Fråga till alla med AS-diagnos eller misstänkt AS.

Vad är mobbad? Menas min subjektiva uppfattning eller ett neutralare mått?

Jag tror att de gjorts försök. Men jag har varit alltför naiv för att fatta de subtilare grejerna, käftat tillbaka med god retorik om någon försökt det tydliga språket, slagit tillbaka om jag blivitt slagen och alltför nöjd med ensamheten för att fara illa av försök till utfrysning. Så jag uppfattar inte att jag blivit mobbad.

Däremot har jag varit konstig, udda och utanför långa perioder, blivit betraktad som sådan och själv uppfattat det så.

Jag blev först mobbad i skolan som barn. Jag minns särskilt en gång då de hotade att göra slarvsylta av mig och jag frågade vad slarvsylta var och de sedan klådde upp mig (utan att ha svarat på min fråga).

Sedan har jag blivit ganska utfryst inom Svenska Kyrkan men det är ju inte så undra på med tanke på mina avvikande åsikter. Det är egentligen konstigt att jag inte har blivit avskedad.

Jag har blivit mobbad och fick idag diagnosen Aspergers syndrom. Jag har hunnit bli 42 år och mobbningen har pågått under hela mitt liv (skola, arbetsplatser, utbildning, familj, barn). Har alltid lagt skulden på mig själv liksom alla andra i min närhet har gjort (inte varit sena att göra), trots att jag nu bevisligen lider av ett funktionshinder. Men man ska inte se bakåt utan framåt. Därför vill jag ställa en fråga till er på forumet och den frågan är. Går jag som diagnostiserad (Aspergers) under LSS?

Mariette

Jag har blivit mobbad eller utfryst överallt.

Enda undantagen har varit när någon har ansett mig vara en kul kuf.
Som vuxen blir det mest utfryst eller helt enkelt "inte vald" i diverse sammanhang och ibland kuf-grejen.

Eftersom jag kunde explodera samt var längst i min klass, så blev det inte så mycket fysisk mobbing som det annars lätt skulle kunnat bli.

Släpad i håret har jag blivit, sparkad på en stukad fot, men en gång jagade jag ut en i klassen genom fönstret, genom att rusa efter honom med en sax. I BUP-journalen står det att i början av högstadiet, var klasskamraterna rädda för mig.

Men jag har iofs fått en del stryk (av äldre barn) för att "hihi h*n som inte gråter när man slår h*n**, kolla här". Jag brukade mest stå som ett fån och glo och undra.

Jag blev mycket mobbad i mellanstadiet och högstadiet. Mest för att jag inte talade. Klasskamraterna försökte få mig att bli arg eller gråta, men jag var lika levande som en Barbiedocka.

Många lärare lärare ogillade mig och jag fick låga betyg för att jag inte talade.

Utfrusen vet jag inte, jag ville vara ifred. Så det var snarare tvärt om. Jag ville bli lämnad ifred, men klasskamraterna var där och försökte få in mig i gemenskapen för att kunna mobba mig grövre. För det är ju svårare att mobba någon som helt avsäger sig flockens sällskap än en som försöker passa in och skaffa vänner.

1. Ja. Grovt och mycket

I alla år, från före förskolan till andra året i gymnasiet primärt, men fortfarande. Främst psykiskt så är numera mkt psykiskt fragil, även om ytligt bra självförtroende. Allt från dagliga fet, ful, dålig, äcklo, fel vad man än gör inte gör, pedofil, lesbian... dagligen och mycket. Utfrusen, skolböcker mm förstörda, mellan raderna-saker lärarna inte fattar är mobbing, låtsaskramar etc så mobbarna ser vänliga ut i andras ögon, spottar, bankas in i väggen, inlåst, sliter i kläder, sist vald om någonsin på idrotten, antingen plugghäst (om alla rätt) eller korkad (om inte alla rätt), antingen fula kläder elelr härmapa om moderna, fegis om jag ser normal ut, eller attentionwhore om jag har utstickande kläder/attityd, aldrig kunnat lita på någon då de beter sig oförutsägbart bästis/ärkefiende, blöter ner ombyte/handduk i jumpen sen mobbar mig för jag "stinker" (då jag ju då ej kunnat duscha) mmmm...........

Jag blev tydligen mobbad i första och andra klass. Jag säger tydligen, eftersom jag egentligen inte kommer ihåg det själv. Först när jag var sisådär 40 år nämner plötsligt min mor något om att jag ju blev så mobbad att vi blev tvugna att flytta, på inrådan av min lärare. Jag hade ingen aning om att jag hade blivit mobbad eller att det var av den anledningen vi flyttade. Min mor å andra sidan har i alla år tagit för givet att jag själv kom ihåg det. Antingen blev jag så rejält mobbad att jag har förträngt det, eller så uppfattade de vuxna det hela som allvarligare än det var. Vissa minnesfragment av olika slag gör dock att jag misstänker de har rätt om mobbingen. Jag kommer i alla fall ihåg att jag blev retad för att jag var "för duktig" i skolan. Jag valde alternativet "kortare period" i omröstningen.

Det gick att provocera mig, eller lura mig till att göra saker som de sedan kunde skvallra till fröken för, så det gjorde folk.

Jag gick också mycket för mig själv, men det var ingen som försökte få med mig i någonting.
Ibland gick jag och tittade som en museigäst på de som lekte vissa saker. Jag undrade varför de lekte så och vad som över huvud taget kunde vara intressant med det.

Annars tyckte jag att vissa aktiviteter var kul, lekar med tydliga regler (t.ex. längdhoppning från vilt gungande gunga [som jag var bäst på] - och rullpingis [som jag var skitkass på]).
Konstigt förresten att jag vågade hoppa så där, för annars var jag rätt mesig med vilda saker, även om jag ville göra dem.

Ren mobbing tror jag inte det var.

Däremot en hel skoltid av att aldrig vara med, alltid exkluderad.


Nånstans i högstadiet så började jag försöka göra nåt åt det, och nu kan jag de sociala spelreglerna rätt bra.

Savanten Svante skrev:Ren mobbing tror jag inte det var.

Däremot en hel skoltid av att aldrig vara med, alltid exkluderad.


Nånstans i högstadiet så började jag försöka göra nåt åt det, och nu kan jag de sociala spelreglerna rätt bra.

Jag, Mariette ställde en simpel fråga. Går en Aspergers diagnos under LSS?

Tacksam för svar.

MsTibbs skrev:1. Ja. Grovt och mycket

I alla år, från före förskolan till andra året i gymnasiet primärt, men fortfarande. Främst psykiskt så är numera mkt psykiskt fragil, även om ytligt bra självförtroende. Allt från dagliga fet, ful, dålig, äcklo, fel vad man än gör inte gör, pedofil, lesbian... dagligen och mycket. Utfrusen, skolböcker mm förstörda, mellan raderna-saker lärarna inte fattar är mobbing, låtsaskramar etc så mobbarna ser vänliga ut i andras ögon, spottar, bankas in i väggen, inlåst, sliter i kläder, sist vald om någonsin på idrotten, antingen plugghäst (om alla rätt) eller korkad (om inte alla rätt), antingen fula kläder elelr härmapa om moderna, fegis om jag ser normal ut, eller attentionwhore om jag har utstickande kläder/attityd, aldrig kunnat lita på någon då de beter sig oförutsägbart bästis/ärkefiende, blöter ner ombyte/handduk i jumpen sen mobbar mig för jag "stinker" (då jag ju då ej kunnat duscha) mmmm...........

Om man fått diagnosen Aspergers, går det under LSS?

Hälsningar från Mariette som inte orkar med flum utan vill ha raka rör.

Ja, AS går under LSS.

Sen vill jag tillägga att oavsett vad man varit med om är det fel att se sig som ett offer - gör man det förminskar man sig själv och känner sig ständigt underlägsen. Den bästa hämnden mot gamla mobbare är revansch, i vilken form avgör man själv.

Mariette skrev:Jag, Mariette ställde en simpel fråga. Går en Aspergers diagnos under LSS?

Tacksam för svar.

Hav tålamod. Om man kräver folk på svar blir de mindre intresserade av att svara. Bara ett tips.

Mariette skrev:

MsTibbs skrev:1. Ja. Grovt och mycket

I alla år, från före förskolan till andra året i gymnasiet primärt, men fortfarande.

...

Om man fått diagnosen Aspergers, går det under LSS?

Hälsningar från Mariette som inte orkar med flum utan vill ha raka rör.

Alltså, du kallar det för flum när MsTibbs svarar på trådämnet och inte på din fråga?! Om någonting är "flum" i sammanhanget så är det väl din fråga som är det i egenskap av "off topic". Ursäkta att jag är ovänlig mot dig nu, Mariette, men jag kan inte med när folk gnäller om fel saker i gnälltrådar på bekostnad av sådana som mår uppenbart dåligt.

Utfrusen? Nej, snarare hatade jag att bli "infrusen" dvs tillbringa dagarna tillsammans med inskränkta bondlurkars avkommor. Jag hade hela tiden en känsla av att jag hör inte hemma här, inte ibland dem. Jag tror att det var en bra grej faktiskt, att jag föraktade de där som ändå inte respekterade mig. Jag föraktar dem fortfarande.

Min tokindividualistiska läggning och min förmåga att hata har räddat mig. Det är när man börjar resignera det blir farligt.

Mest av allt föraktar jag de politiker & tjänstemän som stöder den svenska skolan, de som tycker den är bra. Deras insikt måste ju vara lika med noll, vi är många som kan vittna om att den är en totalt vidrig institution.

[OT]

mnordgren skrev:

Mariette skrev:Jag, Mariette ställde en simpel fråga. Går en Aspergers diagnos under LSS?

Tacksam för svar.

Hav tålamod. Om man kräver folk på svar blir de mindre intresserade av att svara. Bara ett tips.

Och ett till: Snälla. Ställ en fråga i rätt tråd. Den här handlar inte om LSS.

Det kan hända att man inte ens behöver skapa en ny tråd.
Man kan leta efter ämen via sökfunktionen i vänsterspalten. Skriv t.ex. in "LSS" i sökrutan, eller tryck på "avancerad sökning" där du kan söka mer i detalj.

Man kan också söka i trådförteckningen för lämplig avdelning ("Allt om Asperger" i det här fallet).

[/OT]

KrigarSjäl skrev:Utfrusen? Nej, snarare hatade jag att bli "infrusen" dvs tillbringa dagarna tillsammans med inskränkta bondlurkars avkommor. Jag hade hela tiden en känsla av att jag hör inte hemma här, inte ibland dem. Jag tror att det var en bra grej faktiskt, att jag föraktade de där som ändå inte respekterade mig. Jag föraktar dem fortfarande.

Min tokindividualistiska läggning och min förmåga att hata har räddat mig. Det är när man börjar resignera det blir farligt.

Mest av allt föraktar jag de politiker & tjänstemän som stöder den svenska skolan, de som tycker den är bra. Deras insikt måste ju vara lika med noll, vi är många som kan vittna om att den är en totalt vidrig institution.

Dock vart ska hatet sluta

Någonstans alls?

Alternativ 3, väldigt lindrigt för att vara mobbning för det var sällan det alltigenom överskuggande problemet. Det var i Mjällomsskolan närmare bestämt.

OT: Varning för Mjällom! Inga icke-kristna barnfamiljer borde flytta dit!

Mjällom! Vilket jävla ortsnamn...!

Alternativ 1.

Det är dock inget jag någonsin grubblar på eller ens reflekterar över. Den dagen jag lämnade skolan, lämnade jag även det bakom mig. Det gjorde mig till en starkare och modigare person, och det är det enda jag väljer att bära med mig från den tiden.

Jag vet inte. Utfryst blev jag men ofta hamnade jag i relativt bra klasser, många stod ut med mig. Dessutom åkte jag skateboard så jag hade ju en hel del backup om något inträffade. Klarade mig hyfsat bra från att bli våldsamt utsatt i mellan- och högstadiet. Var ju trots allt bland de topp 3 största och hade ett humör som hette duga.

Själv var jag rapp i käften och befann mig ibland i kniviga situationer. Blev bland annat hotad av en bonde, han skulle skjuta mig med ett avsågat hagelgevär under orienteringen. Men åkte som sagt skateboard och hade en del backup. Killen som hotade mig kissade bly några timmar senare när mina kamrater visade vart skåpet skulle stå.

Trots att jag blev utfryst och skrattad åt en del när jag befann mig med dessa kamrater så visade de lojalitet och jag antar att det vägde tyngre.

Högstadiet var en riktig skittid. Önskar att jag hade hängt mer i biblioteket. Men det är ju aldrig för sent.

Jag hade aldrig blivit mobbad innan jag i vuxen ålder skaffade barn.

I ett och ett halvt års tid blev jag systematiskt mobbad när jag hämtade och lämnade min dotter i den franska "skolan". Det gick så långt att jag och min man satte dottern i en privat, katolsk skola, för att jag skulle komma ur min depression och orka med att dottern dagligen slog mig.

Det blev bara värre. Rektorn sa till mig att jag gjorde illa mitt barn och borde gå till en psykolog. Hon frågade min man om vi inte funderat på att flytta. Mannen sa ingenting och alla tyckte synd om honom och dottern, som måste leva med mig.

Det här var vuxna människor, för drygt ett år sedan. Jag bad om det och blev inlagd två veckor på psykiatrisk klinik. Jag fick där medicin som gjorde att jag helt tappade orienteringskänslan och blev mer psykotisk än tidigare. Jag var rädd för allt och alla och litade endast till en psykolog jag själv betalade för. Men jag hade inga pengar att se honom, då jag på grund av psykvistelsen förlorade mitt jobb.

När det gick så långt att jag blev hånad och knuffad på gatan när jag skulle hämta dottern i skolan flydde jag tillbaka till Sverige.

Min dotter har flyttat till mig i Sverige. Hon har fått diagnoserna epilepsi, AD/HD och atypiskt, autismliknande tillstånd.

Jag har fått tillbaka min tilltro på livet och med glädje insett att jag har asperger. Har även insett att dotterns pappa har damp eller något liknande och att han inte kunnat handla annorlunda, dvs inte reagera alls.

Jag är inte ensam. Här känner jag mig normal. Tack alla!
Nu kommer jag aldrig mer stillatigande se på om någon blir mobbad.

Alternativ 1. Trodde en tid att det var pga mobbningen som jag inte fungerade i sociala sammanhang, att jag blivit skadad på ngt vis och missat viktiga inlärningsmoment. För mig började det redan på dagis, våldet upphörde i samband med byte av skola till fjärde klass, och övergick där mer i utfrysning som hängde med upp till gymnasiet.