Milyc skrev:
Så du missade att det var kriterier för medlemskap som formulerades i stadgarna som du var så aktiv i att försöka formulera rätt.

Det är just denna attityd som jag inte gillar, som du visar prov på nu.

För min del så handlade det inte om mina personliga åsikt när jag jobbade med stadgarna. Utan jag jobbade utifrå de riktlinjer som för tillfället fanns.
Däremot är jag mottaglig för den kritik, mot dess utformning, som har delgivits OA.

OA:s bemötande av kritiken gjorde att jag inte längre kunde vara medlem. Då jag anser att kritiken till stora delar är rimlig.

Sam skrev:

Milyc skrev:
Så du missade att det var kriterier för medlemskap som formulerades i stadgarna som du var så aktiv i att försöka formulera rätt.

Det är just denna attityd som jag inte gillar, som du visar prov på nu.

För min del så handlade det inte om mina personliga åsikt när jag jobbade med stadgarna. Utan jag jobbade utifrå de riktlinjer som för tillfället fanns.
Däremot är jag mottaglig för den kritik, mot dess utformning, som har delgivits OA.

OA:s bemötande av kritiken gjorde att jag inte längre kunde vara medlem. Då jag anser att kritiken till stora delar är rimlig.

Vad är det för attityd du syftar på? Jag argumenterade mot ett förslag om röstberättigade NT inom OA på grundval av mina åsikter baserade på mina erfarenheter av hur anhöriga och personal tenderar att agera och fungera. Jag ser absolut inte ner på NT bara för att de är NT utan har en hel del NT-vänner som jag uppskattar och respekterar och de gör det samma mot mig.

Dessa anser dock liksom jag att det är omöjligt för dem att repesentera AS-personer i en AS-förening. Alla människor agerar och skaffar sig uppfattningar utifrån sitt eget perspektiv oavsett vad som står i stadgarna. Som anhörig eller vårdpersonal kan man mycket väl anse sig stödja OA:s mål men eftersom men trots allt har den roll man har så ser man undermedvetet i synnerhet yngre (vuxna) AS-personer som sina handikappade barn, elever eller patienter osv. De kan inte arbeta utifrån vårt innifrån perspektiv lika lite som jag kan arbeta utifrån NT-föräldrars eller personalens utifrån perspektiv. Hur välmenande det än är ser jag en risk med att sådana får inflytande i OA, inte så mycket att de ska ta över styrelsen och ändra stadgar som för att de och deras perspektiv ska sätta sin prägel på verksamheten på lägre nivå i föreningen eftersom det finns så många fler NT som är handlingskraftiga i sådana här sammanhang.

Många NT som har rollen som anhöriga eller stödpersonal kan inte se skillnad på mitt och deras perspektiv. Ett exempel på det är när en sådan person visade mig en artikel i RFA:s tidning Ögonblick som hon sa handlade om en "smart kille som hade kämpat", i detta fall en ung aspergare som på högstadiet gått i särklass men nu just tagit en Fil kand. När jag läste artikeln uppfattade jag dock inte att det handlade om någon smart kille som hade kämpat utan om föräldrar och pedagoger som berättade om vilka fantastiska stödresurser det fanns på folkhögskolor och universitet för studenter med AS. Nu tvilar jag inte på att den här AS-killen hade kämpat osv men det var varken det eller, hans studier och hans tankar kring dem som avhandlades i artikeln. De intervjuade inte honom utan bara föräldrar och stödpersonal om hur och vad de gjorde men detta kunde alltså inte personen som visat mig artikeln se för det var ju också dennes naturliga perspektiv.

Jag vill inte att OA ska vara en förening där man egagerar sig för att hjälpa och stötta en helt annan grupp än någon man själv tillhör. Det ska inte finnas något "Vi hjälper dem" i OA utan där ska det vara "Vi hjälper och stöttar varandra". I OA vill jag inte att vi ska ha en massa olika medlemskategorier som har olika roller i förhållande till varandra utan en enda medlemskategori. Det räcker att vi är så pass olika som individer. Även de med mindre kapacitet inom vår målgrupp ska kunna få utrymme att hjälpa till i den mån de kan och vill som även de kan känna att de är med och driver tillsammans med gelikar, inte att detta ordnar våra föräldrar och personal åt oss.

Därför anser jag att man inte kan ha aktiva röstberättigade medlemmar som eftersom de är NT bara är där för att hjälpa en annan grupp än någon de själv tillhör.

Märker att Milyc fortfarande inte fattat kärnan i kritiken.

Det handlar inte om VAD FÖRENINGEN SKA HA FÖR MÅL, utan VILKA SOM FÅR BLI MEDLEMMAR. Att det ska vara så svårt att fatta är ofattbart.

Jag märker att Rdos inte fattat kärnan i min invändning. OA är inte skapat för att alla som så önskar inkluderat förstående NT ska arbeta för en viss (bättre) syn på AS än RFA utan för att vi med AS ska kunna arbeta och driva frågor utifrån vårt innifrånperspektiv oberoende av inflytande från NT:s utifrånperspektiv.

Genom atta vara aktiv NT-medlem i OA skulle man således motverka föreningens syften. Att det ska vara så svårt att fatta är ofattbart.

Ingen ska alltså engagera sig i OA bara för att hjälpa en helt annan grupp än någon man själv tillhör och vad skulle NT i OA att göra om inte för att de vill hjälpa aspergare och högfungerande autister?

Allvarligt talat...

VAD I HELA #"%"& är det som är så himla upprörande med OA egentligen? Va? Seriöst!

Ett gäng aspergare som kan ta hand om sej själva vill skapa en förening där de får vara som de vill utan att andra talar om för dem vad de vill... det är välan inte så rackarns kontroversiellt, inte sant?

Att tjata om att föreningen stänger ute folk utan diagnos är väl, handen på hjärtat, rätt meningslöst, eller hur? Olika föreningar har OLIKA intressesfärer. OA har sin intressesfär. Det är, enligt vad jag har förstått, folk som har diagnos och som inte behöver klappar på huvudet från vem det än vara månde. Dessutom är det inte så att medlemskap i OA diskvalificerar folk från att vara med i andra föreningar som har en större intressesfär.

Varför inte kombinera ett medlemskap i OA med ett i... ja, vad de nu kan heta; RFA etc?
Var ligger problemet?
Varför är det ett problem att man har en förening med en snävare intressesfär än de föreningar som redan finns?

Detta evinnerliga tjat om uteslutning av diverse grupper... det är i min mening rätt fånigt att gruffa om det. Skulle det vara ett problem på riktigt tycker jag att ni ska ta upp alla andra föreningar ni INTE får/kan vara med i. Alumniföreningen för Blekinge högskola är stängd för alla som inte har läst där. Ska vi diskutera rimligheten i det också, när vi ändå är igång? Eller varför inte kritisera Fårägarnas Förening för att fårlösa inte får vara med där och bidra med sin syn på fårskötsel?

Perspektiv, mina vänner, perspektiv!

Vidare debatt kring detta är förmodligen meningslös, men so what? OAs mål är (förhoppningsvis) att aspergare ska få det bättre i samhället, och att andra aspergare (iaf företrädelsevis) ska se till så att det blir så. Finns ingen anledning att blanda in medlemskriterier i detta resonemang. De är fullständigt redundanta. Dessutom så spelar det för den typiske aspergaren ingen roll om det är NTs eller aspergare som gör så att deras situation i samhället blir bättre. Eftersom detta (förhoppningsvis) är den typiske aspergarens inställning, så motverkar OA dennes intressen. Speciellt när föreningen i förlängningen kommer att betraktas som extremistisk och NT-fientlig. Detta drabbar oxå hela kollektivet, alltså även de som står utanför.

Om man skulle beskriva OA:s mål så förenklat som "att aspergare ska få det bättre i samhället" så har ju vi samma mål som RFA så då borde den föreningen duga lika bra åt oss och OA skulle aldrig ha blivit till.

Skillnaden ligger i vilka som ska definiera vad detta "få det bättre i samhället" exakt skall bestå i och detta definierande ska aspergare ha fullständigt monopol på i OA på alla nivåer från styrelserummen och intressepolitiken ända ned till en så enkel verksamhet som hur medlemsträffar utformas. Då kan NT-personer varken ha styrelseposter eller rösträtt i OA för alla människor argumenterar och röstar utifrån sitt eget perspektiv och så vida man försöker göra det utifrån någon annans så är och förblir det tolkningar och teorier om dessa andras bästa.

Det är också en fråga om värdighet och vilken roll man får som vanlig medlem i föreningen om man ska ha sådana som både är vad RFA kallar "peroner med eget funktionshinder" och vad de kallar för "anhöriga och proffessionella". På lokal FA-nivå långt ifrån styrelser och målformulerings diskusioner har jag märkt att de som tillhör den senare gruppen automatiskt betraktas som fantastiska hjältar som engagerar sig för att hjälpa gruppen X även om just dessa NT-morsor vars vuxna barn råkar ha en viss diagnos inte gör annat ändricker kaffe och skvallrar som vilket gäng tanter som helst medan man som "person med eget funktionshinder" hur självständigt aktiv man än är betraktas man som "duktig" för skitsaker och i stort sett som en liten stackare som de hjälper oavsett om de faktiskt varit till hjälp eller inte. Detta bara för att de har rollen som hjälpare och är där i egenskap av sådana medan vi är där i egenskap av hjälpbehövande. Detta är även något som många aspergare accepterar och blir då just de passiva stackare förväntas vara.

Ingen av parterna i situationen jag beskriver har läst FA:s stadgar eller sitt i dess styrelse så det kan inte bara härledas till dessa. Så hur ska detta kunna undvikas om man ger människor som bara har rollen som hjälpare av målgruppen i OA för sådant ska inte finnas i OA. I OA hade jag nämligen tänkt att aspergare skulle få vara subjekt.

Trodde det var här jag postade det här inlägget, men det kan ju vara vilket som.

Milyc skrev:Skillnaden ligger i vilka som ska definiera vad detta "få det bättre i samhället" exakt skall bestå i och detta definierande ska aspergare ha fullständigt monopol på i OA på alla nivåer från styrelserummen och intressepolitiken ända ned till en så enkel verksamhet som hur medlemsträffar utformas.

Klockrent fall för stadgarna.

Återigen, jag ställer helt upp på att det ska fungera så, däremot ställer jag inte alls upp på OAs modell för att hantera problemet som är som att använda en slägga för att slå i smånubb.

Milyc skrev:Då kan NT-personer varken ha styrelseposter eller rösträtt i OA för alla människor argumenterar och röstar utifrån sitt eget perspektiv och så vida man försöker göra det utifrån någon annans så är och förblir det tolkningar och teorier om dessa andras bästa.

Går oxå att lösa i stadgarna, utan att använda släggan (att ej bevlija medlemskap).

Milyc skrev:Det är också en fråga om värdighet och vilken roll man får som vanlig medlem i föreningen om man ska ha sådana som både är vad RFA kallar "peroner med eget funktionshinder" och vad de kallar för "anhöriga och proffessionella". På lokal FA-nivå långt ifrån styrelser och målformulerings diskusioner har jag märkt att de som tillhör den senare gruppen automatiskt betraktas som fantastiska hjältar som engagerar sig för att hjälpa gruppen X även om just dessa NT-morsor vars vuxna barn råkar ha en viss diagnos inte gör annat ändricker kaffe och skvallrar som vilket gäng tanter som helst medan man som "person med eget funktionshinder" hur självständigt aktiv man än är betraktas man som "duktig" för skitsaker och i stort sett som en liten stackare som de hjälper oavsett om de faktiskt varit till hjälp eller inte. Detta bara för att de har rollen som hjälpare och är där i egenskap av sådana medan vi är där i egenskap av hjälpbehövande. Detta är även något som många aspergare accepterar och blir då just de passiva stackare förväntas vara.

Det är just sådana här resonemang som gör att man inte vill kännas vid OA. Sådana stereotypa beskrivningar av NT verkar frodas i OA. Det förekommer säkert i många FA-avdelningar, men om man tror att alla NT eller föräldrar är sådana så behöver man verkligen titta sig omkring lite i den stora världen.

FYI, så har majoriteten av föräldrar till AS-barn säkerligen inte den attityd du vill pådyvla dem, lika lite som de är NT. Allt beror på i vilken miljö de hamnar i. Får de beskrivet för sig att deras barn är defekta, och ingen säger emot dem, så tror de flesta att det är sant. Får de beskrivit att de är annorlunda, så tror de flesta på det. Alltså, en ren attitydfråga där man kan påverka utgången.

För att dra det rent krasst. Varje gång en förälder kommer till AF (eller OA) och blir illa bemött, så får du ytterligare en som motarbetar våra syften. Har du aldrig tänkt så långt??

rdos skrev:

Milyc skrev:Då kan NT-personer varken ha styrelseposter eller rösträtt i OA för alla människor argumenterar och röstar utifrån sitt eget perspektiv och så vida man försöker göra det utifrån någon annans så är och förblir det tolkningar och teorier om dessa andras bästa.

Går oxå att lösa i stadgarna, utan att använda släggan (att ej bevlija medlemskap).

Det där är jag rädd är rent retoriska argument från din sida för du har ju tidigare argumenterat att för att styrelse ska rekryteras på grundval av kompetens och inte diagnoser, samt att man ska ha olika medlemskategorier med olika antal röster osv. Neurotypiska stödmedlemmar helt utan yttrande- eller rösträtt på stormötet så väl som utan valbarhet till förtroendeposter och liknande som bara betalar medlemsavgift och kanske får ett medlemsblad att läsa då och då har jag aldrig sagt blankt nej till men varit skeptisk till att införa nu i början.

Vad jag sagt absolut nej till är att NT ska få inflytande över föreningen, och då även iform av "begränsad" rösträtt. Aspergare /högfungerande autister ska som sagt ha ett fullständigt monopol på attdiskutera sig fram till och fatta beslut i OA. Jag vill inte att någon engagerar sig i OA för att hjälpa en helt annan grupp än någon man själv tillhör. Däremot får de gärna betala medlemsavgift och kanske vara mottagare av något som vi fixat åt dem någon gång för då är de inga duktiga hjälpare längre.

Jag kan acceptera NT som stödmedlemmar under förutsättning att de saknar varje form av rösträtt eller valbarhet till förtroendeposter.

rdos skrev:

Milyc skrev:Det är också en fråga om värdighet och vilken roll man får som vanlig medlem i föreningen om man ska ha sådana som både är vad RFA kallar "peroner med eget funktionshinder" och vad de kallar för "anhöriga och proffessionella". På lokal FA-nivå långt ifrån styrelser och målformulerings diskusioner har jag märkt att de som tillhör den senare gruppen automatiskt betraktas som fantastiska hjältar som engagerar sig för att hjälpa gruppen X även om just dessa NT-morsor vars vuxna barn råkar ha en viss diagnos inte gör annat ändricker kaffe och skvallrar som vilket gäng tanter som helst medan man som "person med eget funktionshinder" hur självständigt aktiv man än är betraktas man som "duktig" för skitsaker och i stort sett som en liten stackare som de hjälper oavsett om de faktiskt varit till hjälp eller inte. Detta bara för att de har rollen som hjälpare och är där i egenskap av sådana medan vi är där i egenskap av hjälpbehövande. Detta är även något som många aspergare accepterar och blir då just de passiva stackare förväntas vara.

Det är just sådana här resonemang som gör att man inte vill kännas vid OA. Sådana stereotypa beskrivningar av NT verkar frodas i OA. Det förekommer säkert i många FA-avdelningar, men om man tror att alla NT eller föräldrar är sådana så behöver man verkligen titta sig omkring lite i den stora världen.

Det där är inte en steriotyp beskrivning av NT. Möjligen en sterotyp beskrivning av NT som också är "anhöriga och profersionella" som arbetar med AS-frågor men framför allt en beskrivning av vilka som helst som engagerar sig i en förening i egenskap av utomstående hjälpare av en annan kategori av medlemmar vars väl är föreningens primära syfte. Det ska som sagt inte finnas något "Vi ska hjälpa er" i OA.

rdos skrev:För att dra det rent krasst. Varje gång en förälder kommer till AF (eller OA) och blir illa bemött, så får du ytterligare en som motarbetar våra syften. Har du aldrig tänkt så långt??

Hittills har ingen förälder eller annan NT som jag varit kontakt med i OA-sammanhang visat tecken på at känna sig illa bemött som person och inte klagat över våra medlemskriterier. De har istället entusiastskt sagt sig vilja tipsa aspergare de känner om OA.

PS: Kan du vara vänslig att avstå från att skriva " " om du vill föra en seriös dialog.

Milyc skrev:Det där är jag rädd är rent retoriska argument från din sida för du har ju tidigare argumenterat att för att styrelse ska rekryteras på grundval av kompetens och inte diagnoser, samt att man ska ha olika medlemskategorier med olika antal röster osv. Neurotypiska stödmedlemmar helt utan yttrande- eller rösträtt på stormötet så väl som utan valbarhet till förtroendeposter och liknande som bara betalar medlemsavgift och kanske får ett medlemsblad att läsa då och då har jag aldrig sagt blankt nej till men varit skeptisk till att införa nu i början.

Knappast retoriska argument, men det finns ju flera olika möjliga lösningar beroende på hur pass säker man själv är på sin förmåga att hantera vissa NTs vilja att "ta över".

Den mest optimistiska varianten är att man bara rakt upp och ned skriver in i stadgarna att "Aspies syn gäller", och bankar in detta i eventuella NT-uppstickares skallar när de vill "ta över".

Den säkraste varianten är såklart att neka dem rösträtt och tillgång till styrelsen.

Milyc skrev:Däremot får de gärna betala medlemsavgift och kanske vara mottagare av något som vi fixat åt dem någon gång för då är de inga duktiga hjälpare längre.

Just precis, och viktigast av allt, informera sina kompisar om er och hur aspiesar klarar sig själva utan hjälpare.

Milyc skrev:Det där är inte en steriotyp beskrivning av NT. Möjligen en sterotyp beskrivning av NT som också är "anhöriga och profersionella" som arbetar med AS-frågor men framför allt en beskrivning av vilka som helst som engagerar sig i en förening i egenskap av utomstående hjälpare av en annan kategori av medlemmar vars väl är föreningens primära syfte. Det ska som sagt inte finnas något "Vi ska hjälpa er" i OA.

Kanske en beskrivning av folk inom omsorgen? Känner igen en del av attityderna därifrån. Fast dilemmat är ju lite att det är denna grupp som mest behöver utbildas för att förändra sin nedlåtande attityd.

Milyc skrev:Hittills har ingen förälder eller annan NT som jag varit kontakt med i OA-sammanhang visat tecken på at känna sig illa bemött som person och inte klagat över våra medlemskriterier. De har istället entusiastskt sagt sig vilja tipsa aspergare de känner om OA.

Glädjer mig att höra.

Jag skrev nedanstående inlägg i annan tråd:

[bortklippt text som inte direkt hör hit]

Jag tror kanske såväl forumet som OA skulle vinna i längden på att "forumet" officiellt gav åtminstone indirekt stöd till OA, och att det inte alls fanns någon principsak att hålla det så åtskilt att OA:s ordförande är olämplig som moderator.

Som förening är OA till för exakt samma grupp, som forumet vänder sig till som mötesplats på nätet. Aspergare som är intresserade av kontakt med andra aspergare. Inte ett dugg konstigare än så är det. Aspergare som är intresserade nog av kontakt med andra aspergare, och skulle vilja medverka till att aspergare kunde få en stark röst i samhällsdebatten (och det borde väl alla ha?), borde stödja OA med ett medlemskap.

Och OA:s agenda är att kunna samla landets aspergare, arrangera trevligt umgänge sinsemellan och bli vår röst i samhället. Jag har svårt att se i vilka aspergares ögon det skulle vara principiellt fel. Vi har inte för avsikt att driva frågor där aspergare sinsemellan kan tänkas ha olika uppfattningar, och att stora grupper aspergare på allvar skulle ha anledning att känna att OA inte representerade dem. (Även om naturligtvis vilken fråga som helst i praktiken kan glida iväg i olika riktningar, så att folk har skilda uppfattningar, det kommer naturligtvis att hända.)

Men den diskussionen tarvar en egen tråd. (Blev alltså denna tråd.)

***********

weasley:
Ändrade rubrik från "Forummedlem - OAmedlem, om inte båda - varför?" till nuvarande.

Båda, men inte aktiv, noll energi tyvärr. Bra initiativ tycker jag.

Tja... det är väl admin som bestämmer huruvida Aspergeforum ska stödja OA eller inte, oavsett vilka åsikter vi andra har, så fråga ska väl i första hand ställas dit, eller?

Själv är jag inte medlem i OA och har inte för avsikt att bli det heller. Det känns för mycket... "jag är en aspie" för mig. Jag definierar inte mig själv utifrån min diagnos, inte heller ställer jag krav och kommer dragandes med att jag minsann är ljudkänslig och lättstressad och det ena med det tredje. Och nej, det var inte ett personangrepp på någon här som har dessa problem, utan bara en förklaring till hur jag rent personligen uppfattar det för egen del.

Jag ingår heller inte i en grupp i den bemärkelse OA är, bara för att jag delar diagnos med de andra medlemmarna. Bara här märker jag ju att jag ser precis lika många motsatser som likheter med andra som har Asperger, precis som jag gör med människor som INTE har Asperger.

Visst kan det vara bra att ha en förening att vända sig till om man blir diskriminerad eller inte bemöts med respekt, men hittills har jag varit fullt kapabel att hantera sådana situationer själv, och vill helt ärligt inte förknippas med varken RFA eller OA.

Men, det är ju bara min åsikt. Om andra blir glada och trivs i en grupp/förening så är de ju välkommna att bli medlemmar. Och inte skulle jag ha något att kalaga på om AS-forum stödjer OA, såvida det inte innebär att jag blir bomarderad av OA-propaganda varje gång jag ramlar in i en tråd eller ett underforum.

Ett tänkvärt och respektingivande svar. Fullt förståeliga skäl att sakna intresse att gå med, tycker jag. Och framlagda på ett trevligt och positivt sätt. Härligt att kunna vara så väl överens om att man inte är riktigt överens!

Nej precis, aldrig att forumet skulle börja bombardera med propaganda. Jag håller på och skriver ett inlägg till en klistrad tråd om OA, som vi sedan länge är erbjudna att få en. Och sedan skulle det väl i praktiken räcka med att policyn var sådan att ingen såg något som helst kontroversiellt att till varje pris akta sig för i att t ex OA:s ordförande skulle kunna vara moderator här. Lite synd att behöva känna sig otänkbar som moderator just för att det är viktigare att markera att forumet och OA är skilda saker.

Nog måste det väl ändå vara långt lämpligare om OA öppnar ett eget forum för frågor som rör den föreningen och det här får förbli ett obundet forum. Personligen känner jag inte att OA överhuvudtaget tar upp frågor som jag är intresserad av och har således inget som helst intresse av att bli medlem där. Och här har jag varit medlem betydligt längre än er förening har existerat, så jag ser inget som helst samband mellan de två.

Pemer, jag menade att du kunde återvinna de sista styckena som specifikt handlade om OA, inte det jag skrev och dina kommentarer på det (som ju är en helt annan diskussion som redan har egen tråd).

Ja, det hade förstås inte behövt stå med här.


Moderator Titti:

Redigerade om inledningsinlägget så att icke-relevant text från originalinlägget klipptes bort.

Citerat ur Fler moderatorer?

Pemer skrev:

Kvasir skrev:Pemer, jag tror du har en viktig poäng där. Det är nog viktigt att markera att Aspergerforum och OA är helt fristående från varandra.

Kunde vara intressant att höra JOR:s och Tittis inställning i den här frågan?

I förlängningen är det förstås en ömsesidig grej också, kan OA som förening känna att forumet är något vi vill förknippas med eller inte...

Min inställning till det är i alla fall solklar. Forumet som mötesplats på nätet och OA som förening känns som syskon, eller kanske kusiner... båda är till för precis samma sak för precis samma målgrupp. Medan dock en samlande förening för målgruppen har framtida möjligheter som inte en renodlad mötesplats på Internet har.

Moderator:

Jag har förståelse för att ni bildat OA. Det står er fritt att göra det om ni så önskar. För ett antal människor kan det vara bra med en sådan förening. Själv har jag valt att inte ansluta mig till den främst av det skälet att jag rent principiellt inte gillar grupperingar på sådana grunder. Skall jag organisera mig skall det vara utifrån ett problem, ett gemensamt projekt eller något annat konkret. Att organisera mig tillsammans med andra människor bara för att vi har samma diagnos är mig främmande. Det är inte skäl nog. Jag behöver mer än så.

Aspergerforum ligger mig varmt om hjärtat av flera skäl. Ett är att det är en öppen mötesplats för alla som känner sig höra hemma här - med diagnos eller utan men på våra egna villkor. Här krävs inget medlemskap i någon förening, har kan man läsa ganska mycket utan att alls registrera sig. Här är det tillräckligt högt i tak för att även aspergare, som stundtals har svårt att uppföra sig så som normen kräver på andra ställen, skall kunna delta i såväl debatter som samtal om stort och smått. Forumet är för mig omistligt. Här kan jag för första gången uttrycka mig precis så klart och tydligt som jag ofta inte kan göra på andra ställen utan att göra mig socialt omöjlig.

Jag har inget emot OA men det är för mig en helt annan sak. Jag ser dem som två olika mötesplatser för aspergare. Jag har inget emot att det finns information om OA här om nu någon i OA vill skriva om det men jag vill inte att OA kopplas ihop med AF annat än genom att det finns ett antal personer som deltar i båda. Jag har någon gång tittat in på OA-s hemsida och funnit den ganska ointressant. De diskussioner som förs där kan jag som gäst inte läsa eftersom de tydligen skall hållas inom slutna rum. Vill OA ha ett diskussionsforum är det fritt att öppna ett men låt AF vara precis så fritt och obundet som det är idag!

Detta är min personliga inställning. Vad ExAdmin och JOR anser får de svara för själva om de vill. Forumet som sådant har ingen policy i frågan och det tycker jag är bra. Låt den som vill propagera för OA (i måttliga mängder och på rätt ställen) göra så liksom den som vill propagera för tex Attention eller Föreningen Autism. Här finns plats för diskussioner om det mesta i olika tonlägen beroende på var på forumet de förs. Här kan man finna meningsfränder, antagonister eller vidga sitt vetande inom i stort sett vad som helst. Eller dela med sig av sitt eget, breda ut sig i en artikel eller bara gnälla av sig över livets allmänna elände på valfri punkt.

Låt det vara bra så.

Telperion skrev:Nog måste det väl ändå vara långt lämpligare om OA öppnar ett eget forum för frågor som rör den föreningen och det här får förbli ett obundet forum. Personligen känner jag inte att OA överhuvudtaget tar upp frågor som jag är intresserad av och har således inget som helst intresse av att bli medlem där. Och här har jag varit medlem betydligt längre än er förening har existerat, så jag ser inget som helst samband mellan de två.

Vad är det du har uppfattat det som att OA tar upp för frågor?

Jag är organisationens ordförande och jag har upptäckt två, nämligen sammanfattningsvis:

1. Att vara en samlingsplats - i föreningsform - för aspergare att kunna knyta inbördes kontakter, mötas, umgås, ha utbyte av varandra.

2. Att samla landets aspergare för att försöka kunna bli vår egen röst, och föra vår talan i den allmänna debatten.

Jag har svårt att se annat än att Aspergerforum också är en samlingsplats för aspergare att kunna knyta inbördes kontakter, mötas, umgås, ha utbyte av varandra... eller för den delen att det skulle vara en fråga som inte intresserade dig, för du är ju här och umgås med oss andra...

Vad gäller den andra biten hoppas jag verkligen inte att vi alltför mycket har överskattat de flesta aspergares intresse för att om inte annat kunna sträcka sig att vilja stötta och stödja en organisation för aspergare, som kan vara ett stort stöd för dem av oss som verkligen behöver det, och skulle kunna bli aspergares röst i samhället.

De två huvudpunkterna i vad vi är till för att vilja försöka uppnå känns konstigt och väldigt, väldigt tråkigt om en stor andel aspergare verkligen skulle vara komplett ointresserade av att ens vilja stötta med ett medlemskap. Att vara medlem behöver ju inte sträcka sig längre än till att anmäla sig och betala in avgiften och sedan inte göra mer. Men kan betyda så oerhört mycket för föreningen som sådan, och alla övriga i den.

Jag tycker man ska betänka att vi aspergare är en hyfsat liten grupp ändå i samhället redan som det är, men att vi definitivt kan göra skillnad i samhället framöver om vi är kapabla att gå samman i en förening som är till för att vara vår egen, och vår gemensamma.

Hur stor del av landets aspergare som bryr sig om att demonstrera "visst, jag är också med" och gå med i en sådan förening som OA är fullt beredd att försöka sig på att bli kan betyda oerhört stor skillnad i hur pass tagna på allvar OA - och aspergare - sedan kan bli i den allmänna debatten.

Det vore tråkigt och skulle kännas ohyggligt onödigt om möjligheten att t ex bli självklar remissinstans i framtida lagstiftningsfrågor skulle missas för att för många aspergare tycker de själva har det så bra, och att väl OA inte riktigt tar upp frågor som intresserar mig.

OA är alldeles nytt och kan ta upp precis de frågor någon aspergare som väljer att gå med vill att vi ska ta upp. Vi som dragit igång det här är åtminstone glödande engagerade i att vilja göra något för dagens och morgondagens aspergare.

Men om man uttrycker sig som Telperion gjorde om "helt ointressanta frågor" tror jag å andra sidan att man snarare har läst in helt andra saker som OA:s frågor, eller egentligen kanske inte har läst något alls.

Hoppas vi i så fall kan föra en dialog och reda ut eventuella missförstånd.

Precis sådant jag ville uppnå med en sådan här tråd.

Tack, Titti, för svaret! Då står vi väl inte direkt ljusår från varandra åtminstone. Jag uppfattar dig inte som att du tycker att kända OA-funktionärer vore absolut angelägna att undvika som moderatorer då, i varje fall?

Om det är någon lite förvånad fundering jag får så är det väl att grunden för OA "bara" skulle vara att vi har samma diagnos, men att arbetet inte skulle innebära något problem, gemensamt projekt eller annat konkret?

Jag tycker hela grejen är att vi med denna diagnos ofta får problem i dagens samhälle, just för att vi är de vi är, och att samhället inte riktigt byggts av folk som oss, och föreningsbildandet är ett gemensamt projekt för att nå ut i samhället med att "här är vi, och nu får ni ta och lyssna på hur faktiskt vi fungerar, så här kan vi inte ha det".

Vi har massor av konkreta projekt på tidsplanen!

Pja, det här är kopierat från er hemsida, så jag antar att ni ställer er bakom det åtminstone.

"OA vill arbeta för hjälp till självhjälp, ökade möjligheter till träning och lärande, stöd för personers självkänsla och självförtroende samt förståelse och acceptans av personer med sådant annorlundaskap och behov som kan följa med autismspektrum-tillstånd."

Hela utgångspunkten verkar vara med aspergare som någon sorts stödobjekt, och det ligger helt enkelt inte i mitt intresse att ansluta mig till den människosynen. För övrigt låter det väldigt sniket att försöka få folk att betala in pengar och sedan strunta i dem efter det, så du kanske bör formulera om det ifall du försöker rekrytera medlemmar framledes.

Det där med stödobjekt vill jag bara kommentera med i samma text finns även följande punkt:

OA anser att Aspergers Syndrom och andra tillstånd inom autismspektrum inte enbart är funktionshinder utan även har positiva sidor som kan vara stora tillgångar både för den enskilde och för samhället.

Det kallar jag inte för att bara framställa oss endast som stödobjekt. En sådan förening hade jag aldrig någonsin gått med i och än mindre varit med och startat.

Pemer skrev:Tack, Titti, för svaret! Då står vi väl inte direkt ljusår från varandra åtminstone. Jag uppfattar dig inte som att du tycker att kända OA-funktionärer vore absolut angelägna att undvika som moderatorer då, i varje fall?

Moderator:

Jag tycker att det generellt sett är bäst att ha moderatorer som inte är alltför aktiva på det forum de modererar eller i andra närstående sammanhang. De bästa är ofta de som är mycket närvarande, med egen integritet och eftertänksamhet såväl som visst rättspatos och lust för regeltolkning, men utan stor och kanske häftig debattlust själv.

I klartext betyder det att jag tycker att det finns bättre val än just framträdande OA-funktionärer som du och Milyc tex.

Pemer skrev:Om det är någon lite förvånad fundering jag får så är det väl att grunden för OA "bara" skulle vara att vi har samma diagnos, men att arbetet inte skulle innebära något problem, gemensamt projekt eller annat konkret?

Jag tycker hela grejen är att vi med denna diagnos ofta får problem i dagens samhälle, just för att vi är de vi är, och att samhället inte riktigt byggts av folk som oss, och föreningsbildandet är ett gemensamt projekt för att nå ut i samhället med att "här är vi, och nu får ni ta och lyssna på hur faktiskt vi fungerar, så här kan vi inte ha det".

Och där tycker jag att vi är en alldeles för heterogen grupp för att jag skall känna mig som en automatisk del av den som sådan. Jag är aspergare, och med en del andra dito känner jag stor samhörighet och likhet medan jag definitivt inte gör det med andra.

Jag kan mycket väl tänka mig att engagera mig för rätten till anpassade former för studier på universitetet för dem som pga funktionshinder behöver det, för rätten till förskjuten arbetstid för de som behöver det, för rätten att ha en ifredplats på jobbet för de som behöver det, för rätten att ha klart definierade arbetsuppgifter eller vad vi nu tycker är angeläget - men det gäller inte alla aspergare och inte heller enbart sådana.

Jag ser det konkreta syftet, inte grupptillhörigheten, som grund för organisering i alla former.