läsa det här medan du är utloggad: Jag har pm:at dig.

Diskussionen om såna här ... grejer, jag hittar inget ord med rätt nyans av veklagan - kan vi kanske försiktigt ta i "Synpunkter..."?

/ J

Är docfrasse psykiater, eller har jag missat något?

Debbido skrev:Tack till alla er som faktiskt gillade mig litegrann!

Tack själv.
Jag tycker att det vore synd om du slutar skriva här. Jag tycker faktiskt att dina inlägg ofta är välformulerade och intressanta.
Även om jag (och andra) inte alltid delar dina åsikter så betyder det inte att du har "fel". På ett diskussionsforum så måste man kunna debattera utan att någon part känner sig tillintetgjord.

Jag vet att du är känslig Debbido och jag ber om ursäkt om jag någon gång uttryckt mig ohövligt eller "för vasst och rättframt" emot dig.
Ingen är felfri!

Kram på dig Hoppas att du inte ger dig av..

Enkelt: identifiera fienden>analysera>hitta svagheter>angripa.
Anfall är bästa försvar och ingen är oövervinnerlig. För att vinna kriget måste du bli ett med kriget.

Senast igår märkte jag hur oerhört lätt det är med våld, fysiskt våld alltså. Att slåss är som att cykla, har men en gång lärt sig det sitter det i ryggmärgen. Nu är intellektuellt våld en annan femma, men grunderna är desamma.

Debbido jag hoppas du återvänder när du är i bättre balans. Som det är nu så skulle du kanske kunna nöja dig med att skriva i den privata avdelningen tills du orkar riskera att bli ifrågasatt igen? Att någon skulle vilja ha bort dig från forumet det har jag svårt att tro på.

jonsch skrev:Vi har som sagt upplyst dispoti här och den här tråden handlar väl om att du är osäker på om du går ihop med vad den dispotin för tillfället tillåter respektive förbjuder?

Vad är det för prat om upplysta despoter? Det här är väl varken en stat, ett rike, en församling eller nånting sånt. Det är bara ett internetforum, snälla nån. Vi har admin och moderatorer och de är väl väldigt tillåtande (förutom att de gör ett jäkla jobb, som verkar otacksamt också)?

Susning säger så här om upplyst despot:

Upplyst despot är ett begrepp som härstammar från 1700-talet och syftar på en ledare, vanligen en monark, som under inflytande av upplysningen lade gamla härskarmetoder åt sidan och handlade för sina underlydandes välbefinnande. Den upplyste despoten ville fortfarande behålla den högsta makten själv.