Med tanke på en tråd i NFD som var begränsad till bara skönlitteratur.

Både skönlitteratur och facklitteratur lite om vartannat.

Skvallertidningar går fetbort.

Både skön- och facklitteratur. Periodvis mer av det ena och periodvis mer av det andra.
Skvallertidningar går bort även här
Serietidningar kan jag läsa typ någon gång om året, om figuren/innehållet är tillräckligt intresant.

Jag läser både facklitteratur och skönlitteratur. Ofta önskar jag att jag orkade läsa mer facklitteratur men skönlitteraturen ger andra saker än facklitteraturen och en berättelse är oftare lättare att ta till sig än en informationstät fackbok. Jag skulle heller inte vilja avstå helt från skönlitteraturen. Jag läser periodvis mest realistiska romaner, periodvis mest fantasy, periodvis enbart facklitteratur, periodvis enbart skönlitteratur och periodvis inget alls.

Blandat facklitteraur och skönlitteratur.

Facklitterturen jag läser är mestdels om kosmologi, kvantmekanik, filosofi, medvetandestudier.


Skönlittertur läser jag som underhållning, typ fantasy, Lee Child, Stephen King och diverse Scifi. År inte intresserad av att läsa gamla och tunga verk.

Väl blandat eller varvat. I den mån jag orkar läsa alls, numera.

Numera skönlitteratur. Tidigare om allt möjligt.

Skönlitteratur är facklitteratur, jag lär mig hur andra människor fungerar.

men jag läser även facklitteratur av.. tjae, uppenbara skäl.

(Min kursivering:)

Savanten Svante skrev:Skönlitteratur är facklitteratur, jag lär mig hur andra människor fungerar.

Där sa du orden jag har sökt.

Savanten Svante skrev:Skönlitteratur är facklitteratur, jag lär mig hur andra människor fungerar.

Eller som Katarina Frostensson uttryckte det: "Skönlitteraturen är verkligare än verkligheten."

Jag håller med, även om det givetvis gäller långt ifrån all skönlitteratur, för den kan renodla och presentera arketypiska personer och situationer som tydligör fenomen från verkligheten på ett sätt som inte verkligheten själv förmår, eftersom verkligheten är för komplex för att man ska kunna urskilja samma fenomen tydligt där.

Zombie skrev:Väl blandat eller varvat. I den mån jag orkar läsa alls, numera.

Du varvar alltså även med skvallertidningar och seriedito?

Själv kan jag läsa allt. Även skvallertidningar om jag skulle befinna mig t ex i ett väntrum och inte hade annat att läsa. I brist på bröd äter man limpa ...

Serier kan jag läsa i tidningen. Undrar om serieböckerna Persepolis räknas som serier?

Ibland vill jag läsa skönlitteratur, ibland facklitteratur, men jag läser väl mest skönlitteratur. Fast jag ser det inte som att jag läser det helst utan att jag ibland inte orkar med annat än (lätt) skönlitteratur.

Skönlitteratur. Texten i facklitteratur är alltid "stum", vilket gör det till tråkig läsning. Serietidningar ibland, om det är Kapten Stofil, Arne Anka, Pirinen och liknande. Intelligenta vuxenserier.
Skvallertidningar - aldrig. Blir bara trött av de där plastdockorna till kändisar.

Facklitteratur

Med självbiografier som tvåa, dagstidningar, serietidningar och skräckböcker (Stephen King) därefter, fantasyböcker. Sen skvallertidningar/kvällspress mest för att låtsas vara normal hos frisören. Eller nått.

(Det sista var lögn, då jag inte kan läsa alls hos frisören utan glasögon... ).

Jag läser bara skönlitteratur om jag måste (t.ex. om det är kurslitteratur), eller om det är nån bok som verkligen intresserar mig (sällsynt). Hela den skönlitterära världen framstår för mig som ett oöverblickbart kaos av påhittade historier. Därmed inte sagt att jag läser så mycket facklitteratur heller, men det ligger mycket närmare till hands.

Alien skrev:

Zombie skrev:Väl blandat eller varvat. I den mån jag orkar läsa alls, numera.

Du varvar alltså även med skvallertidningar och seriedito?

Själv kan jag läsa allt. Även skvallertidningar om jag skulle befinna mig t ex i ett väntrum och inte hade annat att läsa. I brist på bröd äter man limpa ...

Serier kan jag läsa i tidningen. Undrar om serieböckerna Persepolis räknas som serier?

Ibland vill jag läsa skönlitteratur, ibland facklitteratur, men jag läser väl mest skönlitteratur. Fast jag ser det inte som att jag läser det helst utan att jag ibland inte orkar med annat än (lätt) skönlitteratur.

Tja, även jag kan visst läsa skvallerpress när inget annat bjuds. Att hålla sig iallafall stickprovsvis orienterad i skräpkulturen kan vara nyttigt det med - särskilt om man är intresserad av människor och samhälle. Och en och annan bra artikel eller uppslag (hm...) kan faktiskt vaskas fram där med.
Förresten är det ju något i mig som envisas med att vilja läsa det här forumet...

Serier finns det ju också både bra och med nostalgifaktor.

Tyvärr känner jag också igen det där sista om att inte orka med mer närande skönlitteratur.

Röstade på serier då jag konsumerar mängder med manga, men jag läser allt jag kan komma över - helst romantiska historieromaner dock.

Här är lite korta bok- och filmrecensioner jag skrivit: BOKHYLLAN

Faktaböcker naturligtvis.

Läser inte ens skvallertidningar hos doktorn. Outhärdligt. Är jag på en läkarmottagning utan serier brukar jag läsa bilderböckerna i stället om det finns några. De brukar vara mycket bättre.

Ha, fackliteratturen leder över skönlitteraturen.

Jag läser helst något som tangerar det intresse jag för närvarande har. Numera blir det då mest "andlig" litteratur.
Men jag har aldrig varit någon bokmal precis.

Bump!

Ibland känner jag mig som en patologisk läsare. Satt på vårdcentralen och väntade på att bli uppropad till undersköterskan för blodtryckstagning. Sådant brukar ta max fem minuter. Hade redan anmält mig. Såg en intressant tidning och försjönk i den. När jag tittade upp var kl 11.50 (jag hade tid kl 11). Jag fick gå till receptionen igen och klaga över att jag blivit bortglömd. Jag var inte så försjunken att jag inte skulle hört mitt namn. Något hade blivit fel och jag fick gå till en sköterska istället (fanns tydligen ingen undersköterska ledig mer).

Mest facklitteratur, men gärna romaner och poesi också - om jag lyckas hitta något ämne och innehåll att relatera till.

Jag läser i princip enbart serier.

Den senaste jag läste till exempel handlade om en mor vars barn dog vid födseln och begravdes, och som hon sen inbillade sej kom tillbaka från de döda. Så hon läste sagor för en tom säng och matade luften och gick runt med en tom barnvagn och så vidare. Och alla i byn spelade med efter ett tag för att vara snälla och göra henne glad, eftersom hon var lycklig med att inbilla sej. Och sen sist på slutet så hade det döda barnet materialiserats och blivit levande och en vuxen person som studerade på nått universitet, av att alla i sådär 20 år alltid och allt mer behandlat henne som en verklig person, och man får se ett gammalt skolfoto där hon numera syns som ett halvtransparent spöke. Var väldigt fint.

Facklitteratur förstås