Hej!
Jag är en lycklig och stolt mamma till en underbar härlig liten tjej på 11 år som just nu håller på att utredas. Själva utredningen är nästan klar och de har kommit fram til att hon med all sannolikhet har AS. Det jag känner just nu inom mig är alla frågor som far runt i huvudet..hur skall vi berätta för henne? var kan vi hitta information om AS? Har försökt att läsa allt som jag kunnat hitta här på internet, men känner att jag gladligen tar emot tips på bra böcker. Hur förklarar man för sin omgivning, eller vilka skall man berätt det för?? ja frågorna är många som ni nog förstår. Hur kände ni er ...Jag är jätte tacksam för all respons som jag kan få.

Varma hälsningar
Amandas mamma

Hej!

Välkommen hit!

Vet inte tjejen varför hon utreds? Tror du inte att psykologen eller vem det nu är som utreder, berättar för din tjej att hon har AS?

Det finns en uppsjö böcker. Gunilla Gerland har bland annat skrivit Det är bra att fråga... En bok om Asperger syndrom och högfungerande autism och Asperger syndrom, och sedan?
Det finns även andra författare: Christopher Gillberg, Tore Duvner, Susanne Schäfer och Tony Attwood är bara några exempel.

Cura bokförlag ger bara ut böcker neuropsykiska funktionshinder. Adressen är http://www.cura.se

Hälsningar

Lilla Gumman

hej!
Jag kan ju bara tala om hur jag gjorde. Jag var fullständigt ärlig från första dagen, för jag tror inte man ska dölja sånt för barn.

Men eftersom du redan påbörjat utredningen skulle jag nog börja prata med henne om den. jag antar att orsaken är att hon haft det jobbigt i skolan så det är ju egentligen rätt lätt att spinna på just det, att du bett läkarna kolla om det fanns några orsaker till hennes bekymmer.

Jag har nog varit väldigt rak mot mina barn och de visste från början att diagnosen i sig inte skulle trolla bort alla problem, men förhoppningsvis en del. Och när de väl fick diagnosen så sa jag; ja du, nu har du fått diagnos och det är nu jobbet börjar, för nu när vi vet att du har asperger så kan vi försöka jobba med just dom bitarna som ställer till det för dig.

Iofs var jag från början rätt säker på att jag själv också hade asperger, så det blev liksom aldrig krystat för jag kunde hänvisa till mig själv, och de visste att jag inte såg dem som sjuka utan bara lika mig.

Jag ska inte ljuga och säga att om hon får diagnos så löser sig allt, för det gör det inte, tyvärr. Men jag såg diagnosen på både grabbarna och mig som en handbok att använda oss av för att förstå varför det blev fel mellan varven. Tom jag har lärt mig en hel del och kommer numera ytterst sällan i konflikt med folk, något som hände dagligen förr.

Lycka till!!

Sanna

amandas mamma skrev:Hej!
Jag är en lycklig och stolt mamma till en underbar härlig liten tjej på 11 år som just nu håller på att utredas. Själva utredningen är nästan klar och de har kommit fram til att hon med all sannolikhet har AS. Det jag känner just nu inom mig är alla frågor som far runt i huvudet..hur skall vi berätta för henne? var kan vi hitta information om AS? Har försökt att läsa allt som jag kunnat hitta här på internet, men känner att jag gladligen tar emot tips på bra böcker. Hur förklarar man för sin omgivning, eller vilka skall man berätt det för?? ja frågorna är många som ni nog förstår. Hur kände ni er ...Jag är jätte tacksam för all respons som jag kan få.

Varma hälsningar
Amandas mamma

Kommer precis nu hem från en föreläsning om att tala med sitt barn om funktionshinder, med Christina Rehnlund (stavning?) som skrivit flera böcker i ämnet, bl.a Doktorn kunde inte riktigt laga mig. Mycket bra.

Jag tipsar gärna om böcker, men inte just nu, är för trött. Säg gärna hur mycket du vill läsa, på vilken nivå osv, det finns så himla mycket.

En riktigt bra sida om AS är autismforum.se. Det finns väldigt mycket info där. Kolla gärna in den och återkom med vad du tyckte, så vet jag mer om vad du vill ha.

Min son fick läsa Gerlands lilla tunna bok (det är bra att fråga??). Hans kommentar var bara att just så är det. Det var inte speciellt dramatiskt för honom, snarare en lättnad. Det kan säkert skilja sig mkt mellan olika barn med det måste inte vara så krångligt och traumatiskt.