Det är ett medicinskt faktum att förändringar sker med en del personer inom autismspektrat. Inte minst framkom det i den text du postade om DSM V-arbetet.

Varhelst personlighetsutveckling studerats har man konstaterat att det finns en potential för utveckla, förändra personligheter. Och att individen kan påverka hur ens personlighet utvecklas, växer. Bland annat genom att lära sig av sina erfarenheter.

Man kan bli den man vill vara. Åtminstone komma närmare den man vill vara.

Det är i själva verket vad som ligger bakom att vi med AS kan lära oss att kompensera för våra svårigheter.

Det vanliga verkar vara att vårt verktyg i stor utsträckning är vår livsstil. Genom val av livsstil kan vi påverka vår personlighet. Men det är ett val.

Vi kan diskutera i vilken utsträckning det finns ett handlingsutrymme. Men att det finns ett handlingsutrymme, det går inte att diskutera. Alternativet är att acceptera att vi är viljelösa offer.

Åtminstone jag är oförmögen att betrakta mig som ett viljelöst offer. Dessutom skulle jag tycka att det var obehagligt att göra det.

Kunde man inte förändras och utvecklas så kunde man väl inte tala om AS i remission? Det är väl en massa andra personer som talar om sånt, och såna åsikter kan väl inte bara hänföras till scientologer och Eva Kärfve? Snälla rdos, nu är du ute och cyklar!

Jag tror att vi pratar om varandra här. Självfallet utvecklas man som individ. Som AS-person kan man oxå utvecklas på så sätt att man passar in bättre bland NTs. Trots det vill jag påstå att inget av de grundläggande AS-dragen förändras nämnvärt i den processen.

När det gäller om man är introvert eller extrovert, vilket är det jag kallar för blyghet, så påverkas inte denna tendens av att man utvecklas som individ. Inte enligt min erfarenhet. Jag föddes introvert, jag var extremt blyg i skolan, och jag är fortfarande introvert.

Att man ö.h.t. behöver diskutera varför personer som en gång blivit diagnosticerade som AS kan "växa ur det" beror ju just på att diagnoskriterierna är problemorienterade och inte att folks personligheter förändras över tid. Det är ju tämligen självklart att problemen kring att vara född AS skiljer mellan barn, ungdomar och vuxna.

Planerar f.ö. ett forskningsprojekt kring just detta, kanske tillsammans med en professor från latinamerika.

Milyc skrev:Vad gäller de mer lågfungerandes behov kan jag ofta få intrycket att de verkar kunna föstå något bättre på många områden än vad de klarar av att begripa sig på sådana som mig men ofta handlar det nog om att mentalt osjälvständiga är lättare att tillskriva önskemål och skapa behov åt, efter hur de tycker att en "person med funktionshinder" borde vara.

Så uppfattar jag oxå att det fungerar.

rdos skrev:Jag tror att vi pratar om varandra här. Självfallet utvecklas man som individ. Som AS-person kan man oxå utvecklas på så sätt att man passar in bättre bland NTs. Trots det vill jag påstå att inget av de grundläggande AS-dragen förändras nämnvärt i den processen.

När det gäller om man är introvert eller extrovert, vilket är det jag kallar för blyghet, så påverkas inte denna tendens av att man utvecklas som individ. Inte enligt min erfarenhet. Jag föddes introvert, jag var extremt blyg i skolan, och jag är fortfarande introvert.

Att man ö.h.t. behöver diskutera varför personer som en gång blivit diagnosticerade som AS kan "växa ur det" beror ju just på att diagnoskriterierna är problemorienterade och inte att folks personligheter förändras över tid. Det är ju tämligen självklart att problemen kring att vara född AS skiljer mellan barn, ungdomar och vuxna.

Planerar f.ö. ett forskningsprojekt kring just detta, kanske tillsammans med en professor från latinamerika.

Då är vi överens. Vad skönt, det var ju på tiden att vi var det nån gång också!

Ganesh skrev:Man kan bli den man vill vara. Åtminstone komma närmare den man vill vara.

Hur kan det då komma sig att det finns så många aspergare som vill vara NTs, men i princip aldrig lyckas komma dit? En del av dessa skulle t.o.m. vara beredda att betala massor av pengar för att bli NTs eller undergå livsfarliga operationer / mediciner.

Ganesh skrev:Det är i själva verket vad som ligger bakom att vi med AS kan lära oss att kompensera för våra svårigheter.

Inte alls. Kompensation (skådespeleri) har inget med personlighet att göra.

rdos skrev:Inte alls. Kompensation (skådespeleri) har inget med personlighet att göra.

Fast om den inte sker medvetet ens längre, hur kan du särskilja det från ursprungspersonligheten? Det går ju emot tanken att man kan förändras och mogna (och kanske bli mer NT-acceptabel vilket inte behöver vara endast gott nej).

Okej, till viss del kan väl även personlighetsdrag påverkas. Vad jag framförallt vänder mig emot är att personlighetsdrag helt skulle bero på hur man vill vara och ens miljö. Hade det varit på det viset skulle ju ingen varit autistisk.

"Vi" har traditionellt ansetts ha svårt att förstå hur NT:s fungerar just för att vi inte brukar fungera som de gör, men det mesta handlar om att de båda grupperna har olika metoder och tekniker för att lära sig förstå - såväl andra inom gruppen som varandra.

Så det handlar mer om en slags kulturkrock än oförmåga att förstå i största allmänhet?

beek skrev:

"Vi" har traditionellt ansetts ha svårt att förstå hur NT:s fungerar just för att vi inte brukar fungera som de gör, men det mesta handlar om att de båda grupperna har olika metoder och tekniker för att lära sig förstå - såväl andra inom gruppen som varandra.

Så det handlar mer om en slags kulturkrock än oförmåga att förstå i största allmänhet?

AS och NT har svårt att förstå varann för att vi funkar helt annorlunda i hjärnan. Detta är inget som man bara "ansett traditionellt" utan finns massor av forskning på. Om det inte vore så, så skulle ju uppdelningen i AS och NT vara meningslös.

Ni på forumet som förtvivlat värjer er och in i det längsta förnekar att ni är annorlunda. Ta er samman nu!

Annorlunda betyder inte sämre. Se verkligheten som den är och jobba med era starka sidor istället..

beek skrev:En sympatisk och inkännande nt-person borde väl vara den som är bäst på att förstå någon med as?

Eller en annan asgam som vill få en smakbit.

Bror Duktig skrev:

beek skrev:En sympatisk och inkännande nt-person borde väl vara den som är bäst på att förstå någon med as?

Eller en annan asgam som vill få en smakbit.

Tack, Bror Duktig. Nu har jag ord för det jag känt av så väl.

Isabell skrev:

Bror Duktig skrev:

beek skrev:En sympatisk och inkännande nt-person borde väl vara den som är bäst på att förstå någon med as?

Eller en annan asgam som vill få en smakbit.

Tack, Bror Duktig. Nu har jag ord för det jag känt av så väl.

Jag förstår inte vad du menar

Ursäkta.

Jag tänkte på en viss kurator inom epilepsivården som intresserat spärrat upp ögonen när jag nämnt ordet asperger, för att sedan föreslå att jag har väl inga vänner som kan passa dottern när hon blir sjuk, så det är väl bäst att jag avbryter mina studier. Eller att dotterns pappa flyttar hit från Frankrike för att ta hand om henne.

Tyckte mig se gamens intresse för bytet, översatt socialtantens intresse för det hon inte har en aning om. Intresse utan välvilja. Hon ville få en smakbit, insyn i mitt liv. Jag såg till att hon inte hade mer med mig eller dottern att göra.

rdos skrev: Vad jag framförallt vänder mig emot är att personlighetsdrag helt skulle bero på hur man vill vara och ens miljö.

Då skulle man ju inte kunna tala om ett genetiskt biologiskt tillstånd nej.

Berors väl på vad man menar med "förstå"?

Helt ärligt så verkar jag få lika bra respons från aspisar på nätet som jag får från NT's. Dvs inte allt för bra. Har svårt att riktigt förstå hur folk fungerar rent socialt oavsett "typ".

Och det är väl min enda "måttstock" på det "problemet". IRL har jag svårt att få kontakt/knyta an med folk men det finns några stycken som jag känner lite närmare. Kan tänka mig att om jag satt i ett rum med folk med övre autismspektrumdiagnoser så skulle nog det se likadant ut.

Kort sagt. Jag har nog svårt att "förstå" folk rent socialt hur som helst.

rdos skrev:När det gäller om man är introvert eller extrovert, vilket är det jag kallar för blyghet, så påverkas inte denna tendens av att man utvecklas som individ. Inte enligt min erfarenhet. Jag föddes introvert, jag var extremt blyg i skolan, och jag är fortfarande introvert.

Enligt mina definitioner av blyg respektive inåtvänd är det bara delvis samma sak.

Blyga personer tycker generellt att det är obehagligt när folk tittar på dem och är rädda för att göra bort sig. Blyghet är i mitt vokabulär ett slags lindrigare variant av social fobi, som kan drabba även NT.

Att vara inåtvänd är mera att man inte är social i alla fall, eftersom man är ointresserad och/eller inte vet hur man gör. Alltså mer autistiska personer.

Gränsdragningen är naturligtvis något flytande, men ibland kan en åtskillnad vara befogad. Särskilt som blyghet är mer miljöbetingat och inåtvändhet mer biologiskt betingat som personlighetsdrag.

Thunderchild skrev:Annorlunda betyder inte sämre. Se verkligheten som den är och jobba med era starka sidor istället..

Ja, det var ganska precis det jag menade med mitt inlägg som var citerat i inlägget du i din tur citerade. Att vi egentligen inte har sämre förmåga att förstå nt:s utan bara ett annorlunda sätt, och att deras sätt att förstå andra ofta inte räcker till för att på allvar förstå sig oss heller, utan att det ofta om något snarare är "de" som har allra svårast att på allvar förstå sig på "oss",

Lnovgo skrev:Blyga personer tycker generellt att det är obehagligt när folk tittar på dem och är rädda för att göra bort sig. Blyghet är i mitt vokabulär ett slags lindrigare variant av social fobi, som kan drabba även NT.

Social fobi har skyhög "samsjuklighet" med AS.

Lnovgo skrev:Att vara inåtvänd är mera att man inte är social i alla fall, eftersom man är ointresserad och/eller inte vet hur man gör. Alltså mer autistiska personer.

Så kan det naturligtvis vara.

Lnovgo skrev:Gränsdragningen är naturligtvis något flytande, men ibland kan en åtskillnad vara befogad. Särskilt som blyghet är mer miljöbetingat och inåtvändhet mer biologiskt betingat som personlighetsdrag.

Nej, blyghet är ofta biologiskt betingat och framförallt relaterat till en ovilja att umgås med främlingar.

rdos skrev:Nej, blyghet är ofta biologiskt betingat och framförallt relaterat till en ovilja att umgås med främlingar.

I så fall har jag och många andra lyckats göra genterapi på oss själva eftersom vi har blivit av med vår blyghet. Eller så kanske du helt enkelt envisas med att ha en helt egen definition av vad blyghet är?