När det handlade om just medfött sämre empati hos män, fick jag grova påhopp. Så grova att jag faktiskt inte ens orkade svara.

Men jag kan berätta att det faktiskt finns forskning just runt detta. Orsaken till mäns medfött sämre empati finns i amygdala, och har så primitiva orsaker som att det, låt oss kalla det på neandertalet, krävdes sämre empati och därmed större möjligheter till de snabba beslut som behövdes i jakten för överlevnaden.

Jag kan säga direkt att jag inte orkar ta reda på någon länk, men det är väl bara att leta om man verkligen är intresserad och inte bara var ute för att hacka på mig.

Lycka till för den som verkligen är intresserad.

Det har gått någon BBC-dokumentär på TV om det också. Det handlade då i första hand om s.k. manliga och kvinnliga hjärnor, snarere än män och kvinnor, men det korrelerar ju så att män i genomsnitt har manligare hjärnor och kvinnor kvinnligare. Man gjorde också ett experiment med en grupp män som fick träna sig på att ta hand om spädbarn och sedan visa upp sina färdigheter inför en jury. Det visade sig att den av männen som ansågs ha sämst empati från början klassades som mest empatisk av juryn.

Man drog slutsatsen att inlärd empati kan vara nog så bra och t.o.m. bättre än den naturliga intuitiva (eller vad man ska kalla den). Nu var det förstås ett begränsat experiment, så man kan inte dra några större växlar på det vetenskapligt, men det var ändå intressant. Speciellt intressant blir det i kontext av teorin om att vi AS skulle ha en extremvariant av den manliga hjärnan och att vi måste lära oss empati.

Det har bevisats att kvinnor är bättre på empati & relationer än män, så de som kan tänkas hoppa på dig för detta har fel från början...

lillsanna skrev:Orsaken till mäns medfött sämre empati finns i amygdala, och har så primitiva orsaker som att det, låt oss kalla det på neandertalet, krävdes sämre empati och därmed större möjligheter till de snabba beslut som behövdes i jakten för överlevnaden.

En av de neurologiska avvikelser som anses ha med Aspergers syndrom att göra är förstoring av amygdala och hippocampus, något som tydligen skulle ge en "manligare" hjärna. Och Aspergers syndrom karaktäriseras ju också ofta som ett "supermanligt" syndrom.

Intressant det där du säger om "snabba beslut". Förr om åren när jag trodde jag var en NT och jobbade och stod i och gick ut och åt lunch varje dag, så minns jag att, medan mina arbetskamrater stod där och velade framför tavlan och övervägde om vilken rätt de skulle välja, så bestämde jag mig alltid blixtsnabbt. Det var ett skiljemärke mellan mig och dom, minns jag att jag konstaterade redan då.

Det känner jag igen, den där beslutsamheten. Stör mig ofta på att folk är veliga och väldigt "hit-och-dit" med allting. Det är ett stort skäl till varför jag trivs med att vara ensam, umgås jag med andra känns det som att jag alltid står och väntar på att de ska bli klara.

Absolut andras velande är en jättefaktor till att socialt umgänge är så irriterande.

Det där känner jag igen. "Ta den där nu för fan så vi kommer härifrån" brukar vara min del i det hela.

Hur svårt ska det vara liksom?

Det där känner jag igen. "Ta den där nu för fan så vi kommer härifrån" brukar vara min del i det hela.

Det måste vara min man som är aspergare och jag som är NT!

Så där låter det när vi handlar. Jag faller i trance över någon intressant grej el funderar över vilken variant jag ska ta, och han har som eld i baken, det ska gå så fort som möjligt.

Det där är intressant i och för sig. Just i affären kan jag ha stora problem om jag verkligen tycker det är viktigt vad jag ska köpa. Jag gissar att detta bottnar i rädsla för att göra sociala situationer mer komplicerade än man klarar av.

Ja, är något viktigt måste det ju få ta tid.

Handlar det bara om vad för slags föda man ska skyffla in i munnen på kortast möjliga tid är det bara ta nåt på måfå av det som bjuds. Om man inte vet från början vad man är sugen på; då är det ju bara beställa det som kommer närmast.

lillsanna skrev:När det handlade om just medfött sämre empati hos män, fick jag grova påhopp. Så grova att jag faktiskt inte ens orkade svara.

Sämre? Vad finns det som säger att kvinnors empati skulle vara bättre?

Alien skrev:Det måste vara min man som är aspergare och jag som är NT!

Så där låter det när vi handlar. Jag faller i trance över någon intressant grej el funderar över vilken variant jag ska ta, och han har som eld i baken, det ska gå så fort som möjligt.

Jag är nog NT när jag ska äta på fik/restaurang. (Eller motsatsen till "snabba beslut" i alla fall.)

Jag har jättesvårt att bestämma mig när jag får val.
Och så vill jag bara köpa om det är optimalt och värt pengarna. Jag brukar tänka jättelänge och byta ut ditten och datten.
Jag har brukat tycka att det är NT som väljer fort och utan att tänka på vad de vill ha egentligen.

Jag kan aldrig bestämma mig fort så fort det finns val (om det inte är enkla val där jag redan vet, som på MacDonalds där jag alltid köper ostburgare, eller vilken färg jag vill ha på jeans).

Män ha medfött sämre empati... hmm... ja kanske kan det vara så. Men då kan man ju samtidigt undra hur det kommer sig att det var en man (Henri Dunant; http://sv.wikipedia.org/wiki/Henri_Dunant) som grundade Röda Korset, att det var en man (Sven Lampell; http://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Lampell) som blev chefsdelegat för samma Röda Kors...

Vidare var det en man (min pappa) som for till Finland under andra världskriget för att hjälpa civilbefolkningen där, som en del av Svenska jordbrukshjälpen. Själv var jag och tittade på platsen för en allvarlig tågolycka i västra Östergötland (http://sv.wikipedia.org/wiki/T%C3%A5gol ... j%C3%B6lby) då jag var i mitten av tonåren, i syfte att känna till hur det kan se ut på en olycksplats. Jag fick en väldigt olustig deprimerande kännsla då jag såg de döda och skadade människorna ligga på utrivna dynor på den kalla leriga åkern... den dagen bestämmde jag mig för att utbilda mig inom "första hjälpen"...

Så visst kan vi män också känna empati. Och jag för min del tror på att det mycket mera beror på upplevelser och ställningstagande för utsatta människor, än på vilket kön vi råkat komma att tillhöra.

Ja, det låter väldigt konstigt att säga att män har SÄMRE empati (vad menas med det ordet i det här sammanhanget?) än kvinnor. Jag tror det bara handlar om att män har ANNORLUNDA empati.

Män (och jag) har mycket lättare att GÖRA saker, att LÖSA problem, än att sitta och dalta, töla och trösta.

Annorlunda empati köper jag, men forskningen pratar faktiskt om sämre empati, det var inte mina ord.

Får jag komma till träffen?

Jo men tänk lite. Det var ju menat från början att kvinnan skulle ta hand om barnen och mannen jaga och försvara gruppen, b.la.

Kan bli lite svårt att döda fienden eller skjuta söta harar när man har en massa "kvinnlig" empati, inte sant?

Det är ju inget fel i det hela. Ingen anklagelse. Och vi har ju utvecklats en hel del sedan dess. Så idag handlar det nog mer om annorlunda, där det förr handlade om "sämre".

Jag har ju faktiskt 2 vuxna söner och jag tycker inte de saknar empati, men i vissa avseenden är den klart annorlunda. Till och med jag själv som också har AS förstår ibland inte hur de tänker

tahlia, precis så har jag tolkat det, och det jag skrev var ju faktiskt inte min åsikt, så jag blir förvånad över att en del uppfattar det jag skrev som min åsikt, som jag bör förklara eftersom jag skrev det.

Men... jag skrev också att det var vad forskningen kommit fram till.

Sist jag skrev det, blev reaktionerna starkare och betydligt oförskämdare och den reaktionen pallade jag inte då.

Min egen åsikt stämmer faktiskt väldigt lite överens med sjukvårdens.

Till skolans och sjukvårdens stora sorg vägrade jag se mina ungar som *sjuka*. De ville skicka stora grabben till ett skolinternat för *såna där barn som föräldrarna inte klarar själva*

Min stora son hade väldigt stora svårigheter, men att skicka bort honom var för mig lika främmande som att flyga till månen.

Det var tufft med alla strider med skolan, men jag är faktiskt stolt över att ha 2 grabbar som överlevde svenska skolan sån den är.....

De har idag bägge 2 jobb, hur länge vet man ju aldrig, deras ork lär förmodligen ta slut med tiden som för de flesta med AS, om man inte hittar *sin nisch* och det är ju inte så många förunt.

Med andra ord, jag har aldrig sett mina barn som empatistörda, för de har aldrig varit empatistörda, däremot så har min store son en väldigt annorlunda empati och har haft hela sitt liv. MEN.... han är en empatisk och jättegod kille som visar sin tjej lika mycket om inte mer kärlek än många andra.

Så.... please, ta inte allt jag skriver som åsikter, jag lär vara tydlig när det handlar om åsikter, att skriva om tex forskning betyder ju faktiskt inte att jag köper hela kittet, men en del.

Jag kan i övrigt ha missat att skriva att det inte var min egen åsikt utan forskningsresultat jag läst. Den missen lär jag inte göra om. Läxan var tuff, så den glömmer jag inte .

lillsanna, jag har verkligen inte trott att det var din åsikt. Jag kommenterade att det var olyckligt att kalla det SÄMRE empati.

Naturligtvis får du komma på träff!

weasley skrev:Ja, det låter väldigt konstigt att säga att män har SÄMRE empati (vad menas med det ordet i det här sammanhanget?) än kvinnor. Jag tror det bara handlar om att män har ANNORLUNDA empati.

Män (och jag) har mycket lättare att GÖRA saker, att LÖSA problem, än att sitta och dalta, töla och trösta.

Jag håller med dig helt, weasley. En fråga, förresten... vad betyder "töla" för något?

tack! Får väl kolla om jag kan samåka med någon alternativt sällskap på tåget.

geocache skrev: vad betyder "töla" för något?

Töla = fåna/sjåpa sej, vara barnslig/omogen. Jag har bara hört det i värmländskan. Postar det här inlägget i språktråden också, så kan vi säkert få intressant information från språkexperterna plus att vi slipper gå OT nu. :-D

tahlia skrev:Det där känner jag igen. "Ta den där nu för fan så vi kommer härifrån" brukar vara min del i det hela.

Hur svårt ska det vara liksom?

Exakt!